Parthenon förlag
Var ett svenskt förlag ägt av Carl-Anton Mattsson och Dan Mattsson som utgav litteratur med anknytning till ufo, forntida kulturer, new age och det okända. Förlaget grundades under namnet Parthenon av teosofen Edith Nicolaisen 1957. Hon blev intresserad av flygande tefat sommaren 1954 då hon läste boken ”Flygande tefat har landat”, som hon också lät översatta och gav ut, av Desmond Leslie och George Adamski. Den 19/6 1993 köptes Parthenon av Nyköpings Tvärvetenskapliga bokförening, NTB och hette under en period NTB/Parthenon. 1998 bytte förlaget namn till Parthenon förlag. Versamheten avveklades under 2023.
Pascagoula
På kvällen den 11 oktober 1973 befann sig de två arbetskamraterna Charles Hickson (42 år) och Calvin Parker (19 år) vid ett övergiven skeppsvarv vid Pascagoula River, Jackson County, Mississippi när de hörde ett märkligt ljud. De två vittnena ficks sedan se en klotliknande farkost cirka tre meter hög med två blå ljuskällor. En dörr öppnades sedan i farkosten och tre varelser med kloliknande händer och grå skrynkliga kroppar svävade ut. Varelserna närmade sig de två vittnena och kort därpå föll Parker medvetslös. Hickson och Parker fördes därefter ombord där Hickson bland annat undersöktes med en form av apparatur som likande ett öga.
Pauwels, Louis (1920-1997)
Känd fransk journalist och författare till flera böcker om alternativ vetenskap och forntida kulturer. Mellan åren 1977 och 1993 var han redaktör för den välkända tidskriften Le Figaro. 1972 publicerade han ”Eternal man” (tillsammans med Jacques Bergier) och blev känd för en svensk läsekrets genom boken ”Vår fantastiska värld” (tillsammans med Jacques Bergier 1969, franska originalet ”Le Matin des Magiciens 1960) och ”De omöjliga möjligheternas planet” (tillsammans med Jacques Bergier 1970, tyska originalet ”Der planet der unmöglichen möglichkeiten 1968). Han publicerade tillsammans med Jacques Bergier tidskriften Planète som innehöll artiklar om filosofi och alternativ vetenskap.Pauwels avled i sit hem i Paris i januari 1997.
Se: Bergier, Jacques
Pavor Nocturnus
Ett skräckfyllt uppvaknande vanligen ur den djupaste drömlösa sömnen, till vad som av hjärnvågornas utseende förefaller vara vakenhet eller lätt sömn. Den drabbade skriker och slår omkring sig, hallucinerar och försöker ibland även ta sig ut ur huset. Efteråt har han/hon oftast glömt händelsen och somnar lätt om. Intressant ur ufologisk synvinkel är likheten mellan Pavor Nocturnus och de närkontaktupplevelser som Whitley Strieber och andra rapporterat om på senare år. I en undersökning från 1974 undersöktes tolv personer i ett sömnlaboratorium; totalt noterades 275 uppvaknanden klassificerade som Pavor Nocturnus. Personerna utfrågades direkt efter uppvaknandet om vad de kunde komma ihåg av upplevelsen. I 58 procent av fallen fann man ett minnesinnehåll. Den vanligaste enskilda kategorin var rädsla för att bli angripen av ospecificerad personer. Näst vanligast var att saker sluter sig om en eller att bli instängd i ett trångt utrymme.
Se även: Strieber, Whitley
Penninerna
Ett kulligt hedlandskap och resterna av vad som en gång var en bergskedja i norra och mellersta England. Penninerna anses som ett ufofönster. Vanliga fenomen i Penninerna är oranga ljussfärer och något mer farkostliknande som getts namnet ”spökhelikoptern”. Även ombordtagningar rapporteras, mest känd är den av polismannen Alan Godfrey 1980 i Todmorden. Inte långt därifrån ligger Pendle Hill, hemvist för Lancashires häxor enligt folktron, och en plats där många fenomen siktats, bland annat gjordes en luftskeppsobservation så tidigt som 1914.
Se: Flap
Perrinjaquet, Roger Paul (1917-1995)
Perrinjaquet grundade Groupe d'Etudes des Objets Spatiaux (GEOS) i Genève 1967 och gav ut ”Bulletin du GEOS-Genève” (1967-1968). 1976 publicerade han boken ”Le mystere des O.V.N.I.” under pseudonymen R. Jack Perrin.
