Har du sett en spikrak formation av ljuspunkter på himlen?

Så här ser Starlink-satelliterna ut

Om du ser ett "tåg" eller "pärlband" av små ljuspunkter som rör sig i formation över kvällshimlen, så är det med stor sannolikhet de så kallade Starlink-satelliterna. Detta har blivit en av de vanligaste orsakerna till rapporter om ufo. Filmerna nedan visar hur det kan te sig för en betraktare.

När kan jag se Starlink från min position.

Starlink-satelliterna skjuts upp i omgångar, och består av en stor mängd små satelliter som följer samma bana över himlavalvet. Satelliterna sitter väldigt tätt ihop i början och då ser det ut som ett upplyst pärlband. Med tiden sprider satelliterna ut sig, men följer fortfarande efter varandra med lite olika mellanrum. Upp till 60 ljuspunkter kan då ses passera över himlen under några minuter.

Bilden till höger visar en närbild av pärlbandet av Starlink-satelliter i början av uppskjutningen när satelliterna sitter tätt ihop.

Fotot är taget av astronomen Marco Langbroek den 24 maj 2019

Filmen nedan visar hur "tåget" av Starlink-satelliter rör sig i början av uppskjutningen när satelliterna sitter tätt ihop:

Filmen är tagen av Matilda Edfors i San Diego klockan 17.57 den 11 november 2019

 

Filmen nedan visar hur Starlink-satelliterna kan röra sig på himlen när satelliterna spridit ut sig lite mer. Notera avståndet mellan satelliterna, men att de rör sig i samma bana:

Filmen är tagen av Paul Wright från Frankrike 18 april 2020

 

Man kan få hjälp med att hitta när Starlink-satelliterna passerar där man befinner sig, men naturligtvis är det beroende av väder och ljusförhållanden på platsen: Find Starlink

 

Mer information om Starlink

Starlink är ett satellitprojekt som drivs av SpaceX, rymdbolaget som Elon Musk startade för några år sedan. Syftet med Starlink är att få ett världsomspännande nät av satelliter som ger snabb Internet-access överallt på jorden, var man än befinner sig. På det sättet blir man inte beroende av mobiltäckning eller fasta nätverk på marken.

Starlink-satelliterna är små och kretsar runt jorden på låg höjd (550 km) och i olika omloppsbanor. Hittills (mars 2022) har SpaceX skjutit upp över 2.000 satelliter, men på sikt kan det bli så många som 12.000 satelliter!

SpaceX skjuter upp 60 satelliter åt gången med hjälp av Falcon 9-raketer. Dessa raketer återvänder till jorden, landar och kan sedan återanvändas. Väl uppe i rymden lossar man "paketet" med satelliter, som till en början sitter tätt tillsammans, men som med tiden sprider ut sig mer och mer. Beroende på i vilken "fas" man råkar få syn på satelliterna så kan de därför se ut som ett tätt "pärlband" eller som ett utspritt "tåg" över himlavalvet.

Uppskjutningarna av Starlink började i maj 2019 och sker nu regelbundet ca en gång i månaden. Här finns en lista av uppskjutningar.

 

Mer information om satelliter och omloppsbanor

I dagsläget finns det flera tusen satelliter i omloppsbana runt vår planet. Satelliterna lyser inte själva, utan skälet till att vi ibland kan se dem som ljuspunkter på himlen är att de reflekterar solljuset mot jorden. Beroende på hur satelliten ser ut, hur stor den är och i vilket läge den befinner sig så reflekteras olika mängd ljus, och ljusstyrkan kan därför variera mycket.

Satellit	Höjd över jorden (Jordens diameter är 12.800 km)
Internationella rymstationen (ISS)	340–400 km
Hubble-teleskopet	540 km
Starlink-satelliterna	550 km
Iridium-satelliterna	780 km
GPS-satelliterna	20.000 km
Geostationära satelliter	36.000 km

 

Rymdskrot 

Uttjänta satelliter kommer för eller senare att dras in mot jorden där de störtar och brinner upp genom friktionen mot atmosfären.

