Detta kan du se på himlen i november 2024

Åter har vi ett oskrivet blad framför oss, även om mycket att det som händer i den nära rymden som vi kan se här från jorden fungerar som en klocka och går att förutse med precision. Det är väl bara vädret som kan göra det surt för oss som vill vända blicken uppåt och studera det som händer där ovan jord.

av Tobias Lindgren

Nymåne
Månen befinner sig första dagen i månaden på den sidan av jorden som och också solen gör, vilket gör att den inte syns på natthimlen. Denna fas inträffar strax före klockan 14.00. Nu infinner sig också den bästa tiden i november för att observera ljussvaga objekt så som galaxer och stjärnhopar, eftersom månskenet inte stör. Men ljusföroreningar kan förstöra minst lika mycket, så att konsultera ljusföroreningskartan innan man tar sig ut är att rekommendera.

Supermåne
Två veckor in i november har månen förflyttat sig halva vägen under sin färd runt jorden och är nu alltså på motsatt sida i förhållande till solen, vilket medför att den här helt upplyst för oss månobservatörer nere på jorden. Månens elliptiska bana gör att den åter igen är närmare jorden och gör den till årets sista supermåne och som kulminerar ljusmässigt klockan halv elva på kvällen den 15 november. Kärt barn har många namn och denna fullmåne har kallats bävermåne, frostmåne och mörk måne.

Man får mycket astronomiska objekt den 15 november, även om supermånen kanske döljer en del. Bild: Stellarium. 

Merkurius
Den här lilla planet når den 16 november sin största möjliga östliga position på 22,5 grader, alltså elongationen, vilket är planetens skenbara vinkelavstånd till solen, sett från jorden. Merkurius är vanligtvis svår att på syn på, trots det nu är bästa tiden för att se Merkurius, då den når sin högsta punkt ovanför horisonten på kvällshimlen. Hittar planeten gör man lågt på västra himlen strax efter solnedgången.

Venus
Venus kommer att kliva över horisonten i sydväst till lunch hela månaden och ner igen strax efter solen tar kväll.

Mars
Jordens bästa kompis bland planeterna, den lilla röda Mars är i november en nattvarelse som kliver upp för oss här i Sverige efter klockan tjugo och går ner när Venus går upp, fast då i nordväst.

Jupiter
Vår största planet i solsystemet huserar i Oxens stjärnbild, ovanför den mer välkända stjärnbilden Orion, detta under hela månaden med 18 timmar ovanför den svenska horisonten, med starten på dygnet från nordöst.

Saturnus
Det är väl i princip omöjligt att inte direkt tänka på ringarna när man för Saturnus på tal. Nu i november är den möjlig att se från före klockan två på eftermiddagen om det då är för ljust, fram till åtminstone midnatt. Bara att kolla åt söder och där är den ringbärande planeten.

Uranus
Den blågröna planeten står i opposition den 17:e och kommer att vara helt upplyst av solen från vår position, nu när den uppvisar sin ljusaste sida under året. På grund av dess avstånd kommer den bara att vara en liten blågrön prick om man vet exakt var man ska titta. Med kikare och teleskop blir det dock bättre.

ISS - Internationella rymdstationen
ISS har en bana på 51.6 grader, vilket gör att den vrider sig runt jorden vilket gör att den blir synlig en under period från en nordlig latitud för att sedan motsvarande passage för en sydlig latitud. För oss i Sverige kommer ISS in i gynnsam bana mot sist tredjedelen av månaden och kan då ses när den passerar under eftermiddagarna. Eftersom ISS ligger lågt, alltså nära jorden blir området varifrån den blir synlig vid varje enskilt tillfälle inte speciellt stort. En cirkel med en radie på cirka 1200 km, men eftersom Sverige aldrig hamnar rakt under ISS blir den synliga delen av banan inte så lång. Till detta måste också solen vara bra positionerad under horisonten för att rymdstationen skall bli ordentligt upplyst innan den glider in i jordskuggan och förlorar sin glans tills att den kommer tillbaka till nästan samma position ett varv senare efter cirka 90 minuter.

Starlinksatelliter
Dessa små gynnare får vi nog leva med under överskådlig framtid, men när de positionerat sig blir de för oss vanliga människor inte något problem. Nu under projektets fas där satelliterna skjut upp kan de vara synliga, som små tåg av ljusprickar som far över himlen. Har man tur eller otur hur man nu vill se det, att få syn på dessa, så är de ändå förhållande vis ljussvaga.

Varje liten röd prick är en starlinksatellit, många blir det. Källa: Heavens Above 

Ariane 6
Ett nytt objekt på himlen är Ariane 6 FM1 Upper Stage, som under gynnsamma förhållanden kan generera synliga passager under månaden för oss här i Sverige, även om den är ganska ljussvag.

Meteorskuren Tauriderna
Tauriderna är en mindre meteorskur som om man har tur kommer upp i 5-10 meteorer per timme och toppar i mörkret den fjärde november. En ovanlighet med tauriderna är att de har sitt ursprung i två olika källor. Den första produceras av dammkorn efter asteroiden 2004 TG10 och den andra strömmen består av skräp efter kometen 2P Encke. Skuren pågår vanligen från någon vecka in i september i två månader och kanske orkar fram till Lucia. Tauriderna kulminerar i år på natten den 4 november. Bästa tiden för dessa är strax efter midnatt från en mörk plats långt borta från stadens förstörande ljus. Meteorernas namn skvallrar om varifrån de till synes ser ut att komma, vilket i tauridernas fall är stjärnbilden Oxen, men det är inte skrivet i sten då de kan dyka upp var som helst på himlen.

Meteorskuren Leoniderna
Leoniderna är en normalstor skur som kan producera 15 meteorer per timme som mest runt den 18 november. Leonidskuren är unik så sätt att kometfragment som frigjorts från komethuvudet är koncentrerade till ett moln i kometens närhet. Stoftet och kometen har därför samma omloppstid, cirka 33 år vilket förklarar de spektakulära meteorskurarna vart trettiotredje år där hundratals meteorer per timme kan ses. Den senaste av dessa inträffade 2001. Leonidernas ursprung är rester efter av kometen Tempel-Tuttle, som upptäcktes 1865. Skuren pågår årligen de tre sista veckorna i november. Den toppar i år natten till den 17:e och morgonen den 18:e. Om inte molnen förstör himlen kan det vara så att månens ljus dränker de flesta meteorer utom de allra ljusaste, men med lite tålamod kan du säkert uppleva några bra. Meteorer kommer mestadels att stråla ut från stjärnbilden Lejonet, och observeras bäst från en plats utan en massa andra störande ljus efter midnatt.

Kometer
Vad det gäller kometer just nu så ser det skralt ut. Förra månadens "stjärna" kometen C/2023 A3 Tsuchinshan-ATLAS är nu på väg bort och inte längre något som man råkar se med slumpens hjälp, även om den fortfarande ligger etta på kometernas ljusskala. Tack C/2023 A3 Tsuchinshan-ATLAS för den här gången, vilket väl inte är korrekt att säga då en inte kommer tillbaka, även om många källor har sagt att den kommer åter om 80 tusen år. Den som lever får se.

Kometen C/2023 A3 Tsuchinshan-ATLAS och lite annat jox. Foto: Tobias Lindgren  

Detta kan du se på himlen i oktober 2024

Himlen uppvisar en mängd olika företeelser och fenomen som en del av vår natur, som i sin vidaste definition syftar på allt, från det subatomiska till det kosmiska. Vi i vår lilla guide håller oss dock normalt till det som är visuellt från vår plats på ytan av jordklotet. Men bara för att det syns, kan det, om man inte har kunskap, vara svårt att förstå vad det är, och det är här denna guide kan göra nytta. 

Allt som oftast kan innehållet himmelsguiden härledas till den celesta mekaniken, den del av astronomin som behandlar rörelserna hos planeter och deras månar, asteroider, och kometer, i framför allt i vår visuella närhet. Dessa rörelser styrs huvudsakligen av himlakropparnas inbördes gravitation, men även av effekter inom astrodynamiken, där man beräknar banor för människoskapade satelliter och rymdsonder, som också dem kan vara föremål för misstolkningar.

Här finner ni lite av vad månaden oktober 2024 har att erbjuda.

Av Tobias Lindgren

När månaden startar vid midnatt finner vi ganska lågt i öster ett stort kluster, av objekt med väl synlig magnitud, innehållande följande i riktning mot söder:

Castor, Pollux och den röda planeten Mars i stjärnbilden Tvillingarna med skenbar magnitud mellan 0,5 och 1,5. 

Betelgeuse i Orion har precis orkat över horisonten, och stannar där liksom hela stjärnbilden tills det att morgonljuset dränker den. 

I Kusken hittar vi nummer sex på topplistan över ljusstarka stjärnor på hela himlen, nämligen Capella med en magnitud på 0,24.

Innan vi kommer fram till oxen hittar vi solsystemets gigant bland planeterna Jupiter som vid tillfället är det ljusstarkaste objektet ovan horisonten.

Därefter stjärnbilden Taurus eller som vi oftare säger Oxen, som i centrum huserar, den 14:e på ljusstyrkelistan, den röda jättestjärnan Aldebaran. Enligt mytologin står Oxen vakt på stjärnhimmeln för att skydda Plejaderna, som vi hittar norr om Aldebaran, från jägaren Orion.

Med blotta ögat ser Plejaderna ut som en mycket liten Karlavagn, varför det inte är helt ovanligt att UFO-Sverige får in rapporter med referenser till lilla Karlavagnen, men som egentligen är Plejaderna.

Ytterligare 5 grader söderut finner vi den sjunde planeten från solen, Uranus, även om denna egentligen inte platsar här med sina ynka 5,66 i magnitud, vilket väl knappas är synligt för det blotta ögat om inte observationsförhållandena är optimala. 

Allt detta ryms inom en vinkel på 50 grader centrerat kring väderstrecket öst. 

Vi fortsätter till nästa väderstreck som är söder och finner planeten Saturnus strax därefter på en höjd någonstans mellan 10 och 20 grader över horisonten beroende på var i Sverige man befinner sig. 

I väster gör sommartriangeln, med Altair, Deneb och Vega allt för att hänga sig kvar innan vintern kommer. 

Skenbar magnitud infördes som begrepp år 1856, som då definierades med Polstjärnan som grund, vilket snart visade sig vara mindre bra då Polaris, som den egentligen heter, är variabel i ljusstyrka, varför man i stället valde stjärnan Vega i stjärnbilden Lyran, som referens och som då sattes till exakt noll. I dag har vi bättre mätmetoder och Vega skiner upp den västra natthimlen med magnituden 0,09. De andra i sommartriangeln Altair och Deneb har magnitud 0,82 respektive 1,29.

Kan det vara det här som är förklaringen till att Polstjärnan fått sin kändisstatus?

I norr hittar vi just Polaris, som bara är 48:a på listan över ljusstarka stjärnor på natthimlen i Lilla björn, men även den större björnen, med sitt på norra himmelssfären mest välkända asterism Karlavagnen. Stjärnorna som utgör själva Karlavagnen Dubhe, Merak, Phecda, Megrez, Alioth, Mizar och Alkaid är dock inte lika kända till namn.

Angående optimala förhållanden vill jag gärna slå ett slag för Darksky och Ljusföroreningskartan, där ni kan läsa och se hur väldigt många människor tycks vara rädda för mörkret, trots att just mörkret är en bristvara som blir alltmer sällsynt. 

Ett astronomiskt objekt som i brist på kunskap tidigt misstolkades som varande en nebulosa är Andromeda, men som vi i dag vet är en spiralgalax. Den enda galax, förutom vår egen vintergata, som vi kan se om syn och förhållanden är just optimala. Galaxen är för oss här i Sverige alltid över horisonten, alltså cirkumpolär. 

Den andra oktober kan nämnas att årets sista solförmörkelse blir ett faktum, en ringformig, men tyvärr inte synlig från Sverige då den sveper in över Stilla havet vid 16-tiden från en punkt nordväst om Kiribati ner emot och passerar över de sydligare delarna av Chile och Argentina för att till slut lämna jorden vid Sydgeorgien sex timmar senare. Ringformen kommer sig av att månen når sitt apogeum under förmörkelsen, alltså att månen inte riktigt klarar av att täcka solskivan, när den är som längst från jorden. Den kastar också en mindre kärnskugga på jordklotet än vid en total förmörkelse. Avståndet mellan månen och jorden når som längst 406 516 km.

Även om vi från Sverige inte ser någon solförmörkelse denna gång kan det vara på sin plats med en Varning. Titta aldrig på objekt nära solen utan lämpliga säkerhetsåtgärder. Var extra noggrann med att aldrig rikta optiska instrument mot solen och titta inte i dem. Om du gör det kan du få obotliga ögonskador eller bli helt blind.

Sputnik 1, den första konstgjorda satelliten sköts upp den 4 oktober 1957, och sedan dess har mer än 12 000 satelliter lagts i omloppsbana runt jorden. 7 600 befinner sig fortfarande i rymden, varav 4 700 i bruk. Och fler blir det i snabb takt, varför siffrorna här måste tas med en stor nypa salt. I takt med att nya, omfattande satellitprojekt genomförs, inte minst Starlink från SpaceX, som har som mål förse hela planeten med internetuppkoppling med ett fullt utvecklat nätverk med över 40 000 Starlinksatelliter, så blir den nära rymden bara trängre. Även om inte Starlink satelliter syns för oss amatörer här nere på marken när de nått sin destination, så blir det många objekt i den nära rymden som kan förstöra för de som vill studera och fotografera en ostörd stjärnhimmel. Natthimlen är alltså fylld med satelliter och rymdskrot som till synes kan bete sig annorlunda och konstigt, men är i de flesta fall sådana objekt man med enträget arbete kan härleda och identifiera, om tidpunkten är dokumenterad.

ISS den internationella rymdstationen har väl nu fått sitt "bäst före" datum, även om den kanske hinner med över hundratusen varv till innan det är slut. Så vi får passa på att kolla in synliga passager innan rymdstationens era är över. Från den 20 oktober kan man se passager från Sverige igen om förhållandena är bra. 

Meteorer

Hösten är med sina mörkare kvällar en glädjande tid för oss som gillar att skåda meteorsvärmar och först ut är Draconiderna som kulminerar den 8 oktober och vars ursprungskropp är en komet vid namn 21P/Giacobini-Zinner. Meteorerna ser ut att komma från en punkt på himlen som kallas för radianten och ligger för Draconidernas del, av förklarliga själ i, stjärnbilden Draken. Draken är en något mindre iögonfallande stjärnbild utan några superstjärnor att fästa blicken på, även om den tar stor plats på himlen, trots att den är slingrig, lång och smal där den befinner sig mellan Stora och Lilla björn på norra stjärnhimlen, eller ska man säga mellan Karlavagnen och den riktiga Lilla Karlavagnen, som kröns med Polstjärnan på himmeslsfärens nordligaste punkt. Man kanske inte ska förvänta sig för mycket av Draconiderna som har en frekvens på uppemot 15 meteorer per timme.

Orioniderna är andra meteorregnet i oktober där det största antalet meteorer kommer på himlen på kvällen den 20:e fram emot morgonen den 21:e. Tyvärr kommer en allt för väl upplyst måne att blanda sig i leken strax ovanför radianten i Orions stjärnbild. Är övriga förhållanden idealiska kan denna meteorskur producera 20 meteorer eller fler per timme. Orioniderna har en betydligt mer känd komet att tacka för sin existens, nämligen Halleys komet, som åter började sin färd mot solen i december förra året.  

Månen

Som vi såg ovan så förmörkar månen solen den andra oktober, vilket också är starten på ytterligare ett varv för månen runt jorden.

Har man lycka med vädret kan man den 9 oktober, innan den går under horisonten, se halvmånen gå in i andra kvarteret, bland stjärnorna i asterismet tekannan, som är en utmärkande del av stjärnbilden skytten.

17 oktober når vår måne perigeum, alltså den närmaste punkt i sin elliptiska bana runt jorden på ett avstånd av bara 357 175 km. Detta sammanfaller också med att månen är 100 procent upplyst av solen, vilket betyder att vi åter igen har en supermåne att se fram emot. Den tredje av fyra i rad, som också är den största och ljusaste supermånen 2024. 

19 oktober kommer månen fram till den öppna stjärnhopen Plejaderna. 

24 oktober går månen in i sista kvarteret för denna gång. 

Något om planeterna 

Merkurius har den förste oktober precis passerat sitt största möjligt avstånd från jorden, alltså är när planeten är i övre konjunktion, vilket i sin tur betyder att planeten befinner sig på andra sidan solen, vilket gör den helt osynlig. 

Venus kommer i oktober 2024 att ligga lågt längs den västra horisonten strax efter solnedgången. Den 5 oktober kommer en mycket tunn månskära att närma sig Venus, men kan tyvärr vara svårt att hinna se innan ljuset är tillräckligt mörkt. I mitten av månaden närmar sig Venus stjärnan Antares, den ljusaste stjärnan i stjärnbilden Skorpionen på 16:e plats på ljushetsskalan. Resten av månaden befinner sig den ljusa planeten hängande lågt i sydväst strax efter solnedgången. Venus har vid slutet av månaden en magnitud på hela -3,91, men kommer att fortsätta att stiga och så småningom bli den bländande Aftonstjärnan under slutet av året.

Jorden har en extra måne då asteroiden 2024 PT5 kommer att vara fångad av jordens gravitation under hela oktober. Att säga att den är i omloppsbana är kanske mycket sagt, men en liten knorr runt jorden gör den innan den återgår till sin resa runt solen. Asteroiden är i jordens våld från den 29 september till den 25 november, men gravitationens effekter gör att den ändå håller sig kvar i jordens närhet fram till januari då den lämnar grannskapet för att inte återkomma förrän 2055. Asteroiden är cirka 11 meter i diameter och kommer troligen från en grupp av jordnära asteroider som kallas för Arjunas.

Kommer du att kunna se asteroiden? Tyvärr kommer vår nya mikromåne att vara allt för svag för att kunna ses, då den inte blir ljusare än magnituden 22, vilket till och med är utom räckhåll för bra amatörteleskop. Men visst är det kul att Jorden får ytterligare en liten kompis ett tag, även om den knappas kommer att generera några rapporter till UFO-Sverige.

Mars klättrar över horisonten i öster sent om kvällarna och stiger allt högre under nätterna för att till slut försvinna i gryningsljuset från solen. Planeten rör sig från tvillingarna till kräftans stjärnbild och har en ljusstyrka på 0,1 i slutet på månaden. Eftersom Mars är så liten är det svårt att se några detaljer utan teleskop, förutom att den just är röd.

Jupiter är allt som oftast en fyr i natten med sin storlek och ljusstyrka, med ett snitt på magnitud på -2,44 under oktober.

Med jämna mellanrum så tycks planeterna röra sig åt motsatt håll, till skillnad från sina vanliga vandringar över himlavalvet, under en kortare tid. Detta fenomen kallas retrograd planetrörelse och det inträffar då planeten i fråga befinner sig i linje med Jorden och Solen och börjar för Jupiters del den 9 oktober. Innan Jupiter helt går in i retrogradrörelsen saktar planeten skenbart ner från vår horisont, den blir stillastående och börjar sakta röra sig i motsatt riktning. Motsvarande sker åt andra hållet för att den 4 februari nästa år åter igen vara på vandring i rätt riktning i sin bana runt solen. 

Jupiter är alltid ett spännande objekt att studera, då den med sina stora planeter som syns väl i en vanlig kikare.

Saturnus påbörjar sin visuella bana lågt vid den sydöstra horisonten vid solnedgången och befinner sig då i Vattumannens stjärnbild som i sin tur kan i sin helhet ses från Piteå och söder ut. Allteftersom natten fortskrider rör sig Saturnus högre upp mot den södra himlen.

På kvällskvisten den 14 oktober är det läge att kolla in när Saturnus passerar väldigt nära månen, men från våra breddgrader kan vi tyvärr inte se själva ockultationen när Saturnus gömmer sig bakom månen. För det måste man befinna sig i ett band som börjar i Kina och fortsätter ner över Indien och in via Madagaskar i Afrika för att sedan sluta i trakterna kring Namibia.

Saturnus håller en ljusstyrka på 0,82 till 0,66 under månaden och är alltid ett intressant objekt att studera, gärna med kikare eller teleskop, då man lätt ser dess spektakulära ringar. 

Uranus är inte heller något som man råkar få se på himlen, då dess ljusaste sida endast kan pressa fram en magnitud på 5,32. Men vet man var den befinner sig på himlen och att man själv är på rätt plats så går, det då det mänskliga ögat klarar av ner till 6,5 på skalan.

Neptunus har precis passerat opposition, alltså 180 grader från solen sett från jorden, men är svår att få se om inte man har ordentliga hjälpmedel. Neptunus är över den svenska horisonten de mörka timmarna och befinner sig passande nog i stjärnbilden Fiskarna. För intresserade kan man nämna att ljusstyrkan snittar på 7,82 på den bakvänt logaritmiska skalan som går under benämningen skenbar magnitud. 

Zodiakalljuset kan ibland beskrivas som falsk gryning eller skymning och är en disig strimma av svagt ljus. Detta fenomen är solljus som reflekteras av dammkorn i vårt solsystems plan. En mörk himmel utan ljusföroreningar är en förutsättning för att se zodiakalljuset. Vi på norra halvklotet ser detta österut före gryningen under hela oktober. 

Kometer är i sig mycket oförutsägbara objekt, eftersom deras ljusstyrka beror på solljusspridningen från dammpartiklar i kometens koma och svans. Följaktligen, även om kometernas framtida positioner vanligtvis är kända, är deras framtida ljusstyrka inte det. Så att säga att kometen C/2023 A3 Tsuchinshan-ATLAS, som förutspås att bli något utöver det vanliga nu i oktober kan vara att lova för mycket. 

Någon kommer säkert ihåg hur det gick för den högt uppskrivna kometen ISON när den närmade sig solen den 28 november 2013, men som inte klarade passagen nära solen, där den slets i stycken. Det som återstod av kometen ISON bleknade väldigt fort både i ljusstyrka och i det allmänna medvetandet. 

Det här med namnsättning av kometer går jag inte in på här, men med komet C/2023 A3 Tsuchinshan-ATLAS får vi hoppas på lite tur och vi får väl se om kometen klarar sig helskinnad förbi solen. Om vi förutsätter att det blir så bra som de mest positiva beräkningarna, kommer Komet C/2023 A3 Tsuchinshan-ATLAS nästan kunna överglänsa till och med Venus, vi får vänta och se. 

Nova T Coronae Borealis exploderar ungefär en gång vart 80:e år enligt experterna som också hänvisar till 10-talet tidigare observationer. Victoria Tellander Andersson skrev om denna kommande händelse i himmelsguiden redan i april i år och att det skulle ske innan oktobers början, vilket det alltså ännu inte gjort. Kanske är tidsspannet för denna händelse lika osäker som ljusstyrkan för kometer, men det vi vet är att det snart kommer att ske. Ni, liksom jag, som gärna vill se denna ovanliga händelse ska alltså vända blicken mot Norra kronan, där lite till vänster ska det blossa upp en återkommande nova, som enligt beräkningarna kan nå upp till en magnitud så som Polstjärnans. Och om ni orkat läsa ända hit, så vet ni nu också att vi kanske inte ska ha för stora förhoppningar på något sensationellt fyrverkeri.  

Nu för tiden är det väl ingen som glömmer att att ställa om klockan, i oktober ska det ske natten mellan lördag 26 och söndag 27, men det fixar väl Internet!

Det här kan du se på himlen i september 2024

September är en perfekt stjärnskådarmånad, de mörka kvällarna bjuder vid stjärnklar himmel på god sikt utan att vara iskalla. I början kan det räcka med en skön tröja, speciellt i år då vi hittills bjudits på milda temperaturer. Du kommer riktigt kunna njuta av stjärnor och andra himlafenomen, bland annat Merkurius i gryning och en partiell månförmörkelse. Förutom detta så är september en otroligt vacker höstmånad då löven på träd och buskar börjar ändra färg från grönt till gult, rött och orange.

Av: Victoria Tellander Andersson

Planeterna Saturnus, Jupiter och Mars går att se i hela Sverige under september månads mörka kvällar och nätter. Jupiter och Mars vandrar från ostnordost österut och i början av månaden håller de sig förhållandevis nära varandra på himlen. Avståndet ökar succesivt mellan planeterna och i slutet av månaden befinner sig Mars i Tvillingarnas stjärnbild medan Jupiter fortsätter hålla sig nära Oxen. Saturnus rör sig från sydsydost söderut och rör sig långsamt in i Vattumannen.

Precis som de andra planeterna går Merkurius att se i hela landet, en bit ovan horisonten i ostnordost, ända fram till i mitten av september. Vi pratar måttligt tidig morgon, från omkring 04.30 till 05.00. Mellan den 7 och 11 september syns planeten som bäst.

ISS har legat i omloppsbana runt jorden i snart 26 år och över 270 astronauter har besökt rymdstationen. Det är ett internationellt samarbete mellan 15 länder. September är en bra måndad med många chanser att se ISS förbiflygningar. Följ länken till Heavens Above för att se tider för din observationsplats.

Den 8 september befinner sig Saturnus i opposition, jorden är då mitt mellan gasjätten och solen. Du kan säga att jorden har Saturnus i ansiktet och solen i ryggen vilket är ett perfekt tillfälle för dig som vill fotografera planeten som vid 22-tiden befinner sig i sydost.

Det är en vacker höstmåne som visar upp sig på kvällarna och nätterna från och med mitten av september. Lite senare i månaden kommer den även att kunna njutas av dagtid. Fullmånen den 18 september bjuder dessutom på en liten månförmörkelse mellan 04.12 och 05.17. Klockan 04.44 är den som störst och 9% av månen befinner sig då i jordens helskugga.

Höstdagjämningen som i år inträffar den 22 september klockan 14.44 markerar början på vinterhalvåret, sommaren går nu officiellt mot sitt slut. Årstidernas växlingar påverkas inte av jordens varierande avstånd till solen utan har med jordens lutning på 23,5 grader att göra. Det norra och södra halvklotet turas alltså om att vara vänd mot solen.

Stjärnorna är lätta att skåda nu och även om det finns tusentals att se just där du står en sen höstkväll brukar det vara de ljusstarkaste som fångar uppmärksamheten. Nedan finns en tabell som visar när du kan hitta några av dessa stjärnor, vart dem befinner sig kan var svårt att veta vid olika tillfällen om man inte kan stjärnhimlen utan och innantill. Jag kan därför tipsa om Sky Map och Stellarium som är appar utvecklade för att hjälpa dig hitta på stjärnhimlen. 

Stjärna	Synlighet
Sirius	05:00 till gryning
Arcturus	Skymning och midnatt
Vega	Skymning till gryning
Rigel	02:30 till gryning
Betelgeuse	01:30 till gryning
Capella	Skymning till gryning
Altair	Skymning till 04:30
Aldebaran	23:30 till gryning

 

Till slut vill jag dela med mig av dikten ”Du går icke ensam” skriven av Carl Jonas Love Almqvist:

Om bland tusen stjärnor
någon enda ser på dig,
tro på den stjärnans mening,
tro hennes ögas glans.
Du går icke ensam.

Stjärnan har tusen vänner;
alla på dig de skåda,
skåda för hennes skull.

Lycklig du är och säll
Himlen dig har i kväll.

 

Solens upp och nedgång sista dagen på månaden

• Kiruna upp 06:50 ned 18:07
• Umeå upp 06:46 ned 18:10
• Stockholm upp 06:51 ned 18:23
• Malmö upp 07:10 ned 18:45

 

Främsta källor:

• Per Ahlin ”Astronomisk Kalender”
• Stellarium
• kalender-365.se
• astrokonsult.se

Det här kan du se på himlen i augusti 2024

Sextilis, som augusti hette fram till 8 f.Kr. då den döptes om för att hedra kejsar Augustus, bjuder på en hel del ljusglimtar. Planeterna Saturnus, Jupiter och mars går att se hela månaden medan Merkurius inte kikar över horisonten förrän precis i slutet. Meteroskuren Perseiderna når sitt maximum natten mellan den 12 och 13 augusti. Vintergatan går att se från Perseus i nordöst till Skytten i sydsydväst. I stjärnbilden Svanen går ett mörkt stråk som ser ut att dela vår galax i två delar, det är stoft som döljer bakomliggande stjärnor. Titta mellan stjärnorna Deneb och Sadr som utgör svanens mage och stjärtfjädrar.

Av: Victoria Tellander Andersson

Planeterna Mars, Jupiter och Saturnus går som sagt att se hela månaden, de kommer att färdas en bit över himlavalvet men kommer ändå vara lätta att hitta från kväll till kväll. Jupiter följer sin mindre granne Mars från nordost österut till mitten av månaden då Jupiter passerar den mindre planeten mitt mellan Oxens horn. Vid ettiden på natten den 28 augusti bildar planeterna en triangel tillsammans med Månen. Capella som är den ljusstarkaste stjärnan i stjärnbilden Kusken kommer att följa planetparet med sitt vaksamma öga. Saturnus färdas till synes ensam söderut från sydöst men natten den 21 augusti får planeten sällskap av Månen.