Persson, Anders (1953-)
Medlem i Västra Sveriges UFO-förening sedan 1992, ordförande 1993 fram till föreningens ombildande till undersökningsgrupp under namnet UFO-Väst 1996. Suppleant i UFO-Sveriges styrelse 1993, vice ordförande 1995-1997, ledamot sedan 1997. Persson ansvarade och producerade föreningstidskriften ”Närkontakt” fyra gånger per år 1993-1996 varefter den under några år enbart publicerades på Internet. Ansvarig för video och dvd-produktion inom UFO-Sverige. Anders Persson har specialstuderat ”ansiktet på Mars” och diskussionerna kring det samt är mycket intresserad av utforskningen av planeterna i vårt solsystem.
Ståndpunkt i ufofrågan: ”Jag har en öppen hållning men anser rent allmänt att fenomenet i nästan samtliga fall har en psykologisk förklaring, där våra begränsningar i att tolka och känna igen naturliga fenomen ingår. Den eventuella rest av ouppklarade fall som återstår har dock en potential att dölja klart intressanta fenomen.”
Persson, Pelle (1970-)
Persson var under tiden februari 1998 till 1999 ansvarig för UFO-Sveriges rapportcentral. Har intresserat sig för ufofenomenet sedan tonåren. Tillsammans med Mikael Sjöberg har han också intresserat sig för rapporter om spöken, speciellt sådana som rapporterats knutna till särskilda platser.
Petersen, Hans-Christian (1923-2013)
Före detta major i danska flygvapnet och grundare av Sufoi, Skandinavisk UFO Information 1957 (då Sydjysk UFO Investigation). Stark förespråkare för den utomjordiska teorin. H. C. Petersen kom att intressera sig för ufofenomenet i början av 50-talet. Gjorde 1955 en egen observation av UFO på radar när han arbetade på flygbasen Skrydstrup på Sydjylland.
Se: Sufoi
Phoenixljusen
Är en händelse som inträffade den 13 mars 1997 mellan klockan 19.30 och 22.30 då tusentals människor i de amerikanska delstaterna Nevada och Arizona såg en formation av ljusfenomen på himlen. Ljusfenomenet sågs också så långt bort som i den mexikanska delstaten Sonora och en rad bilder och filmer togs av ljusformationen. Den amerikanska militären hävdar att ljusen hade sin förklaring i fallskärmsbloss från en samtida militärövning. Rekonstruktionsförsök där fallskärmsbloss filmats vid senare övningar visade på mycket stora likheter med bilderna och filmerna från den 13 mars 1997.
Plejaderna
Öppen stjärnhop i Oxens stjärnbild cirka 400 ljusår från jorden. Hopen, som också kallas sjustjärnorna, består av unga stjärnor med nebulosaslöjor kring sig. Trots att de omöjligt kan ha hunnit producera planeter med liv omkring sig pekas de ofta ut av new age-förespråkare som varande bebodda. Kontaktpersonen Eduard ”Billy” Meier är en av dem som säger sig stå i kontakt med varelser från Plejaderna.
Plesetsk
Rysk kosmodrom (rymdbas) belägen söder om Archangelsk (63N, 41O) och under perioden 1960-1990 världens mest trafikerade uppskjutningsplats för långdistansrobotar och satelliter. Plesetsk var länge hemlig men avslöjades 1966 av fysikläraren Geoffrey Perry vid Kettering Grammer School utanför London [se Time 30/12 -66]. Trots det var det ytterst få inne i dåvarande Sovjetunionen som kände till platsen och den verksamhet som utfördes där. Under tre decennier orsakade uppskjutningar från Plesetsk tusentals ufoobservationer från Skandinavien och Ryssland. Uppskjutningarna orsakade starka ljusfenomen som kunde ses upp till 2000 kilometer från Plesetsk vilket gjorde framför allt Sverige särskilt utsatt. Märkligt nog blev en uppskjutning från Plesetsk av satelliten Kosmos 955 den 20 september 1977 den direkta orsaken till att Sovjets vetenskapsakademi började intressera sig för uforapporter. Bärraketen orsakade ett manetformat moln som vid 4-tiden på morgonen observerades över staden Petrozavodsk och orsakade stor uppståndelse.