Störtande satelliter påminner om meteorer (stjärnfall) och kan observeras i alla möjliga färger. Till skillnad från meteorer ses de dock oftast under betydligt längre tid. Rymdskrot rör sig förhållandevis sakta och störtningar som kunnat iakttas i 30 sekunder eller mer är inte ovanliga. I extrema fall kan det ta ända upp till två minuter innan resterna helt har förbränts. Rymdskrot kommer ofta in i en flack horisontell bana och rör sig då parallellt med jordytan. Det är vanligt att rymdskrotet bryts sönder i ett antal delar som bildar ett pärlband av flammande ljuskällor. Någon enstaka gång kan satellitstörtningar ses under dagtid och då efterlämna rökstrimmor på himlen.

Fåglar

I dagsljus 

Fåglar på avstånd kan lätt se ut som en avlägsen ljusprick eller vit punkt som rör sig i ett irrationellt eller cirkulär rörelsemönster. En vanlig företeelse när man observerar avlägsna fåglar i dagsljus är att de ser ut att plötsligt försvinna i tomma intet. Det beror på att det är väldigt lätt att tappa ett avlägset föremål som rör sig irrationellt eller i cirklar ur fokus och det kan då lätt uppfattas som att föremålet försvann i tomma intet. Ibland får man inte heller syn på fågeln igen. Vid skymning och gryning kan solen lysa upp fåglarna underifrån om de befinner sig på tillräckligt hög höjd för att träffas av solljuset och fåglar med en ljus undersida kan då ge upphov till mycket färggranna reflektioner. Fågeln kan då lysa upp underifrån i ett vitt eller gul/orange sken och observerar man fågeln på avstånd så kan den följaktligen likna en färggrann sfär eller ljusprick.

I mörker 

Kan se ut som en formation av mörka diffusa fläckar eller punkter som rör sig relativt snabbt över himlen, ljudlöst eller med ett svischande ljud. Fåglar som rör sig lågt kan bli upplysta underifrån av gatubelysning och kan då likna en lysande sfär med eller utan utskott längs sidorna.

Kondensstrimmor

Kondensstrimmor (förkortat k-strimmor) kan ses hela året men blir särskilt iögonfallande under vintermånaderna då solen står lågt vid eller befinner sig under horisonten där den lyser upp kondensstrimmorna underifrån och får dem att se ut som något som ofta beskrivs som svansen på en komet. Det är i synnerhet när kondensstrimmorna iakttas under sådana förhållanden som dom ger upphov till tidningsnotiser och uforapporter. Ett par sådana exempel syns på bilderna härintill.

När flygplan på hög höjd släpper ut vattenånga ur motorerna så kan det resultera i att vattenångan övergår till flytande form och kondenserar. Det är då den molnliknande strimma som vi är vana att se bakom flygplanet bildas. Dessa kan antingen försvinna ganska omgående igen eller ligga kvar i flera timmar och de kan då breda ut sig över större områden.

SMHI:s information om k-strimmor

OBS: Kondensstrimmor brukar kallas "contrails" på engelska. Detta ska inte förväxlas med så kallade "chemtrails", som är en konspirationsteori om att strimmorna innehåller giftiga ämnen som medvetet släpps ut av "myndigheterna". Denna uppfattning saknar helt grund i verkligheten.