Det finns många stjärnor som går att se på himlavalvet nu när de mörkare kvällarna gör sin entré. Vega och Deneb nära Zenit, Arcturus i Björnvaktaren och Altair i Kusken är bara några få av dem. Du har säkert själv en eller flera stjärnor din blick söker efter en mörk augustikväll, Altair som den starkast lysande stjärnan i Örnen är sådan för mig. Det är en snabbt roterande stjärna med ett varv på mindre än 6,5 timmar till skillnad mot solens 25 dygn. Altair ingår i sommartriangeln och ligger endast 17 ljusår från jorden. Bilden nedan visar nattens stjärnhimmel i mitten av augusti, vid midnatt. Plats: Stockholm.

Natten mellan den 12 och 13 augusti når meteorskuren Perseiderna sitt maximum. Namnet kommer av stjärnbilden Perseus då svärmen ser ut att ha sitt ursprung därifrån på himlen. Titta mot ostnordost, ganska precis mellan zenit och horisonten, har du tur kan du få se upp till så många som 60 meteorer per timme. Kometen Swift-Tuttle som upptäcktes 1862 är ursprunget till meteorerna och jorden passerar alltså genom stoft kometen lämnat efter sig.

I aprils himmelsguide uppmanade jag till att hålla utkik efter en ny stjärna på himlen, i stjärnbilden Norra kronan. Det är stjärnan T Coronae Borealis, en vit dvärgstjärna, som vart 80 år blossar upp och blir synlig med blotta ögat då den ”äter” materia från en röd jätte. I skrivande stund har ingen nova uppstått men fortsätt ändå hålla utkik, i början av augusti befinner sig stjärnbilden i väst men färdas under månaden i riktningen nordväst. Bilden nedan till vänster visar vart Norra Kronan är belägen i mitten av augusti, bilden till höger visar T Coronae Borealis position relativt till stjärnbilden.

Augustis fullmåne går att njuta av natten mellan den 19 och 20 augusti, runt midnatt befinner den sig i utkanten av Vattumannens stjärnbild.

Tidigt på morgonen, strax före halv fem, den 31 augusti gör Merkurius entré precis ovan horisonten. Det är verkligen speciellt då planeten bara syns några veckor om året, detta på grund av dess nära avstånd till solen. Uppe i norr kan det vara svårt att se planeten på grund av den tidiga gryningen men i de mellersta och södra delarna av Sverige går det utmärkt. Merkurius går att se med blotta ögat men kan vara lite knepig att hitta. Börja därför med att lokalisera den tunna månskäran och blicka snett nedanför åt vänster, alternativt titta 11 grader till höger om nordost. Planeten kommer att vandra mot öst och stiga till 5-6 grader ovanför himmelsekvatorn innan den försvinner i gryningsljuset.

Solens upp och nedgång sista dagen på månaden:

Kiruna upp 05:04 ned 20:12
Umeå upp 05:20 ned 19:56
Stockholm upp 05:43 ned 19:51
Malmö upp 06:12 ned 20:03

 

Främsta källor:

• Per Ahlin ”Astronomisk Kalender”
• Stellarium
• kalender-365.se
• astrokonsult.se
• astroinfo.se

Det här kan du se på himlen i juli 2024

Vi har kommit till den sjunde månaden i den gregorianska kalendern och precis som juni är juli ingen stjärnskådarmånad. Många börjar sin semester och då lockar kanske sol och bad mer än sena nätter med ansiktet vänt mot yttre rymden. Personligen föredrar jag bägge delar och det hoppas jag att du som läser himmelsguiden också gör. I de nordligaste delarna av Sverige är det fortfarande för ljust nattetid för stjärnskådande men snart återvänder möjligheten. Det kan vara bra att nämna att alla observationer denna månad görs runt midnatt eller väldigt tidigt på morgonen.

Av: Victoria Tellander Andersson

I de allra sydligaste delarna av landet, precis i början av juli får månen i öster sällskap av både Jupiter och Mars. Det kan dock vara knepigt att se månen med blotta ögat, den 6 juli är det nämligen nymåne.

Strax efter 07.00 på morgonen den 5 juli befinner sig Jorden i aphelium. Då är avståndet mellan Jordens centrum och solens centrum allra störst, aphelieavstånd 152 miljoner kilometer.

I början av juli kan man även följa rymdstationen ISS. Mellan 4 och 9 juli kan man se rymdstationen i upp till 5 minuter, oftast i riktningen sydväst. Observera att tabellen nedan avser Stockholm. Om du befinner dig längre söderut kan du generellt se stationen någon minut tidigare.

Datum och tid: Synlig: Max höjd: Riktning:
4 juli, 01:28 4 minuter 14° Söder – Ostsydost
5 juli, 00:42 2 minuter 11° Sydsydost – Sydost
6 juli, 01:28 5 minuter 19° Sydsydväst – Ostsydost
7 juli, 00:41 4 minuter 19° Sydsydväst – Ostsydost
7 juli, 02:16 5 minuter 22° Sydväst – Sydost
8 juli, 01:29 5 minuter 22° Sydväst – Sydost
9 juli, 00:41 5 minuter 20° Sydväst – Ostsydost
9 juli, 02:17 5 minuter 20° Västsydväst – Sydost

Planeterna Mars, Jupiter och Saturnus klättrar stadigt högre och högre på himlen ju längre in i juli vi kommer men de syns bäst i de södra delarna.

Den 21 juli är månen full och efter midnatt rör den sig mot söder strax över horisonten. Den synas bäst i de mellersta och södra delarna av Sverige.

Runt midnatt den 25 juli slår månen och Saturnus följe över himlen med start i ostsydost tills Saturnus försvinner i solljuset. Månen som då är 89% synlig går att beskåda efter soluppgång.

Under tidiga mornar i slutet av juli bildar planeterna Jupiter, Mars och stjärnan Aldebaran en triangel ostnordost och den sista juli gör månen dem sällskap.

Sommartriangelns Vega i Lyran, Altair i Örnen och Deneb i Svanen syns tydligt hela månaden mellan midnatt och tvåtiden. Höj blicken med näsan vänd mot sydsydost. Vega borde vara lätt att hitta då det är den näst ljusaste stjärnan på norra stjärnhimlen.

Solens upp och nedgång sista dagen på månaden
Kiruna upp 02:54 ned 22:33
Umeå upp 03:47 ned 21:41
Stockholm upp 04:31 ned 21:15
Malmö upp 05:13 ned 21:15

 

 Främsta källor:

• Stellarium
• Per Ahlin ”Astronomisk Kalender”

Det här kan du se på himlen i juni 2024

Sommaren är äntligen här och den börjar med att Gun och Gunnel har namnsdag, grattis! De ljusa nätterna fortsätter vilket gör det svårare att se planeter, stjärnor och meteorskur. Planeterna Mars, Jupiter och Saturnus kommer i juni kunna ses halvbra här i de norra delarna av Europa. I övrigt bjuder juni på sommarsolstånd den 20 juni, midsommarafton den 21 juni och fullmåne den 22 juni.

Av: Victoria Tellander Andersson

 

Det är ingen hemlighet att det är lättare att se vad som händer på himlavalvet i de södra delarna av Sverige så här års. Midnattssolen uppe i norr är ett resultat av vår planets lutning och fram till mitten av nästa månad kommer det att vara ljust nattetid.

Den 3 juni kan du som är morgonpigg och befinner dig i södra Götaland se den brandgula planeten Mars strax ovanför horisonten mot ostnordost. Månen befinner sig inte långt bort. Även Saturnus går att se i gryningen den 3 juni men då mellan fiskarna och vattumannens stjärnbilder.

I Götaland och i södra Svealand kan du i skymning se de ljusstarka stjärnorna Regulus och Spica strax över horisonten. Regulus visar sig den 11 juni, västnordväst i lejonets stjärnbild och Spica den 16 juni sydväst till västsydväst i jungfruns stjärnbild. Även dessa dagar håller sig månen i närheten.

Jupiter blir i södra Götaland synlig vid gryning från mitten av juni och befinner sig då i oxens stjärnbild, södra Svealand får vänta till i slutet av månaden.

Klockan 22.51 torsdagen den 20 juni är det sommarsolstånd, då är dagen längst och natten kortast. Fullmånen inträffar klockan 03.08 den 22 juni men den befinner sig då tyvärr under horisonten. En liten tröst är att den i södra Sverige rör sig ovan horisonten från sydost till sydväst timmarna runt midnatt.

Tisdag den 25 juni har meteorskuren Beta Tauriderna sitt maximum med omkring 25 meteorer per timme. Denna skur är endast synlig dagtid och då är det bara de allra ljusstarkaste meteorerna som kan synas utan hjälpmedel. Det sägs att nedslaget i Tunguska den 30 juni 1908 ska ha orsakats av ett 100 meters-objekt med ursprunget i Beta Tauriderna.

Är man ute och har blicken mot skyarna är det också möjligt att få en glimt av andra ting så som den internationella rymdstationen, satelliter av olika slag, solupplysta flygplan, och kanske spåren av någon raket. Dessa kan man om man är ihärdig förutspå så att man kan se vara man ska hålla blicken.
Andra mer irrationella företelelser ska man ha mer tur om man råkar på. Det kan vara bolider och meteorer även om de senare ofta kommer med högre frekvens i tidsmässigt väl definierade skurar. 

Solens upp och nedgång sista dagen på månaden

Kiruna           upp -              ned -

Umeå             upp 01:21      ned 23:47

Stockholm     upp 03:36      ned 22:06

Malmö           upp 04:29      ned 21:54

 

Jag avslutar med en dikt av Harry Martinsson som passar bra nu.

Vårens sista stjärnor visa sig, men utan skärpa.

De är små, månbleka och utan sting.

Trötta på att gnistra i vintrarna

vila de ut i sommarens ljusa nätter.

 Främsta källor:

• Stellarium
• Per Ahlin ”Astronomisk Kalender”
• Kalender-365.se
• Astroinfo.se
• Astrokonult.se

Detta kan du se på himlen i maj 2024

Vi välkomnar sköna maj, som börjar med valborgsmässoafton, vårens sista kalendermånad som brukar bjuda på det första sommarvädret. Det händer inte så himla mycket på himlen denna månad men några höjdpunkter finns absolut. Solen går upp allt tidigare och vi behöver vänta lite längre på kvällarna för att se stjärnorna. För de norra delarna av Sverige innebär maj att midnattssolen gör entré.

Av: Victoria Tellander Andersson

Planeterna fortsätter att gömma sig under horisonten nattetid, det är inte förrän de tidiga morgnarna som de kikar över himlaranden. Månen likaså, i alla fall i början av månaden. Den 8 maj klockan 05.24 är det nymåne, den befinner sig då mellan jorden och solen i sin omloppsbana och döljs därför av det starka solljuset. Du med kikare kan efter solnedgång titta mot nordväst och observera en så kallad Danjonmåne, det är vad den tunnaste månskäran kallas i 24 timmar efter nymåne. Två veckor senare, den 23 maj kan du se fullmånen i söder runt midnatt.

Aquariderna som på stjärnhimlen ser ut att komma från stjärnbilden vattumannen har sitt ursprung i kometen 1P/Halley och når maximum den 6 maj, du kan se upp till 30 stjärnfall i timmen. Bästa sikt är timmarna före soluppgång.

 

Månen kommer under maj få sällskap på himlen av stjärnorna:

Stjärna:	Datum:	Stjärnbild:
Pollux	12 maj	Tvillingarna
Regulus	15 maj	Lejonet
Spica	20 maj	Jungfrun
Antares	23 maj	Skorpionen

Andra stjärnor att hålla utkik efter är:
Arcturus - den ljusstarkaste stjärnan i stjärnbilden Björnvaktaren.
Vega - den näst ljusstarkaste stjärnan på norra stjärnhimlen och en del av stjärnbilden Lyran.
Capella - den ljusstarkaste stjärnan i stjärnbilden Kusken.

Solens upp och nedgång 31 maj

Kiruna           upp -              ned -

Umeå             upp 02:41      ned 22:34

Stockholm     upp 03:44      ned 21:48

Malmö           upp 04:33      ned 21:39

 

Främsta källor:

• Stellarium
• Per Ahlin ”Astronomisk Kalender”
• Kalender-365.se
• Astroinfo.se
• Astrokonult.se
• Astronomi.metricspace.se
  
  

Detta kan du se på himlen i april 2024

Nu har vi kommit till april månad, månaden med beslutsångest när det kommer till vädret. Det är svårt att se vad himlen bjuder på när den är regntung och grå eller hotar med snö och vi kan inte göra annat än hoppas på stjärnklara kvällar och nätter. Om vädret tillåter börjar aprilkvällarna med Jupiter högt i söder. Senare under månaden bjuds vi på stjärnfall.

Av Victoria Tellander Andersson

Först vill jag påminna alla som läser detta att börja hålla utkik efter en ny stjärna på himlen, närmare bestämt i stjärnbilden Norra Kronan. Det är en stjärna som vi vanligtvis inte kan se med blotta ögat, den ligger nämligen 3000 ljusår bort. Egentligen handlar det om ett binärt stjärnsystem bestående av en röd jätte och en vit dvärg där den lilla stjäl från den stora. Detta resulterar i en nova när den vita dvärgen samlat på sig tillräckligt med bränsle att utlösa vad som kan jämföras med en kolossal vätebomb. Det är alltså explosionen vi kommer se som förväntas bli synlig under ett par dagar och lysa lika starkt som Polstjärnan. Detta kan ske närsomhelst under perioden nu till september, men har i skrivande stund inte skett än. Senast detta hände var året 1946.

Månen och Jupiter

Den 2 april är månen i sista kvarteret. Halvmånen kommer inte att synas i de norra delarna av Sverige men den som bor i Södra Götaland kommer under tidiga morgonen kunna njuta. Den går upp i sydost för att sedan stå lågt i söder när det börjar ljusna.

Den som befinner sig i Nordamerika den 8 april kan få uppleva en total solförmörkelse. Det är tyvärr ingenting vi kommer se här hemma i Sverige men kanske kan vi se de bilder som publiceras på olika sociala plattformar.
Kul att veta: Nästa gång det går att se en total solförmörkelse från Sverige är redan 2126 och då kommer de som befinner sig inom ett smalt band över norra Sverige kunna se hur månen täcker solen, för de i södra Sverige täcker då månen bara en tredjedel. Den som väntar på någon gott... 

Månen och Jupiter följs åt över himlen den 10 april, det kan dock vara svårt att se Jupiters följeslagare då det nyligen varit nymåne. Titta därför mot väst efter 20-tiden. Dagen därpå bildar Månen, Jupiter och Aldebaran en triangel som går ner i västnordväst. Planeterna Venus, Mars och Saturnus syns inte då de befinner sig under horisonten kvällar och nattetid.

Vid 22-tiden den 24 april hänger fullmånen strax över horisonten i sydost och vandrar över himlen tills den går ner i sydväst morgonen därpå.

Meteorskur

Natten mellan den 21 och 22 april når meteorsvärmen Lyriderna maximal aktivitet med ett tiotal

meteorer per timme. Namnet kommer av stjärnbilden Lyran och att svärmen ser ut att ha sitt ursprung

därifrån. Ta sikte på Vega som är den ljusstarkaste stjärnan i Lyran.

Solens upp och nedgång 1 april

Kiruna            upp 05.47       ned 19.41

Umeå             upp 05.56       ned 19.31

Stockholm     upp 06.13       ned 19.32

Malmö           upp 06.38       ned 19.47

Solens upp och nedgång 30 april

Kiruna            upp 03.41       ned 21.35

Umeå             upp 04.16       ned 20.59

Stockholm     upp 04.51       ned 20.41

Malmö           upp 05.27       ned 20.45

Främsta källor:

Stellarium

Per Ahlin ”Astronomisk Kalender”

NASA

Detta kan du se på himlen i mars 2024

I Östergötland där jag befinner mig har det varit mulet mest hela året, vilket inte är så roligt om man vill kolla på vad händer där i himlen ovanför. Kanske har himlaskådare på andra platser i vårt land haft bättre tur. Om framtiden är svårt att sia, men vi hoppas naturligtvis att mars ska ge oss perfekt väder för observationer av himlen. Under månadens mörkare timmar kan vi bland annat beskåda planeterna Jupiter, Merkurius, Venus och Mars. Ljuset tar mer plats och årstiden förändrar landskapet när våren snart är här på norra halvklotet.

Här är några axplock av vad man kan se för astronomiska fenomen den här månaden.

Av Tobias Lindgren

3 mars. 16:23 går månen in i sista kvarteret för denna gång och strax före gryningen kan man se skäran gå upp nära den ljusa rödorangea stjärnan Antares.

5 mars. Stjärnan Arcturus börjar vid 19-tiden blir synlig i nordöst.

8 mars. Merkurius, Solen, Saturnus, Venus och Mars, från väster mot söder, går alla upp strax efter klocka 06.00 på morgonen. Månen orkar dock inte upp förrän en timme senare, då den försöker att jaga i fatt Mars, även om jakten till en början dränks i solljus.

Varning! Titta aldrig på objekt nära solen utan lämpliga säkerhetsåtgärder. Var extra noggrann med att aldrig rikta optiska instrument mot solen och titta inte i dem. Om du gör det kan du få obotliga ögonskador eller bli helt blind.

Planeten Venus lyser med magnituden -3,9, och den röda planeten Mars med magnituden +1,2, alltså hundra gånger svagare än Venus.

10 mars. Nymåne klockan 10.00.

11 mars. Precis som alla stjärnklara nätter med kan man nuförtiden inte undgå att se satelliter på himlen. Försöker man fästa blicken på en satellit är det inte ovanligt att den autokinetiska effekten uppstår. Effekten fungerar som så att om man fokuserar blicken på en ljuspunkt på en mörk bakgrund där inte finns några riktpunkter så kommer man efter en liten stund att uppleva det som att ljuspunkten rör sig, trots att den är helt statisk. Rapporter till UFO-Sverige visar ha denna effekt som förklaring flertalet gånger per år.

Från och med den 3 januari 2024 listar satellitspårningswebbplatsen Orbiting Now 8 377 aktiva satelliter i olika omloppsbanor runt jorden. Fler lär det blir, då små och billigare satelliter har kommit att dominera både låg omloppsbana, som marknaden för satelliter.

13 mars. Den tilltagande månskäran befinner sig ca 3 grader från Jupiter på den västra kvällshimlen och blir mer påtaglig när solen säger god natt. När du ändå är ute, finns möjligheten att se Merkurius lågt över den västra horisonten, nu när den gör sitt sista synliga framträdande på kvällshimlen för oss nordliga observatörer denna månad.

14 mars. Månskäran är som närmast mindre än 2 grader sydväst om stjärnhopen Plejaderna som är en öppen stjärnhop i Oxens stjärnbild cirka 400 ljusår från jorden. Hopen, som också kallas sjustjärnorna, består av unga stjärnor med nebulosaslöjor kring sig. Trots att de omöjligt kan ha hunnit producera planeter med liv omkring sig pekas de ofta ut av new age-förespråkare som varande bebodda. Kontaktpersonen Eduard ”Billy” Meier är en av dem som säger sig stå i kontakt med varelser från Plejaderna.

Med AI kan man generera vackra bilder, men den riktiga stjärnhimlen avnjutes naturellt utomhus.

17 mars. Första kvarteret betyder 90 grader och är en fjärdedel av 360 grader som är ett helt omloppsvarv. Eftersom månen har nått en fjärdedel av sin omloppsbana runt jorden kallas det att månen befinner sig i första kvarteret, vilket det som inträffar exakt elva minuter över fem på morgonen denna dag. Från jorden verkar månen i denna fas endast halvt upplyst.
Neptunus är i konjunktion med solen, vilket kan tyckas vara onödigt att informera om här efter som planeten inte är synlig utan hjälpmedel för oss här i Sverige.

20 mars. Solen passerar rakt över planeten jordens ekvator och rör sig norrut. Det exakta klockslaget är 04:06. Detta markerar början på våren på norra halvklotet och hösten på södra halvklotet. Vi kallar detta för vårdagjämning, men är alltså inte en hel dag utan sker vid en bestämd tidpunkt, som är densamma över hela planeten, men klockslag och datum är givetvis beroende av i vilken tidszon man befinner sig.

24 mars. Merkurius når sin största östliga utsträckning ca 19 grader öster om solen på den västra kvällshimlen. Är du ute för att se Merkurius hittar du den mellan solen, som just gått ner, och Jupiter som nu lyster starkt.

25 mars. Fullmånen inträffar på klockslaget 08.00 så det är därför du inte kan sova, eller?
I åtskilliga böcker beskrivs sammanhanget mellan månens faser och människors olika levnadssituationer. Det har ansetts att månfaserna inverkar på sömnen, på mängden olyckor som inträffar, komplikationer vid operationer och förlossningar och till och med påverkan på hårväxten. Sådana påståenden har kunnat avvisas som falska genom vetenskapliga studier.

En månförmörkelse inträffar och är kanske synlig för några av oss i västligaste Sverige när månen är på väg ner. Under förmörkelsen passerar månen in i penumbran, den yttre delen av jordens skugga. Detta blir av naturliga skäl inte lika dramatiskt som en total månförmörkelse eller för den delen en partiell, och kan på intet vis jämföras med de skarpa kontraster som en solförmörkelse uppvisar. Men det går att se månen förmörkad, om än ganska diffust. En månförmörkelse följs två veckor senare av en solförmörkelse, men den infaller ju inte förrän nästa månad.

27 mars. Månen och Stjärnan Spica dansar nära varandra under hela natten.

30 mars. En avtagande måne rör sig återigen nära den ljusa stjärnan Antares på den sydöstra himlen före gryningen, och många med mig hoppas att våren verkligen fått fotfäste.

31 mars. Hela himlen tar en timmes skutt, eller hur man nu vill uttrycka det när dygnet helt plötsligt har ett hål klockan 02.00, och plötsligt istället blir 03.00. Kanske är det sista rycket för det här experimentet med sommartid. Sverige införde 1916, sommartid på försök 15 maj – 30 september, men bönderna protesterade så mycket att försöket inte upprepades efterföljande år, kanske kunde man ha tagit lärdom redan då.

Detta kan du se på himlen i februari 2024

Februari är en kort och ganska händelsefattig månad, åtminstone till stjärnhimlen sett. Inte ens ett litet meteorregn tycks vi kunna räkna med. Men det gör ju i och för sig inte så mycket – stjärnhimlen är ju nog mäktig som den är. Och så här på vinterhalvåret är det ju säsong för norrsken.

Av Johan Fagervall 

Planeter i februari

Du ser starkt lysande planeten Venus endast i sydligaste delarna av landet. Venus står lågt i sydost i gryningen, men försvinner i gryningsljuset mot slutet av månaden. Inte förrän om ett halvår kommer man att kunna se Venus igen från Sverige.
Jupiter blir synlig ganska högt i syd, när det mörknar på himlen. Går ned i väst ungefär, innan midnatt.
Saturnus ser du som en ljusprick lågt i sydväst i skymningen, den går mycket snart ned. Ungefär från mitten av februari syns den inte mer. Den dyker upp i gryningen igen, senare i år.

 

Månen i februari

Halv avtagande blir månen natten mot lördag 3 februari. Innan gryningen måndag 5 februari ser du i sydligaste Sverige månskäran tillsammans med stjärnan Antares i stjärnbilden Skorpionen. Du ser dem i sydsydost. Fredag 9 februari blir månen ny. Onsdag 14 februari kan du se kommande månskäran tillsammans med planeten Jupiter. Även kvällen därpå ser du dem tillsammans, men då har de bytt plats med varandra. Fredag 16 februari blir månen halv kommande. På kvällen söndag 18 februari ser du månen tillsammans med stjärnan Elnath. I skymningen tisdag 20 februari ser du månen nära stjärnan Pollux i stjärnbilden Tvillingarna. Och på kvällen fredag samma vecka, det vill säga 23 februari, ser du månen nära stjärnan Regulus som tillhör stjärnbilden Lejonet. Dagen därpå, lördag 24 februari blir månen full. Innan det ljusnar onsdag 28 februari är månen nära stjärnan Spica som tillhör stjärnbilden Jungfrun. Även följande natt befinner de sig nära varandra.

Vintertriangeln

Tidiga kvällar kan du se Sirius i söder. Sirius är den starkast lysande stjärnan på kvällshimlen, mer än dubbelt så ljusstark som den andra mest ljusstarka stjärnan, Canopus, som hör södra jordklotets natthimmel till. Tillsammans med stjärnorna Betelgeuse och Procyon, bildar Sirius den så kallade Vintertriangeln, som är en så kallad asterism, vilket är ett mönster av stjärnor som inte räknas som en officiell stjärnbild. Betelgeuse och Procyon finner du ovanför Sirius, på varsin sida om densamma – Sirius utgör alltså den nedersta spetsen på triangeln. Betelgeuse är den starka stjärnan du ser en bit ovanför Orions bälte. 

Skottdagen

I år är det skottår. Skottdagen infaller från och med år 2000 den 29 februari, enligt ett officiellt beslut – innan dess räknades 24 februari som skottdag, det vill säga extradag. Anledningen till att vi har skottår vart fjärde år är för att det högst påhittade kalenderåret skall hålla något så när jämna steg med det mer handfasta astronomiska året. Ett vanligt kalenderår är ju som bekant 365 dagar långt varken mer eller mindre, men ett astronomiskt år är, utan att gå in på några detaljer, omkring 365 dagar, fem timmar, 48 minuter och 45 sekunder långt. Genom att skjuta in en extra dag vart fjärde år kan vårdagjämningen och årstidernas växlingar infalla vid någorlunda samma datum – bortsett från den härjande klimatkatastrofen.

Norrsken, eller polarsken med ett annat namn, uppstår när partiklar från solen kommer i kontakt med jordens atmosfär. På SMHI:s hemsida kan du läsa mer. Och här finns en sida med polarskensprognosen, den visar helt enkelt chansen för polarsken.

Främsta källor

• Seasky.org
• Astronomisk kalender 2024 av Per Ahlin
• Stellarium.org

Detta kan du se på himlen i Januari

Vi går in i ett sprillans nytt år. Jag hoppas på fred i världen och molnfria, kallt krispiga nätter, med många stjärnor, planeter och andra himlafenomen, såsom norrsken och stjärnfall. Stjärnfall får vi i alla fall redan årets första månad. Såhär års är det ju så lyxigt också, för oss som gillar att titta på stjärnhimlen, med gott om mörker.

Av Johan Fagervall

Planeter i januari
Merkurius som är den planet som uppehåller sig närmast solen, kan du se i gryningen i början av månaden, fram till ungefär mitten av månaden, beroende på var i landet du befinner dig. Den syns längre ju längre söderut du är. 

Venus är den ljusstarkaste av planeterna. I januari syns inte planeten i de allra nordligaste delarna av landet men väl längre söderut. Venus dyker upp strax innan gryningen i sydost. I mitten av januari upplöses Venus av morgonljuset, om du är i mellersta Norrland. Planeten syns i södra Sverige ännu en bit in i nästa månad. Därefter dröjer det mer ett halvår innan vi i Sverige kan se Venus igen.

När skymningen faller hittar du Jupiter, den gulvitt lysande planeten, ganska högt i sydost. Du kan följa Jupiter under några timmar innan den går ned i västnordväst någon timme efter midnatt.

Saturnus blir synlig i sydsydväst när mörkret faller. Den höjer sig aldrig särskilt högt över horisonten och går ned bakom densamma i västsydväst efter klockan 19 någon gång.

Månen i januari
Månen är halv avtagande torsdag 4 januari. Det sker tidigt in på dygnet, vid 4.30 på morgonen. Månen står då en bit över horisonten i sydsydost. Natten mot fredag 5 januari ser du månen nära stjärnan Spica som ingår i stjärnbilden Jungfrun. Tidigt om morgonen måndag 8 januari, ser du i sydligaste Sverige stjärnan Antares som tillhör Skorpionen, nedanför till vänster om månskäran. Ytterligare en bit bort till vänster om månen, fast ovanför, ser du planeten Venus. Venus kan du se även längre upp i landet. Torsdag 11 januari blir månen ny, det sker klockan 12.57. När det mörknar några dagar senare, söndag 14 januari, hälsar planeten Saturnus på den kommande månskäran.

Torsdag 18 januari klockan 4.53 blir månen halv kommande. Syns då inte från Sverige. Går upp i nordost ungefär, några timmar senare. I skymningen samma datum ser du månen strax ovanför planeten Jupiter.

Och så torsdag 25 januari blir månen full. Det händer klockan 18.54 och månen befinner sig då en bit över horisonten i öster.

