Ballester Olmos, Vicente-Juan (1948–)
Ledande spansk ufolog och författare till flera böcker. Han har publicerat flera kataloger över ufofall, bl.a. FOTOCAT. Han är även en av grundarna av Anomaly Foundation.
CV för Vicente-Juan Ballester Olmos
Se även: Anomaly Foundation
Barker, Gray (1925–1984)
En av ledarna bakom den första kända ufogruppen i USA, Flying Saucer Bureau. Blandade gärna fantasi och verklighet i sina artiklar och böcker. Publicerade bland annat: ”The strange case of Dr. M. K. Jessup” (redaktör) och ”Gray Barker’s book of Adamski” (redaktör). Bland de egna verken märks: ”They knew too much about flying saucers” (1956), ”The silver bridge” (1970) och ”MIB: The secret terror among us” (1983). Barker var tillsammans med Albert Bender den som gjorde berättelserna om Men in black (männen i svart) kända.
Se även: Men in Black
Barnett, Grady ”Barney” (1892-1969)
Barnett var den första som kopplade samman Roswell-incidenten med kraschen på slättlandet vid San Augusti. Barnetts historia stödde Gerald Andersons, och liksom den började den falla sönder efter en tid.
Se även: Anderson, Gerald och Roswellincidenten
Bartholomew, Robert (1958-)
Amerikansk sociolog som tillsammans med den australiske ufologen Keith Basterfield har studerat sociala och psykologiska aspekter på kontakter med påstådda utomjordingar. Bartholomew har bland annat publicerat ”UFOlore: A Social Psychological Study of a Modern Myth in the making” (1989), ”UFOs & Alien Contact” (1998) tillsammans med George S Howard, och ”Little Green Men, Meowing Nuns and Head-Hunting Panics” (2001).
Basterfield, Keith
Brittisk ufolog, uppväxt i Australien med särskilt intresse för den psykosociala sidan av ombordtagningsfenomenet. Har studerat en rad sådana fall i Asien och Australien med inriktning på fantasibenägna personer. Har skrivit boken ”UFOs: A Report on Australian Encounters” (1997).
Se även: Ombordtagning
Battle of Los Angeles
Kallas också The Great Los Angeles Air Raid.
Händelsen refererar till en förmodad japansk attack på Los Angeles under andra världskriget.
Det som inträffade var att på natten mellan den 24 och 25 februari 1942 började flyglarmssirener ljuda över Los Angeles samtidigt som kanonbatterier öppnade eld. Snart skulle starka strålkastare belysa det mörka himlavalvet i jakt efter potentiellt främmade flyg som flera observatörer påstod sig ha sett. Sammanlagt skulle 1430 luftvärnspatroner avfyras in på morgonkvisten då bombardemanget till slut avbröts utan att man lyckats identifiera eller skjuta ner något flygplan.
Händelsen kallades av samtida press för slaget om Los Angeles även om USA:s marinminister Frank Knox i en presskonferens kallade incidenten för ett falsklarm. Offentligt kom flottan att insistera på att man inte kunde hitta några bevis för att verkliga fiendeplan flugit över stadens luftrum. Dock lät det annorlunda när USA:s president Roosevelt den 26 februari i mer detalj informerades om vad som hänt. I presidentrapporten hette det att upp till 15 flygplan möjligen kunde ha orsakat flyglarmet. Vidare gjordes uppskattningen att flygplanen troligtvis inte var utländskt militärflyg utan att det i så fall torde vara vanliga civilflygplan med spioner från främmande makt som piloter. Spionernas förmodade motiv var att sprida panik bland amerikanska allmänheten.
Händelsen har av militärhistoriker vid U.S. Office of Air Force History delvis tillskrivits krigsnerver. Det fanns vid tidpunkten en påtaglig oro längs amerikanska västkusten för japanska överraskningsattacker eftersom attacken på flottbasen i Pearl Harbor, som inträffat bara cirka tre månader tidigare, låg färskt i minnet. Men det fanns andra faktorer som spelade in. Tidigare på kvällen den 24 februari hade radar plockat okända ekon utanför Kaliforniens kust och tanken på att främmande flyg var på väg från havet in mot staden låg nära till hands. Dessutom hade japanska ubåtar dagen innan den 23 februari anfallit ett oljeraffinaderi utanför Santa Barbara med artillerield. Skadorna efter denna attack blev minimala men händelsen hade orsakat viss panik bland Kaliforniens kustinvånare.
1949 presenterade United States Coast Artillery Association teorin att en meteorologisk ballong flugit in över Los Angeles vid 01.00-tiden och menade att det var den ballongen som orsakat luftvärnsbeskjutningen. Det är en förklaring som också U.S. Office of Air Force History anslutit sig till. Man menar vidare att de som påstod sig ha sett verkliga flyg eller okända föremål under natten misstolkat resterna efter exploderande luftvärnsbomber som flygplan.