Flygplan

I dagsljus

I dagsljus så uppstår ofta illusionen av en avlång eller cigarrformad farkost utan vingar när flygplanet befinner sig på relativt stort avstånd och är solbelyst.Solljuset faller in snett uppifrån (vinkeln beror på tiden på dygnet), och reflekteras i den runda flygkroppen ner mot jordytan. Den infallande vinkeln är lika stor som den utgående. Vingarna däremot träffas också ovanifrån och detta ljus studsar uppåt och når alltså aldrig den markbundne iakttagarens ögon. Av denna anledning lyser flygkroppen starkt medan vingarna knappast återkastar något ljus alls (de befinner sig i skugga). För oss på marken verkar det som om farkosten saknar vingar och illusionen av en cigarrformad farkost uppstår. Vid skymning och gryning när solen står nära horisonten så lyser den upp både flygplanet och dess kondensationsstrimma (den vita strimman bakom flygplanet) underifrån vilket kan resultera i att både flygplanet och strimman lyser i ett starkt gul/orange sken och det är inte ovanligt att flygplanet uppfattas som om det brinner.

 

I mörker

Kraftigt ljussken som rörde sig över himlen. Kombination av ett blinkande ljus och/eller en mindre färgad ljuspunkt. Röda, gröna och vita ljuskällor medan det gröna och vita ljuset tillsammans kan uppfattas som ett blåaktigt ljus. Vanligtvis så uppfattas flygplanen som ljudlösa. Beroende på observationsvinkeln så kan det gå att se endast det fasta positionsljusen utan att de blinkande ljusen då uppfattas. Ett flygplan med påslagen landningsstrålkastare som observeras i mötande riktning ser då ut som en starkt lysande och stillastående punkt som sedan eventuellt kan växa successivt i ljusstyrka. Ser man även själva landningen så kan illusionen om att föremålet sänker sig rakt ned i en vertikal rörelse uppstå på grund av observationsvinkeln.

Strålkastare

Markbundna strålkastare kan se väldigt konstiga ut när de observeras under särskilda förhållanden.

Bilderna här är ett bra exempel på hur de kan se ut. Bilderna är tagna i Kristinehamn 20151003. (Bilderna har i efterhand gjorts något ljusare för att bli tydligare.)

Många nöjesställen använder numera strålkastare och ljusspel för att underhålla och locka gäster vilka kan ses över ganska stora områden (åtskilliga mil). Det som oftast får strålkastarljusen att se märkliga ut är avsaknaden av en ljuspelare. Strålkastaljusen ser då ut som rörliga diffusa ljusfenomen som i regel är cirkulära eller ovala och det är inte ovanligt att de uppfattas befinna sig ovanför molnen. Ofta uppträder flera strålkastaljus i formation då de härrör från en så kallad skytracker vilket är en form av strålkastare som lyser i olika mönster. Ofta så kan strålkastarljusen observeras under lång tid då de används vid evenemang som pågår under både kvällen och natten. Avvaskanden av ljuspelaren beror helt och hållet på de meteorologiska förhållandena över området. För att ljuspelaren ska uppstå så måste ljuset kunna reflekteras mot något i de lägre luftlagren och det är då fukt och is partiklar som reflektionen sker emot. Är det då torrare luft i de lägre luftlagren så har ljuset inget att reflekteras emot och då uppstår följaktligen ingen ljuspelare. Om det däremot råder andra förhållanden på högre höjd som i form av ett molntäcke då reflekteras ljuset mot molnbasen vilken då får samma form av effekt som en filmduk får när man använder en projektor. Däremot så kan samma fenomen uppstå även när det är molnfritt exempelvis om ljuset når upp till ett lager med is eller fukt partiklar på högre höjd vilket då får samma effekt som när ljuset når molnbasen. 

Strålkastares karakteristika:

• Diffusa ljus, Cirkulära eller ovala i formation eller mönster

• Lång observationstid (flera timmar)

• Rör sig i cirkulära banor över himlen

• Relativt långsam rörelse 

Meteorer

Varje dygn träffas jordens atmosfär av en stor mängd grus och stoftpartiklar. Dessa kallas meteorer eller i dagligt tal "stjärnfall". Genom sin friktion mot luftmolekylerna upphettas meteorstenarna och förgasas.* Under förbränningen ger de upphov till vitlysande streck på himlavalvet. En typisk meteorsten tränger in i jordens atmosfär med en hastighet av 70 000-250 000 km/h. Spåret blir lysande ca 120 km över jordytan och upphör att lysa efter ett par sekunder, oftast på 70 - 80 kilometers höjd. 