Pope, Nick (1965-)
Mellan åren 1991-1994 var Pope officiell ufoutredare på Brittiska försvarsdepartementets avdelning 2-A (även kallad The UFO Desk). I början var han skeptisk men ändrade sedan sin attityd till att tro att UFO är farkoster från andra världar. Han har skrivit en bok om sina år på departementet, ”Open Skies, Closed Minds: Official Reactions to the UFO phenomenon” (1996). Förordet är skrivet av Whitley Strieber och boken blev snabbt en bästsäljare i England. 1997 gav Pope ut boken ”The Uninvited” om sina undersökningar av ombordtagningsrapporter och närkontakter. I boken beskriver också Pope (under pseudonymen Peter) en egen ombordtagningsupplevelse i USA. Han senare övergått till att skriva rena romaner.
Popovitj, Marina (1931-2017)
Rysk före detta testpilot med 101 världsrekord för kvinnor. Popovitj har varit intresserad av UFO sedan andra hälften av 70-talet men började aktivt ägna sig åt ufoforskning 1980, när hon hade en egen upplevelse. I sin verksamhet har hon i huvudsak samlat in vittnesmål och rapporter från flygare och radiooperatörer. Under 1990-talets början har Popovitj flitigt visat sig i internationella sammanhang på kongresser och konferenser. Hon har bland annat varit med om att bilda ett internationellt förbund för kontaktpersoner. Hon reser mycket runt i Ryssland och håller föredrag och hon har skrivit en bok om UFO som hittills endast kommit ut i Tyskland. Popovitj är övertygad om att UFO – utom de 95 procent av alla fall som enligt henne kan ges en naturlig förklaring – är besökare från en eller flera utomjordiska civilisationer.
Potter, Robert (1831-1908)
Anses vara den som har skrivit den första romanen om en utomjordisk invasion av jorden ”The Germ Grovers” 1892.
Presley, Elvis (1935-1977)
Den världsberömda artisten ansåg att ufofenomenet var rymdskepp från andra planeter styrda av vänligt sinnade varelser som en dag planerade att ta kontakt med jordens befolkning. Presley tillskrivs ofta en egen ufoobservation från sitt hus i Bel Air, Kalifornien, 1966 då ett lysande föremål ska ha passerat över tomten.
Project Blue Book
Amerikanska flygvapnets projekt för att undersöka rapporter om oidentifierade flygande föremål som startade den 14 mars 1952. Till chef utsågs kapten Edward J. Ruppelt, en dekorerad bombflygare från andra världskriget. Blue Book-projektet skulle komma att analysera 12.618 rapporter mellan 1952 fram till nedläggningen 1969. Av dessa kvarstod då 701 som oidentifierade. Hela materialet gjordes tillgängligt på mikrofilm 1976.
Ruppelt var mycket ambitiös. Han planerade att förse en kamera med en särskild diffraktionslins för att kunna analysera spektrum av ljuset som utsändes från ett UFO. På det sättet skulle man kunna se vad föremålen bestod av. Han tänkte också fotografera radarskärmar. Han ville ha hjälp av fysiker och ingenjörer. Men hans planer blev inte genomförda eftersom såväl pengar som personal saknades.
Projektledningen hade sitt högkvarter på Wright-Pattersonbasen. Undersökningen kom fram till att de oidentifierade föremålen inte var ett hot mot den nationella säkerheten, att det inte existerade några bevis för att de iakttagna föremålen representerar en högre teknologi än vad som fanns då och att det inte fanns några bevis för att UFO var utomjordiska farkoster. I dag är materialet efter Project Blue Book åtkomligt vid National Archives i Washington D.C. där man kan läsa det på mikrofilm eller få kopior. Blue Books ”olösta fall” finns utlagda på Internet.
Följande militärer har lett Blue Book:
Edward Ruppelt 1952–1954, Charles Hardin 1954–1956, George T. Gregory 1956–1958, Robert J. Friend 1958–1963, Hector Quintanilla Jr 1963–1969.
Se: Quintanilla, Hector, Jr Ruppelt, Edward J
Project Grudge
Kodnamn för det amerikanska flygvapnets ufoprojekt som tidigare hette Project Sign men som den 11/2 1949 bytte namn till Grudge (beslutet om namnbyte togs den 16/12 1948). Den personal som ersatte Signs undersökare var övertygade om att alla uforapporter kunde förklaras i naturliga termer. Sex månader efter att ha bildats avgav Grudge en ”slutrapport” över 244 fall varav 23 procent inte kunde ges en naturlig förklaring. Dessa rapporter menade man hade psykologiska förklaringar. Projektet fortsatte dock fram till mars 1952 då det under en kort tid hade namnet Aerial Phenomena Group. Senare samma månad ersattes Grudge av Project Blue Book.