I flera mindre seriösa ufosammanhang har luftbombardemanget över Los Angeles tagits som bevis för att ett eller flera utomjordiska rymdskepp låg bakom militärens reaktion och att myndigheterna sedan dess mörkat sanningen. En bild som publicerades i dagstidningen Los Angeles Times den 26 februari 1942 har förslagits visa ett större främmande föremål som flera strålkastare fokuserade på. Att fotot överhuvudtaget tycks visa ett föremål stämmer dock inte. Vid tiden var det vanligt att retuschera svartvita foton före publicering och det vissa tror är ett föremål på bilden är således endast kontrasten efter fotoretuscheringen.
Beckley, Timothy Green (1947-2021)
Spekulativ författare med eget förlag (Inner Light Publications) som har publicerat en rad böcker inriktade på MIB och konspirationsteorier. Beckley har skrivit bland annat följande böcker: ”MIB, Aliens Among Us” (1971), ”MJ-12 and the Riddle of Hangar 18” (1989) och ”The UFO Silencers” (1990).
Belgien-vågen
Natten mellan den 30 och 31 mars 1990 jagade belgiskt jaktflyg av typ F16 flera okända föremål över landet. Piloterna kunde följa föremålen på sina radarskärmar, men föremålen, som inte sågs visuellt, kunde aldrig identifieras. Händelsen fick mycket stor uppmärksamhet sedan bilder från radarfilmerna offentliggjorts av det belgiska flygvapnet. I april 1990 fotograferades ett triangelformat föremål nära Liège, men bilden misstänks numera vara ett falsarium.
Vågen av rapporter över Belgien inleddes 1989 och pågick sedan långt in på 1990. Ufogruppen SOBEPS undersökte flera hundra iakttagelser. Flera privata ufoundersökare menade att observationerna hade sin orsak i hemliga flygningar av det amerikanska stealthflygplanet F-117A, vilket förnekades av såväl USA som det belgiska flygvapnet. I en analys av vågen kritiserade ufologen Marc Hallet SOBEPS undersökningar som han menade var ”ensidiga och ovetenskapliga”. I en studie av radarobservationerna utförd av Lt. Col. Salmon och en ingenjör Gilmard åt flygvapnet 1991-1992 visade undersökarna att F-16-planens radarbilder kan ha orsakats av ekon från marken och inte av verkliga föremål. Fysikprofessorn Meessen, som från början trodde att ekona kom från verkliga föremål i luften, anser numera att detta är mindre troligt.
Se: Stealthflygplan
Bender, Albert K. (1921-2016)
Startade 31 år gammal organisationen International Flying Saucer Bureau (IFSB) i april 1952. Redaktör för tidskriften ”Space Review” som han lade ned sedan han påstod sig ha blivit hotad av tre män i svart. Bender skrev sedan boken ”Flying Saucers and the Three Men” (1962) som blev en klassiker för konspirationsinriktade ufologer. Tillsammans med Gray Barker, också han medlem i IFSB, kom Bender att forma myten om Men in Black.
Hösten 1953 lämnade Bender IFSB och slutade helt med att undersöka ufofenomenet. I det sista numret av ”Space Review” skrev Bender under rubriken ”Ett viktigt meddelande”: ”De flygande tefatens mysterium är inte längre ett mysterium. Källan är redan känd, men all information om detta går inte att berätta på order från en högre källa. Vi skulle vilja trycka hela historien i Space Review men på grund av informationens natur har vi tyvärr fått rådet att inte göra det. Vi råder alla tefatsintresserade att vara mycket försiktiga.” Senare forskning har visat att Bender med stor säkerhet hittade på hela historien.
Benitez, Juan Jose (1946-)
Spansk ufolog som särskilt har studerat observationer gjorda från militära och civila flygplan. Har publicerat flera artiklar i tidskriften Flying Saucer Review.
Bequette, Bill
Journalist på tidningen Pendleton East Oregonian i juni 1947 och den förste som intervjuade privatflygaren Kenneth Arnold efter hans observation av nio föremål över Kaskadbergen i Washington den 24 juni. Efter ett första möte med Arnold den 25 juni, tillsammans med kollegan Nolan Skiff, skrev Skiff en kort artikel som publicerades långt ner på tidningens förstasida. Senare samma kväll skrev Bill Bequette en sammanfattning som skickades till nyhetsbyrån AP. AP skickade den sedan vidare till en mängd olika tidningar över hela USA. Artikeln kom att väcka så stort uppseende att East Oregonians redaktion blev formligen nedringd dagen efter och Bill Bequette fick söka upp Arnold ytterligare en gång för att skriva en längre artikel om händelsen. Bequette som ofta utpekats som den journalist som myntade uttrycket ”flying saucers” förnekar dock detta bestämt i en intervju med den franske ufologen Pierre Lagrange i juli 1988. Vem som myntade uttrycket är ännu oklart.