* Bör faktakontrolleras

Meteorstenar av större dimensioner än en knytnäve kan nå ned till jordytan utan att helt förgasas men det är jämförelsevis sällsynt. De delar av en meteor som ibland når jordytan kallas meteoriter. Större stenar ger upphov till ljusstarka meteorer och kallas då för bolider. En bolid kan bli mycket ljusstark och har vid flera kända tillfällen blivit så pass stark att den kastat ljus ned på markplan och lyst upp omgivningen. Vanligtvis men inte nödvändigtvis så ser man en svans bakom en meteor/bolid men i vissa fall så kan även svansen saknas vilket kan bero dels på vilken vinkel man ser meteoren ur samt vilket skede i inträdet i jordatmosfären den befinner sig i. Det är inte helt ovanligt att meteorer och bolider kan uppträda i alla möjliga nyanser även om de vanligtvis beskrivs som ett vitt eller gul/vitt sken. Även meteorer och bolider som ger ifrån sig ett grönt sken är relativt vanliga vilket dels kan bero på en illusion i ögat men de kan även lysa i ett verkligt grönt sken beroende på vilka metaller som rymdstenen består av. 

Varje år träffas jorden av flera så kallade meteorregn.

Nedan följer en lista på de årliga meteorskurarna.

 

Namn	Period	Maximum	Antal/tim
Kvadrantiderna	1-4 januari	3 januari	30-200
Virginiderna	3/2-15/4	Flera maximum	5
Lyriderna	20-23 april	22 april	15-25
Eta-Aquariderna*	21/4-12/5	3 maj	30-100
Delta-Aquariderna*	14/7-15/8	29/7 resp 12/8	20-30
Alfa-Capricorniderna*	15/7-25/8	30juli	10
Iota-Aquariderna*	15/7-20/9	5 resp 20 augusti	10
Perseiderna	23/7- 23/8	12 augusti	30-200
Kappa-Cygniderna	9/8-6/10	18 augusti	5
Pisciderna	sept-okt.	20 september	10
Sigma-Orioniderna	14/9-29/10	4 oktober	8
Draconiderna	6-10 oktober	9 oktober	0-200
Orionåderna	2/10- 7/11	21 oktober	10-40
Tauriderna	15/9- 1/12	3 resp 13 november	5-25
Leoniderna	14-20 november	17 november	5-70
Geminiderna	4-16 december	14 december	10-120
Ursiderna	17-24 december	22 december	5-100

 * Svåra att se från Sverige

Meteorers karakteristika:                                         

• Kort observationstid (= några sekunder)
• Oftast vitlysande
• Hög hastighet
• "Svans"  

Jessica Dellsjös film tagen i Saltsjöbaden och som visar bolid som föll över Sverige 21.30 20170320.

Satelliter 

 

Det finns idag mängder av satelliter som rör sig i omloppsbana runt jorden och många av dessa går att se med blotta ögat. Satelliter liknar då en vanlig stjärna som vandrar över natthimlen och i många fall kan även se att dom sänker sig ned mot horisonten.

 

Satelliter kan även försvinna genom att tona bort något som kan ske på högre altituder och beror på att satelliten då går in i jordskuggan. Många satelliter roterar även runt sin egen axel och kan då se ut att lysa upp i ett betydligt starkare sken under några tiotal sekunder för att sedan tona ned igen och en del satelliter kan då även se ut att blinka eller pulsera. En särskild form av satelliter kallas för iridium-satelliter och ger upphov till så kallade iridiumblixtar. När iridium-satelliten hamnar i en perfekt vinkel i förhållande till observatörens position så kan den se ut att lysa upp i ett mycket starkt sken i några sekunder för att sedan tona ned igen och försvinna. Mer information om dessa satelliter finns längre ner i denna artikel.