Kvadrantiderna
Redan första veckan i januari passerar jorden genom meteorsvärmen kvadrantiderna. Detta ger upphov till stjärnfall och dessa ses bäst omkring onsdag 3 januari och torsdag 4 januari. Radianten är den punkt på himlen från vilken stjärnfallen tycks utgå från. När det gäller kvadrantiderna ligger den punkten strax ovanför stjärnbilden Björnvaktaren. Kvadrantiderna kan ses i en nordöstlig riktning, förutsatt förstås att det är molnfritt och inte alltför mycket belysning där man befinner sig. Kvadrantiderna har fått sitt namn efter en stjärnbild som inte finns kvar längre och som kallades Murkvadranten.

Perihelium
Onsdag 3 januari klockan 2 på natten når jorden den punkt i sin omloppsbana kring solen som kallas perihelium. Vad är då detta? Jo det är den punkt då jorden är som närmast solen på hela året. Jorden befinner sig i det läget ungefär 3 procent närmare solen än vid aphelium, det vill säga då jorden ligger som längst bort från solen, vilket sker i juli. Och det kan ju låta en aning motsägelsefullt att solen är som närmast när det är vinter för oss på norra halvklotet och som längst bort när det är sommar. Men årstiderna har inte med avståndet till solen att göra utan med jordens vinkel i förhållande till solen och hur högt på himlen solen därmed når.

Vinterstjärnbilder
Några för vintern klassiska stjärnbilder för oss på norra halvklotet är Orion, Kusken och Oxen. Orion bestående av bland andra stjärnorna Betelgeuse, Rigel och Bellatrix blir synlig med sitt bälte i skymningen lågt över horisonten i öster, och höjer sig sedan under nattens gång. Står vid midnatt en bit över horisonten i sydsydväst. Kusken med stjärnorna Capella och Menkalinan står en bit över horisonten i ostnordost när det mörknar. Intill finner du Oxen med stjärnorna Aldebaran och Elnath – faktum är att Oxen delar Elnath tillsammans med Kusken.

Främsta källor

• Seasky.org
• Astronomisk kalender 2024 av Per Ahlin
• Stellarium.org

Detta kan du se på himlen i oktober

Många känner att de går in i en ledsam tillvaro, när vintermörkret sänker sig över landet. Själv njuter jag av mörkret, alldeles oavsett om det går att se några stjärnor eller inte. Det kan man ju dock ganska ofta göra, se stjärnor alltså, och det är såklart att det än mer förhöjer upplevelsen av vinterhalvåret. Mycket till vinter är det ju i och för sig inte längre, det blir mest regn och slask tyvärr. Jag minns svunna tider, när man kunde få uppleva ordentliga och friska köldknäppar, ned mot 30 minusgrader, under brinnande stjärnhimlar, när naturen låg tyst och stilla, inbäddad i ett djupt snötäcke. Ja, jag minns granars och tallars grenar, bågnande under den vita tyngden medan himlen ovanför skiftade i orange rosa lila mörkblått. Nu är sådana scener, i stora delar av landet, endast ett minne blott. Och värre ska det bli. Men vi lägger undergången åt sidan för en stund, och begrundar istället månadens astronomi, som bjuder på bland annat meteorregn och partiell månförmörkelse.

av Johan Fagervall

Planeter i oktober

Tidigt i gryningen lågt i öster kan du se Merkurius, planeten som rör sig i banan närmast solen. Planeten syns knappt en timme innan den försvinner i det allt starkare solskenet. Det här gäller endast månadens första dagar, sedan försvinner Merkurius i gryningsljuset för den här gången.

Venus är en annan planet du kan beskåda i oktober, den är ju gedigen och något mindre flyktig än skygga Merkurius. Venus ser du i ostnordost, den går upp innan klockan tre på natten. Den finns rätt högt i sydost när solens ljus utplånar den. Du ser Venus tillsammans med stjärnan Regulus i stjärnbilden Lejonet.

En annan pålitlig planet är gulvitt lysande Jupiter. Jupiter går upp i nordost i skymningen och tonar bort i gryningen en bit över horisonten i väster. Du har alltså sällskap av planeten hela natten.

Saturnus tonar fram i sydost i skymningen. Stryker fram ganska lågt över horisonten och går ned i sydväst en bit in på natten.

Månen i oktober, inklusive partiell månförmörkelse

Fredag 6 oktober klockan 15.48 blir månen halv kommande. Den är då på väg ned bakom horisonten i nordväst. Tisdag 10 oktober och ons

dag 11 oktober sluter månen upp i Venus och stjärnan Regulus gemenskap i ostnordost. Lördag 14 oktober blir månen ny och åtta dagar senare, närmaste bestämt söndag 22 oktober klockan 5.29 blir månen halv kommande, och gör sig alltså redo för att bli full. Återfinns då bakom horisonten och går inte upp förrän närmare kvällen. Detta sker i sydsydost.

Tisdag 24 oktober och lördag 28 oktober ser du månen tillsammans med Saturnus respektive Jupiter. Även söndag 29 oktober kan månen ses nära Jupiter. Tillbaka till lördag 28 oktober: då blir nämligen månen full. Det sker på klockslaget 22.24. Månen syns då ganska högt i sydost. Det är en händelserik helg, för på lördag kväll 28 oktober, fortfarande, sker en partiell månförmörkelse. Detta på grund av att en del av månen (därav ”partiell”) passerar genom jordens skugga. Klockan 20.00 drar skådespelet igång. Månen når då jordens halvskugga och detta är inte synligt för blotta ögat. Men klockan 21.35 blir showen än mer sevärd, då når månen jordens helskugga. Månen återfinns då rätt högt i sydost. Som störst är förmörkelsen klockan 22.14. Det rör sig alltså om en partiell förmörkelse. Det är inte mycket av månen som förmörkas. Klockan 22.54 har månen rört sig ut ur helskuggan men förblir i halvskuggan ända fram till klockan 0.28 natten mot söndag 29 oktober. Läs mer här. Eller här.

Meteorregn

I början av oktober möter Jorden meteorregnet Draconiderna, som är av storleken mindre, med som mest 10 meteorer per timme. Nätterna mellan 6 – 10 oktober är bäst för observation av detta stjärnfall, i år med en topp i aktiviteten natten mellan söndag 8 oktober och måndag morgon 9 oktober. Är som mest framträdande tidigt på kvällen. Läs mer här.

I slutet av oktober är det dags för Orioniderna som fått sitt namn av att radianten ligger i stjärnbilden Orion. Orioniderna är stoft som har sitt ursprung i Halleys komet. Meteorregnet producerar som mest 20 meteorer per timme. Orioniderna når sin kulmen natten mellan fredag 20 oktober och lördag 21 oktober. Månen, som befinner sig i första kvarteret, går ned efter midnatt, vilket lämnar fältet fritt för meteorerna.

Solförmörkelse

Lördag 14 oktober är det återigen dags för en solförmörkelse som inte kan ses här i Sverige. Syns bäst i Nord- och Sydamerika. Det är inte en total förmörkelse utan en ringformig dito, vilket innebär att månen inte till fullo täcker solen. Här kan du läsa mer.

Och glöm nu inte att ställa om klockan natten mellan lördag 28 oktober och söndag 29 oktober!

Främsta källor

Seasky.org

Astronomisk kalender 2023 av Per Ahlin.

Stellarium.org

 

Detta kan du se på himlen i Oktober 2022 

Oktober är ju en månad som bjuder på en hel del mörker och därav möjlighet till stjärnskådning. Det blir en del planeter och månuppvisning. I år bjuder månaden dessutom på en partiell solförmörkelse, inte illa eller hur?

Johan Fagervall. 

Planeter i oktober.

Merkurius. I månadsskiftet har du chans att se Merkurius, som ju är svår att få syn på eftersom det är planeten som befinner sig närmast solen, där det ju, av naturliga skäl, också är som ljusast. Merkurius höjer sig över horisonten i öster tidigt i gryningen. Som högst över horisonten står planeten omkring söndag 9 oktober, men syns bäst något dygn senare, på grund av att dess ljusstyrka ökar. När det återstår en vecka av oktober, försvinner så Merkurius igen, slukad av gryningens solsken. Värt att hålla utkik efter.

Mars. Den brandgula planeten blir synlig över horisonten i nordost, i skymningen eller efter skymningen, beroende på om du bor i norr eller i söder. I nordligaste Sverige står planeten faktiskt över horisonten dygnet runt. Vid midnatt återfinner du Mars ganska högt i öster.

Jupiter. Jupiter som lyser med ett gulvitt sken blir synlig över horisonten i öster i samband med solens nedgång. Går ned i väster i gryningen.

Saturnus. I skymningen blir Saturnus synlig, över horisonten i sydost, sydsydost. Rör sig sedan lågt över horisonten och går ned i sydväst vid midnatt eller någon timme senare. 

Uranus. Uranus syns med blotta ögat, men det är lättare att upptäcka den om du använder en kikare. Uranus är för tillfället omgiven av stjärnbilderna Väduren, Valfisken och Oxen. Kring midnatt finns Uranus högt över horisonten i ostsydost, sydost. Bäst chans att se Uranus är i början av oktober, eftersom månen blev ny 25 september och alltså inte kan störa med sitt annars vackra sken – fullmånen inträffar 9 oktober. Du hittar Uranus en bit till höger om Plejaderna. 

Månen i oktober. Måndag 3 oktober klockan 2.14 blir månen halv kommande. Den syns då inte i Sverige, stiger över horisonten i syd på kvällen samma dag, men syns bara i sydligaste delarna av landet innan den går ned igen. Onsdag 5 oktober ser du i skymningen, månen nära planeten Saturnus, lågt i sydost; åtminstone om du befinner dig i södra Sverige. I norra delarna av landet får du vänta till efter skymningen innan du kan få en skymt av månen och Saturnus, de står så pass lågt, att du måste ha en slät och ren horisont.

Lördag 8 oktober ser du månen hänga med Jupiter. Skådespelet tar sin början i öst i skymningen. Omkring klockan 21 återfinner du de två kompanjonerna en bit över horisonten i sydost. Detta är alltså ett ungefärligt påstående; exakta lägen och tidpunkter varierar förstås beroende på var i landet du befinner dig.

Söndag 9 oktober klockan 22.55 blir månen full. 

När månen går upp i nordost i slutet av skymningen fredag 14 oktober, gör den det i sällskap av planeten Mars och stjärnan Elnath i stjärnbilden Oxen. De bildar triangel med varandra. En halvtimme före midnatt finns de ganska högt i öst. Det som sedan händer under nattens gång, är att de stiger alltmer samtidigt som triangeln upplöses och de istället lägger sig på rad, med månen i mitten. Nära klockan halv sex på morgonen står de högt i syd.

Måndag 17 oktober klockan 19.15 blir månen halv avtagande. Den står då lågt i norr. Samma kväll ser du månen med stjärnorna Castor och Pollux, i stjärnbilden tvillingarna, ovanför sig.

I gryningen måndag 24 oktober hinner du som befinner dig i de sydligaste delarna av landet få en glimt av Merkurius tillsammans med den tunna månskäran lågt i ostsydost. Tisdag 25 oktober klockan 12.49 blir månen ny.

 Partiell solförmörkelse.

Tisdag 25 oktober inträffar en partiell solförmörkelse som syns över hela Skandinavien. När du ska bevittna detta spektakel ska du inte rikta blicken direkt mot solen, eftersom det skadar ögonen. Antingen kan du använda en kikare som en projektor, där du låter solen skina genom kikaren, på ett vitt papper – titta för guds skull inte direkt i kikaren. Eller så kan du ta hjälp av solförmörkelseglasögon – det räcker inte med vanliga solglasögon.

Solförmörkelsen är alltså partiell, vilket betyder att inte helt kommer täckas, det vill säga, månens mörkaste skugga, missar vår blåa juvel till jordklot. Istället är det månens perifera skugga som glider fram över Skandinavien. Den exakta tidpunkten varierar beroende på var du befinner dig. Skuggan rör sig österut. På norska västkusten börjar förmörkelsen vid klockan 11.02. Sveriges västra delar träffas av månskuggan några minuter senare, ungefär vid klockan 11.05. Drygt en timme senare kommer förmörkelsen vara som störst. Ju längre norrut och österut du befinner dig desto mer kommer solen skymmas. I Köpenhamn täcks 47 % av solen, i Kirkenes i nordöstra Norge rör det sig om 71 %. Som allra mest kommer 86 % av solen var skymd.

Förmörkelsen slutar i Sverige omkring klockan 13.20. Här finns en artikel som behandlar den partiella solförmörkelsen, artikeln är på engelska.

 

 

Källor. Jag har nämnt det förut och jag tänker göra det igen: den omistliga källan till denna himmelsguide är Astronomisk kalender 2022 av Per Ahlin. Ett annat hjälpmedel är Stellarium som kan laddas ner gratis på Stellarium.org. Och under länksamlingen här på hemsidan hittar ni flera användbara hemsidor!

 

Detta kan du se på himlen i December 2022.

Det är december och det rör sig mot jul. Det är en bra månad för stjärnskådning, mörk och stilla. Du kan se planeter och månens olika faser. Passa dessutom på att uppleva meteorregnen. 

Johan Fagervall. 

Planeter i december.

Mars. Den brandgula planeten Mars lyser starkare än alla stjärnor just nu, men inte starkare än Jupiter. Mars syns nätterna igenom i norra Sverige. Tonar fram i nordost i den tidiga skymningen. Befinner sig en bit över horisonten i öster vid klockan 19. Vid midnatt återfinner du Mars högt i syd. Och i väster vid femtiden på morgonen.
I söder går Mars upp i nordost i skymningen. Står ganska högt i öst vid klockan 20. Tonar bort i nordväst i gryningen. 

Jupiter. Den gulvita planeten blir synlig i skymningen i sydost. Går ned i väst vid midnatt. 

Saturnus. Planeten blir synlig sydsydost i skymningen. Går lågt över horisonten och ned i sydväst redan vid klockan 20. 

Merkurius. I de allra sydligaste delarna av landet kan du se Merkurius kring jul. Som högst över horisonten står planeten 26 december men bäst syns den några dygn tidigare. Detta beror på att dess ljusstyrka avtar och innan årsskiftet försvinner Merkurius i skymningsljuset. 

Venus. I slutet av månaden och således även året kan du från södra Götaland få en skymt av planeten Venus. Lågt i sydväst, i skymningen. Men den går ned mycket kort efter det, så blinka inte, då kan du missa det. Venus däremot, kommer inte att blinka, utan lyser med ett fast sken. 

Månen i december.

Torsdag 1 december ser du månen nära Jupiter. Rikta blicken mot sydost i skymningen. Även kvällen efter ser du månen i Jupiters kvarter. Fullmåne blir det torsdag 8 december klockan 5.08. Månen befinner sig då en bit över horisonten i väst. Den här morgonen kan du se månen passera framför planeten Mars. Detta sker omkring 5.45, alltså inte långt efter tidpunkten då månen blir full. Rikta blicken mot väst för att se när ljusstarka Mars försvinner bakom månen bara för att strax komma ut på andra sidan – ungefär en timme senare.
Under kvällen lördag 10 december och natten mot söndag 11 december rör sig månen och stjärnorna Pollux och Castor tillsammans. Se dem lågt över horisonten i nordost under kvällens början. Runt 21.30 befinner de sig högt i öster. Vid klockan 2 på natten är de högt i syd. När gryningen kommer med ljuset är hela sällskapet en bit över horisonten i väster.
Fredag 16 december blir månen halv avtagande, det sker klockan 9.56. Är då i västsydväst, på väg att gå ned. Dagen innan julafton, det vill säga 23 december blir månen ny och då ej synlig för oss. Det sker exakt klockan 11.17.
Fredag 30 december blir månen halv kommande. Sker klockan 2.21. Befinner sig då under horisonten och vi kan inte se den.

Meteorregn.

Geminiderna. Kometer lämnar moln av rester efter sig. Dessa moln passerar jorden emellanåt igenom, och när den gör det, ger dessa kometrester upphov till stjärnfall, som också kallas meteorer. Dessa stjärnfall ser från vårt perspektiv ut att komma från en och samma punkt på himlen, och det brukar vara stjärnbilden som denna punkt ligger inom som ger de olika kometmolnen deras namn.
Nätterna kring onsdag 14 december är det dags för meteorregnet Geminiderna att göra årlig entré. Geminiderna har fått sitt namn eftersom de ser ut att härstamma från en punkt som ligger inom stjärnbilden Tvillingarna, Gemini på engelska, därav Geminiderna. Meteorregnet syns dock över hela himlen. Månen som går mot halvt avtagande, kan störa en del med sitt sken.
Nu ska det dock i ärlighetens namn tilläggas att just Geminiderna är ett av få meteorregn som inte härstammar från en komet, utan från en asteroid. I det här fallet asteroiden 3200 Phaethon. Vad är då skillnaden mellan en komet och en asteroid? Skillnaden är framförallt materialet de består av. En komet består av is och damm medan en asteroid består av sten och metall. De flesta asteroider i vårt solsystem återfinns i det så kallade asteroidbältet som ligger mellan Mars och Jupiter.

Ursiderna. Mellan tisdag 13 december och julafton, det vill säga lördag 24 december, är det möjligt att beskåda stjärnfallet Ursiderna med radiant högt på den norra stjärnhimlen. Störst aktivitet sker nätterna kring torsdag 22 december. Ytterligare information finns här. 

Vintersolstånd.

Vintersolståndet sker i år onsdag 21 december, exakt klockan 22.48. Vad är då vintersolstånd? Detta har att göra med var på himlen solen befinner sig. Vintersolstånd är för oss på norra halvklotet tidpunkten då jordens norra axel lutar sig bort från solen som mest. Natten till torsdag 22 december blir därmed årets längsta, vilket alltså betyder att detta är det datum då norra halvklotet får som minst solljus på hela året. Det är då solen når sin sydligaste position, från jorden sett. Men redan dagen därpå syns vändningen och solen börjar så att säga röra sig norrut igen; tiden med solljus utökas med några sekunder för varje dag och norra halvklotet går mot ljusare tider, mot vår och sommar. Men fram till dess, till 22 december, blir det alltså mörkare och mörkare.

För varje år sker vintersolståndet 6 timmar senare än året dessförinnan. Detsamma gäller sommarsolståndet och vår- och höstdagjämningarna. Skottåret är till för att reparera detta. 

Detta kan du se på himlen i juni

Juni är inte precis någon stjärnskådarmånad, i alla fall inte på våra breddgrader. Sommarnätterna här är ju så ljusa. Men trots det kan du allt göra några observationer. Fullmånen 14 juni tillexempel, kan bli fin, eftersom månen är som närmast jorden i samband med detta. Den står dessvärre lågt i syd och syns därför inte över hela landet. Du ser även några planeter och så midnattssolen. Allt beroende på var du befinner dig i landet, förstås. Nattlysande moln däremot, är inte platsbundna, har du tur kan du se dem, just där du för tillfället vistas.

Av Johan Fagervall.

Planeter i juni.
Venus.
Större delen av månaden ser du bara Venus från de sydligaste delarna av landet. Den höjer sig över horisonten i gryningen i ostnordost. Försvinner snart i solljuset. Mot slutet av månaden kan du se Venus också i södra Svealand.

Mars.
Avståndet till Mars minskar under månadens gång, vilket får till följd att planeten kommer lysa allt starkare. Liksom fallet är med Venus, kan du bara se Mars från de sydligaste delarna av landet. Det är först i slutet av juni som Mars blir synlig också högre upp i landet.
Den brandgula Mars stiger över horisonten i öster, i eller strax före gryningen. Tonar bort i det allt starkare solskenet.

Jupiter.
Den gulvita planeten Jupiter blir synlig i öster, strax innan gryningen. Det är främst i de södra delarna av landet som den går att se. Men ju längre månaden framskrider desto längre norrut kommer man att se den.

Saturnus.
Saturnus dyker upp i ostsydost, flera timmar innan soluppgången. Syns i södra delarna av Sverige, innan dagsljuset utplånar varje spår av den. Först efter sommaren, när nätterna åter mörknar, kommer du kunna se Saturnus i norra Sverige.

Månen i juni.
Tisdag 7 juni klockan 16.48 blir månen halv kommande. Den befinner sig då en bit över horisonten i sydost. En vecka senare, tisdag 14 juni, klockan 13.52, blir månen full. Är då inte synlig från Sverige, stiger upp över horisonten i sydsydost omkring klockan 23, 23:30, den stryker då lågt längs horisonten innan den går ned i sydsydväst några timmar senare. Det här är den första av tre supermånar i år, vilket innebär att fullmånen sammanfaller med att månen är som närmast Jorden. Läs mer på Wikipedia.

Söndag 19 juni kan du se månen nära Saturnus. Det här är alltså för dig i de södra delarna av landet, Saturnus går upp omkring klockan 1, ostsydost, nästan en timme senare höjer sig också månen ovanför horisonten i samma riktning. De följs sedan åt, innan Saturnus tonar bort i det allt starkare gryningsljuset, och försvinner i syd nånstans.
Tisdag 21 juni blir månen halv avtagande. Det sker klockan 5.11 och månen befinner sig då i sydsydost om du vill bevittna det hela, ja eller åtminstone titta på månen medan du vet att det sker. Redan i gryningen dagen därpå, kan du som befinner dig i södra Götaland, se månen tillsammans med Mars och Jupiter, över horisonten i öst. Då ser du månen i mitten och Mars till vänster och Jupiter till höger. Även torsdag 23 juni, bjuder på skådespel – då har månen flyttat sig till andra sidan Mars. I södra Stilla havet har man då kunnat se månen passera framför Mars.
Söndag 26 juni är det dags för nästa uppträdande. Då befinner sig månen nära planeten Venus. Detta kan du bevittna i gryningen, lågt i ostnordost, om du vistas i södra Götaland.
Onsdag 29 juni klockan 4.52 blir månen ny. Befinner sig då i samma riktning som solen, varför vi inte kan se den.

Sommarsolstånd.
Tisdag 21 juni klockan 11.14 är det dags för sommarsolstånd. Detta innebär att jorden gått exakt ett kvarts varv runt solen sedan vårdagjämningen och det är också då som jordaxeln lutar som mest mot solen. Den 21 juni är årets längsta dag och natten mellan 20 och 21 juni är årets kortaste. På andra halvklotet är det tvärtom. Sommarsolståndet på Wikipedia.

Midnattssolen.
Vad är midnattssol? Det är när solen under ett dygn aldrig går ner bakom horisonten, detta kallas också för ”polardag”. Detta fenomen inträffar norr om norra polcirkeln under sommarhalvåret och söder om södra polarcirkeln under vårt vinterhalvår. Sedan finns det något som kallas ”lokal midnatt” och det är tidpunkten när midnattssolen står rakt i norr – då rör det sig om en ”äkta midnattssol”. Vad klockan är när midnattssolen står rakt i norr beror på var man befinner sig. Midnattssolen syns i norra Sverige och under en längre period, ju längre norrut man befinner sig.
Här finns tips med platser och tider.
Midnattssol på Wikipedia.

"The color was very blue-green and I knew what it was right away even though I had never seen them before," said Debra Ceravolo when she photographed this noctilucent cloud display at 3:30 a.m. on June 2nd from Osoyoos, British Columbia. Debra Ceravolo

Nattlysande moln.
Nattlysande moln är den molntyp som ligger allra högst i jordens atmosfär, på 85 kilometers höjd, det vill säga i mesosfären nära gränsen till termosfären. Dessa moln syns inte på dagen då de är alltför skira och tunna, ja likt ömtåliga maneter i djupet. Men när natten fallit och allt blivit stilla, då kan under rätt förhållandens dessa trolska och vackra moln framträda, genom att solen skiner från bakom horisonten rakt upp på dem och får dem att skimra mystiskt, lockande liksom ett himmelskt budskap till oss att kanske stanna upp och reflektera över livets förgänglighet och värdesätta det vi har. Eller helt enkelt bara beundra denna sköna syn.
Det här är ett fenomen som uppträder främst i juli och augusti men som kan vara synligt så tidigt som i maj och långt in i september.

Främsta källor.
Astronomisk kalender 2022 av Per Ahlin
Stellarium.org

Detta kan du se på himlen i augusti

I vanlig ordning tycker jag att det är skönt att hösten och mörkret är i antågande. Ja redan nu i augusti blir ju kvällarna så pass mörka att man kan göra en hel del stjärnhimmelsobservationer. Några planeter är i farten i augusti. Och så blir det sedvanligt meteorregn ungefär i mitten av månaden.

 Av Johan Fagervall.

Planeter i augusti.
Venus. När planeten Venus lyser som starkast, vilket den gör nu, överträffas den i ljusstyrka endast av månen och solen. Faktum är att Venus sken, under gynnsamma förhållanden, kan kasta skuggor på marken. Det lär dock inte ske nu, då nätterna är alltför ljusa och Venus dessutom blir synlig i gryningen. För att se den, rikta blicken mot horisonten i nordost. Du kan se planeten i stort sett över hela landet.

Mars. Den brandgula planeten Mars kan du likt Venus se över hela landet. Den höjer sig över horisonten i nordost, ostnordost, omkring klockan 23 – tidpunkten varierar beroende på var i landet du befinner dig. Vid tretiden på natten står Mars högt i ostsydost. Inte så långt till vänster om Mars ser du stjärnhopen Plejaderna – detta förhållande råder i början av månaden. Mot slutet har Plejaderna rört sig snett uppåt, och återfinns då ovanför och till höger om Mars.

Uranus. När himlen är tillräckligt mörk, går det att se Uranus, som en svag ljusprick. Enklast är det dock med hjälp av en kikare, om samtidigt en annan ljusstark himlakropp befinner sig i närheten. Nätterna kring månadsskiftet juli och augusti kommer faktiskt Mars passera i närheten av Uranus. Då kan du med fördel se Uranus i din kikare, bara du inte vistas längst i norr, där natthimlen alltjämt är alltför ljus. Mars och Uranus går upp i nordost vid klockan 23 ungefär. Du behöver vänta till natten är som mörkast innan du kan se Uranus, det sker omkring klockan 1.

Jupiter. Planeten Jupiter går upp i öster i skymningen. Du kan se den över hela landet, även om nätterna i norra Sverige fortfarande är ljusa, åtminstone i början av månaden. Vid midnatt i mitten av augusti, återfinner du Jupiter ganska högt i sydsydost.

Saturnus. Saturnus lyser med ett gulaktigt sken, och går för närvarande upp i sydsydost ganska tidigt på kvällen, men det är först när himlen hunnit mörkna som du kan se planeten mer tydligt, och då framförallt i södra Sverige. När himlen mörknar alltmer också i norra Sverige, kan du se Saturnus även där, även om den aldrig höjer sig särskilt högt över horisonten i syd.

Månen i augusti.
Onsdag 3 augusti hälsar månen på stjärnan Spica, i stjärnbilden Jungfrun. Detta ser du i skymningen om du befinner dig i sydligaste delarna av landet, rikta bara blicken mot västsydväst. Fredag 5 augusti blir månen halv kommande, detta sker klockan 13.07 och månen är då inte synlig i Sverige. Går upp ungefär två timmar senare i sydost.

Klockan 3.36, natten mot fredag 12 augusti blir månen full. Den befinner sig då lågt i sydväst och är på väg ned. Har du följt månen, sen den gick upp i sydost på kvällen torsdag 11 augusti, har du kunnat se den färdas lågt över horisonten tillsammans med Saturnus, som rör sig strax ovanför månen. Månen kommer dock inte synas i nordligaste Norrland, där nätterna dessutom alltjämt är ljusa.

På kvällen söndag 14 augusti går månen upp i ost och rör sig då över himlavalvet tillsammans med Jupiter. Vid klockan ett på natten mot måndag 15 augusti, ser du dem en bit över horisonten i sydost. Även kvällen samma datum ser du månen i Jupiters kvarter, dock på andra sidan den i sammanhanget gästvänliga planeten.

Torsdag 18 augusti, sent på kvällen, går månen upp i nordost tillsammans med planeten Mars. Runt klockan halv två på natten återfinns de över horisonten i ost. Några timmar senare, fredag 19 augusti klockan 6.36 på morgonen blir månen halv avtagande. Vid den tidpunkten återfinner du månen högt i syd.

Under natten mot söndag 21 augusti ser du månen mellan stjärnorna Elnath och Aldebaran, båda i stjärnbilden Oxen. Runt klockan tre, återfinner du dem ganska högt i ost.
I skymningen i norra Sverige tisdag 23 augusti, kan du se stjärnan Pollux och dess stjärnbild Tvillingarna, lågt i nord. Där ser du även månen, som kvällen till ära rör sig tillsammans med Tvillingarna. I södra Sverige dröjer det till det nya dygnet innan månen och Tvillingarna blir synlig över horisonten i nordost.

Den tunna månskäran syns nära Venus i nordost i gryningen fredag 26 augusti. Månen är så tunn att det kan vara svårt att se den i det tilltagande dagsljuset. Dagen efter, på lördag 27 augusti klockan 10.17, blir månen ny, och har gjort sitt för den här månaden, kan man säga.