Se: Arnold, Kenneth
Bergier, Jacques (1912-1978)
Fransk kärnkemist född i Odessa, Ukraina, och författare till ett fyrtiotal böcker, bland andra ”Eternal man” (1972 tillsammans med Louis Pauwels), ”Extraterrestrial visitations from prehistoric times to the present” (1973, franska originalet "Les Extra-Terrestres dans l’Histoire", 1970, återutgiven som "Mysteries of the earth" 1977) och ”Aux limites du connu” (1971). Känd för en svensk läsekrets genom ”Vår fantastiska värld” (tillsammans med Louis Pauwels 1969, franska originalet "Le Matin des Magiciens" 1960) och ”De omöjliga möjligheternas planet” (tillsammans med Louis Pauwels 1970, tyska originalet "Der planet der unmöglichen möglichkeiten" 1968).
Bergier var medlem av New York Academy of Sciences, Royal Society i London och en av grundaren av Ancient Astronaut Society. Han publicerade tillsammans med Louis Pauwels tidskriften Planète som innehöll artiklar om filosofi och alternativ vetenskap. Han var också en porträttlik förebild för den mystiske Mik Ezdanitoff i Tintinalbumet "Plan 714 till Sydney" (se bild). Bergier avled i sitt hem i Paris den den 23 november 1978.
Se: Pauwels, Louis
Berglund, Anders (1979-)
Berglund var riksorganisationens UFO-Sveriges ordförande mellan 2013 och 2023. Anders blev intresserad av ufofenomenet när han lagom till skolåldern hittade en ufobok att läsa på det lokala biblioteket. Efter att hans intresse för fenomenet bara ökat med åren bestämde sig Anders för att själv börja undersöka ufoobservationer. 2009 gick han UFO-Sveriges fältundersökarkurs och fick sitt första fall att undersöka. Efter det började Anders arbeta mer och mer ideellt för organisationen.
2013 blev Anders tillfrågad att bli ordförande för UFO-Sverige och tvekade inte att tacka ja. Han har sedan dess fortsatt strävan att göra organisationen till den självklara instansen att vända till sig för fakta och kunskap gällande ufofenomenets alla aspekter. Vid riksstämman 2023 lämndes klubban över till Clas Svahn.
Anders har studerat historia på universitet, och finner idéhistoriken som mest intressant att följa genom århundradena. Han har under de senaste tio åren arbetat som kyrkvaktmästare i Rättviks och Öckerö församling. Anders är för närvarande pappaledig från allt yrkesarbete och sköter om sina tre barn. När tillfälle ges spelar också Anders gärna dragspel och komponerar egna låtar.
Ståndpunkt i ufofrågan:
”Det finns en kärna med ufoobservationer som kan klassificeras som genuint egendomliga. Det är dessa observationer som utgör fenomenet. Möjliga förklaringar till ännu oförklarade observationer är flera. Mina tre förslag till vidare studier lyder som följer:
- Kända, och mer oklara, naturliga fenomen som vi behöver bli bättre på att förstå till fullo.
- Militära experimentella flygfarkoster. Teknologi som oftast utvecklats under strikt sekretess och där man först kan bli varse om dess historia efter många decenniers hemlighetsmakeri.
- Hjärnkunskap. Mer kunskap om hur vårt medvetande fungerar. Vad finns det för faktorer som påverkar hur vi uppfattar vår egna och gemensamma verklighet.
UFO-Sverige - Ordföranden Avsnitt 5 januari 2013.
Bermudatriangeln
Att det skulle försvinna mer fartyg och flygplan i Bermudatriangeln än någon annanstans på jorden är en väl spridd myt. Uttrycket Bermudatriangeln myntades 1965 av journalisten Vincent Gaddis. ”Triangeln” sträcker sig från Bermuda i norr till Florida i väster och Puerto Rico i öster. Författaren Charles Berlitzs bok ”Dödens triangel” utkom 1976 och har sedan dess blivit en av de populäraste böckerna i genren mystiska försvinnanden. Han påstod att över ett hundra flygplan och fartyg har försvunnit i området och att över tusen personer har försvunnit i samband med förlisningarna. Den amerikanske skeptikern Philip J Klass, som kallas för ”tefatsdödaren” i boken, hävdar att det inte är någonting ”övernaturligt” med försvinnandena.
Det mest kända försvinnandet i området är de fem torpedflygplanen av typ Grumman Avenger som försvann under en träningsflygning den 5 december 1945. Mellan planen och deras bas norr om Fort Lauderdale i Florida pågick en radiokommunikation och det påstås att flyggruppens ledare skulle ha sagt att: ”Vi vet inte vilket håll vänster är. Allting är fel... egendomligt... Vi är inte säkra på någon riktning. Inte ens havet ser ut som det borde.” Klass anser att radiokommunikationen är uppdiktad av någon författare för att sprida mystik kring haveriet. I den officiella radiologgen återfinns inte flyggruppledarens mystiska meddelande.