Vanligtvis så lyser satelliter i ett vitt sken men även en röd nyans kan förekomma. Satelliterna lyser däremot inte av egen kraft utan enda anledningen till att dom är synliga från markplan är att dom reflekterar solljuset.

Vanliga illusioner som kan uppstå när man iakttar en satellit är den tidigare nämnda autokinetiska effekten som kan ge upphov till att satelliten ser ut att göra en sicksack-rörelse eller att den rör sig med en något ryckig och oregelbunden rörelse. En annan vanlig illusion är att satelliten ser ut att stå stilla under en kort stund och sedan börjar röra på sig igen. När en satellit går in i jordskuggan eller försvinner bakom ett moln så kan även illusionen om att satelliten ser ut att accelerera bort i väldigt hög hastighet uppstå men det är alltså ingen verklig rörelse utan härrör likväl från en illusion i ögat.

Under vissa perioder så går det även att se den internationella rymdstationen ISS med blotta ögat från Sverige. Den ses då som en starkt lysande punkt som rör sig från väst till öst på relativt låg altitud i söder. Vanligtvis så går det att se rymdstationen i en eller ett par minuter innan den sjunker mot horisonten och tonar bort. 

Filmen nedan visar hur den internationella rymdstationen ser ut när den rör sig över himlen från Stockholm.

Satelliters karakteristika

• Stjärnliknande objekt som vandrar över natthimlen

• Relativt långsam rörelse men något snabbare än ett flygplan

• Kan observeras under flera minuters tid (uppemot 15 minuter från horisont till horisont)

 

Här nedan en simulering av hur en satellitpassage kan te sig.

 

Iridiumsatelliter

Mellan 1997 och 2002 sköts över 90 så kallade iridium-satelliter för avancerad telekommunikation upp från olika rymdbaser. Dessa placerades i omloppsbanor jämnt fördelade över jordytan. Klicka på länken nedan för att se en film av ett flertal iridium-satelliter.

Av denna första generation iridium-satelliter finns nästan inga kvar i omloppsbana idag. Sedan 2017 håller de på att ersättas av en ny generation satelliter, kallad Iridium NEXT.

Satelliterna passerar Sverige på en höjd av 790 kilometer. Den första generationen av iridium-satelliterna liknar trekantiga pilar med spetsen riktad mot jordens centrum. Och det är när solen lyser mot satellitens tre huvudantenner, som är täckta med en cirka 190x85 centimeter stor silverbelagd teflonyta, som vi kan se den från marken. Reflexen blir mycket stark och kan överträffa samtliga stjärnor och planeter. Magnituden ligger när den är som starkast på omkring -8, att jämföra med fullmånens -12. "Blixten" från satelliten varar i omkring tio sekunder men kan också ses upp till den dubbla tiden.

Den andra generationen av iridium-satelliterna har ett annat fysiskt utseende, vilket gör att reflexen från satelliten blir mycket svagare och någon tydlig "blixt" från dessa satelliter förekommer inte längre. Idag är det därför mycket sällsynt med så kallade iridiumblixtar.

Ufoballonger

Dessa svävande varmluftballonger har många namn, rislyktor, ufoballonger, Khom loy, Thai lyktor, är bara några exempel som vi hört.

Populära att skicka upp runt nyår men förekommer idag året om men i mindre omfattning än kring nyår. Ballongerna förekommer ofta i formation och ibland händer det att stor massuppsläpp görs av ballongen som i regel lyser i ett röd/orange sken men kan förekomma i alla möjliga färger. Via länken nedan kan ni läsa mer om just det här misstolkningsfenomenet som genom åren varit mycket vanligt förekommande bland observationer som rapporterats in till föreningen:

Läs mer om ufoballonger