Stjärnfall.
Det är dags för meteorregnet Perseiderna igen, precis som det är i augusti varje år. Det beror på att jorden då passerar genom ett moln av kometdamm, rester, i detta fall, efter kometen Swift-Tuttle (länken leder till en artikel från 2016) som har en omloppsbana på 133 år; senast den passerade jorden var år 1992 och den kommer inte tillbaka igen förrän 2125. Vissa bitar i detta damm dras med av jordens gravitation och brinner upp i atmosfären; det ser då ut som så kallat stjärnfall, eller meteorer. Just Perseiderna har sin radiant (det vill säga den punkt på himlen de ser ut att ha utgå från) i stjärnbilden Perseus, vilken i sin tur gett meteorregnet sitt namn.

Runt klockan 23 återfinner du Perseus en bit över horisonten i nordost, står lite senare högre i öster. Men du ska veta att stjärnfallet kan beskådas över hela himlavalvet, det är alltså inte nödvändigt att rikta blicken just mot Perseus. Bäst möjlighet att se Perseiderna har du nätterna omkring 11 – 12 augusti, med uppemot 20 stycken stjärnfall per timme. Månens sken lär dock störa mycket i år, på grund av att den blir full just fredag 12 augusti. Kan absolut ändå vara värt en titt.

Nattlysande moln. Som jag nämnt tidigare, kan man på nätterna under sommarhalvåret få se så kallade nattlysande moln. Fenomenet beror på att solen som ligger under horisonten, lyser upp på de tunna molnslöjorna som befinner sig högt upp i atmosfären, på 80 kilometers höjd. Här kan du läsa mer om saken.

Främsta källor.
Astronomisk kalender 2021 av Per Ahlin.
Stellarium.org.

Detta kan du se på himlen i september

Då är det dags att hälsa september välkommen. Den första riktiga höstmånaden. Det tycker jag är skönt ändå, inte bara för att mörkret nu återvänder utan också för att luften blir lite svalare.

 Av Johan Fagervall.

Planeter i september.
Venus. Planeten Venus syns i gryningen i nordost, den tonar bort i takt med solens uppgång. Ju längre månaden fortskrider desto mindre av Venus kan vi se. I slutet av september försvinner slutligen Venus i solens gryningssken. Det dröjer till slutet av året innan Venus återigen kan ses från Sverige, men då endast i södra Götaland. Inte förrän nästa år syns Venus längre norrut.
Men i början av september kan du, om du befinner dig i södra Sverige, se ett riktigt skådespel. Då passerar Venus nämligen alldeles intill stjärnan Regulus, som tillhör stjärnbilden Lejonet. Som närmast varandra är de i gryningen 5 september. Visserligen syns Venus också norröver, men inte stjärnan Regulus, eftersom det blir ljusare tidigare där och Venus lyser starkare än Regulus.

Mars. I början av månaden kan vi konstatera att Mars lyser starkare än alla stjärnor synliga för oss i Sverige, förutom Sirius. Mars ljusstyrka ökar dock. Mars går upp i nordost, brandgul och grann, någon timme efter mörkrets inbrott. Vid midnatt befinner sig Mars en bit över horisonten i öster. Efter fyra på morgonen återfinner du Mars högt i sydost.

Jupiter. Under större delen av september syns Jupiter genom hela natten. Går upp i öster i skymningen. Vid midnatt återfinner du den gulvita Jupiter över horisonten i sydost. Lagom till gryningen (exakt hur långt skriden gryningen är, beror förstås på var i landet du uppehåller dig) finns planeten i sydväst. Detta gäller början av månaden. Mot slutet har Jupiters förlopp i förhållande till klockslag och gryning, förskjutits en aning – vid midnatt, tillexempel, då är Jupiter nästan rakt i syd.
Måndag 26 september står Jupiter i opposition till solen, och kommer då lysa starkare än någon annan tid på året. Omkring klockan 22 finner du Jupiter ganska högt i sydost.

Saturnus. Saturnus med sina ringar, tonar fram lågt över horisonten i sydost i skymningen. Saturnus rör sig lågt över horisonten och går ned i sydväst innan gryningen.

Uranus. Uranus syns med blotta ögat, men det är lättare att upptäcka den om du använder en kikare. Uranus befinner sig i stjärnbilden Väduren. Kring midnatt finns Uranus högt över horisonten i ostsydost. Bäst chans att se Uranus är i slutet av september, eftersom månen blir ny 25 september och alltså inte kan störa med sitt annars vackra sken. Du hittar Uranus en bit till höger om Plejaderna.

Månen i september.
Lördag 3 september klockan 20.08 blir månen halv kommande. Den står då lågt i sydsydväst och kan bara ses i de södra delarna av landet. Den går sedan ned mycket tidigt. Men innan dess kan man om man uppehåller sig i södra Götaland i skymningen se månen intill stjärnan Antares i stjärnbilden Skorpionen.

Torsdag 8 september, i skymningen, ser du månen nära Saturnus, lågt över horisonten i sydost. Två dagar senare, på lördag 10 september klockan 11.59 blir månen full. Den syns då inte i Sverige, men går upp i ostsydost i skymningen, initialt mäktig och röd, innan den sedan tar på sig sin mer normala, men ändock hänförande, vitgråa kostym. Kvällen därpå, söndag 11 september, ser du i öster, månen och Jupiter, tillsammans i skymningen. De följs åt under natten, även om de skiftar läge i förhållande till varandra. Jupiter tonar sedan bort i gryningen, medan månen fortsätter lysa och sedan går ned i väster.

Natten mellan onsdag 14 september och torsdag 15 september kommer månen passera framför Uranus. För att se detta behöver du en kikare. På grund av att månen är så nära oss på Jorden, är den exakta tidpunkten för när Uranus glider in bakom månen, beroende av var i landet du befinner dig. Det hela tar i alla fall sin början sent på onsdag kväll. Runt klockan 23 finner du månen och Uranus rätt högt över horisonten i öster. Någon gång före midnatt försvinner Uranus bakom månen och dyker inte upp på andra sidan förrän ungefär en timme senare.

Så, i skymningen fredag 16 september, är det Mars som står på tur. Då ser du nämligen den brandgula planeten i sällskap med månen. I nordost går de upp, först månen, strax därpå, Mars. Vid klockan 1 på natten står de rakt i öster. Aldebaran i stjärnbilden Oxen hänger också där intill.

Lördag 17 september klockan 23.52 blir månen halv kommande. Den är då en bit över horisonten i ostnordost. Den kvällen och natten ser du stjärnan Elnath i Oxen, nära månen. Vid klockan 3 på natten står de högt i ostsydost.

När månen går upp i nordnordost, tisdag 20 september, gör den det i sällskap av stjärnorna Pollux och Castor. De följs åt under natten. Vid klockan 2 står de ganska högt över horisonten i ostnordost. Fredag 23 september, några timmar innan gryningen, går månskäran upp i ostnordost. Den får då strax sällskap av stjärnan Regulus, i stjärnbilden Lejonet, som står till höger nedanför månen. På söndag 25 september klockan 23.55 blir månen ny.

Höstdagjämning. På fredag 23 september klockan 3.04 svensk tid sker höstdagjämningen, som inte är någon dag utan en enskild händelse. Det är den stunden då solskivans centrum passerar gränsen mellan norra och södra himlavalvet (den som kallas himmelsekvatorn) på sin väg söderut. Något dygn senare är dag och natt lika långa.

Källor. Jag har nämnt det förut men den omistliga källan till denna himmelsguide är Astronomisk kalender 2022 av Per Ahlin. Ett annat hjälpmedel är Stellarium som kan laddas ner gratis på Stellarium.org Och under länksamlingen här på hemsidan hittar ni flera användbara hemsidor!

Detta kan du se på himlen i mars

Det blir en ganska lugn astronomisk månad kan man säga. Mars bjuder inte på några planerade stjärnfall, om uttrycket ursäktas, däremot kan sporadiska stjärnfall såklart upplevas, om man har tur. Kanske lägga lite extra fokus på månen? Den är fin och hoppingivande med sina faser, speciellt i dessa oroliga tider. Månen har förresten alltid samma sida vänd mot jorden, det beror på att månens rotation runt jorden, motsvarar i hastighet dess rotation runt sin egen axel. Det finns något poetiskt med det, tycker jag.

Av Johan Fagervall.

Planeter i mars.
Venus. Venus syns framförallt i södra Sverige. Planeten höjer sig över horisonten i sydost en i takt med att det börjar ljusna. Tonar sedan bort i solljuset, en bit över horisonten i sydsydost.

Mars. Mars kan endast beskådas från de allra sydligaste delarna av landet, och är heller inte särskilt ljusstark för tillfället, med Mars mått räknat. Den kommer dock lysa allt starkare, eftersom avståndet till planeten minskar. Mars rör sig just nu i samma sektor som Venus, rikta därför blicken mot sydost, i gryningen. Du hinner inte få mer än en glimt av denna rödgula planet, innan den försvinner i solens allt starkare ljus.

Månen i mars. Onsdag 2 mars blir månen ny. Det vet vi vad det innebär, den syns inte från jorden helt enkelt. Men det ska vi väl klara av, den här gången också? Vi vet ju att snart stundar en ny rund fin fullmåne.

Torsdag 10 mars blir månen halv kommande, detta sker 11.45 för att vara exakt. Den befinner sig då en bit över horisonten i ostnordost, och iscensätter en ljuvlig dagsljusmåne. I skymningen samma dag kan du se månen nära stjärnan Elnath i stjärnbilden Oxen. När det mörknar eller börjar mörkna, står månen högt i syd, strax ovanför finner du Elnath.

Under kvällen på lördag 12 mars och natten mot söndag 13 mars är det återigen dags för månen att vistas i stjärnorna Castor och Pollux närhet. Runt klockan 20 finner du månen högt i syd. Och så de två tvillingstjärnorna en bit ovanför till vänster.

Onsdag 16 mars ser du månen tillsammans med stjärnan Regulus i stjärnbilden Lejonet. Rikta blicken mot ostsydost i skymningen så ser du dem en bit upp över horisonten. Vid klockan 23 står de rätt högt i syd.

Fredag 18 mars blir månen full. Detta sker klockan 8.18. Inte synlig i Sverige då, men går upp senare, omkring klockan 18, rakt i öst. Kvällen därpå, det vill säga lördag 19 mars, ser du månen tillsammans med stjärnan Spica i stjärnbilden Jungfrun. Månen höjer sig över horisonten omkring klockan 20. Spica befinner sig under månen, och dyker upp omkring en timme senare. Vid klockan 23 finns de i sydost.

Onsdag 23 mars kan man i gryningen i södra Sverige se månen nära stjärnan Antares. Antares ses snett nedanför månen, till vänster. Två dagar senare, fredag 25 mars, blir månen halv avtagande. Det sker klockan 6.37. Vid det laget befinner sig månen lågt i syd, och kan observeras endast från de sydligaste delarna av landet.

Vårdagjämning. Under mars är det vårdagjämning. Vårdagjämning sker för oss i Sverige söndag 20 mars klockan 16.33. Vårdagjämningen är alltså inte en hel dag utan sker vid en bestämd tidpunkt, som är densamma över hela planeten, men klockslag och datum är givetvis beroende av i vilken tidszon man befinner sig. Vårdagjämning är när solens centrum passerar gränsen mellan norra och södra halvan av himlen, denna gräns kallas himmelsekvatorn, och är en tänkt utvidgning av jordens ekvator. Det är då norra halvklotet når sommarhalvåret och södra halvklotet vinterhalvåret.

Några dygn innan vårdagjämningen är natt och dag lika långa. Att detta inte sker vid vårdagjämningen, då solen så att säga befinner sig i mitten, beror på att jordens luft får solens strålar att kröka sig en smula. Detta sker på bekostnad av natten, eftersom effekten leder till att solen lyser upp en lite större del än halva jordklotet. Detta fenomen kallas atmosfärisk refraktion. Detta kan du läsa mer om på t.ex. SMHI:s websidawebsida. Dagarna omkring vårdagjämningen är lika långa över hela planeten, om man bortser från områdena kring polerna.

Främsta källor.

Astronomisk kalender 2020 av Per Ahlin.

Stellarium.org. 

Detta kan du se på himlen i mars

Det är inte utan ett visst vemod i mitt hjärta som jag ser de ljusare tiderna närma sig. Uppvuxen som jag är högt i norr, är mörkret och vintern inget jag vantrivs med, utan snarare tvärtom; jag tycker att det finns en frid i vinterns tysta och kalla mörker, och den glimrande stjärnhimlen ovanför, liksom stumt dånande. Jag får trösta mig med att sommaren ändå går ganska fort och så snart blir det mörkt igen. Men jag går visst händelserna i förväg, för innan dess har vi ju månaden mars och våren att se framemot och ännu är det ju rätt mörkt trots allt, om kvällarna och nätterna.

Mars blir en relativt stillsam månad. Och glöm förresten inte att hålla utkik efter norrsken. I slutet av artikeln tipsar jag återigen om två bra sidor på Facebook. Det finns för övrigt även appar att ladda ned och som informerar om chanserna att se norrsken. Häromdagen kunde man tillexempel se norrsken även söderut i Sverige och mycket tydligt på orten där jag bor – men det missade jag tyvärr.

Johan Fagervall. 

Planeter i mars.

I mars ska du hålla ögonen öppna för följande planeter: Venus, Jupiter och Mars. Dessutom en liten skymt av Merkurius.

Venus ser du tona fram i skymningen en bit över horisonten i västsydväst. Går ned några timmar senare i väst. Detta gäller början av månaden, men ju längre in i mars vi kommer, desto mer ser vi av Venus, som stiger allt högre och går ned allt senare. Planeten rör sig dessutom långsamt mot norr, och går i slutet av månaden ned i nordväst.

Jupiter tonar liksom Venus fram i västsydväst i skymningen – faktum är att i början av månaden, så står de två planeterna mycket nära varandra; som närmast kommer de varandra onsdag 1 mars, men också torsdag 2 mars rör de sig alldeles intill varandra, från vår synvinkel sett. Det hela är endast skenbart förstås, i verkligheten är det mycket långt mellan planeterna.

Jupiter går några timmar senare ned i väst, precis som Venus, men detta gäller endast i början av månaden. I slutet av mars tonar Jupiter bara fram som hastigast i skymningen, lågt i västnordväst, och går ned innan det ens blivit helt mörkt. Försvinner sedan i skymningsljuset.

Mer om konjunktionen mellan Jupiter och Venus som skapade en mängd rapporter läser du här.

Brandgula Mars återfinner du i skymningen högt i söder. I norra Sverige går Mars aldrig ned utan står över horisonten hela natten. I södra Sverige går Mars ned i nordväst innan gryningen. Mars lyser rätt starkt men styrkan minskar under månadens gång, eftersom avståndet mellan jorden och Mars ökar.

I slutet av månaden kan du om du befinner dig i sydligaste Sverige få en glimt av Merkurius i skymningen. Den står då lågt i väster. I närheten befinner sig Jupiter och ytterligare en bit ifrån Venus.

 

Månen i mars.

Torsdag 2 mars ser du månen tillsammans med Pollux och Castor, tvillingstjärnorna. I början av kvällen står de högt i sydost. Natten mot måndag 6 mars ser du månen nära stjärnan Regulus, som ingår i stjärnbilden Lejonet.

Tisdag 7 mars klockan 13.40 blir månen full. Den befinner sig då under horisonten, går upp i skymningen i öster. Under natten mot fredag 10 mars ser du månen nära den ljusstarka stjärnan Spica i stjärnbilden Jungfrun. De rör sig från sydost till sydväst. Natten mot tisdag 14 mars går månen upp några timmar innan gryningen och kan då observeras tillsammans med stjärnan Antares som tillhör stjärnbilden Skorpionen.

Natten mot onsdag 15 mars, klockan 3.08 blir månen halv avtagande. Den befinner sig då under horisonten, går inte upp i syd förrän i gryningen. I skymningen en vecka senare, onsdag 22 mars ser du en tunn månskära tillsammans med planeten Jupiter lågt i väst och på fredag 24 mars ser du månen tillsammans med Venus. Om vi hoppar tillbaka till tisdag 21 mars så blir månen ny, klockan 18.23 närmare bestämt. Veckan därpå, onsdag 29 mars blir månen halv kommande. Två dagar innan dess, i skymningen måndag 27 mars, ses månen nära stjärnan Elnath och planeten Mars. Rikta blicken mot sydväst. Även kvällen efter ser du månen nära Mars.

 

Vårdagjämning.

Under mars är det vårdagjämning. Vårdagjämning sker för oss i Sverige måndag 20 mars klockan 22.24. Vårdagjämningen är alltså inte en hel dag utan sker vid en bestämd tidpunkt, som är densamma över hela planeten, men klockslag och datum är givetvis beroende av i vilken tidszon man befinner sig. Vårdagjämning är när solens centrum passerar gränsen mellan norra och södra halvan av himlen, denna gräns kallas himmelsekvatorn, och är en tänkt utvidgning av jordens ekvator. Det är då norra halvklotet når sommarhalvåret och södra halvklotet vinterhalvåret.

Några dygn innan vårdagjämningen är natt och dag lika långa. Att detta inte sker vid vårdagjämningen, då solen så att säga befinner sig i mitten, beror på att jordens luft får solens strålar att kröka sig en smula. Detta sker på bekostnad av natten, eftersom effekten leder till att solen lyser upp en lite större del än halva jordklotet. Detta fenomen kallas atmosfärisk refraktion. Detta kan du läsa mer om på t.ex. SMHI:s hemsida.

Dagarna omkring vårdagjämningen är lika långa över hela planeten, om man bortser från områdena kring polerna. 

Norrsken.

Jag vill återigen passa på att tipsa om två olika grupper på Facebook. Den ena heter Norrsken och hittas här.. Här kan du få information om när det finns chans till norrsken. Det är ju säsong för det nu.

Den andra gruppen som jag vill tipsa om heter faktiskt också Norrsken, tänka sig. Här kan du se medlemmarnas många fantastiska norrskensfoton.

Främsta källor.

Astronomisk kalender 2023 av Per Ahlin.

Stellarium.org.

Detta kan du se på himlen i april

April är ju den grymmaste av månader, åtminstone om man får tro poesins värld, men en sak är då säker: april kan ha ett ganska instabilt väder, om inte annat. Andra saker som händer i april är meteorregnet Lyriderna. Dessutom blir det alltjämt tillräckligt mörkt för att norrskenet ska synas, om omständigheterna är de rätta vill säga.

Johan Fagervall.

Planeter i april.

Merkurius står som högst tisdag 11 april, men du ser den bäst något dygn tidigare, eftersom den då lyser starkare. Rikta blicken mot väster i skymningen, så ser du Merkurius. Merkurius är ju, trots sin ljusstyrka, svår att se. Detta beror på att det är så ljust där den rör sig – det är ju den planet som ligger närmast solen. Mot slutet av april är inte Merkurius längre synlig.

Venus ser du i väster i skymningen, går sedan ned i nordväst några timmar senare.

Mars blir synlig högt i sydväst i skymningen, den lyser med ett rödgult sken. Befinner du i norra Sverige kan du se Mars hela natten, men om du däremot befinner dig i södra Sverige tvingas du konstatera att Mars går ned i nordväst innan gryningen inträtt.

Saturnus dyker upp återigen, detta sker i slutet av månaden och planeten är då endast synlig i de allra sydligaste delarna av landet. Tonar fram i ostsydost i gryningen.

Månen i april.

Du ser månen till höger om den ljusstarka stjärnan Regulus, natten mot söndag 2 april. De går ned i västnordväst före gryningen.

Torsdag 6 april blir månen full, detta sker klockan 6.35. Månen har då ganska precis gått ned i väster. I skymningen höjer den sig sedan åter över horisonten, i öster nu. Den följs av stjärnan Spica som tillhör stjärnbilden Jungfrun. De går ned i gryningen i sydväst.

Natten till måndag 10 april stryker månen lågt över horisonten i söder. Den har då sällskap av stjärnan Antares i stjärnbilden Skorpionen. Torsdag 13 april klockan 11.11 blir månen halv avtagande, den har då några timmar tidigare gått ned bakom horisonten i sydsydväst. Framträder igen i gryningen i sydost fredag 14 april.

Torsdag 20 april klockan 6.13 blir månen ny. Redan i skymningen dagen därpå, fredag 21 april, kan du i se den tunna månskäran nära planeten Merkurius. Rikta blicken mot nordväst. Kvällen efter det, lördag 22 april, ser du månen bilda en triangel med planeten Venus och stjärnan Aldebaran. Till höger om månen ser du Plejaderna, eller de Sju systrarna, som är en så kallad öppen stjärnhop. Även söndag 23 april befinner sig månen nära Venus. Och tisdag 25 april är det Mars tur att få påhälsning av månen. Mars tonar fram i skymningen högt i västsydväst, och har då månen bredvid sig. I skymningen onsdag 26 april håller sig månen intill tvillingstjärnorna Castor och Pollux. Mars är också där i närheten.

Torsdag 27 april klockan 23.20 blir månen halv kommande. Den står då ganska högt över i horisonten i västsydväst. Lördag 29 april spenderar månen sin tid nära stjärnan Regulus i stjärnbilden Lejonet.

Solförmörkelse.

På morgonkvisten torsdag 20 april blir det solförmörkelse av det totala och ringformiga slaget. Den kan dessvärre inte ses från Sverige. Här och här kan du läsa mer om denna förmörkelse. Nästa gång en solförmörkelse av något slag kan ses härifrån Sverige dröjer till 29 mars 2025, den är dock inte total utan partiell, vilket innebär att månen från vår synvinkel inte täcker hela solen. För att få se en total förmörkelse i Sverige måste vi vänta till år 2126, och dit är det ju ett tag – ja så pass länge att siffrorna snarare upplevs som en penningsumma än ett årtal. Spanien och Grönland däremot får total solförmörkelse redan 2026, så vi får väl bege oss dit helt enkelt, istället för att rulla tummarna till år 2126.

Meteorregn.

Lyriderna är ett meteorregn som uppträder i april. Meteorregnet har störst aktivitet omkring 16 – 25 april och når sin kulmen natten mellan lördag 22 och söndag 23 april med cirka 20 meteorer per timme. Den tunna månskäran går ned omkring midnatt – exakt tidpunkt är förstås beroende av var i landet du bor – så den kommer inte störa med sitt sken. Allt är dukat för en fin föreställning med andra ord.

Lyriderna härstammar från kometen C/1861 G1 Thatcher som upptäcktes 1861. Meteorregnet har fått sitt namn efter stjärnbilden Lyran, då radianten, eller den punkt på himlen från vilken regnet ser ut att ha sitt ursprung, ligger i närheten av denna stjärnbild. Meteorerna kan dock ses över hela himlen.

Främsta källor.

Astronomisk kalender 2023 av Per Ahlin.

Stellarium.org.

 

Detta kan du se på himlen i maj

Maj är inte direkt en månad som man förknippar med stjärnskådning, med all rätta, i alla fall vad gäller norra Sverige, där blir nätterna nu snabbt alltför ljusa för att tillåta någon omfattande stjärnskådning. Även i södra Sverige tar ljuset förvisso över alltmer ju längre månaden fortskrider, men det blir fortfarande rätt mörkt om kvällarna, speciellt i de allra sydligaste delarna av landet. Så har du chansen tycker jag att du ska passa på att gå ut och förundras. Månen är ju där i alla fall, det kan du lita på. Sen så går det väl alltid att se någon planet, i alla fall Venus, och det räcker ju faktiskt rätt långt. Minns själv barndomen i Luleå, drömska nätter när jag satt uppe och surfade runt på ufohemsidor i sällskap endast av planeten Venus och månskäran, lysande ikapp på en himmelsduk mjukt upplyst av midnattssolen – ja eller i alla fall nästan, då midnattssolen inte riktigt når ända ned till Luleå. Ljust är det dock, dygnet runt.

Av Johan Fagervall

Planeter i maj.

Venus.

Du kommer att kunna se planeten Venus. Venus lyser starkt, ja så starkt att den under rätt omständigheter till och med kastar skuggor på marken. Inte underligt då att planeten är så framträdande när den väl syns – och det gör den alltså i maj.

Venus tonar fram i skymningen en bit över horisonten i väster. I södra Sverige går Venus ned i nordväst omkring midnatt, men i norra Sverige ser du Venus hela natten igenom, den stryker längs horisonten. I slutet av månaden ser du Venus tillsammans med tvillingstjärnorna Castor och Pollux. Detta gäller framförallt södra Sverige, då kvällarna hunnit bli alltför ljusa i norra Sverige för att Castor och Pollux ska synas.

Mars.

Det är främst i södra Sverige som planeten Mars syns, eftersom kvällarna som sagt raskt ljusnar i norr ju längre in i maj vi kommer. Mars blir synlig ganska högt i väst i skymningen. Går sedan ned i nordväst runt klockan 3 på natten.

Saturnus.

Planeten Saturnus som försvann i februari, kan du nu åter se stiga över horisonten, i ostsydost i gryningen, under förutsättning att du befinner dig i de allra sydligaste delarna av Sverige – resten av landet får vänta ytterligare någon månad. Planeten höjer sig över horisonten och tonar långsamt bort i takt med att ljuset blir allt starkare.

Jupiter.

I slutet av maj blir även Jupiter synlig igen, efter att en tid stått för nära solen. Men liksom fallet är med Saturnus måste du vara i sydligaste Götaland för att överhuvudtaget ha en chans att se den gulvitt lysande planeten. Den dyker upp bakom horisonten i nordost i gryningen.

Månen i maj.

Månen uppträder tillsammans med stjärnan Spica i stjärnbilden Jungfrun, onsdag 3 maj. I skymningen, ungefär i sydost, tonar Spica fram under månen, som två dagar senare, närmare bestämt fredag 5 maj klockan 19.34, blir full. Den står då under horisonten men går upp i sydost i skymningen. Innan dess har större delen av en månförmörkelse skett, då månen har rört sig genom jordens halvskugga. Det är alltså inget vi i Sverige kan se. Förmörkelsen pågår visserligen fortfarande när månen blir synlig för oss, men den delen av jordens skugga som då faller på månen är alltför ljus för att synas.

Fredag 12 maj klockan 16.28 blir månen halv avtagande. Den syns inte då men går upp följande gryning i sydost.

Söndag 14 maj ser du i de sydligaste delarna av landet, månen nära Saturnus i ostsydost i gryningen.

Fredag 19 maj klockan 17.53 blir månen ny.

I skymningen söndag 21 maj kan du i södra Sverige, där himlen blir tillräckligt mörk, se den tunna månskäran nära stjärnan Elnath som tillhör stjärnbilden Oxen. Rikta blicken mot nordväst för att beskåda detta.

Måndag 22 maj ser du på kvällen månen nära Venus en bit över horisonten i västnordväst. Kvällen därpå, tisdag 23 maj, ser du månen mellan Venus och Pollux, en av tvillingstjärnorna, under förutsättning att du befinner dig på en tillräckligt mörk plats. Längre till vänster ser du den brandgula planeten Mars. Och i skymningen onsdag 24 maj ser du månen ovanför Mars. När det blir kväll fredag 26 maj ser du månen tillsammans med stjärnan Regulus i stjärnbilden Lejonet, de står en bit över horisonten i västsydväst

Lördag 27 maj klockan 17.22 blir månen halv kommande. Den är då högt över horisonten i sydost.

Meteorregn.

Mellan onsdag 19 april och söndag 28 maj kan man se meteorregnet Eta-Aquariderna. Den mesta av aktiviteten utspelar sig främst på södra halvklotet, men uppemot 30 meteorer i timmen kan synas här på norra halvklotet. Sin kulmen når meteorregnet natten mellan fredag 5 och lördag 6 maj, tyvärr stör fullmånen med sitt sken. Det kan ändå vara värt att gå ut och kika. Eta-Aquariderna har sin radiant i stjärnbilden Vattumannen, och stjärnan Eta Aquarii, därav namnet.

Midnattssolen.

I slutet av månaden når midnattssolen de allra nordligaste delarna av landet. Det innebär alltså att solen befinner sig över horisonten hela natten. Läs mer här. Och här, SMHI:s artikel från 2022 om midnattssolen.

Främsta källor.

Astronomisk kalender 2023 av Per Ahlin.

Stellarium.org.

Detta kan du se på himlen i juni

Vi är inne i den perioden av året då stjärnhimlen på grund av alltför ljusa nätter, kan vara ytterst svår att se, utom möjligen i de sydligaste delarna av landet. Ändå finns ju en del upplevelser att göra, såsom nattlysande moln, månen och dess faser, en och annan planet och så midnattssolen förstås.

Av Johan Fagervall

Planeter i juni.

Venus. Venus blir synlig ganska högt i västnordväst i skymningen och går sedan ned i nordväst, en stund efter midnatt. Detta gäller södra Sverige. I norra Sverige är nätterna mycket ljusa, varför det är svårt för att inte säga omöjligt att se Venus överhuvudtaget.

Mars. Mars går i Svealand att se ungefär fram till mitten av månaden. I norra Sverige är nätterna alltför ljusa. I allra sydligaste delarna av landet går Mars att se ända in i juli. Mars tonar fram i skymningen, en bit över horisonten ungefär i västnordväst. Går ned i nordväst några timmar senare.