Nu tror forskare att uppströmmande metangas från havets botten gör så att föremål på vattenytan sjunker och flygplan exploderar. Den amerikanske bibliotekarien Lawrance David Kusche visade redan 1975 i sin bok ”The Bermuda Triangle Mystery – Solved” att ett stort antal av de försvinnanden som återges av Berlitz i själva verket har inträffat långt utanför Bermudatriangeln samt att flertalet ägt rum i svårt väder. I många av de fall där Berlitz påstår att försvinnandena skett utan spår har vrakspillror hittats.
Bernadotte, Prins Carl (1911-2003)
Tidigt på morgonen den 5 december 1951 fick kriminalpolisen i Stockholm ett överraskande besök. Strax före klockan fem steg prins Carl Bernadotte junior, då 50 år, in på rotel 6 tillsammans med sin vän direktör Gutenberg. Till de förvånade polismännen rapporterade de båda hur de hade sett ett starkt ljussken rusa fram över himlen en timme tidigare. Skenet hade varit så uppseendeväckande att prinsen, som kört bilen, tvärbromsat och öppnat bildörren för att lyssna efter ljud. Att de båda herrarna en stund tidigare suttit och diskuterat ”thefat” bidrog säkert till deras häftiga reaktion. Observationen var ganska trivial: de båda hade under cirka tio sekunder sett ett starkt ljussken störta ned bakom skogen i närheten av Uttran söder om Stockholm. Med största sannolikhet var det en helt vanlig meteor, kanske ur stjärnfallsregnet Geminiderna som syns vid den tiden på året. I vilket fall var det knappast något ”thefat”. Men kriminalpolisen kunde knappast avfärda en medlem av kungahuset så lättvindigt och en utförlig rapport skrevs om händelsen. Ärendet lämnades sedan vidare till säkerhetspolisen, som då hette rotel 3 vid statspolisen, och statspolisens rotel 2 samt Försvarsstabens flyg- och luftförsvarsavdelning. Hela utredningen kom att hemligstämplas och blev inte offentlig förrän 22 år senare.
Berthelsen, Bevan (1938-2024)
I början av 1973 var Thorvald Berthelsen, som han då hette, med och startade Köpings UFO-förening. Mellan 1976 och 1978 var Bevan Berthelsen en mycket aktiv och dynamisk ordförande för Riksorganisationen UFO-Sverige. Medlemsantalet steg kraftigt mycket tack vare den intensiva PR- och informationsverksamhet som Berthelsen initierade. Ett fyrtiotal städer besöktes under två stora informationskampanjer 1975-76. Många av de grupper som fortfarande är aktiva startade dessa år.
Berthelsen var också med och organiserade den första kursen för fältundersökare på Lersätersgården utanför Köping 24-25 september 1977, en utbildning som genomförs regelbundet sedan dess. Det intensiva samarbetet med försvaret, som startade 1975-76 var också till stor del Berthelsen förtjänst. Han var dessutom en av de första som genomskådade att åtskilliga uforapporter var misstolkningar av ryska raketuppskjutningar.
Betherum, Truman (1898-1969)
Amerikansk kontaktperson som 1954 publicerade boken ”Aboard a Flying Saucer” om sina möten med den utomjordiska kvinnan Aura Rhanes från planeten Clarion, en planet där alla levde i lycka och harmoni.
Betlehemsstjärnan
Flera ufoförfattare, däribland svenskarna Sune Hjorth och Boris Jungkvist, men också den mer kritiskt inställde Eugen Semitjov, har under årens lopp framfört teorin att Jesus egentligen kom från rymden och att Betlehemsstjärnan var en utomjordisk farkost i bana runt jorden. Det finns dock ingenting i det historiska källmaterialet som stöder den uppfattningen. Att Jesus verkligen har existerat som historisk person kan knappast bestridas, men att tolka Betlehemsstjärnan som ett utomjordiskt ”moderskepp” kräver en avsevärd fantasi.
Binder, Otto Oscar (1911-1974)
Författare till ett stort antal science fiction-böcker och noveller tillsammans med sin bror Earl (1904-1965) under pseudonymerna Eando (Earl and Otto) Binder, John Coleridge, Gordon A. Giles och Dean D. O'Brien. Han skrev boken "Flying Saucers are Watching us" 1968.
Birdsall, Graham (1954-2003) & Mark
Bröder som på 70-talet bildade Yorkshire UFO Society med fokus på den utomjordiska teorin samt mörkläggningar. Startade ”UFO Magazine”, en av världens mest framgångsrika ufotidskrifter, samt tidskriften ”The Unopened Files”.