Project Sign
Kodnamn för det amerikanska flygvapnets ufoprojekt som startade den 22/1 1948 innan det bytte namn till Grudge den 11/2 1949. Sign hade sin bas på Air Materiel Command (AMC) på Wright Field (numera Wright-Patterson Air Force Base) i Dayton, Ohio. Sign var också känt under namnet Project Saucer. Sign undersökte bland annat Thomas Mantells död sedan han i sitt jaktplan tagit upp jakten på ett UFO. Under projekttiden undersöktes 237 rapporter varav 20 procent förblev oidentifierade. Flera medlemmar ansåg att rapporterna kunde förklaras med att jorden besöktes av rymdvarelser. En åsikt som ledde fram till att Sign lades ned. När ufologen och astronomen professor Allen Hynek 1970 gick igenom materialet fann han det ”...inte övertygande och det styrker inte hypotesen om besökare från rymden”.
Se: Mantell, Thomas
Projekt Padur
Projekt för analys av danska uforapporter. Danska Sufois projekt med syftet att föra fram teorier som försöker förklara ufofenomenet eller delar av det. Målet är även att värdera betydelsen av olika faktorer som kan minska analysmaterialets (det vill säga rapporternas) forskningsmässiga kvalitet. Som exempel på sådana faktorer kan nämnas felobservation och intervjueffekter när rapporten skrivs. Padur är av den åsikten, att det endast är genom seriös och objektiv forskning (baserad på vetenskapligt erkända tillvägagångssätt), som ufologerna kan göra sig en förhoppning om att hitta förklaringen (eller förklaringarna) till ufofenomenet.
Projekt Port
Projekt som startades 1995 av danska Sufoi i ett försök att belysa, analysera och värdera det psykologiska, sociala och kulturella inflytande som ufovittnen har som underlag. Detta inflytande förmodas potentiellt kunna härröra från både den samhällsmässiga utvecklingen, vittnenas personliga framtoning såväl som ”indirekt” påverkan från andra ufovittnen genom medier, den som tar upp rapporten etc. (Detta ”komplex” av faktorer utgör med andra ord ufomyten).
Projektet har en rad delprojekt:
- Analys av ufovittnens personlighet.
- Analys av den tidsmässiga utvecklingen i form/utseende hos UFOn.
- Analys av den tidsmässiga utvecklingen i ufonauters utseende/uppträdande
- Analys av den tidsmässiga utvecklingen i budskap – ”kontakter”.
Pseudodokumentär
Kallas även fiktiv eller falsk dokumentär. En pseudodokumentär är en film som är uppbyggd som, och skapar illusionen av att vara en dokumentärfilm, men som inte skildrar verkliga händelser.
Ett känt exempel på en pseudodokumentär är när novellen War of the Worlds (Världarnas krig på svenska), ursprungligen skriven av H.G Wells, dramatiserades av bl.a Orson Welles och sändes 30 oktober 1938 som en halloweenepisod av radioserien The Mercury Theatre on the Air. Ett exempel i modern tid är filmen The Fourth Kind (2009).
En variant av pseudodokumentär är mockumentär, som oftast är tänkt som satir eller humor.
Se: Mockumentär
Pwdre ser
Pwdre ser eller ”star jelly” (stjärn-gelé). Denna mystiska massa som är lika underlig som sin stavning (uttalet lär vara som det engelska powder) dyker då och då upp i litteraturen. William Corliss ägnar flera sidor åt fenomenet i sin bok ”Handbook of unusual natural phenomena” där han bland annat konstaterar att pwdre ser är släkt med änglahår och behagar dyka upp i samband med observationer av ljusfenomen. Charles Fort radar upp flera fall i sin bok ”Book of the Damned” och drar den typiskt ”fortska” slutsatsen att geléföremålen helt enkelt är föremål som fallit ner genom ”gelatinregionen” från det super-sargassohav eller den andra jord som Fort trodde fanns någonstans ovan molnen.
Pärlemormoln
Består av iskristaller och bildas på mycket hög höjd, cirka 25 kilometer. Syns efter solens nedgång. Pärlemormolnen är färgade i regnbågens alla färger.