Jupiter. Jupiter dyker nu upp igen. Höjer sig över horisonten i ostnordost i gryningen. I takt med att det ljusnar försvinner Jupiter och står då en bit över horisonten ungefär i öster.

Saturnus. Saturnus kommer fram bakom horisonten i ostsydost någon timme efter midnatt. Kan ses från södra Svealand och nedåt i landet. När det ljusnar befinner sig Saturnus en bit över horisonten i sydost.

Under andra halvan av juni kan du i sydligaste delarna av landet se hur planeterna Mars och Venus för varje kväll kommer allt närmare stjärnan Regulus i stjärnbilden Lejonet. Följetongen får sin upplösning i juli.

Månen i juni.

Lördag 3 juni är det stjärnan Antares du ser under månen, om du befinner dig i södra Sverige vill säga. Detta tilldrar sig i skymningen i sydsydost. Söndag 4 juni klockan 5.42 blir månen full. Månen är då inte synlig från Sverige, går upp i sydost vid klockan 23. Knappt en vecka senare, natten mot lördag 10 juni, ser du månen nära Saturnus. Rikta blicken mot ostsydost, Saturnus höjer sig över horisonten en liten stund innan klockan 2. Samma dygn blir månen halv avtagande, detta sker klockan 21.31.

I gryningen onsdag 14 juni ser du månen och Jupiter följas åt över himlen i öster. Söndag 18 juni blir månen ny.

Onsdag 21 juni ser du månen tillsammans med planeterna Mars och Venus. Du ser dem i västnordväst i skymningen.

Måndag 26 juni klockan 9.50 blir månen halv kommande. Den är då precis på väg upp över horisonten i nordost. Tisdag 27 juni kan du se månen nära stjärnan Spica som tillhör stjärnbilden Jungfrun. Du ser dem i sydväst i skymningen.

Midnattssolen.

Vad är midnattssol? Det är när solen under ett dygn aldrig går ner bakom horisonten, detta kallas också för ”polardag”. Detta fenomen inträffar norr om norra polcirkeln under sommarhalvåret och söder om södra polarcirkeln under vårt vinterhalvår. Sedan finns det något som kallas ”lokal midnatt” och det är tidpunkten när midnattssolen står rakt i norr – då rör det sig om en ”äkta midnattssol”. Vad klockan är när midnattssolen står rakt i norr beror på var man befinner sig. Midnattssolen syns i norra Sverige och under en längre period, ju längre norrut man befinner sig. Här kan du läsa mer. Midnattssol på Wikipedia.

Sommarsolståndet.

Klockan 16.58 onsdag 21 juni inträffar sommarsolståndet. Vid den tidpunkten har jorden gått exakt ett kvarts varv runt solen sedan vårdagjämningen och det är också då som jordaxeln lutar som mest mot solen. Dagen den 21 juni är årets längsta dag och natten mellan 21 juni och 22 juni är årets kortaste. På andra halvklotet är det tvärtom. Mitt på solståndsdagen, det vill säga omkring klockan 13 sommartid, står solen högre än någon annan dag på året. Sommarsolståndet på Wikipedia.

Nattlysande moln.

Nattlysande moln är den molntyp som ligger allra högst i jordens atmosfär, på 85 kilometers höjd, det vill säga i mesosfären nära gränsen till termosfären. Dessa moln syns inte på dagen då de är alltför skira och tunna, ja likt ömtåliga maneter i djupet. Men när natten fallit och allt blivit stilla, då kan under rätt förhållanden dessa trolska och vackra moln framträda, genom att solen skiner från bakom horisonten rakt upp på dem och får dem att skimra mystiskt, lockande liksom ett himmelskt budskap till oss att kanske stanna upp och reflektera över livets förgänglighet och värdesätta det vi har. Eller helt enkelt bara beundra denna sköna syn.

 

Det här är ett fenomen som uppträder främst i juli och augusti men som kan vara synligt så tidigt som i maj och långt in i september.

Främsta källor.

Astronomisk kalender 2023 av Per Ahlin.

Stellarium.org.

 

 

 

---

Sommarstolståndet i juni innfinner sig när solen når sin nordligaste punkt. Stjärnskådare på södra halvklotet njuter nu av långa mörka vinternätter och sannolikt betydligt kyligare temperaturer, medan vi här uppe i norr njuter av mycket kortare nätter om nu solen överhuvudtaget går ner under horisonten. Det finns mycket att se den här månaden när Venus, Mars och månen navigerar mellan stjärnorna på den västra himlen efter solnedgången, medan Jupiter och Saturn blir allt starkare i både ljusstyrka och storlek på den östra sidan av himlen innan gryningen. Både Mars och Venus är också nära sina konjunktioner med M44 eller Bikupan som klustret också heter.

av Tobias Lindgren

1-2 juni 2023. Venus bildar en linje med Castor och Pollux på den nordvästra himlen när mörkret faller. Planeten ligger bara några grader under Pollux, som i sig är cirka 5 grader från Castor.

2 juni. Mars befinner sig nära M44, meddan Venus, Castor och Pollux som lyser starkt längre västerut på himlen efter solnedgången. Använd gärna en kikare för att se stjärnorna i M44 tillsammans med den röda planeten. Venus visar upp en fantastisk ljusstyrka hela månaden och når östligaste elongation den 4 juni när den ligger hela 45 grader från solen. Dess skiva är halvt upplyst och lyser med en magnitud på hela -4.3.

3 juni. Den nästan fulla månen ligger mindre än 4 grader öster om stjärnan Antares hela natten strax över den södra horisonten om man nu inte befinner sig för långt norr ut.

4 juni. Jordgubbsmånen som den kallas blir på klockslaget 5.42 full.

10 juni. Månen går in i sista kvarteret halv tio på kvällen och bara en bit till vänster därom befinner sig Saturnus på den sydöstöra himlen strax före gryningen.

13 juni. Venus tar en sväng nära stjärnklustret M44. Den ljusa skymningen gör det dock till en utmananing att se Bikupan i sommarnatten, även om en kikare bidrar är det nog Venus som tar för sig mest.

14 juni. Den avtagande halvmånen stiger ungefär 2 grader från Jupiter på den östra morgonhimlen innan soluppgången. Planeten stiger upp över horisonten allt tidigare varje morgon i stjärbilden Väduren och pryder morgonshimlen under de kommande månaderna. Planetens disk har vuxit till en skenbar diameter på 35" och har en ljusstyrka på magnitud -2.1.

16 juni. Endaste en tunn skiva av månen befinner sig nära Plejaderna och Merkurius på den östra morgonhimlen.

18 juni. Månen blir åter ny pä morgonkivsten.

18 juni. Saturnus börjar sin retrogradrörelse och rör sig nu västerut i motsats till stjärnorna i Vattumannen i den tidiga gryningen där den långsamt växer.

21 juni. Solen når sin nordligaste punkt på ekliptiken och markerar att det är midsommar på norra halvklotet. I Stockholm kommer dagen att vara hela 18 timmar, 37 minuter och 8 sekunder lång.

21 juni. Venus, Mars och den någon tjockare halvmånen finner ni i väst efter solnedgången.

22 juni. Venus, Mars, månen och den ljusa stjärnan Regulus samlas alla på ett litet område p den västra himlen efter solnedgången.

26 juni. Andra kvarteret tar sin början för vår kära följeslagare månen.

28 juni. Efter att ha väckt uppmärksamhet hela månaden på den västra himlen i skymningen, närmare sig sig Mars och Venus inom bara några grader från varandra vilket blir en härlig syn med eller utan optiskt hjälp. Planeterna kommer att kampera nära varandra ytterligare någon vecka eller så. Mars fortsätter sin resa mot solen varför den visar allt mindre av sig prakt.

Detta kan du se på himlen i januari

Har ni några fina minnen av natthimlen? Jag tycker de finaste stunderna kommer när man minst anar det – man rundar ett hörn och plötsligt står man inför en lågt hängande månskära, där man anar resten av den runda himlakroppen i skuggorna, och svävande strax ovanför, en liten kamrat – i det här fallet en starkt lysande Jupiter. Ja det hände mig, häromdagen, rakt ovanför torget här där jag bor.

 Av Johan Fagervall.

Planeter i januari.

Planeterna man kan se i januari är följande: Venus, Mars, Jupiter, Saturnus och Merkurius. Vad gäller Venus så dyker den upp lågt i skymningen i sydväst innan den mycket snart går ned igen, svår att se i norra Sverige i början av månaden, men längre in i januari stannar den uppe allt längre och syns därför även i de nordligaste delarna av landet.

Mars tonar fram i ostnordost i skymningen. Vid midnatt ser du den brandgula planeten högt i sydväst. Mars står över horisonten dygnet runt i allra nordligaste Sverige. I sydligare delar går planeten ned i nordväst innan gryningen. Mars lyser för tillfället starkare än de flesta stjärnor.

Gulvitt lysande Jupiter blir synlig i sydost i skymningen. Står i sydväst omkring klockan 20.00. Går ned i väst vid klockan 22.30.

Likt Jupiter syns Saturnus över hela landet, men höjer sig aldrig särskilt högt över horisonten i söder, varför den ses bättre och längre ju mer söderut i Sverige du befinner dig. Den ringprydda planeten blir synlig i skymningen, ungefär i sydsydväst. Går ned i sydväst några timmar senare. Planeten stiger allt lägre över horisonten. I månadsskiftet mellan januari och februari, försvinner den helt i skymningens ljus.

Merkurius gör ett av sina inhopp. Står som högst på horisonten 21 januari men syns bäst något dygn senare då dess ljusstyrka ökar. Du ser Merkurius från sydligaste Sverige, och du ska rikta blicken mot sydost i gryningen. Den höjer sig över horisonten när det första ljuset redan syns och försvinner när solskenet blir alltför starkt.

Månen.

Tisdag 3 januari ser du månen tillsammans med Mars. Skådespelet tar sin början i skymningen i öster. Onsdag 4 januari är det stjärnan Elnath som ses nära månen. Lördag 7 januari klockan 0.08 blir månen full. Den står då högt i sydsydväst. I gryningen samma dag har du kunnat se månen med tvillingstjärnorna Pollux och Castor.

På kvällen tisdag 10 januari ser du månen tillsammans med stjärnan Regulus, i stjärnbilden Lejonet. Söndag 15 januari klockan 3.10 blir månen halv avtagande. Den står då i sydost, tillsammans med stjärnan Spica, i stjärnbilden Jungfrun.

Från sydligaste delarna av landet kan man i gryningen onsdag 18 januari se månskäran i sällskap med stjärnan Antares i stjärnbilden skorpionen. De syns i sydsydost. Lördag 21 januari klockan 21.53 blir månen ny. Redan i skymningen på måndag 23 januari kan du se den tunna månskäran nära planeterna Venus och Saturnus i sydväst. Och i skymningen på onsdag 25 januari är det Jupiters tur att få påhälsning av den nu något mer omfångsrika månskäran.

Skymningen måndag 30 januari ser du månen tillsammans med Mars och kvällen efter, tisdag 31 januari, ser du månen mellan stjärnan Elnath och Mars.

Kvadrantiderna.

Redan första veckan i januari passerar jorden genom meteorsvärmen kvadrantiderna. Detta ger upphov till stjärnfall och dessa ses bäst omkring tisdag 3 januari och onsdag 4 januari. Radianten är den punkt på himlen från vilken stjärnfallen tycks utgå från. När det gäller kvadrantiderna ligger den punkten strax ovanför stjärnbilden Björnvaktaren. Kvadrantiderna kan ses i en nordöstlig riktning, förutsatt förstås att det är molnfritt och inte alltför mycket belysning där man befinner sig. Kvadrantiderna har fått sitt namn efter en stjärnbild som inte finns kvar längre och som kallades Murkvadranten.

Månen blir full några dagar senare så den stör med sitt sken.

Tips.

Jag vill återigen passa på att tipsa om två olika grupper på Facebook. Den ena heter Norrsken och hittas här.. Här kan du få information om när det finns chans till norrsken. Det är ju säsong för det nu.

Den andra gruppen som jag vill tipsa om heter faktiskt också Norrsken, tänka sig. Här kan du se medlemmarnas många fantastiska norrskensfoton.

Främsta källor.

Astronomisk kalender 2023 av Per Ahlin.

Stellarium.org.

 

Detta kan du se på himlen i februari

Vi går mot ljusare tider, även om det inte känns eller märks riktigt ännu – och tur är väl det, för då finns det ännu gott om tid till att skåda stjärnhimlen. Passa även på att se kometen som just nu är synlig, för första gången på 50 000 år.

Av Johan Fagervall.

Planeter i februari.

I februari kan du se följande planeter: Merkurius, Venus, Mars, Jupiter och Saturnus.

Merkurius kan du endast hoppas om att få en glimt av. Den syns nämligen endast under månadens första dagar, och bara från södra delarna av Sverige. Vill du göra ett försök så ska du gå ut i gryningen och rikta blicken mot sydost, där i det begynnande skenet, lågt över horisonten kan du skymta planeten Merkurius. Den försvinner snart i det allt starkare solskenet.

Venus blir synlig i sydväst i skymningen. Går ned i väster några timmar senare. Under månadens gång kommer Venus och Jupiter närma sig varandra, för att liksom smälta samman 1 mars. Jupiter å sin sida ser du tona fram i skymningen en bit över horisonten i syd, sydsydväst, och planeten styr som sagt stegen raskt mot Venus under månadens framåtskridande. Försvinner bakom horisonten i väster vid klockan 21 och sedan, allt tidigare ju längre in i februari vi kommer.

Mars, brandgul och grann, lyser alltjämt starkt, starkare än de flesta av stjärnorna. Mars blir synlig högt i sydost i skymningen. Står över horisonten dygnet runt i norra Sverige. I södra Sverige går planeten ned i nordväst innan gryningen.

Månen i februari.

Fredag 3 februari ser du månen tillsammans med stjärnorna Castor och Pollux i stjärnbilden Tvillingarna, sällskapet befinner sig i öster när mörkret faller. Söndag 5 februari blir månen full. Det sker klockan 19.29 och månen står då en bit över horisonten i öster.

 

Måndag 6 februari ser du månen slå sig ihop med stjärnan Regulus i stjärnbilden Lejonet. Det hela tar sin början lågt över horisonten i ostnordost i skymningen. Och natten mot lördag 11 februari ser du månen tillsammans med den ljusstarka stjärnan Spica i stjärnbilden Jungfrun. Månen går upp i ostsydost en liten stund efter midnatt, och strax därpå stiger Spica upp, nästan rakt under.

Måndag 13 februari klockan 17.01 blir månen halv avtagande, på väg att bli ny. Den är då inte synlig i Sverige. Stiger över horisonten i sydost, sydsydost efter klockan tre på natten. Måndag 20 februari klockan 8.06 blir månen ny, men redan på onsdag 22 februari kan du i skymningen i västsydväst se månskäran mellan planeterna Jupiter och Venus.

Måndag 27 februari blir månen halv kommande, det sker klockan 9.06 och månen är då precis på väg upp över horisonten i nordost. I skymningen samma dag ser du planeten Mars nära månen mycket högt i söder. Under natten följs de åt ned mot horisonten i nordväst. Befinner du dig då i norra Sverige, ungefär från Skellefteå och norrut ser du från omkring klockan 3.00 lågt i nordväst hur Mars glider in bakom månen – i sydligare delar hinner månen gå ned bakom horisonten innan detta skådespel äger rum. Du måste dock ha en fri horisont eftersom detta skeende utspelar sig lågt på himlen.

Komet.

Just nu är det möjligt att se en komet, en grönskimrande komet vid namn C/2022 E3 (ZTF). Du ska kunna se den med blotta ögat, men antagligen är det bäst att ha någon form av instrument, särskilt eftersom månen blir full 5 februari och alltså kan störa med sitt sken. Som bäst syns kometen onsdag 1 februari. Gå ut när det mörknar. Du ser den nästan rakt under Lilla björn och till vänster om Karlavagnen. Senast det gick att se den från jorden var för 50 000 år sedan – ja det är en del som har hänt här nere hos oss sen dess. Det är med stor sannolikhet också sista gången den syns härifrån jorden, då den har en så kallad parabolisk bana, vilket med andra ord betyder att den inte är bunden till vårt solsystem. Den beräknas att aldrig mer komma oss nära. Läs mer här (engelska). Här finns tips om du vill försöka fota kometen.

Främsta källor.

Astronomisk kalender 2023 av Per Ahlin.

Stellarium.org.

 

Detta kan du se på himlen i juli

Fem av planeterna i solsytemet är nu synliga, tre på kvällshimlen och två på morgonhimlen före gryningen. En mindre meteorskur som föråkare nu i juli månad kan vara ett gott tecken inför de betydligt intensivare Perseiderna som kommer i augusti.

1 juli 2023. Neptunus börjar nu sin retrogradrörelse även om det för oss i Sverige kan blir knepigt att se den utan ordentliga hjälpmedel trots att den orkar upp lite över horisonten på nattkröken. Från och med nu till december rör den sig västerut bara 2 och en halv grad i fiskarnas stjärtecken, den kortaste retrogradslingan som någon planet planet uppvisar. 

2 juli. Venus och Mars ligger framför stjärnbilden Lejonet på den västra himlen efter solnedgången. Dessa två planeter är på väg mot solen och kommer att försvinna under de kommande veckorna innan de återuppstår på morgonhimlen. Venus når undre konjunktion nästa månad när den passerar mellan solen och jorden. Under juli smalnar den upplysta skivan av Venus av till en smal halvmåne. Venus lyser med magnituden -4,5 idag och spänner över cirka 34 sekunder. I mitten av månaden växer den till en spännvidd på 42 sekunder medan den upplysta delen som vi ser från jorden minskar till 19 % trots att den bibehåller sin magnitud på -4,5. Mars, å andra sidan, har krympt till en diameter på bara 4,2 sekunder och lyser med en relativt svag magnitud +1,7.

3 juli. Fullmåne klockan 13:39 men är då långt under vår horisont. Denna fullmåne kallas för Bockmånen, men är även känd som Åskmånen, Hömånen, Vårtmånen, Fordringsmånen, Blodsmånen, Välsignelsemåne och örtmånen.

6 juli. Jorden når aphelium, dess största avstånd i sin omloppsbana från solen på ett avstånd av 152 093 251 km.

7 juli. Saturnus ligger cirka 3 grader norr om den avtagande månen efter midnatt. Planeten rör sig nu i retrograd rörelse i Vattumannens stjärnbild och når sin bästa observationsposition under de närmaste månaderna.

8 juli. Neptunus ungefär två grader norr om månen.

9 juli. Mars och Regulus ligger ungefär en grad från varandra lågt över den västra horisonten efter solnedgången.

10 juli. Månens sista kvarter startar 03:48.

11 juli. Den nu stigande planeten Jupiter befinner sig 2 grader söder om den avtagande månen på den östra stjärnhimlen före gryningen. Den stora planeten spänner nu över drygt 30 sekunder och lyser med magnituden -2,3. Planeten rör sig allt högre upp på himlen, tidigare varje natt på väg mot bättre observationspositioner senare under året.

13 juli. Månen är nu nära Plejaderna som stiger i öster före soluppgången.

15 juli. Merkurius ligger bara 0,2 grader från M44, bikupans stjärnhop, lågt på västhimlen efter solnedgången. Nordliga observatörer med fri sikt över den västra horisonten kan få en glimt av den lilla gynnaren.

17 juli. Månen inte synlig då den nu kamperar ihop med Solen, vilket alltså betyder nymåne, som inträffar på klockslaget 20:32.

19 juli. Månen återvänder till den västra kvällshimlen, nu under nu som halvmåne tillsammans med Regulus, Venus och Mars, alla samlade inom två knytnävsbredder i skymningen.

26 juli. Åter nytt kvartal för vår kära måne, alltså första kvartalet, 00:07 inträffar det.

29 juli. Merkurius ligger som närmast bara en ynka tiondels grad öster om Regulus, den ljusaste stjärnan i Lejonet, mycket lågt på västhimlen efter solnedgången, så alla i vår avlånga land kanske inte kan njuta av detta.

29-30 juli. Nu kulminerar meteorskuren Södra Delta-Aquariderna med sina något långsammare meteorer. Förutsättningarna är betydligt bättre för observatörer på södra halvklotet, men även sydliga breddgrader på norra halvklotet kan fungera om man har turen med sig. Södra Delta-Aquariderna utstrålar från en punkt nära stjärnan Skat (delta Aquarii) i stjärnbilden Vattumannen. Till skillnad från de flesta meteorskurar saknar Delta Aquarids ett skarpt maximum så meteorer är synliga från mitten av juli till början av augusti. Södra Delta-Aquariderna på 15-20 meteorer i timmen på en mörk himmel.

Detta kan du se på himlen i september

Nu säger vi adjö till sommarmånaderna och hälsar hösten välkommen. Jag hoppas på kyla och stjärnklara kvällar och nätter.

Av Johan Fagervall 

Planeter i september

I september ser du planeterna Venus, Jupiter och Saturnus, samt Merkurius. Merkurius dyker upp i gryningen i öster i mitten av månaden, står som högst 24 september, men syns allra bäst några dagar senare, då dess ljusstyrka ökar.
Mäktiga Venus ser du också i gryningen, rikta blicken mot ostsydost, du ser alltmer av den ju längre månaden fortskrider.
Jupiter befinner sig söder om Väduren och rör sig för varje natt baklänges i förhållande till stjärnorna eftersom jorden håller på att varva den. Jupiter går upp i nordost i skymningen. I gryningen står Jupiter ganska högt i söder.
Planeten Saturnus rör sig också baklänges över himlen, befinner sig i stjärnbilden Vattumannen och återfinns lågt i sydost i skymningen. Går ned i sydväst före gryningen.

Månen i september

Månen syns när Jupiter på måndag 4 september och blir halv avtagande natten mot torsdag 7 september. Natten därpå, mot fredagen 8 september ser du månen tillsammans med stjärnan Elnath, som framförallt tillhör stjärnbilden Oxen, men också Kusken. Kusken och Oxen går upp i nordost ett tag innan midnatt. Natten mot söndag 10 september ser du månen nära Castor och Pollux som tillhör stjärnbilden Tvillingarna. Tvillingarna går upp i nordost vid midnatt.
Natten mot fredag 15 september blir månen ny och fredag 22 september blir den halv kommande. Och en vecka senare, 29 september, klockan 11.58 blir månen full. Den syns inte i Sverige då men går upp i öster i skymningen, det rör sig om årets fjärde och sista supermåne, så om du missade de tidigare tre, ta chansen den här gången. Fullmånen närmast höstdagjämningen brukar kallasskördemånen, även om begreppet inte använts så mycket i Sverige. Innan dess, närmare bestämt tisdag 26 september ser du den ganska stora månen tillsammans med planeten Saturnus i söder.

Stjärnbilder

Stjärnbilden Pegasus befinner sig högt i söder vid midnatt. Mot sydost kan du se Valfisken och längre mot öster syns Oxen. Tvillingarna Castor och Pollux dyker upp över horisonten i nordost. Cassiopejas W ser du nästan rakt ovanför dig.

 

Höstdagjämning. Det betyder att solens centrum passerar gränsen mellan norra och södra halvan av himlen – från jordens centrum sett – även kallat himmelsekvatorn. Detta sker klockan 8.50 på lördag 23 september. Höstdagjämningen är alltså, trots sitt namn, inte en dag utan en specifik händelse som inträffar vid en fixerad tidpunkt men vid olika klockslag runtom på jorden. Dag och natt är inte exakt lika långa vid det här tillfället utan detta inträffar några dagar senare. Dagar och nätter är då ungefär lika långa över hela jorden, bortsett från polområdena.

 

Främsta källor.

Astronomisk kalender 2023 av Per Ahlin.

Stellarium.org.

 

Detta kan du se på himlen i Februari

Februari blir en ganska lugn månad. Men några planeter finns det att se. Förutom att stjärnhimlen i sig ju är mer än tillräckligt spännande. Och vi kan glädjas åt att det kommer vara mörkt ytterligare några månader; ja personligen har jag ingen brådska till årets ljusare tid.

Av Johan Fagervall

Planeter i februari.
Merkurius.
I allra sydligaste delarna av landet kan du få en skymt av Merkurius. Du ska då bege dig ut i gryningen, och lågt i sydost ser du Merkurius. Inte särskilt länge, dessvärre. Planeten tonar snart bort i det begynnande solljuset. Det här rör sig om mornarna kring lördag 5 februari.

Det är ju inte så lätt att få se Merkurius, och det beror på att planeten rör sig i solens område. Merkurius utstrålning drunknar allt som oftast i det starka solskenet.

Venus.
Man kan säga att Venus just nu går under sitt epitet Morgonstjärnan, eftersom det är i gryningen du kan se planeten. Venus höjer sig över horisonten i sydost ett tag innan det börjar ljusna. Den rör sig mot syd innan den slutligen försvinner i det allt starkare solljuset.

Mars.
Det är främst i de allra sydligaste delarna av landet som du har chans att se planeten Mars. Liksom med Venus så är det i gryningen det händer. Så se till att ställa väckarklockan om du vill hinna få en skymt av Mars. Rikta blicken mot sydost. I samband med att det börjar ljusna ser du då Mars kämpa sig över horisonten, som en liten gulröd ljusprick.

Jupiter.
Planeten Jupiter har ju kunnat ses länge nu, men när månaden passerat är Jupiter borta för den här gången, och återvänder inte förrän någon gång i april. Vill du passa på att se Jupiter nu, innan den försvinner, ska du bege dig ut i skymningen och rikta blicken mot sydväst. Jupiter går ned ganska tidigt på kvällen.

Månen i februari.
Februari inleder med nymåne, det vill säga tisdag 1 februari klockan 06.46 för att vara exakt. Men redan på onsdag 2 februari kan man i skymningen i södra Sverige för en kort stund se den tunna månskäran nära Jupiter. Rikta blicken mot sydväst.

Tisdag 8 februari klockan 14.50 blir månen halv kommande. Den befinner sig då ungefär i sydost, ganska högt upp. Det är ju fortfarande ljust vid den tidpunkten, även om solnedgången påbörjats, framförallt i de norra delarna av landet.

Natten mot tisdag 11 kan du se månen nära stjärnan Elnath som tillhör stjärnbilden Oxen. Vid midnatt hittar du himlakropparna ganska högt i väster. Elnath befinner sig ovanför månen. En bit under månen ser du den ljusstarka stjärnan Aldebaran. Söndag 13 februari kan du se månen nära Pollux och Castor i stjärnbilden Tvillingarna. När mörkret faller befinner de sig ganska högt i öster.

Onsdag 16 februari klockan 17.57 blir månen full. Den är då en bit över horisonten i ostnordost. Samma kväll ser du månen tillsammans med den ljusstarka stjärnan Regulus, i stjärnbilden Lejonet. De följs åt över himlavalvet under nattens gång.

Natten mot måndag 21 februari hälsar månen på Spica i stjärnbilden Jungfrun. Vid midnatt befinner de sig i sydost. En bit över horisonten. Onsdag 23 februari klockan 23.32 blir månen halv avtagande. Just då går det inte att se månen, den går upp först några timmar senare, ungefär i sydost. Den natten ser du då Antares under månen. 

Främsta källor.

Astronomisk kalender 2020 av Per Ahlin.

Stellarium.org. 

Detta kan du se på himlen i januari

Häromdagen åkte jag och en god vän ut till havet. Det är mörkare där än inne i stan, trots närheten till industrins rikliga belysning. Tyvärr var det mulet, som det ofta är när jag ska se stjärnorna. Havet var alldeles kolsvart. Ute i bukten låg någon form av fartyg – vilket vi visste enbart tack vare dess strålkastare, av själva fartygskroppen syntes inget i mörkret. Vi kunde höra vågorna slå nere vid klipporna. Vinden ven om öronen på oss och jag drack varmt vatten. Då och då tittade vi upp och längtade efter en stjärnklar himmel, men molntäcket låg kvar. Så hände det magiska: på väg därifrån sprack molnen upp och avslöjade en fin och skimrande stjärnhimmel. Vi stod hänförda. Kylan försvann. Ja det var till och med som om vinden tystnade för en stund.
   Det var ett fint ögonblick, hoppas på fler sådana under detta sprillans nya år, 2022.

Av Johan Fagervall.

Planeter i januari.
Merkurius. Den skygga planeten Merkurius kan du i skymningen skymta lågt i sydväst, om du befinner dig i södra delarna av landet, vill säga. Bäst ser du den före mitten av januari, sen minskar möjligheterna på grund av det tilltagande dagsljuset.

Venus. Planeten Venus är ju känd under både namnet aftonstjärnan och morgonstjärnan – i januari gör den skäl för båda dessa namn. I början av månaden kommer den nämligen synas på kvällen och längre in i januari på morgonen.
   Den första veckan drygt, ser du Venus lågt i sydväst i skymningen. Den går snart ned. För varje dag ser du allt mindre av planeten och sedan är den borta för en tid. Återvänder sedan i mitten av månaden – då ska du vara morgonpigg för att få se den. Går upp i sydost i gryningen, eller strax innan gryningen. Försvinner sedan i det tilltagande dagsljuset.