Biskopsberga
År 1807 inträffade något som drog till sig undrande människors blickar i den lilla byn Biskopsberga nära Skänninge i Östergötland. Biskopsberga by finns inte längre kvar men i husförhörslängderna framgår det att byn vid den tiden hade cirka 300 invånare. Det var i mitten på maj månad vid 16-tiden. Det hade varit en varm dag, vinden var svagt sydvästlig och himlen molnfri då några arbetare på Per Månssons gård noterade att solen bleknade så till den grad att de obesvärat kunde stirra rätt in i den. Solskivan blev mörkröd och förlorade sin strålglans. Samtidigt, ifrån den västra horisonten, kom ett stort antal sfäriska objekt seglande, bollar av ett par decimeters storlek och mörkbruna till färgen. Bollarna for över himlavalvet i östlig riktning.
Hela tiden kom nya bollar upp i väst för att försvinna i öst, miljontals av dem fyllde himlen. Ju närmare solen de kom, desto mörkare blev de, för att bli helt svarta när de passerat solen. Då ändrade de sin kurs något. Flera bollar verkade sammanlänkade i formationer om tre, sex eller åtta i linje som på en kulram. Därefter rämnade formationerna, bollarna återtog sin ursprungskurs och försvann bort med en högre hastighet, då med en kilformad svans efter sig. Svansen hade samma färg som sin boll. Man noterade att svansen efter hand försvann.
Nu föll det sig så att en ”sekreterare”, K G Wettermark, blev ögonvittne till händelsen. Förmodligen en aktad medborgare som man inte tvivlade på. Säkert är det tack vare honom som denna besynnerliga händelse blev nedtecknad.
Inte så långt ifrån Wettermark föll en boll ned. Dess svarta färg tonades ner ju närmare marken bollen kom. Till slut var den nästan osynlig men väl nere på marken kunde man åter se den lysande i flera olika färger. Den liknade såpbubblor som barn leker med. Där bubblan landat syntes för en kort tid en tunn genomskinlig hinna, såsom spindelväv.
Hela fenomenet pågick i två timmar.
Senare förhördes ögonvittnen och de lämnade samstämmiga uppgifter om händelsen. Det var något högst påtagligt fysiskt som människorna hade sett. Men vad? En samtida spekulation gick ut på att en virvelvind blåst upp över bergs- eller skogstrakter någonstans och dragit med sig vegetabiliska substanser av gelatinliknande natur. Substanserna hade senare genom sin färd i lufthavet blandats med andra ämnen och blivit formade som genomskinliga bollar. Dessa ändrade sin färg när de belystes av solen. Frågan är hur en sådan mängd kunde alstras på ett ställe, och var de så många att de verkligen förmådde tona ned soljuset? Kanske det.
Gåtan är ännu olöst även om man kan misstänka att det var frågan om ett ovanligt naturfenomen.
Björkhem, Örjan (1946-1996)
Författaren och religionspsykologen Örjan Björkhem arbetade som frilansare; han skrev böcker, artiklar och gjorde översättningar. Han hann också konstruera ett dataprogram, ge ut en alternativkatalog och höll en serie hett omdebatterade ”spökkurser” på Vettinge herrgård, det vill säga kurser i praktisk parapsykologi. Björkhem undersökte ett 20-tal ufofall och ansåg att ombordtagningsberättelserna hade sin orsak i inre upplevelser. Björkhem har skrivit bland annat följande böcker: ”Människan och verkligheten. Om mystiker i dagens Sverige” (1978), ”Mystik och verklighet” (1984), ”Parapsykologi och övertro” (tillsammans med Martin Johnson 1986), ”Siaren från Findus” (1986), ”Djävulen mobiliserar” (1987), ”Mystik och människor” (1988), ”Praktisk parapsykologi” (1990), ”Liket i byrålådan” (1991), ”Kontakt med andra världar? Doris Ankarberg - mediet och människan” (1992, tillsammans med Doris Ankarberg).
Björnulfs solförmörkelsefilm
Den 30 juni 1954 togs en film av den totala solförmörkelse som syntes över södra Skandinavien från ett flygplan över Lifjellområdet i Norge. Filmen visade sig sedan innehålla två lysande, tefatsliknande föremål. Filmen har ofta kallats Björnulf-filmen efter den fotograf som skulle ha tagit den, men i själva verket togs den av en medarbetare till denne, Raun Conradi. En undersökning av omständigheterna kring filmen har visat att de två lysande fenomenen är reflexer i en fönsterruta. Några föremål syntes heller aldrig från flygplanet utan det var först sedan filmen visats efter landningen som de upptäcktes.
Blackmore, Susan (1951-)
Forskare och psykolog vid University of West of England. Expert på utanför kroppen-upplevelser och känd för sin skeptiska inställning till paranormala fenomen. Har studerat ombordtagningsberättelser med inriktning på sömnparalyseringar. Blackmore är författare till mer än 50 vetenskapliga artiklar och har bland annat publicerat följande böcker: ”Beyond the body” (1982), ”Dying to live: Science and the Near-Death Experience” (tillsammans med Adam Hart-Davis 1993), ”Test your psychic powers” (1995), ”In search of the light” (1996) och ”The Meme Machine” (1999).
Bloecher, Ted (1929-)
Amerikansk ufolog som särskilt intresserat sig för observationer av humanoider. Skapare av Humcat, en databas över observationer där vittnen säger sig ha mött någon form av varelser.
Blomqvist, Håkan (1952-)
Född i Karlstad 1952. Universitetsstudier vid Stockholms universitet: religionshistoria, filosofi, etnologi. Har arbetat som bibliotekarie vid Norrköpings stadsbibliotek. Bildade UFO-Södertälje i november 1970. En av grundarna av Arbetsgruppen för ufologi (AFU) 1973, senare stiftelsen Arkivet för UFO-forskning, idag Archives for the Unexplained. Styrelsemedlem i AFU samt ledamot av UFO-Sveriges styrelse 1996-1997, 2008-2017. Författare till "UFO – i myt och verklighet" (1993), "Främlingar på vår jord. Ufokontakter i Sverige" (2009), "En resa i tiden. UFO-Sveriges historia 1970-2010" (2010), "Gudarna återvänder. Ufo och den esoteriska traditionen" (2013). Intresseområden: Byggande av arkiv/bibliotek för ufoforskning, uforörelsens historia, kontaktfall, psykologiska och religionshistoriska aspekter på ufofenomenet, den teosofiska/esoteriska traditionen och dess idéhistoriska koppling till ufo.
Ståndpunkt i ufofrågan: Genuina ufofenomen existerar och är sannolikt en blandning av paranormala fenomen och väsen, hemlig militär teknologi, utomjordiska besökare samt kanske även farkoster tillhörande okända jordbaserade grupper. I boken "Gudarna återvänder. Ufo och den esoteriska traditionen" har jag presenterat den esoteriska interventionsteorin som en tänkbar förklaring till den första generationen fysiska kontaktfall under 1950-talet.
Bluffar
Erfarenheten visar att ytterst få observatörer vill lura allmänhet, massmedia eller ufoutredare. En observation är i de flesta fall en verklig upplevelse, kanske en misstolkning men ändå reell. Ett undantag är rapporter inkomna över Internet där antalet bluffar under 90-talets mitt utgjorde omkring 20 procent av det totala antalet inkomna rapporter samt fotografier tagna av unga pojkar som ofta visar sig vara förfalskade. Under senare år har antalet bluffar över nätet sjunkit drastiskt. När det gäller cirklar på åkrar är bluffarna mer regel än undantag.
Bolider
Bolider är mycket ljusstarka meteorliknande föremål som ofta rör sig parallellt med horisonten. Eldkulorna, som de också kallas, är delar från det asteroidbälte som finns mellan Mars och Jupiter, till skillnad från meteorer som härstammar från kometer. Bolider rör sig relativt långsamt och observationstider på upp emot 10 sekunder finns rapporterade. Sträckan en bolid kan färdas i atmosfären kan vara upp till 60 mil.
Färgen anges ofta som grön, gul, röd eller mycket starkt vit och det starka ljuset gör att den kan kasta skuggor på marken. Bolider misstas ofta befinna sig betydligt närmare observatören och kan också uppfattas störta till marken i närheten, trots att de rör sig på stor höjd och oftast brinner upp i atmosfären.
Bord, Janet (1945-) & Colin
Janet och Colin Bord förestår Fortean Picture Library i Wales, en bildbyrå inriktad på allehanda mysterier. De båda har specialiserat sig på sammanfattande böcker om det okända. Den enda bok som översatts till svenska är ”Övernaturligt i vår tid” (1990).
Borg, Björn (1945-2023)
Finsk ufolog född i Helsingfors 1945 och utbildad till civilekonom vid Svenska Handelshögskolan i Helsingfors.I tolv års tid arbetade han som chef för Tullstyrelsens företagsrevisionsverksamhet. Borg har dock alltid dragits till det tekniska och följt med utvecklingen av fartyg, flyg, helikoptrar, rymdens erövring etc. På 1960- och 1970-talen publicerade han fem fartygsböcker och under samma tid var han medarbetare i den världsberömda marinkalendern Jane's Fighting Ships som expert på sovjetiska örlogsfartyg.
Borg startade och drev också i 30 års tid Finlands på sin tid mest kända fartygsförmedling, Borgship.
Åren 1982-1984 var Borg skeppsredare med ett eget fraktfartyg.
Borg intresserade sig redan på 1960-talet för ufofenomenet som tekniska apparater och skrev artiklar om ufo i olika dagstidningar.