Mars. Den fina rödgula Mars ljusstyrka når inte riktigt upp till sin fulla potential just nu, men syns ändå. Åtminstone om du befinner dig i de södra delarna av landet. För att se planeten ska du i gryningen rikta blicken mot sydost. Där, lågt över horisonten ser du den brandgula planeten. Den höjer sig mot söder och försvinner snart i den uppåtgående solens allt starkare sken.

Jupiter. Den ljusstarka gulaktiga planeten Jupiter kan du se i skymningen, rikta blicken mot söder, så ser du den där strax ovanför horisonten. Den stiger upp redan tidigt på dagen och tonar därför fram i takt med att solen försvinner bakom horisonten. Ett bra tips för att skilja planeter från stjärnor är att stjärnor ser ut att flimra, medan planeter lyser med ett fast sken (planeter lyser förstås inte av egen kraft, utan reflekterar endast solljuset). Jupiter stannar uppe några timmar och går sedan ned i västsydväst.

Saturnus. Saturnus har ju sina ringar och de ska du kunna se med ett teleskop som förstorar minst 25 gånger. Saturnus tonar fram i skymningen, står då i sydväst, inte långt från sin kamrat Jupiter. Du behöver vara tillräckligt långt söderut i landet för överhuvudtaget få en glimt av planeten. Du ser tyvärr allt mindre av planeten ju längre månaden fortskrider, snart försvinner den för den här gången. Från ungefär 4 januari och några kvällar framåt kan du se Saturnus och Merkurius sällskapa på himlavalvet, där lågt i sydväst.

Månen i januari.
Månen beter sig ungefär som den brukar. Den blir hel, halv och osynlig och allt däremellan. Söndag 2 januari tar den på ett av sina många ansikten, och detta är det vi inte ser, det vill säga, den blir ny. Det sker närmare bestämt klockan 19.33. Redan på tisdag 4 januari kan man i södra Götaland få uppleva den tunna kommande månskäran. Rikta blicken mot sydväst. Då ser du även månen bilda triangel tillsammans med Saturnus och Merkurius, om du har tur. 24 timmar senare, på kvällen onsdag 5 januari, ser du månskäran under Jupiter. I sydväst det också.
   Söndag 9 januari blir månen halv kommande, och det känns ju tryggt på något sätt, som en kär gammal vän som långsamt är på väg tillbaka till sin forna glans. Det hela sker klockan 19.11. Månen befinner sig då en bit över horisonten i sydsydväst.
   Fredag 14 januari, ja då är månen nära stjärnan Elnath i stjärnbilden Oxen. När det mörknar ser du Elnath tona fram intill månen, de är i öst då. Sen följs de åt över himlen. Vid midnatt återfinner du dem högt i sydväst.
   När det skymmer på måndag 17 januari, ser du den i princip fulla månen tillsammans med stjärnan Pollux. Pollux blir synlig bredvid månen i takt med mörkrets inbrott, du ska rikta blicken mot ostnordost för att se detta. Runt midnatt har de placerat sig högt i syd. Stjärnan Castor befinner sig naturligtvis också i närheten. Den bildar ju tillsammans med Pollux huvudena på stjärnbilden Tvillingarna. När du betraktar Tvillingarna tittar du för övrigt bort från Vintergatan.
   Några timmar senare, natten mot tisdag 18 januari, blir månen full. Det sker klockan 0.48. Månen är då högt i sydsydväst.
   Tisdag 25 januari blir månen halv avtagande. Det är alltid lite vemodigt. Själva skiftet sker exakt klockan 14.41. Den går inte att se från Sverige. Går inte upp förrän ungefär 24 timmar senare, då i sydost.
   Till helgen sen blir det två spännande tilldragelser. Först på fredag 28 januari. Då ser du som befinner dig i södra delarna av landet månen tillsammans med stjärnan Antares som tillhör stjärnbilden Skorpionen. Detta sker i gryningen. Du ska rikta blicken mot sydsydost, det hela äger rum lågt på horisonten. Antares, brandgul till färgen, är en superjättestjärna som ligger 600 ljusår bort. Sen på lördag 29 januari. Också i gryningen. Du ser månskäran nära planeten Mars. Även detta lågt i sydsydost.

Kvadrantiderna.
Redan första veckan i januari passerar jorden genom meteorsvärmen kvadrantiderna. Detta ger upphov till stjärnfall och dessa ses bäst omkring måndag 3 januari och tisdag 4 januari. Radianten är den punkt på himlen från vilken stjärnfallen tycks utgå från. När det gäller kvadrantiderna ligger den punkten strax ovanför stjärnbilden Björnvaktaren. Kvadrantiderna kan ses i en nordöstlig riktning, förutsatt förstås att det är molnfritt och inte alltför mycket belysning där man befinner sig. Kvadrantiderna har fått sitt namn efter en stjärnbild som inte finns kvar längre och som kallades Murkvadranten.

Perihelium.
Tisdag 4 januari når jorden den punkt i sin omloppsbana kring solen som kallas perihelium. Vad är då detta? Jo det är den punkt då jorden är som närmast solen på hela året. Jorden befinner sig i det läget ungefär 3 procent närmare solen än vid aphelium, det vill säga då jorden ligger som längst bort från solen, vilket sker i juli. Och det kan ju låta en aning motsägelsefullt att solen är som närmast när det är vinter för oss på norra halvklotet och som längst bort när det är sommar. Men årstiderna har inte med avståndet till solen att göra utan med jordens vinkel i förhållande till solen och hur högt på himlen solen därmed når.

Tips.
Jag vill passa på att tipsa om två olika grupper på Facebook. Den ena heter Norrsken och har adressen https://www.facebook.com/norrskensverige. Här kan du få information om när det finns chans till norrsken. Det är ju säsong för det nu.
   Den andra gruppen som jag vill tipsa om heter faktiskt också Norrsken och har adressen https://www.facebook.com/groups/6972615249. Där kan du få se medlemmarnas många fantastiska norrskensfoton.

 

Främsta källor.

Astronomisk kalender 2020 av Per Ahlin.

Stellarium.org. 

Det lackar mot jul och i trakterna där jag bor har det varit kallt nu någon vecka. När det är kallt och himlen är klar, då kan den få en skär nästan lila färg, i skymningen. Det är vackert. Att gå ut i naturen vid den tiden, ut på något fält till exempel och se himlen långsamt skifta i färg, från det här rosa, lila mot det mörka blåa medan stjärnorna tänds, en efter en, och planeterna tonar fram, det är en fin upplevelse, magisk rentav. Det kan du passa på att göra så här års. Men klä dig så du håller värmen!

Av Johan Fagervall

December 2021.

Planeter i december.
Venus.
Venus håller nu långsamt på att höja sig högre över horisonten, än tidigare under året. Den är redan synlig i södra delarna av landet, men ungefär från mitten av december kommer planeten även synas från mellersta Norrland och neråt. För att se Venus ska du i solnedgången, rikta blicken söderut. Där, ganska lågt över horisonten ser du planeten. Knappt har den hunnit bli synlig förrän den går ned igen, men ju längre söderut du bor, desto mer hinner du se av denna mäktiga planet innan den försvinner bakom horisonten i sydväst.

Mars.
Mars syns framförallt i södra Sverige, då den står lågt i syd. Mars träder fram över horisonten i sydost i gryningen. Sen höjer den sig och när solens sken blir alltför starkt tonar Mars bort och försvinner.

Jupiter.
Vi har ju varit bortskämda med tydliga observationer av Jupiter hela hösten och vintern, och december är inget undantag. Den framträder då i skymningen, en bit över horisonten i sydsydost. Går ned i sydväst några timmar senare.

Saturnus.
Saturnus har som bekant ringar och för att se dem räcker det med ett teleskop som förstorar 25 gånger. Saturnus ser du i december över horisonten i syd, framträder i skymningen, och ses mellan Jupiter och Venus. Saturnus syns över hela landet, men du ser mer och längre av den ju längre söderut du befinner dig. Planeten går ned i sydväst när det mörknat, exakt klockslag varierar alltså beroende på var i landet du är.

Månen i december.
Lördag 4 december blir månen ny. Två dagar senare, det vill säga måndag 6 december, möter den tunna månskäran planeten Venus. Detta kan du se om du befinner dig i södra delarna av landet. I skymningen ska du rikta blicken mot syd, sydsydväst. Då ser du där lågt över horisonten Venus till vänster om månskäran. De går båda ner ungefär innan klockan 17, så det är ingen längre show de bjuder på den här gången.

På torsdag 9 december är det dags för Jupiter att få påhälsning av månen, något mer upplyst den här gången. Mötet sker i skymningen, en bit över horisonten i syd. De går ner några timmar senare i sydväst.

Lördag 11 december blir månen halv kommande. Detta sker klockan 02.36 för att vara exakt. Månen befinner sig då under horisonten för oss i Sverige. Går upp på eftermiddagen i öster. En vecka senare, lördag 18 december, i skymningen ser du den nästan fulla månen tillsammans med stjärnan Elnath som tillhör stjärnbilden Oxen. Det hela tar sin början ungefär i nordost. Sen följs de åt över himlen, för att vid midnatt återfinnas högt i syd.

Bara timmar senare, innan gryningens ljus, söndag 19 december klockan 05.36, ja då blir månen full och lyser i all sin prakt en bit över horisonten i väst – nu med Elnath till höger om sig.
Natten mot tisdag 21 december kan du liksom förra månaden se månen nära stjärnan Pollux i stjärnbilden tvillingen – ja faktiskt så är månen rätt nära Castor också, tvillingarnas andra ”huvud”. Månen och de båda stjärnorna går upp i nordost i skymningen (då är det alltså fortfarande 20 december). Vid midnatt hittar du dem högt i sydost.
Passa på natten mot julafton: förutom att du kanske kan få en glimt av jultomten, ser du månen intill stjärnan Regulus. Vid midnatt hittar du dem i ostsydost. Var du hittar jultomten är svårare att svara på.

Natten mot tisdag 28 december kan du se månen nära den ljusstarka stjärnan Spica i stjärnbilden Jungfrun. Vid halv fyra på natten eller morgonen, beroende på hur man ser det, återfinner du dem en bit över horisonten i sydost. Och så i gryningen på årets sista dag, då ser du månen nära planeten Mars. Denna tilldragelse äger rum lågt i sydsydost.

Meteorregn.
Geminiderna. Kometer lämnar moln av rester efter sig. Dessa moln passerar jorden emellanåt igenom, och när den gör det, ger dessa kometrester upphov till stjärnfall, som också kallas meteorer. Dessa stjärnfall ser från vårt perspektiv ut att komma från en och samma punkt på himlen, och det brukar vara stjärnbilden som denna punkt ligger inom som ger de olika kometmolnen deras namn.

Nätterna kring tisdag 14 december är det dags för meteorregnet Geminiderna att göra årlig entré. Geminiderna har fått sitt namn eftersom de ser ut att härstamma från en punkt som ligger inom stjärnbilden Tvillingarna, Gemini på engelska, därav Geminiderna. Meteorregnet syns dock över hela himlen. Månen blir halv kommande 11 december och stör en del med sitt sken.

Nu ska det dock i ärlighetens namn tilläggas att just Geminiderna är ett av få meteorregn som inte härstammar från en komet, utan från en asteroid. I det här fallet asteroiden 3200 Phaethon. Vad är då skillnaden mellan en komet och en asteroid? Skillnaden är framförallt materialet de består av. En komet består av is och damm medan en asteroid består av sten och metall. De flesta asteroider i vårt solsystem återfinns i det så kallade asteroidbältet som ligger mellan Mars och Jupiter.

Ursiderna. Mellan fredag 17 och söndag 26 december är det möjligt att beskåda stjärnfallet Ursiderna med radiant högt på den norra stjärnhimlen. Störst aktivitet sker nätterna kring onsdag 22 december. Ytterligare information finns här.

Vintersolstånd.
Vintersolståndet sker i år tisdag 21 december, exakt klockan 16.59. Vad är då vintersolstånd? Detta har att göra med var på himlen solen befinner sig. Vintersolstånd är för oss på norra halvklotet tidpunkten då jordens norra axel lutar sig bort från solen som mest. Natten till onsdag 22 december blir därmed årets längsta, vilket alltså betyder att detta är det datum då norra halvklotet får som minst solljus på hela året. Det är då solen når sin sydligaste position, från jorden sett. Men redan dagen därpå syns vändningen och solen börjar så att säga röra sig norrut igen; tiden med solljus utökas med några sekunder för varje dag och norra halvklotet går mot ljusare tider, mot vår och sommar. Men fram till dess, till 22 december, blir det alltså mörkare och mörkare.

För varje år sker vintersolståndet 6 timmar senare än året dessförinnan. Detsamma gäller sommarsolståndet och vår- och höstdagjämningarna. Skottåret är till för att reparera detta.

Solförmörkelse.
Fjärde december sker en total solförmörkelse som dock inte är synlig i Sverige. En total solförmörkelse är när månen placerar sig rakt framför solen. Läs mer här och här.

November kommer med mörkret och kylan. Vissa känner sig nedtyngda av detta, men inte jag inte! Jag gillar mörkret och kylan. Till stor del har det förstås med november månads mäktiga stjärnhimmel att göra. Den här månaden kan vi räkna med planeter, månar och meteorregn.

November 2021.

Johan Fagervall.

Planeter i november.
Merkurius. Planeten är svår att se på grund av att den ligger så nära solen. Sedan ungefär mitten av oktober har du kunnat se Merkurius – ännu ett tag är det möjligt, men en vecka in i november försvinner planeten igen, i solljuset i sydost. Rikta blicken mot sydost i gryningen, men se som sagt till att du kommer ut i början av månaden, för sen är det för sent för den här gången.

Venus. Det har varit svårt att få syn på Venus, förutom för dem som håller hus i de allra mest sydliga delarna av landet. Men nu blir det ändring på det. Efter mitten av november är det möjligt att se Venus också så högt upp i landet, som södra Svealand. Sen dröjer det ytterligare en månad innan Venus även dyker upp i mellersta Norrland.
I november återfinns Venus lågt i sydsydväst i skymningen.

Jupiter. Den gulvita planeten Jupiter blir synlig över horisonten i sydost, i solnedgången. Går ned före midnatt, i sydväst. Liksom tidigare månader, tidigareläggs hela processen, ju längre månaden fortskrider, så i slutet av månaden går Jupiter ned redan vid klockan 21, beroende såklart på var i landet du befinner dig. Ju längre norrut desto tidigare nedgång.

Saturnus. Saturnus, planeten med ringar, tonar fram en bit över horisonten i syd i takt med solens nedgång – befinner sig inte långt från Jupiter. Saturnus går ned i sydväst omkring klockan 21. Det här gäller de sydliga delarna av landet, ju längre norrut, desto mindre kommer du kunna se av Saturnus. Mot slutet av månaden, gäller samma faktum som för Jupiter; Saturnus bana inleds tidigare på dygnet och avslutas även tidigare.

Mars. Mars syns framförallt i de sydliga delarna av landet. Den blir lättare att se från och med mitten av november. I gryningen ska du vända blicken mot ostsydost, sydost. Där lågt över horisonten finner du planeten. Den lyser inte speciellt starkt nu, för att vara Mars.

Månen i november.
Torsdag 4 november klockan 22.15 blir månen ny. I skymningen på måndag 8 november kan du se Venus nära månskäran. Befinn dig för det första i södra delarna av Götaland, rikta sedan blicken mot sydsydväst. Och på skymningen på onsdag 10 november ser du över stora delar av landet, utom i de allra nordligaste trakterna, Saturnus nära månen. Det här mötet sker över horisonten i söder. Redan 24 timmar senare ser du ett nytt spektakulärt skådespel – förutsättningarna är de samma, men nu har månen flyttat sig närmare Jupiter.

Fredag 19 november klockan 9.57 blir det fullmåne. Den är då inte synlig i vårt land. Går upp i nordost i skymningen. Men det är även något annat som sker detta datum, nämligen en partiell månförmörkelse, som dock tyvärr inte syns särskilt väl från Sverige, eftersom månen går ner, inte långt efter att förmörkelsen har sin början. Bäst chanser råder väl i norra delarna av landet. Här finns mer information. Och även här.

Söndag 21 november, när det blir kväll, ser månen nära stjärnan Elnath i stjärnbilden Oxen. Detta sker en bit över horisonten i nordost. En annan kväll, närmare bestämt tisdag 23 november, kan du se månen nära tvillingstjärnorna Pollux och Castor. Det är i nordost. Lördag 27 november klockan 13.28 blir månen halv avtagande. Den står då lågt över horisonten i västnordväst, nordväst ungefär. Tidigare samma dygn ser du månen intill Regulus i stjärnbilden Lejonet. Runt klockan tre på natten befinner de sig högt i sydost.

Meteorregn.
Leoniderna. Mellan 6 november till 30 november varje år passerar jorden genom ett moln av spillror efter kometen Tempel-Tuttle. Dessa spillror blir i kontakt med jorden till stjärnfall, meteorer, och kallas Leoniderna eftersom deras radiant, den punkt på himlen de alla tycks komma från, ligger i stjärnbilden Lejonet. Just i år kommer dock skådespelet vara av det mer matta slaget. På förmiddagen onsdag 17 november väntas en peak, men då råder dagsljus här i Sverige, så några stjärnfall lär knappast kunna observeras. Nästa år ser det dock bättre ut.

Norrsken. Just nu rasar en geomagnetisk storm, varför det finns chans att se norrsken över hela landet. Hör mer i detta inslag.

 

Främsta källor.

Astronomisk kalender 2020 av Per Ahlin.

Stellarium.org. 

Det är oktober och höstrusket står för dörren. Kanske känner man sig inte så sugen på att ge sig ut då, och betrakta stjärnhimlen, men då ska man veta att det i oktober kommer inte mindre än två meteorregn, dessutom en fin chans att i södra Sverige se Merkurius – och det gör man ju inte så ofta! Annat som kanske kan locka: planeterna Venus, Jupiter, Saturnus och Uranus. Och så månen som kör sin vanliga men ack så uppseendeväckande show.

oktober 2021.

Johan Fagervall.

Detta mycket fina foto som föreställer Ales stenar under mäktiga Vintergatans myllrande band,
togs av Magnus Lindstrand, en av Himmelsguidens läsare. Det tackar vi för!

Planeter i oktober.

Venus. Planeten för en anonym tillvaro under hösten 2021 och du kan bara se den om du befinner dig i de sydligaste delarna av landet. Rikta blicken mot horisonten i sydväst i skymningen, där står Venus, lågt och går snart ned. I slutet av månanden när solen går ned tidigare, kan Venus framstå som mer ljusstark.

Jupiter. Planeten blir synlig en bit över horisonten i sydost i samband med solnedgången. Den rör sig mot sydväst, där den sedan går ned efter midnatt någon gång. Det ser likadant ut i slutet av månaden, med den skillnaden att processen inleds tidigare på kvällen, men det gör ju också solnedgången, varför upplevelsen blir i det närmaste densamma.

Saturnus. Saturnus med sina ringar, lyser gulaktigt blekt mot oss, som ett lite sömnigt leende i natten. Planeten framträder i skymningen strax efter Jupiter, och till höger om den, ovanför horisonten i sydsydost. Går ned i sydväst innan midnatt, i princip. Mot slutet av månaden har skådespelet tidigarelagts med ungefär en timme, i övrigt ser det likadant ut.

Uranus. Passa på att se den ljussvaga och avlägsna planeten Uranus. Det är som mest gynnsamt då inte fullmåne råder – nätterna kring 6 oktober är månen ny och stör därför inte med sitt annars starka sken. Du kan se Uranus med blotta ögat, men en kikare underlättar givetvis observationen. Uranus befinner sig för närvarande i stjärnbilden Väduren. Vid klockan 22 hittar du Uranus en bit ovanför horisonten i öst. Identifiera stjärnbilden Väduren och sök dig sedan nedåt, använd någon form av stjärnkarta eller app, för att underlätta. Kring midnatt återfinner du Uranus högt i sydost.

Merkurius. Någon gång efter mitten av oktober kommer du i södra Sverige kunna se den sällsynta planeten Merkurius. I början syns den inte mycket, men ju längre månaden fortskrider desto mer ljusstark blir den. Vänd blicken österut, strax innan gryningen, allrahelst efter 25 oktober. Där lågt över horisonten ser du Merkurius. Planeten höjer sig mot sydost, och tonar sedan bort i solskenet. Du har bara fram till en vecka in i november på dig att skåda denna planet, innan den försvinner igen – så passa på.

Månen i oktober.

Innan gryningen söndag 3 oktober kan du se månskäran nära stjärnan Regulus som ju ingår i stjärnbilden Lejonet. Du ska då rikta blicken mot ostnordost för att se detta celesta möte. Några dagar senare, närmare bestämt onsdag 6 oktober klockan 13.05 blir månen ny.

I kvällningen lördag 9 oktober kan du i södra delarna av landet se den kommande månskäran kampera tillsammans med Venus, mycket nära horisonten i sydväst. Det rör sig endast om en kortare konferens, sedan går de båda kamraterna ned bakom horisonten.

Onsdag 13 oktober klockan 5.25 är månen halv kommande. Kvällen därefter, på torsdagen, uppehåller sig månen mellan Jupiter och Saturnus. Detta kan du se om du befinner dig i södra Sverige och riktar blicken mot sydost. Månen rör sig lågt över horisonten den natten och går snart ned. På fredagen kan du se något liknande, med den skillnaden att månen flyttat sig till vänster om Jupiter.

Onsdag 20 oktober klockan 16.57 blir månen full. Den är då bakom horisonten, men går upp i nordnordost kanske en timme senare. Stor och rödaktig i skymningsljuset, vacker att titta på.

Med början på kvällen söndag 24 oktober och under natten mot måndagen kan du se månen nära stjärnan Elnath i Oxen. Runt klockan 22 på söndagskvällen befinner de sig högt i öster. Onsdag kväll, 27 oktober, kan du se månen intill Tvillingarnas stjärnor, Pollux och Castor. Du ska då rikta blicken mot nordost, månen går upp runt klockan 21. De följs åt över natthimlen.

Torsdag 28 oktober klockan 22.05 är månen halv avtagande, alltså på väg att mot bli ny och ej synlig för oss på Jorden. Just då håller den på gå upp över horisonten nordost.

Meteorregn.

I början av oktober möter Jorden meteorregnet Draconiderna, som är av storleken mindre, med som mest 10 meteorer per timme. Nätterna mellan 6 – 10 oktober är bäst för observation av detta stjärnfall, i år med en topp i aktiviteten torsdag 7 oktober. Är som mest framträdande tidigt på kvällen. Det som är bra i år är att händelsen uppträder i samband med att månen är ny, varför förhållandena kommer vara särskilt gynnsamma. Läs mer här.

I slutet av oktober är det dags för Orioniderna som fått sitt namn av att radianten ligger i stjärnbilden Orion. Orioniderna är stoft som har sitt ursprung i Halleys komet. Meteorregnet producerar som mest 20 meteorer per timme. Orioniderna når sin kulmen omkring torsdag 21 oktober.

Främsta källor.

Astronomisk kalender 2020 av Per Ahlin.

Stellarium.org. 

Augusti närmar sig och med stor entusiasm griper jag mig an uppgiften att författa himmelsguiden för sagda månad! För vad händer nu? Jo nätterna blir allt mörkare igen, och mot slutet av månaden går det ju i princip att beskåda en helt vanlig stjärnhimmel. Dessutom kan vi se framemot meteorregnet Perseiderna, som avlägger sin årliga vist, närmare mitten av månaden med toppen nätterna omkring 11 – 12 augusti. Det ser då i alla fall jag framemot! Och stjärnfall, förresten, får mig att osökt tänka på låten Shooting star av Bob Dylan… Och med den i lurarna kastar vi oss ut i augusti månads stjärnhimmel.

Augusti 2021.

Johan Fagervall.

Planeter i augusti.
Venus. Vanligtvis stolta Venus för denna sommar en mer tillbakadragen tillvaro och kan ses bara i södra Götaland. Den tonar då fram i samband med solnedgången, lågt i väster. Går ner efter klockan 22. Det här är i början av månaden. I slutet av månaden befinner den sig alltjämt i västlig riktning, men går ner tidigare, runt klockan 21.

Jupiter. Jupiter syns lågt i sydost, i skymningen. Ses ända upp till mellersta Norrland, och än mer nordligt ju längre in i augusti vi kommer. Jupiter rör sig över himlen i en låg båge och försvinner i sydväst när det ljusnar. Senare under månaden hinner planeten till och med gå ned i sydväst, innan solens uppgång – de exakta klockslagen varierar förstås beroende på var du bor. I norr går den ned tidigare än i syd.
Torsdag 19 augusti är planeten Jupiter så nära jorden den kan vara och står då dessutom i opposition, varför den vid denna tidpunkt är ljusare än vid något annat tillfälle under året – en god chans till observation och fotografering, med andra ord. 
Här finner du en guide för observation av Jupiter.

Saturnus. Saturnus höjer sig över horisonten i sydost något tidigare än Jupiter, blir synlig när det mörknat tillräckligt. Saturnus lyser svagare än Jupiter och glider lågt över horisonten i syd för att sedan gå ned i sydväst i samband med att det ljusnar. Kan ses ända upp i mellersta Norrland, och framöver även i de nordligaste delarna av landet. Mot slutet av månaden är Saturnus redan uppe när mörkret faller och går ned flera timmar innan det ljusnar igen.

Under månadens gång förskjuts planeterna Jupiter och Saturnus position i förhållande till stjärnorna, och det åt ”fel” håll så att säga, det vill säga mot höger/väster, istället för tvärtom. Detta beror på att jorden håller på att varva dem; jordens bana runt solen är ju kortare än Saturnus och Jupiters, eftersom de ligger längre ut i solsystemet. Här finner du en guide för observation av Saturnus.

 

Månen i augusti.
Under natten mot tisdag 3 augusti kan du se månen nära den ljusstarka stjärnan Aldebaran. Kring klockan 3 står de en bit över horisonten i öst.
Söndag 8 augusti blir månen ny och kan alltså inte ses. Men redan en vecka senare, söndag 15 augusti klockan 17.20, närmare bestämt, blir månen halv kommande. Den befinner sig då ganska lågt över horisonten i sydsydost, en dagsljusmåne helt enkelt. Innan dess kan du i skymningen onsdag 11 augusti, i södra delen av landet, se månskäran avlägga visit hos planeten Venus.

Rikta blicken västerut, och där lågt över horisonten, ser du spektaklet – men inte länge, snart går både månen och Venus ned. Också från södra delarna av landet kan du måndag 16 augusti när mörkret faller, se månen tillsammans med den brandgula stjärnan Antares i Skorpionen, lågt i sydsydväst. De försvinner snart båda två bakom horisonten.

Över nästan hela landet, utom i nordligaste Norrland, ser man när det skymmer på fredag 20 augusti hur Saturnus och den nästan fulla månen följs åt över horisonten i syd. De går sedan ner i sydväst några timmar in på natten. Dagen efter det syns månen närmare Jupiter, också i syd.
Söndag 22 augusti klockan 14.02 blir månen full. Just då syns den inte, men går upp i sydost när det mörknar. Liksom dagen innan ses den då nära Jupiter. Måndag 30 augusti klockan 9.13 blir månen halv avtagande. Du ser den då högt i sydväst.

Stjärnfall.
Det är dags för meteorregnet Perseiderna igen, precis som det är i augusti varje år. Det beror på att jorden då passerar genom ett moln av kometdamm, rester, i detta fall, efter kometen Swift-Tuttle (länken leder till en artikel från 2016) som har en omloppsbana på 133 år; senast den passerade jorden var år 1992 och den kommer inte tillbaka igen förrän 2125. Vissa bitar i detta damm dras med av jordens gravitation och brinner upp i atmosfären; det ser då ut som så kallat stjärnfall, eller meteorer. Just Perseiderna har sin radiant (det vill säga den punkt på himlen de ser ut att ha utgå från) i stjärnbilden Perseus, vilken i sin tur gett meteorregnet sitt namn.

Runt klockan 23 återfinner du Perseus en bit över horisonten i nordost, står lite senare högre i öster. Men du ska veta att stjärnfallet kan beskådas över hela himlavalvet, det är alltså inte nödvändigt att rikta blicken just mot Perseus. Bäst möjlighet att se Perseiderna har du nätterna omkring 11 – 12 augusti, med uppemot 20 stycken stjärnfall per timme. Månens sken lär inte störa mycket i år, så det är väl värt att gå ut sent på kvällen och kika.

Nattlysande moln. På nätterna under sommarhalvåret kan man få se så kallade nattlysande moln. Fenomenet beror på att solen som ligger under horisonten, lyser upp på de tunna molnslöjorna som befinner sig högt upp i atmosfären, på 80 kilometers höjd. Här kan du läsa mer om saken.

Främsta källor.
Astronomisk kalender 2021 av Per Ahlin.
Stellarium.org.

September står för dörren och därmed kan vi väl säga att möjligheterna till stjärnbeskådning är här på allvar. Eller får ni inte lust att packa en termos och trä på er oömma kläder och bege er ut i naturen, upp på kanske, ett berg eller så och lägga er raklång och bara låta stjärnhimlen överväldiga er – nu när det efterlängtade mörkret återvänder? Det får i alla fall jag lust med, det ska gudarna veta! Och att jag längtat efter hösten, det stämmer också, inte bara för mörkret utan också för att hockeysäsongen nu äntligen startar. Tyvärr kan vi inte räkna med något meteorregn eller dylikt såhär i september. Men gott om häpnad finns det ju förstås ändå att finna i stjärnhimlen, bara som den är i sig självt.

September 2021.

Johan Fagervall.

Venus.
Under hösten sticker planeten Venus inte upp mycket mer än nosen, och enbart då för personer som befinner sig i de sydligaste delarna av landet. Lågt står Venus i september, lågt i västsydväst, i solnedgången, i skymningen framträder den en kort stund.

Jupiter.
Liksom tidigare under året syns Jupiter i skymningen i sydost under september. Vid midnatt har Jupiter klättrat en aning och befinner sig då över horisonten i syd. Går ner i sydväst innan det ljusnar. Detta gäller början av månaden. I slutet, ser det i stort sett likadant ut, även om klockslagen förflyttas en aning, och Jupiters framträdande sker någon timme tidigare.

Saturnus.
Saturnus ses ju i sällskap av Jupiter. Framträder i sydost i skymningen, till höger om Jupiter och något ljussvagare. Går ner i sydväst efter midnatt. Liksom är fallet med Jupiter kommer det här förloppet tidigareläggas ju längre in i september vi kommer. Det vill säga, planeterna framträder något tidigare på kvällen men går i gengäld också ner tidigare, samtidigt som solen stannar uppe allt kortare tid.

Månen i september.
Natten mot tisdag 7 september blir månen ny och kan då alltså inte ses. Torsdag 9 september däremot finns en liten möjlighet att i skymningen i sydligaste Sverige se den ännu mycket tunna månskäran tillsammans med den under dessa förhållanden relativt svagt lysande Venus – rikta blickarna mot västsydväst och befinn er som sagt i de sydligaste delarna av Sverige. Kvällen därpå ser du en nu något större månskära, fast på andra sidan Venus, det vill säga till vänster om den.

Måndag 13 september klockan 22.39 blir månen halv kommande. Den är då inte synlig över horisonten, utan har gått ned i sydväst någon timme tidigare.
Torsdag 16 september ser du månen tillsammans med Saturnus, detta börjar i skymningen. De följs åt längs horisonten och går ner sydsydväst några timmar senare. Kvällen därpå, fredag 17 september, är månen mellan Jupiter och Saturnus. Och så på lördag kväll har månen rört sig förbi Jupiter bara för att förfölja denna stackars planet, till de båda går ner i sydväst någon timme efter midnatt.

Tisdag 21 september klockan 1.55 blir månen full. Skiner då som en mäktig syn en bit över horisonten i syd, sydsydväst. Nästan en vecka senare, närmare bestämt måndag 27 september ser du den här månen tillsammans med den ljusstarka stjärnan Elnath som är en del av stjärnbilden Oxen. Detta ser du om du riktar blicken mot nordost, månen stiger upp vid klockan 21 eller så, beroende på var i landet du befinner dig. Och så onsdag 29 september, då ser du månen tillsammans med stjärnan Pollux och Castor. Månen höjer sig över horisonten i nordost vid klockan 23 och då är stjärnorna med den. Tidigare samma dygn, klockan 3.57, blir månen halv avtagande. Den hänger då tryggt som en vänlig förälder högt i ostsydost.

Höstdagjämning. Det betyder att solens centrum passerar gränsen mellan norra och södra halvan av himlen – från jordens centrum sett – även kallat himmelsekvatorn. Detta sker klockan 21.21 på onsdag 22 september. Höstdagjämningen är alltså, trots sitt namn, inte en dag utan en specifik händelse som inträffar vid en fixerad tidpunkt men vid olika klockslag runtom på jorden, i Ryssland tillexempel kommer klockan vara tre timmar mer. Dag och natt är inte exakt lika långa vid det här tillfället utan detta sker några dagar senare. Dagar och nätter är då ungefär lika långa över hela jorden, bortsett från polområdena.

Källor. Jag har nämnt det förut men den omistliga källan till denna himmelsguide är Astronomisk kalender 2021 av Per Ahlin. Ett annat hjälpmedel är Stellarium som kan laddas ner gratis på Stellarium.org. Och under länksamlingen här på hemsidan hittar ni flera användbara webbplatser!

En mycket ljusstark treenighet kan ses sent på julikvällarna. Det är det två Gasjättarna Jupiter och Saturnus som får påhälsning av den internationella rymdstationen var nittionde minut. Planeterna är väldigt i ögonfallande rakt i söder med början strax före midnatt och frammåt, när jordskuggan lägger sig. ISS susar fram över himmlen från väster mot öster i över 27000 kilometer i timmen, vilket gör att den avverkar varvet runt jordklotet på cirka en och en halv timme, och är synlig från sverige i endast några minuter, men ofta väldigt spektakulära sådana, då den uppvisar en magnitud som väl mäter sig med Jupiters.

Juli 2021

Det är juli och några veckor av ljusa sommarnätter väntar, även om vi nu påbörjat vår vandring mot mörkare tider. Du kan se en del planeter, månens vandring och faser. Även ett meteorregn och så nattlysande moln, som ju hör sommaren till, på dessa breddgrader. I norra Sverige är dock nätterna alltjämt för ljusa för några avgörande upplevelser av stjärnhimlen.

Planeter i juli.
Venus. I sydligaste Götaland kan du se Venus, denna sommar. Ja då ska rikta blicken mot nordväst, i princip, i skymningen, och där lågt över horisonten ser du Venus lysa. En kort stund innan planeten försvinner bakom horisonten. Inte mycket att hurra för, kanske man kan tycka, men ändå är det något, det är fint med en ljum sommarkväll och så Venus som skimrar vackert.

Mars. Planeten Mars kan du få en skymt av i början av månaden, och liksom är fallet med Venus, i södra delarna av landet i nordväst, i skymningen – faktum är att den röda planeten Mars inte uppträder långt från Venus. Mars lyser inte starkt just nu och syns allt mindre under månadens gång för att till sist försvinna. Dyker inte upp igen förrän i november.

Jupiter. Det är främst i södra Sverige som du kan se gulvita Jupiter, den höjer sig över horisonten i sydost kring midnatt. Höjer sig mot söder och försvinner i gryningsljuset ganska högt i syd. Längre fram i juli går Jupiter upp allt tidigare och blir synlig än längre norrut i landet – att kvällarna blir allt mörkare också där, underlättar förstås.

Saturnus. Precis som med månadens övriga planeter är det framförallt i södra Sverige som du ser Saturnus. Den går upp i skymningen i sydost, ett tag innan Jupiter. Den rör sig mot syd och försvinner i takt med solens uppgång, står då rätt högt i syd, sydväst. I slutet av juli är det möjligt att se Saturnus också uppe i mellersta Norrland.

Merkurius. I gryningarna runt den 14 juli kan du i de allra mest sydliga delarna av landet få en skymt av Merkurius lågt i nordost. Om du tar hjälp av en kikare har du än bättre chans att få se planeten, men tänk på att Merkurius rör sig i närheten av solen, som vid den tidpunkten är på väg upp – rikta inte kikaren mot solen, du kan skada ögonen!

Månen i juli. Torsdag 1 juli klockan 23.11 blir månen halv avtagande. Den syns då inte i Sverige men går upp i öster några timmar senare. Lördag 10 juli klockan 3.17 är månen ny. När det mörknar på söndag 11 juli kan du i södra Götaland se Venus lågt i västnordväst alldeles nära den tunna månskäran – och bredvid Venus kan du eventuellt skymta Mars, som en svag ljusprick i så fall; men det är mycket möjligt att himlen inte är tillräckligt mörk. Kvällen därpå kan du få se något liknande.
Lördag 17 juli klockan 12.11 blir månen halv kommande. Den är då inte synlig i Sverige, men går upp i öster ungefär två timmar senare.
Klockan 4.37 lördag 24 juli är månen full. Den har då redan försvunnit bakom horisonten för oss i Sverige, går ner i sydsydväst vid klockan 3. Senare samma dag, närmare bestämt på kvällen, omkring klockan 23 går månen upp i sydost och gör då sällskap med Saturnus som står lågt i sydost, detta kan du se i hela landet utom i norra Norrland.

Med inledning sent på kvällen söndag 25 juli kan du se månen bilda en triangel med Jupiter och Saturnus. De följs åt över himlen, i sydlig riktning under natten mot måndag. De finns en bit över horisonten i syd en stund innan klockan tre. Planeterna tonar bort i gryningsljuset, månen dröjer sig kvar, går ned sydväst vid klockan 7.
Lördag 31 juli klockan 15.16 blir månen halv avtagande, redan försvunnit bakom horisonten då, sen en timme ungefär.

Meteorregn.
Södra Delta-Aquariderna är ett meteorregn som inträffar varje sommar, i juli och augusti, med en topp i aktiviteten i slutet av juli. Toppen sker nätterna innan och efter torsdag 29 juli. Då kan uppemot 15 – 20 stjärnfall, eller meteorer, observeras per timme – tyvärr inträffar fullmånen runt samma datum, vilken med sitt sken kan störa upplevelsen.
Meteorregnet har sin radiant, punkten där meteorerna synes härstamma från, i stjärnbilden Vattumannen eller Aquarius på latin, därav namnet Aquariderna. Vattumannen rör sig i juli ganska lågt i söder, och Aquariderna är främst synlig på södra halvklotet, men i södra delarna av Sverige ska du trots allt kunna se en del meteorer. I samma riktning ser du som sagt även Jupiter och Saturnus.
Aquariderna glider sen sömlöst över i månaden augustis meteorregn, närmare bestämt Perseiderna, som har sin topp kring 12 augusti.

Nattlysande moln. På nätterna under sommarhalvåret kan man få se så kallade nattlysande moln. Fenomenet beror på att solen som ligger under horisonten, lyser upp på de tunna molnslöjorna som befinner sig högt upp i atmosfären, på 80 kilometers höjd. Här kan du läsa mer om saken.

Främsta källor.
Astronomisk kalender 2021 av Per Ahlin.
Stellarium.org.

Det börjar bli ljusare om nätterna, vilket såklart försvårar stjärnskådning. Ändå finns det anledning att gå ut om nätterna, om inte annat för det stämningsfulla i den stora närvarande jätten som natthimlen är, alldeles oavsett om stjärnorna som syns på den under sommaren är färre än under vinterhalvåret. Dessutom kan det hända rätt speciella grejer på dagen också, för den 10 juni blir det nämligen solförmörkelse.

Juni 2021

Johan Fagervall.

Planeter i juni.
Venus. Venus blir synlig i skymningen, rätt lågt i nordväst – faktum är att Venus befinner sig ovanför horisonten redan innan dess, men det är då för ljust för att se den. Planeten är bara synlig i de södra delarna av landet och försvinner i mitten av juni i det allt starkare ljuset.

Mars. Mars lyser just nu, relativt svagt. Du ser Mars, liksom Venus, lågt i nordväst i skymningen. Den är förstås svårare att se ju ljusare kvällarna blir eller kanske redan är, beroende på var i landet du befinner dig. Mars blir snart osynlig på den ljusa kvällshimlen, och syns inte alls i norra Sverige. Mars framträder sedan igen inte förrän i november.

Jupiter. Planeten höjer sig över horisonten i ostsydost någon timme efter midnatt. När himlen ljusnar alltmer har Jupiter rört sig mot sydost där den tonar bort. Under månadens gång blir Jupiter synlig allt tidigare. Jupiter är svår att se från norra Sverige – även om den orkar sig över horisonten där också, är himlen säkerligen alltför ljus för att tillåta några observationer av planeten.

Saturnus. Saturnus tonar fram som en ljusprick lågt i sydost någon timme efter midnatt, när dagern blivit tillräckligt skum. I takt med att det så åter ljusnar igen försvinner Saturnus. Du ser Jupiter och Saturnus ganska nära varandra, där Jupiter är den mer ljusstarka planeten av de båda. Saturnus syns liksom Jupiter främst i södra Sverige.

Varning! Titta aldrig på objekt nära solen utan lämpliga säkerhetsåtgärder. Var extra noggrann med att aldrig rikta optiska instrument mot solen och titta inte i dem. Om du gör det kan du få obotliga ögonskador eller bli helt blind.

Månen i juni. Onsdag 2 juni klockan 9.24 blir månen halv avtagande. Står då lågt i sydväst. Torsdag 10 juni klockan 12.53 är månen ny, det vill säga den syns knappast alls – i normala fall vill säga, nu kommer den faktiskt synas till viss del; som en skugga framför solen. Men mer om denna solförmörkelse i ett eget stycke nedan.
Skymningen fredag 11 juni är månskäran nära planeten Venus lågt i nordväst. Även kvällen efter bjuder de upp varann till dans.
Söndag 13 juni, i kvällningen, då besöker månskäran Mars ganska lågt i nordväst. Syns bäst från södra delarna av landet. Inte långt från dem ser du även stjärnan Pollux.
Fredag 18 juni blir månen halv kommande. Detta sker klockan 5.54 och månen befinner sig då långt nedanför vår horisont och kan alltså inte ses. Går upp i öst efter klockan 13. Fredag 24 juni klockan 20.40 blir månen full. Går upp i sydsydost någon timme senare.

Solförmörkelse torsdag 10 juni. Först och främst: titta inte direkt på solen och vänd inte en kikare mot solen, då skadas dina ögon. Att använda solglasögon är inte tillräckligt. Antingen använder du för ändamålet speciella solförmörkelseglasögon, eller så projicerar du en bild av solförmörkelsen på tillexempel väggen, med hjälp av en kikare.
Solförmörkelsen syns i hela Skandinavien. Den kommer vara partiell för oss. Den exakta tidpunkten varierar beroende på var i landet du bor. Man kan säga att ju längre västerut du bor, desto senare inträffar den. I Göteborg börjar den tillexempel klockan 11.32 och i Kalmar klockan 11.40. Tiden för när förmörkelsen är som störst varierar också. I Karlstad är förmörkelsen som störst omkring klockan 12.47 och i Luleå kring klockan 13.02. Men det är också så att ju längre norrut du bor, desto större kommer förmörkelsen vara när den är som störst. Läs mer här, där du även kan se en animation av förmörkelsen.

Sommarsolståndet sker måndag 21 juni klockan 5.32. Detta är årets längsta dag respektive kortaste natt, som infaller natten mot måndagen. Solen når den högsta punkten på himlen denna dag.

Bilder på förra månadens supermåne

Främsta källor.
Astronomisk kalender 2021 av Per Ahlin.
Stellarium.org.

 

I maj får vi lyckligtvis en ny chans att se supermånen, vi som missade den i april. Det blir även månförmörkelse, den kommer vi dock inte kunna observera här i Sverige. Ett par planeter kan däremot ses under månaden och eventuellt några meteorer. Annars blir det ganska stillsamt. Nätterna blir allt ljusare så passa på att ge er ut och betrakta stjärnhimlen.

Johan Fagervall.

Planeter i maj.
Merkurius. I början av månaden är det läge att spana efter Merkurius, lågt i nordväst i skymningen. Det är verkligen värt besväret för Merkurius är vanligtvis inte så lätt att se på grund av att det ju är den planet som rör sig närmast solen, där det av förklarliga skäl alltid är som ljusast.

Merkurius kommer vara som högst över horisonten omkring 12 maj, beroende på var i detta avlånga land som du befinner dig, men syns bäst dagarna innan, på grund av att dess ljusstyrka avtar.

Med en kikare kan du, när himlen mörknat tillräckligt, även se Plejaderna snett ovanför till höger om Merkurius. Men vänta för guds skull till solen gått ned innan du vänder en kikare i den riktningen.

Mars. När mörkret faller i maj finner du planeten Mars ganska högt i väster. Går ned i nordväst kring klockan ett på natten, tiden varierar förstås var i landet du befinner dig och i norra Sverige är Mars ovanför horisonten dygnet runt, men svår att se ändå på grund av ljusnande nätter.

Jupiter. Jupiter går upp över horisonten i ostsydost strax innan gryningen. Höjer sig över horisonten allt tidigare ju längre månaden fortskrider. Men solen går också upp allt tidigare varför ljusförhållandena blir ungefär desamma, men det beror förstås på var i landet du befinner dig; i de norra delarna syns inte Jupiter överhuvudtaget, då den är i ett alltför sydligt läge.

Saturnus. Saturnus med sina ringar, blir, i södra delarna av landet synlig över horisonten i sydost omkring klockan halv tre på natten. Går upp allt tidigare i takt med att nätterna blir ljusare. Syns i mitten av landet från och med ungefär halva maj. Saturnus rör sig i samma trakter som Jupiter. Kan ses tillsammans med den.

Venus.
Venus. I södra Sverige kan du se planeten Venus bli synlig lågt över horisonten i nordväst i skymningen. Syns allt högre upp i landet ju längre in i maj vi rör oss. I de norra delarna av landet är det tyvärr svårt se planeten på grund av ljusa nätter.

Månen i maj. Månen i maj. Gamle månen, gamle vän, här som vanligt också i maj. Måndag 3 maj klockan 21.50 blir den halv avtagande. Syns inte i Sverige då men går upp i sydost i den därpå följande gryningen, det vill säga när det hunnit bli 4 maj. Når aldrig särskilt högt på himlen och går ner i sydväst några timmar senare, men hinner i allra sydligaste delarna av landet skymtas tillsammans med Jupiter och Saturnus innan dessa planeter bleknar bort i det begynnande solskenet. Något likartade förhållanden råder också onsdag 5 maj.

Tisdag 11 maj blir månen ny. I skymningen torsdag 13 maj kan man i södra Sverige lågt i nordväst uppleva en mycket tunn månskära tillsammans med planeten Merkurius. De går ned sen, tämligen omgående och måhända en smula snopet, och kvar står man med lång näsa. Men fint så länge det varar!

I skymningen lördag 15 maj kan du i södra delarna av Sverige se planeten Mars en bit över horisonten i väst och där strax nedanför Mars ser du månskäran. De går ned i nordväst någon timme senare. Ett dygn senare har månen flyttat sig en smula. Då ser du den närmare stjärnan Pollux och Castor, huvudena i stjärnbilden Tvillingarna. Och du ska alltså rikta blicken mot väst.

Onsdag 19 maj klockan 21.13, då blir månen halv kommande. Befinner sig då högt i sydväst. Samma kväll kan du se månen i sällskap med stjärnan Regulus i stjärnbilden Lejonet.

Så, onsdag 26 maj är det dags för fullmåne igen, detta sker klockan 13.14. Några timmar innan dess, vid klockan 4 närmare bestämt, når månen den punkt på sin elliptiska bana runt jorden då den är som närmast oss, vilket alltså betyder ännu en så kallad supermåne, den andra av tre för i år – den tredje och sista, och inte riktigt lika spektakulära, sker i juni. Men när är det då läge att betrakta denna supermåne? På kvällen 26 maj, månen stiger upp i sydost vid klockan 23 och mest effektfull blir supermånen om du betraktar den när den står nära horisonten. Den kommer den här kvällen och följande natt dessutom befinna sig nära stjärnan Antares i stjärnbilden Skorpionen. Dessutom är det en så kallad blodmåne 26 maj, vilket alltså innebär månförmörkelse – det är när jordens skugga faller på månen. Detta innebär inte att månen blir svart, som vid solförmörkelse, utan röd, blodröd om man så vill, vilket i sin tur beror på att jorden har atmosfär. Denna månförmörkelse kan dock tyvärr inte ses från Sverige. Läs mer här.

Meteorregn.
I början av månaden kan man se ett meteorregn, närmare bestämt Eta-Aquariderna. Detta gäller dock främst på södra halvklotet, men en och annan meteor kan synas också i vårt land. Gå ut sent på natten och rikta blicken i östlig riktning; hela spektaklet höjer sig över horisonten vid klockan tre på natten. Eta-Aquariderna har sin radiant i stjärnbilden Vattumannen, och stjärnan Eta Aquarii, därav namnet.

Främsta källor:
Astronomisk kalender 2021 av Per Ahlin.
Stellarium.org.

 

I april kan vi förutom sedvanlig påsk räkna med en supermåne och ett meteorregn. Och så stjärnhimlen förstås. Vi får hoppas på molnfria nätter. Mycket lämpligt och angenämt att vistas ute nu och observera stjärnhimlen, när ju värmen återvänder. Även om jag personligen inte saknat den. Tvärtom, faktiskt. Jag befann mig högt uppe i norr över jul och nyår, och långt in i februari; det var kallt, mörkt och tyst. När molnen efter någon månad dragit förbi syntes den klara, höga rymden. Det gillade jag, allt med det. När det är kallt och stjärnklart kan man verkligen få lite vettigt tänkande gjort, förutsatt förstås att man klätt sig rätt. Nåväl, nu babblar jag bara – och värmen kan ju vara rätt bra den också.

Johan Fagervall.

Planeter i april.
Mars.
När skymningen faller återfinns rödgula Mars ganska högt i västsydväst. Dalar under kvällens gång mot nordväst och går ner där efter klockan ett någon gång. I norra delarna av landet står Mars ovanför horisonten dygnet runt och kan alltid observeras när mörkret råder. Mars, som under månadens gång, smyger ”baklänges” över himlen – det vill säga österut, motsatt det håll som stjärnorna rör sig åt – passerar genom stjärnbilden Oxen och under Oxens norra horn, den ljusstarka stjärnan Elnath. Ungefär från 17 april till 21 april kan man se dem bredvid varandra, sedan försvinner Mars mot stjärnbilden Tvillingarna.

Jupiter.
Jupiter har kunnat ses från allra sydligaste Sverige sedan slutet av mars. Nu i slutet av april ska Jupiter vara synlig även något högre upp i landet. Men längre upp i norr måste man vänta ända till mitten av juli innan man kan räkna med att få se denna gulvitt skinande planet.
Jupiter dyker upp över horisonten sydost i gryningen, den där magiska stunden när det första dagsljuset bryter fram, men nattens stillhet alltjämt dröjer sig kvar. Varför inte kliva upp några riktigt tidiga mornar för att få se Jupiter klart lysande strax ovanför de mörka trädtopparna, medan stjärnorna en efter tonar bort i det allt starkare solskenet? Kanske får du höra någon fågel i fjärran också eller rävens skall. En riktig naturupplevelse.

Saturnus.
Det som gäller för Jupiter gäller också för Saturnus. Mindre ljusstark än Jupiter och dyker upp strax före den, i gryningen lågt i sydost. Men kan bara ses i de södra delarna av landet. Du i norra Sverige får, liksom fallet är med Jupiter, vänta till juli innan du kan se Saturnus.

Månen i april.
Natten mot fredag 2 april sällskapar månen med stjärnan Antares som tillhör stjärnbilden Skorpionen. För att se detta ska du befinna dig i södra Sverige och rikta blicken mot sydost någon timme efter midnatt. De rör sig ganska lågt över horisonten och går ner i sydsydväst på morgonen, alternativt tonar bort i det gryende dagsljuset.
Söndag 4 april klockan 12.02 blir månen halv avtagande. Befinner sig då bakom horisonten och kan inte ses från Sverige. Dröjer till gryningen följande dag innan månen visar sig här i Sverige igen. Går då upp i sydsydost. Veckan därpå ser man inte mycket av månen. Men i skymningen fredag 16 april ser du ganska högt i väst månskäran bilda triangel med hjälp av Mars och Elnath.

Måndag 19 april kan du se månen intill stjärnan Pollux, som tillsammans med stjärnan Castor bildar huvudena i stjärnbilden Tvillingarna. För att göra denna observation ska du rikta blicken högt i sydväst i skymningen. Där ser du då den nu nästan halva månen invid sagda stjärna. Ungefär ett halvt dygn senare, närmare bestämt klockan 8.59, blir månen halv kommande. Befinner sig då bakom horisonten men går upp en dryg timme senare.
Tisdag 27 april klockan 5.32 blir månen full. Den har dock någon timme innan dess gått ned bakom horisonten i västsydväst. Stig upp inte senare än klockan tre och se i den blå timmen en mäktig så kallad supermåne strax ovanför horisonten i sydväst. Det här är den första, och kanske mest imponerande, av tre supermånar i år. De andra två sker 26 maj och 24 juni. Väl värt några förlorade sömntimmar!
Natten mot torsdag 29 april ser du månen invid stjärnan Antares som tillhör stjärnbilden Skorpionen. Du behöver befinna dig i södra Sverige samt rikta blicken söderut, där strax ovanför horisonten ser du Antares, och ovanför den, en ganska rund men drömsk måne. Vackert! Detta är vid tretiden. När det börjar ljusna har de rört sig mot sydväst, Antares har då nästan försvunnit bakom horisonten.

Meteorregn.
Lyriderna är ett meteorregn som hör april till, och som uppvisar störst aktivitet omkring 16 – 25 april. Kulmen nås omkring torsdag 22 april, med cirka 20 meteorer per timme. Lyriderna, som härstammar efter en komet, har fått sitt namn av stjärnbilden Lyran, då regnets radiant ligger i närheten av denna stjärnbild. Natten mot 22 april finns Lyran och dess ljusstarkaste stjärna Vega nästan rakt ovanför oss.

Främsta källor:
Astronomisk kalender 2021 av Per Ahlin.
Stellarium.org.

 

Liksom februari blir mars en ganska lugn månad, astronomiskt sett. Men Jupiter och Saturnus återvänder, åtminstone för de som uppehåller sig södra delarna av landet. Det blir vårdagjämning och vi går mot varmare och ljusare tider. Så passa på att njuta av stjärnhimlen, innan det blir för ljust för att göra det.
För övrigt hade jag för inte många timmar sedan en mäktig upplevelse av den nästan fulla månen, när jag kom traskande över Västerbron i en god väns sällskap; stor och gult lysande hängde den där alldeles intill Stockholms stadshus och de tre kronorna, precis som en mild och vänlig släkting ur det förflutna. Nyss anländ i storstaden kunde jag inte annat än att se upplevelsen som ett gott tecken, ta i trä, för min fortsatta vistelse här på dessa, i förhållande till var jag befunnit mig, sydligare breddgrader.

Johan Fagervall.

Planeter i mars.
Mars befinner sig i stjärnbilden Oxen och kommer vandra genom den under månadens gång. Mars är ännu ganska ljusstark, men under våren kommer dess sken att blekna, då planeten är på väg bort från oss.
Mars framträder högt i sydväst i skymningen. Den går ner vid midnatt i nordväst. I nordligaste delarna av landet glider Mars bara ner och vidrör horisonten innan den sedan genast vänder uppåt igen, för att åter bli synlig ungefär i sydväst när det mörknar på nytt.

Jupiter gör bejublad återkomst efter en tid i solens närvaro. I slutet av månaden kan planeten ses från de allra sydligaste delarna av landet. Den höjer sig över horisonten i ostsydost i gryningen och bleknar sedan långsamt bort i solens tilltagande sken.

Saturnus har liksom Jupiter befunnit sig alltför nära solen för att kunna observeras, men återvänder i slutet av månaden, och blir synlig i södra delarna av landet. Stiger över horisonten i ostsydost i gryningen strax innan Jupiter och försvinner med densamma i det ökande dagsljuset.

Månen i mars.
Natten mot lördag 6 mars blir månen halv avtagande, detta sker klockan 2.30. Den är då inte synlig här, men går upp omkring en timme senare i sydost. Lördag 13 mars klockan 11.21 blir månen ny, och med att månen är ny, menas den månfas då månen inte syns för oss på jorden, eftersom den ligger i skugga.
Fredag 19 mars möter månen planeten Mars och stjärnan Aldebaran. I skymningen står detta sällskap ganska högt sydväst. Både Mars och Aldebaran lyser med en brandgul framtoning, där Aldebaran lyser en aning starkare än Mars. Mars befinner sig strax ovanför månen och Aldebaran snett nedanför till vänster om månen. De går ner i nordväst några timmar senare, utom i nordligaste delarna av landet, där försvinner visserligen Aldebaran utom synhåll, men Mars och månen, stryker längs med gryningshorisonten och stiger sedan igen. Mars tonar dock bort i dagsljuset.
Söndag 21 mars klockan 15.40 blir månen halv kommande, eller når första kvarteret som det också kallas. Den befinner sig då ganska högt i sydost. På kvällen på torsdag 25 mars kan månen ses hänga med stjärnan Regulus i stjärnbilden Lejonet. Vid klockan 21 befinner de sig rätt högt i söder. Ekipaget försvinner bakom horisonten i västnordväst före gryningen, men i norra delarna av landet syns de lågt över horisonten i väster, till västnordväst, när det börjar ljusna.
Söndag 28 mars klockan 20.48, blir månen full. Den är då en bit över horisonten ungefär i sydost.