Borg har på svenska skrivit sex ufoböcker ("Fakta om fenomenet UFO", "Finns det någon logik i fenomenet ufo?", "Ufo och astronomerna", "Ufo och vetenskapmännen", "Ufo och MIB" samt "Litteraturförteckning"). Alla dessa böcker har översatts till finska. Alla böckerna finns tillgängliga i elektroniskt format. De tre förstnämnda böckerna har publicerats på finska i bokform av UFO-Finland åren 2001-2004. Källförteckningen som är gemensam för de olika böckerna uppgick i oktober 2005 till cirka 800 titlar. Borg skriver också för UFO-Finland bokrecensioner vilka publiceras på UFO-Finlands hemsida. Dessa bokrecensioner uppgick i oktober 2005 till cirka 200.
Bounais, Dr. Michel
Fransk växtbiolog som har studerat påverkan i samband med påstådda landningar, exempelvis Trans-en-Provencefallet 1981.
Bowen, Charles (1918-1987)
Redaktör för tidskriften "Flying Saucer Review" från november 1964 till augusti 1982 då han tvingades sluta på grund av sjukdom. Bowen gjorde FSR till en välrenommerad tidskrift och lyckades knyta till sig en rad inflytelserika ufologer som Allen Hynek, Aimé Michel, Jenny Randles, Jacques Vallée och John A Keel. I och med Bowens redaktörsskap breddades synen på ufofrågan och plötsligt publicerades artiklar om Män i svart, märkliga djur och andra randfenomen på tidskriftens sidor. Bowen är även redaktör för boken ”The Humanoids” (Neville Spearman 1969).
Brazel, William "Mack" (1899-1963)
Ett av huvudvittnena när det gäller den så kallade Roswell-kraschen. Det var på sina ägor som Brazel efter att ha hört en explosion nästa dag fann vrakrester i öknen. Efter fyndet kontaktade Brazel sheriffen George Wilcox som i sin tur kontaktade Roswell Army Air Base.
Brookesmith, Peter (1946-)
Redaktör för den paranormala bokserien ”The Unexplained” under 1980-talet och senare författare till flera kritiskt granskande böcker om ufo och regelbunden skribent i tidskriften Magonia. Författare till ”UFO - The government files” (Brown Books 1997) och ”Alien Abductions” (Cassell 1998).
Brown mountain lights
Brown mountain lights är ett ljusfenomen som under århundraden rapporterats nära Brown Mountain i North Carolinas nordvästra del. Den lokala legenden om ljusen vid berget går tillbaka ända till 1200-talet då de första rapporterna från området kom in från Cherokee och Catawba indianerna. De första mer dokumenterade rapporterna kom in 1771 från den tyske ingenjören Gerard de Braham då han gjorde en del märkliga observationer när han utforskade området. Det handlade dock inte om några ljusfenomen då, utan om en rad ljudfenomen runt berget som han inte kunde förklara och som han även blev väldigt fascinerad över. I sina dagböcker skriver han och funderar över om ljuden skulle kunna förklaras med spontana självantändningar av gas, där ljudet sedan följer vinden. Det är dock väldigt svårt att verifiera om dessa tidiga observationer innehåller något av värde. Under 1900-talet exploderade sedan rapporterna om ljusfenomen i området.
Vanligtvis så beskrivs ljusen vid Brown mountain som flerfärgade ljusbollar som antingen spontant blossar upp eller rör sig i grupper mellan träden. Ljusfenomenen uppträder ofta även i luften ovanför berget med en flytande/flygande rörelse. Fenomenet är inte enbart koncentrerat till Brown mountain utan har även rapporterats från ett större område runtomkring, där platsen Wiseman’s View i huvudsak tillhör den vanligaste observationsplatsen. Ljusfenomenen kan även kallas för Linville lights. Inledningsvis så uppträder ljusen ofta med en rödaktig glöd som sedan flammar upp i ett vitt sken. De kan också innehålla färgerna orange, blå, grön och gul. Vanligtvis brukar ett enskilt ljus som blossar upp synas i mellan 6-10 sekunder innan det försvinner. I sällsynta fall kan dock livslängden för ljusen uppgå till över 1 minut, speciellt när de kan ses flytandes i luften ovanför berget. Ljusens rörelser är för det mesta helt oförutsägbara. Ett enskilt ljus kan även dela sig i fler, där de små avkomlingarna sedan kan gå ihop igen till ett större ljus.
Det verkar som att de rör sig runt eller drar sig mot träd eller drar sig mot området i luften ovanför berget, där de sedan förminskas och bleknar bort eller blinkar till och försvinner. Observatörerna befinner sig ofta flera kilometer bort och därav så kan de flesta inte uppfatta specifika detaljer på objekten. Det finns dock en handfull vittnen genom åren som säger sig sett ljusfenomenen på nära håll. År 1982 så hävdade Tommy Hunter att han till och med tagit på ljuset som då plötsligt dök upp precis bredvid honom vid en utsiktsplats kallad "181 overlook". Han berättade efteråt att ljusklotet var några gånger större än en basketboll med ett starkt gulaktigt sken, svävandes cirka 1 meter ovanför marken. Hunter berättar vidare att han fick en kraftig elektrisk stöt när han tog på det, och som chockade honom ordentligt. Ljuset tonade i samband med detta ned men utan att varken skingra sig eller försvinna. Det flöt istället iväg in i skogen. Andra som har sett ljuset på nära håll återger ungefär samma händelseförlopp som Hunter med hur ljusen uppkommer, ser ut, rör sig och försvinner.
Andra liknande ljusfenomen uppträder även på andra platser runt jorden. Ett par enskilda exempel på dessa är Marfa ljusen i Texas och ljusfenomenen i Hessdalen, Norge. Teorierna om vad ljusfenomenen beror på är många men ingen har ännu så länge lyckats förklara det hela helt och hållet. Det är även oklart om samtliga ljusfenomen har samma förklaring. En framträdande teori är att det rör sig om självantändande gaser. Det har dock aldrig rapporterats att ljusen skulle orskat skogsbränder någon gång, varvid en annan framträdande teorin går ut på att ljusen består av någon form av elektricitet eller elektriskt plasma liknande de hos klotblixtar. Även ljus från bilar som rör sig på mindre grusvägar i området finns med bland teorierna och vid Martebo på Gotland där det länge funnits en tradition av ett återkommande ljusfenomen har UFO-Sveriges undersöknignar visat att en stor del av rapporterna kan förkalras som just billjus.
Brunt, Tony (1947-)
Journalist från Auckland, Nya Zealand och tidigare aktiv ufolog. Publicerade 2010 biografin George Adamski. The Toughest job in the World. Tony Brunt anser att Adamski hade kontakt med någon typ av främlingar, men han tror inte de kom från planeter i vårt solsystem. Brunt tar upp både gåtan Adamski, myterna och motsägelserna i hans liv och de många frågetecken som fortfarande kvarstår.
Bryant, Arthur
Bryant påstod sig ha mött besättningen på ett landat flygande tefat i närheten av Scoriton Down, Devon, England den 24 april 1965, dagen efter kontaktpersonen George Adamskis död. ”Befälhavaren”, som var från Venus och kallade sig Yamski, varnade Bryant för de onda epsiloniderna. Bryant bjöds också att gå ombord vilket han accepterade. Bryant själv menade att Yamski inte var någon annan än Adamski själv som återvänt från de döda. I boken ”The Scoriton Mystery - Did Adamski Return?” (Neville Spearman 1967) återger Eileen och Oliver Buckle hela historien. Oliver blev dock snart tveksam till historien och hans namn försvann från bokomslaget. Ufologen Jerome Clark har visat att hela berättelsen med stor sannolikhet var en bluff från Bryants sida. Bryant avled till följd av en hjärntumör den 24 juni 1967.
Se även: Adamski, George
Budden, Albert
Engelsk före detta ufolog som i sin bok ”Electric ufos” (Blandford 1998) för fram teorin att närkontakter är hallucinationer frammanade av en elektrisk stimulans av hjärnan på grund av elektromagnetisk förorening av atmosfären.
BUFORA
Förkortning för den brittiska organisationen British UFO Research Association. BUFORA grundades 1962 och har länge varit den största ufogruppen i Storbritannien. Organisationen utgav 1989-1997 tidskriften "UFO Times" sex gånger om året, som 1998-2001 ersattes av "BUFORA Bulletin" och 2002-2005 av "BUFORA Journal". År 2005 ersatte webbplatsen de tryckta tidskrifterna. 1989 utfärdade BUFORA ett förbud för sina undersökare att använda sig av hypnos.
Bullard, Dr. Thomas (1949-)
Folklorist vid University of Indiana som från att ha intresserat sig för ufovågor kommit att specialisera sig på ombordtagningsfenomen som han anser vara kopplade till modern folklore. Bullard anser att dessa är verkliga upplevelser och inte mytiska. Bullard har bland annat publicerat ”UFO Abductions - The Measure of a Mystery” (1987), ”The Sympathetic Ear” (1995) och ”UFOs and Abductions” (2000).
Buttlar, Johannes von (1940-)
Tysk författare och ufointresserad. Kom 1980 ut med boken ”UFO-fenomenet - Bevis för kusliga möten av första, andra och tredje graden” på svenska. 1998 gav han ut ”Zeitreisen - Das ‘Granny-Paradox’ oder Besucher aus der Zukunft” på tyska (titeln översatt till svenska: "Tidsresor - 'Farfarsparadoxen' eller besökare från framtiden").