Vårdagjämning. Under mars är det vårdagjämning. Vårdagjämning sker för oss i Sverige lördag 20 mars klockan 10.37. Vårdagjämningen är alltså inte en hel dag utan sker vid en bestämd tidpunkt, som är densamma över hela planeten, men klockslag och datum är givetvis beroende av i vilken tidszon man befinner sig. Vårdagjämning är när solens centrum passerar gränsen mellan norra och södra halvan av himlen, denna gräns kallas himmelsekvatorn, och är en tänkt utvidgning av jordens ekvator. Det är då norra halvklotet når sommarhalvåret och södra halvklotet vinterhalvåret.
Några dygn innan vårdagjämningen är natt och dag lika långa. Att detta inte sker vid vårdagjämningen, då solen så att säga befinner sig i mitten, beror på att jordens luft får solens strålar att kröka sig en smula. Detta sker på bekostnad av natten, eftersom effekten leder till att solen lyser upp en lite större del än halva jordklotet. Detta fenomen kallas atmosfärisk refraktion. Detta kan du läsa mer om på t.ex. SMHI:s hemsida.
Dagarna omkring vårdagjämningen är lika långa över hela planeten, om man bortser från områdena kring polerna.

Polstjärnan. Polstjärnan ingår i stjärnbilden Lilla björnen. Eftersom Polstjärnan ligger mycket nära den norra himmelspolen, ser alla de andra stjärnorna ut att rotera kring den. Det innebär också att den inte ser ut att röra sig mycket under natten och att den står högt i norr. Polstjärnan har därför kommit att användas vid navigering.

Främsta källor:
Astronomisk kalender 2021 av Per Ahlin.
Stellarium.org.

 

Februari är en kort och ganska händelsefattig månad, åtminstone till stjärnhimlen sett. Inte ens ett litet meteorregn tycks vi kunna räkna med. Men det gör ju i och för sig inte så mycket – stjärnhimlen är ju nog mäktig som den är. Och så här på vinterhalvåret är det ju säsong för norrsken.

Johan Fagervall.

Planeter i februari.
Mars blir synlig i skymningen högt i syd. Rör sig sedan i västlig riktning. Vid midnatt finns Mars lågt i väst. Förloppet ser ungefär likadant ut under hela månaden. Mars är på väg bort från oss och dess ljusstyrka minskar därför.
I slutet av februari och början av mars, passerar Mars, planeten, i närheten av stjärnhopen Plejaderna, som också går under benämningen De sju systrarna, eftersom den fått sitt namn efter sju nymfsyskon i grekisk mytologi. När mörkret faller hittar du Mars och Plejaderna ganska högt över horisonten i sydsydväst. Under nattens gång rör de sig mot nordväst där de sedan går ner omkring midnatt.

Månen i februari.
Torsdag 4 februari klockan 18.37 blir månen halv avtagande. Den är då inte synlig för oss i Sverige, går upp först några timmar senare, ungefär klockan halv tre natten mot fredag, i sydost. I gryningen lördag 6 februari kan man i södra delarna av landet se månen tillsammans med Antares i stjärnbilden Skorpionen, lågt i syd. Den ljusstarka stjärnan uppträder strax nedanför månen.
Torsdag 11 februari klockan 20.06 blir månen ny, vilket alltså innebär att månens solbelysta sida är vänd bort från jorden. Nästa stadie, när en tunn månskära åter börjar synas, kallas för nytändning. En vecka senare, torsdag 18 februari, kan du i skymningen se månen uppträda tillsammans med planeten Mars. Rikta blicken högt i syd så ska du se dem hänga där på himlavalvet, Mars snett till vänster ovanför månen, som ungefär 24 timmar senare, på fredag 19 februari klockan 19.47 blir halv kommande.
När det skymmer på tisdag 23 februari kan du i ostsydost se månen tillsammans med den ljusstarka stjärnan Pollux i stjärnbilden Tvillingarna – där i närheten ser du även stjärnan Castor, som utgör den andra tvillingens huvud. Vid midnatt återfinns ekipaget högt i sydväst.
Fredag 26 februari, när mörkret faller, kan du se månen tillsammans med Regulus i stjärnbilden Lejonet, en bit över horisonten i öster. De rör sig, i vanlig ordning, över himlavalvet och ses omkring midnatt ganska högt i söder. Och så, lördag 27 februari klockan 9.17, blir månen full. Just då går den inte att se, men i skymningen höjer den sig över horisonten i ostnordost.

Stjärnor i februari.
Capella ingår i stjärnbilden Kusken och är dess ljusstarkaste stjärna. Capella betyder lilla geten på latin. Capella blir synlig i skymningen högt i öst. Vid midnatt finns den högt i väst. I gryningen står Capella lågt i norr.

Procyon i stjärnbilden Lilla hunden är en dubbelstjärna, vilket är ett stjärnsystem som består av två stjärnor som kretsar runt samma tyngdpunkt. Namnet Procyon betyder på antik grekiska ”före hunden”, vilket kommer sig av att den, på grund av jordens rotation, synes framträda före Hundstjärnan, det vill säga Sirius, på natthimlen.
Procyon blir synlig lågt i öst i skymningen. Vid midnatt finns den en bit över horisonten i sydsydväst och går ner i väst några timmar innan gryningen.

Orions bälte består av tre stjärnor vilka heter Alnitak, Alnilam och Mintaka, och är en så kallad asterism, det vill säga ett mönster av stjärnor som inte räknas som en officiell stjärnbild. Orions bälte ingår ju i stjärnbilden Orion.
De tre stjärnorna i Orions bälte blir synliga i skymningen ganska lågt i sydost. De stryker en bit ovanför horisonten och återfinns i sydväst omkring midnatt. Försvinner sedan bakom horisonten i väst någon timme senare.

Här finns en liten artikel som handlar om hur du orienterar dig på stjärnhimlen. Och här finns en annan, på engelska.

Norrsken, eller polarsken med ett annat namn, uppstår när partiklar från solen kommer i kontakt med jordens atmosfär. På SMHI:s hemsida kan du läsa mer. Och här finns olika länkar relaterade till polarsken, t.ex. en sida för polarskensprognoser.

Främsta källor: Astronomisk kalender 2021 av Per Ahlin och Stellarium.org.

Januari 2021

Vi lägger det rätt deprimerande 2020 bakom oss för alltid och stegar tveksamt men hoppfullt in 2021. December var ju dessvärre en ovanligt mörk och molntät månad, vilket effektivt förhindrade stjärnskådning. Vi får hoppas att januari bjuder på fler klarare nätter. I så fall har vi ett meteorregn att se framemot, redan månadens första helg. I övrigt blir det en himmelskt sett ganska stillsam månad.

Johan Fagervall.

Planeter i januari.
Venus, som är på väg bort i dagsljuset, kan alltjämt skönjas i gryningen i södra Sverige, lågt i sydsydost. Under det att det ljusnar höjer sig planeten mot söder. I allra sydligaste Sverige kan man få njuta av planeten ända fram till mitten av januari, innan den försvinner i ljuset för den här gången.

Mars, brandgul och klart lysande, framträder ganska högt i sydost när januariskymningen faller. Den rör sig sedan över natthimlen i västlig riktning, för att gå ner västnordväst ett tag efter midnatt. Så är det i början av månaden och så är det i stort sett i slutet också. Men Mars är på väg bort från jorden och dess utstrålning falnar långsamt för den här gången.

Jupiter och Saturnus stryker alltjämt fram tillsammans lågt över horisonten i söder i skymningen, men blir allt svårare att få en glimt av ju längre månaden framskrider. I norra Sverige går de överhuvudtaget inte att beskåda. I mitten av Sverige kan man se dem ännu några dagar in på det nya året. I allra sydligaste Sverige är de synliga två veckor in i januari. Sedan försvinner de för den här gången. Jupiter lyser starkast. Saturnus är inte mångt mycket mer än en liten prick, en kikare kan därför komma väl till pass.

Merkurius är egentligen en tämligen ljusstark planet men ändå svår att se på grund av att den rör sig så nära solen. Från ungefär mitten av januari kommer du i de södra delarna av landet kunna se Merkurius lågt i sydväst i skymningen. Och ju längre söderut du befinner dig desto mer kan du se. Någonstans omkring 23, 24 januari syns planeten som bäst, innan den långsamt försvinner igen i solskenet.

 

Månen i januari.
Omkring klockan halv åtta på kvällen lördag 2 januari går månen upp i nordost. Den följs då åt av stjärnan Regulus i stjärnbilden Lejonet. Vid midnatt befinner de sig ganska högt över horisonten i sydost. I gryningen återfinns de lågt i väst.

På trettondagen, onsdag 6 januari, klockan 10.37, blir månen halv avtagande, eller når tredje kvarteret som det också kallas. Den uppehåller sig vid just detta tillfälle lågt i västsydväst i stjärnbilden Jungfrun.

Om du råkar vara i de sydligaste delarna av landet i gryningen söndag 10 januari, kan du få se månskäran sällskapa med stjärnan Antares, som tillhör Skorpionen, lågt i sydost. Något senare på morgonen, måndag 11 januari, kan du i samma riktning, det vill säga lågt i sydost och förutsatt att du stannat kvar i södra Sverige, få se den tunna månskäran hänga med Venus, magiskt i det långsamt tilltagande solljuset.

Onsdag 13 januari klockan 6.00 blir månen ny, då solen lyser på dess baksida, från jorden sett. Och månen är i det läget osynlig för oss. Och om du befinner dig allra längst ned i vårt avlånga land kan du i skymningen på torsdag 14 januari få en glimt av den mycket tunna månskäran i sällskap med Jupiter. I närheten rör sig även Saturnus och Merkurius men de kan du på grund av att himlen är för ljus vid den tidpunkten inte se.

Onsdag 20 januari klockan 22.02 blir månen halv kommande. Den är då en bit över horisonten i västsydväst. Samma kväll och följande natt får du se månen tillsammans med Mars. Klockan 18 står de högt i syd. Vid midnatt återfinns de lågt i väst. Under lördagskvällen 23 januari och natten mot söndag 24 januari rör sig månen och den ståtliga brandgula stjärnan Aldebaran i takt över stjärnhimlen. Vid klockan 17.30 befinner de sig högt i sydost, och omkring midnatt västsydväst, något lägre. Försvinner bakom horisonten i nordväst efter tre någon gång.

När det mörknar onsdag 27 januari kan du en bit över horisonten i ostnordost se månen i närheten av stjärnan Pollux i stjärnbilden Tvillingarna – ovanför befinner sig Tvillingarnas andra stjärna, det vill säga Castor. Vid midnatt ser du dem högt i syd.

Torsdag 28 januari klockan 20.16 blir månen full. Den är då en bit över horisonten i öst. Dagen efter, fredag 29 januari, besöker månen stjärnan Regulus återigen. Vid klockan 21 finns de på himlen i öst. Klockan 2 på natten står de högt i syd. I gryningen finner du dem lågt i väst.

Stjärnfall.
I början av januari passerar jorden genom meteorsvärmen kvadrantiderna. Detta ger upphov till stjärnfall, med störst aktivitet under nätterna mellan lördag 2 januari och måndag 4 januari. Radianten är den punkt på stjärnhimlen från vilken meteorregnet ser ut att utgå från. När det gäller kvadrantiderna ligger den punkten strax ovanför stjärnbilden Björnvaktaren. Vid midnatt, natten mellan lördag 2 januari och söndag 3 januari, återfinns Björnvaktaren lågt i nordost. Tyvärr är månen mellan full och halv avtagande, så dess sken kommer att störa en del av upplevelsen.

Perihelium.
Lördag 2 januari når jorden den punkt i sin omloppsbana kring solen som kallas perihelium. Så kallas det när jorden är som närmast solen. Jorden är då ungefär 3 procent närmare solen än vid aphelium, det vill säga motsatsen: när jorden ligger som längst bort från solen, vilket sker i juli. Dessa fenomen beror på att jordens bana runt solen inte är rund, utan oval.
Det ska tilläggas att årstiderna alltså inte har med avståndet till solen att göra utan med jordens vinkel i förhållande till densamma.

Källor:
Astronomisk kalender 2021 av Per Ahlin.
Stellarium.org.

 

Februari 2020.

Så det är februari och fortfarande ingen vinter i stora delar av landet. Det är tråkigt, men samtidigt ger bristen på snö och mörkret som följer därav oss desto större möjligheter att betrakta natthimlen, om vi ger oss ut från städerna och deras ljusföroreningar, vill säga. Visste ni förresten att det finns en internationell organisation vigd åt att skydda och bevara den stjärnbeströdda natthimlen från ljusföroreningar? Den heter International Dark-sky Association och återfinns på den här webbplatsen.

Stjärnhimlen har genom alla tider fyllt oss med undran och inspiration. Först på senare tid, och kanske framförallt i städerna, har vi tappat kontakten med den och därmed också sidor av oss själva, sidor som skapat stora konstverk och längtan efter kunskap, om oss själva och vår plats i tiden och universum. Vi har, åtminstone i viss mån, tappat kontakten med den där speciella känslan av på samma gång både magi och förfäran.

Johan Fagervall.

Några stjärnor i februari.
Sirius. Stjärnan Sirius, som egentligen består av två stjärnor, är den starkast lysande stjärnan på jordens natthimmel. I februari kan du se den en bit över horisonten i söder. Den kommer gå upp i sydöst och röra sig mot sydväst. I början av månaden kommer den höja sig över horisonten omkring kl. 18 – exakt klockslag är beroende av vilken plats i detta avlånga land som du befinner dig på – och gå ner runt kl. 1 på natten. I slutet av månaden går den upp redan omkring kl. 16, men kommer antagligen inte synas förrän runt kl. 17.30 till kl. 18, på grund av solens efter skymningen alltjämt kvardröjande sken. Sirius kommer sedan gå ner vid kl. 23. Om du befinner dig långt i norr kommer den gå upp senare och ner tidigare, och stryka förbi strax ovanför horisonten.

Betelgeuse. Ni kanske har läst i nyheterna om stjärnan Betelgeuse? I vilket fall, låt oss ta det från början. Betelgeuse är en stjärna med ett rödaktigt sken, en så kallad röd superjätte. Den huserar i stjärnbilden Orion, där den utgör ena axeln på den mytologiske jägaren. Betelgeuse är den från jorden sett elfte starkast lysande stjärnan och den näst starkaste i Orion (efter stjärnan Rigel som återfinns på plats åtta). I februari kommer du kunna se Betelgeuse i söder.

Vad är det då med Betelgeuse? Jo, dess ljusstyrka har börjat minska. Att stjärnan är till åren kommen visste man redan och att den fluktuerar i ljusstyrka över tid är heller inget nytt. Men minskningen som skett den senaste tiden är mer än vad som någonsin tidigare observerats. Detta får forskarna att spekulera i om den kanske är på väg att slutgiltigt möta sitt öde och explodera – något den kommer göra förr eller senare. Den blir i så fall en så kallad supernova, vilket i det här fallet också från jorden sett skulle vara ett mycket spektakulärt skådespel. Supernovan skulle lysa lika starkt som fullmånen eller till och med starkare, och synas under flera månaders tid, även på dagen. På natten skulle den kasta skuggor, precis som fullmånen. Orion och Betelgeuse är dessutom synlig från hela planeten, så åtminstone i teorin skulle alla kunna ta del av upplevelsen. Efter tre år skulle den återigen lysa som nu och efter sex år vara försvunnen helt och hållet. Det betyder också slutet på Orion, eller i alla fall hans ena axel.

Vi ska komma ihåg att allt det som vi ser hända med Betelgeuse nu, hände för 650 år sedan – så lång tid tar det för ljuset från Betelgeuse att färdas hit till jorden, då den ligger 650 ljusår bort. Det är dock astronomiskt sett ett kort avstånd. Senast en supernova kunde observeras från jorden var 1987. Och gångerna innan dess var 1604 och 1054. Men dessa skedde på betydligt större avstånd än 650 ljusår och gav inte upphov till, från vårt perspektiv sett, tillnärmelsevis samma makalösa föreställning som Betelgeuse en gång kommer ge upphov till. Frågan är dock om vi människor någonsin får uppleva det. För trots att man alltså vet att den en gång kommer explodera kan man däremot inte säga exakt när det sker. Det skulle kunna hända redan nu i februari men också om 100 000 år. I vilket fall kommer explosionen inte vara farlig för oss här på jorden.

Planeter i februari.
Venus. Planeten Venus är också känd som Aftonstjärnan respektive Morgonstjärnan, eftersom den ses i samband med solens upp- och nedgång, vilket i sin tur har att göra med dess respektive jordens bana runt solen.

Efter solen och månen är Venus det objekt på himlen som lyser starkast. Den kan kasta skuggor på marken och under vissa omständigheter synas till och med på dagen. Venus lyser förstås inte av egen kraft, utan blänker i solens sken. Anledningen till att Venus blir så ljusstark är att det tjocka molntäcke som omger planeten har förmåga att reflektera större delen av solskenet. Ett Venus-år är ungefär 225 dygn.

Venus anses mycket vacker och väl värd uppmärksamhet. Som en kontrast till detta är planeten en av solsystemets mest ogästvänliga platser med mindre trevliga saker som svaveldioxid och ett regn bestående av frätande svavelsyra. Och skulle man på något sätt lyckas ställa sig på planetens yta skulle man vara utsatt för samma tryck som en kilometer under vattenytan här på jorden. Men förutom det har Venus ungefär samma storlek och gravitation som vår egen planet, så vem vet det kanske kan bli något mellan oss till slut? Jag skämtar. Men faktum är att forskare har en hypotes om att Venus en gång hade ett stabilt klimat med flytande vatten, och inte alls var olik vår egen planet, fram till för ungefär 700 miljoner år sedan, då en katastrof av något slag förändrade Venus till det obeboeliga, vredgade inferno vi känner den som. Vissa forskare är oroliga för att detta är den framtid som väntar jorden forskare är oroliga för att detta är den framtid som väntar jorden, om vi inte lyckas tygla koldioxidutsläppen. I vilket fall kan vi lära oss om vårt eget klimat och vår framtid, genom att studera Venus.

Under februari kan du se Venus i skymningen, i sydväst, en bit upp över horisonten. Den rör sig mot väst och går ner någon gång före kl. 20. Under månadens framåtskridande kommer den höja sig allt högre över horisonten. I slutet av månaden går den inte ner förrän efter kl. 21.

Merkurius. Merkurius kommer uppehålla sig lågt i sydväst i skymningen under februari. Omkring den 12 februari kommer den stå som högst över horisonten – men syns ändå bättre några dagar tidigare, då dess ljusstyrka, i förhållande till oss, avtar. Merkurius är överhuvudtaget svår att se, då dess bana runt solen befinner sig innanför jordens.

Mars. Mars går upp i sydost innan gryningen och försvinner sedan i solens uppgående sken. Mars står så lågt i syd att den inte kommer synas i nordligaste delarna av landet.

Jupiter. Liksom Mars befinner sig Jupiter i sydöst i februarigryningarna och kommer, på grund av solen, framförallt bli synlig först efter mitten av februari.

Saturnus. Sista veckan i februari kommer Saturnus bli synlig lågt i sydost i gryningen – om du befinner dig i de allra mest södra delarna av landet vill säga. Längre upp i landet dröjer det till april innan du kan se den. Allra längst norrut måste man ge sig till tåls ända till efter sommaren innan man får chans att se Saturnus.

Månen i februari.
Månen kommer vara halv och kommande söndag 2 februari och då gå upp i öster på förmiddagen och sen röra sig uppåt över himlen i sydlig riktning, för att sedan nå sin högsta punkt omkring kl. 18 för att därefter röra sig neråt och försvinna bakom horisonten i väst kring kl. 1 på natten.
En vecka senare, söndag 9 februari blir månen full. Den höjer sig då över horisonten i nordöst omkring kl. 16.30. Står högt i söder efter midnatt. Går inte ner förrän klockan halv åtta på morgonen följande dygn, och det bakom horisonten i väst. Lördag 15 februari blir månen halv avtagande. Syns då på natten i syd och går inte så högt upp på himlen innan den försvinner igen bakom horisonten före kl. 9 på söndagsmorgonen. Söndag 23 februari är månen ny.

Under februari kommer månen göra en del extranummer tillsammans med populära gästartister. Måndag 3 februari kan man kring kl. 23 se halvmånen rocka loss med stjärnan Aldebaran i västsydväst. Söndag 9 februari i öst ett tag efter skymningen uppträder månen tillsammans med stjärnan Regulus i stjärnbilden Lejonet. De följs åt över natthimlen. Tisdag 18 februari syns månen och Mars nära varandra i sydost före gryningen, åtminstone om du befinner dig i södra delen av landet och vistas du av någon anledning i Nordamerika kommer du få se månen passera framför Mars. I gryningen onsdag 19 februari blir det Jupiter som strax ovanför horisonten i sydost bjuds upp på månens scen, men fortfarande bara för er som uppehåller er i södra delen av landet. Och så i sydvästskymningen torsdag 27 februari får du slutligen se Venus eskorterad av månen i västlig riktning, för att gå ner tillsammans i väst omkring kl. 21.20.

Skottdagen.
Skottdagen infaller från och med år 2000 den 29 februari, enligt ett officiellt beslut – innan dess räknades 24 februari som skottdag, det vill säga extradag. Anledningen till att vi har skottår vart fjärde år är för att det högst påhittade kalenderåret skall hålla något så när jämna steg med det mer handfasta astronomiska året. Ett vanligt kalenderår är ju som bekant 365 dagar långt varken mer eller mindre, men ett astronomiskt år är, utan att gå in på några detaljer, omkring 365 dagar, fem timmar, 48 minuter och 45 sekunder långt. Genom att skjuta in en extra dag vart fjärde år kan vårdagjämningen och årstidernas växlingar infalla vid någorlunda samma datum – bortsett från den härjande klimatkatastrofen.

 

Mars 2020.

Jag tycker att det finns något tryggt i att det idag när allt här nere på jorden tycks gå så fort och förändras så hastigt och utan att till fullo kunna förutses, så skrider ändå natthimlen fram styrd av samma tålmodigt sävliga kraft. Större förändringar sker ur ett mänskligt perspektiv oändligt långsamt. Stjärnornas positioner och planeternas banor kan beräknas och förutsägas långt i förväg. Stjärnhimlen – denna väldiga tysta gigant som skulle kunna sluka oss utan problem men som skonat oss och fortsätter att skona oss. Den skänker oss skönhet, drömmar och gåtor.

Johan Fagervall.

Planeter i mars.
Saturnus. I södra delen av Sverige hinner man få se en glimt av Saturnus skimra lågt över horisonten i sydost i gryningen, innan den gulbleka ljuspricken upplöses i solens allt starkare sken. Den står alltså mycket lågt och syns inte i nordligare delar av landet, inte förrän senare i år.

Mars. Hur lämpligt och självklart är det inte att även brandgula Mars kan observeras i mars? Liksom Saturnus är det dock endast i södra delarna av landet som planeten kommer synas, därtill i samma område och samma tid som Saturnus, det vill säga lågt över horisonten i sydost i gryningen. Mars upplöses sedan precis som Saturnus av solens allt starkare sken.

Jupiter. Inte nog med att Mars och Saturnus kommer synas hänga med varandra – även Jupiter deltar i detta planetära konvent. Återfinns således i gryningen lågt i sydost, och försvinner när solen höjer sig allt högre över horisonten. Jupiter syns precis som sina kompanjoner Mars och Saturnus endast från södra delarna av landet.
Under månadens progression kommer planeterna göra en rockad, då Mars får se sig omsprungen av både Jupiter och Saturnus. Eller tvärtom, beroende på hur man ser det. Avståndet mellan Jupiter och Saturnus å ena sidan och Mars å den andra kommer i vilket fall således förändras. Men Jupiter och Saturnus däremot befinner sig under hela månaden på ungefär samma avstånd från varandra, det vill säga när de observeras från vårt land i gryningen.
Av dessa tre planeter är Jupiter just nu ljusstarkast, medan Mars och Saturnus lyser ungefär med samma styrka. Men detta förändras under året. I höst kommer Mars vara ljusstarkast.

Venus. Även i mars syns starkt lysande Venus på natthimlen. När solen sänker sig bakom horisonten framträder Venus högt över horisonten i sydväst. Den kommer röra sig mot nordväst och gå ner kring midnatt, någonstans i västnordväst till nordnordväst.
Venus lyser alltså mycket starkt och är svår att missa, såvida inte himlen är molntäckt.

Vårdagjämning. Under mars är det dags för vårdagjämning. Vårdagjämning sker för oss i Sverige fredag 20 mars klockan 4.50. Vårdagjämningen är alltså inte en hel dag utan sker vid en bestämd tidpunkt, som är densamma över hela planeten, men klockslag och datum är givetvis beroende av i vilken tidszon man befinner sig. Vad är då vårdagjämning? Jo, det är när solens centrum passerar gränsen mellan norra och södra halvan av himlen, denna gräns kallas himmelsekvatorn, och är en tänkt utvidgning av jordens ekvator. Det är då norra halvklotet når sommarhalvåret och södra halvklotet vinterhalvåret.
Några dygn innan vårdagjämningen är natt och dag lika långa. Att detta inte sker vid vårdagjämningen, då solen så att säga befinner sig i mitten, beror på att jordens luft får solens strålar att kröka sig en smula. Detta sker på bekostnad av natten, eftersom effekten leder till att solen lyser upp en lite större del än halva jordklotet. Detta fenomen kallas atmosfärisk refraktion. Detta kan du läsa mer om på t.ex. SMHI:s webbplats Dagarna omkring vårdagjämningen är lika långa över hela planeten, om man bortser från områdena kring polerna.

Månen i mars.
Måndag 2 mars är månen halv kommande. Detta sker klockan 20.57 för att vara exakt. Den befinner sig då högt i sydväst och går ner omkring midnatt. Samma vecka är månen uppe nästan dygnet runt, för de som bor i norra delen av Sverige. Det kommer överhuvudtaget synas mycket måne denna första vecka i mars.
Måndag 9 mars klockan 18.48 är det fullmåne. Den syns då i öster i all sin poetiska, skinande prakt, inte så högt över horisonten men färdas sedan snett uppåt mot sydöst för att omkring midnatt befinna sig ganska högt över horisonten i söder. Tisdag 10 mars klockan 7.00 träffar månen den punkt på sin omloppsbana då är den är som närmast jorden. Den syns inte för oss i Sverige då, utan har gått ner en stund innan dess i väst.
Måndag 16 mars klockan 10.34 når månen stadiet halv avtagande, således på väg in i skuggorna. Just då kan inte vi i Sverige se den. Och faktum är att den inte syns mycket alls under denna vecka. Tisdag 24 mars klockan 10.28 är månen ny.
Måndag 2 mars återfinns månen, som då alltså är halv, i närheten av den starkt lysande stjärnan Aldebaran, högt i syd. De följs åt över himlavalvet – även om avståndet dem emellan ökar något – och går ner tillsammans i västnordväst omkring midnatt. Under natten mot söndag 8 mars kan man se den nästan fulla månen eskortera stjärnan Regulus i stjärnbilden Lejonet ner mot horisonten i nordväst.

Om man bor i sydligaste delarna av landet kan man onsdag 18 mars få se månen frottera sig med planettrojkan Mars, Jupiter, Saturnus i gryningen, inte särskilt högt över horisonten i sydöst. Även morgonen efter återfinns månen i samma kvarter. I skymningen lördag 28 mars är det Venus tur att få sällskap av månen. De syns högt i västsydväst och går ner tillsammans i nordväst omkring klockan 22. Dagen därpå, söndag 29 mars, gör månen ytterligare en påhälsning hos Aldebaran, högt över horisonten i västsydväst.

Månadens stjärnbild.
Draken. En lång och smal stjärnbild som är synlig året runt för oss här i Sverige, vilket med ett ord heter att den är cirkumpolär – ljusa sommarnätter förhindrar givetvis stjärnbildsåskådning. Den syns på natthimlen mellan Stora björnen och Lilla björnen. Förutom alla stjärnor Draken består av, finns i den många intressanta djuprymdsobjekt att studera. Ett sådant är den så kallade Kattögenebulosan.

Slutligen ett litet boktips. Vid skrivandet av denna himmelsguide är det framförallt ett verk som är oumbärligt och som den största delen av informationen hämtas ifrån. Det är Astronomisk kalender 2020 av Per Ahlin. Den rekommenderas starkt för den som vill fördjupa sitt intresse i stjärnhimlens skiftande ansikten under året.

April 2020.

På grund av den här coronaviruspandemin som drar fram överallt har mars varit en i mitt tycke särdeles hemsk månad. Kan det bli värre? Ja. Men jag hoppas inte. I det här läget tycker jag att det finns en tröst i den monumentala stjärnhimlen, och så hälsosamt det är och rekommenderat att vara utomhus. För stjärnhimlen är i alla fall inte inställd. Och nu när vi trots allt, åtminstone bokstavligt talat, går mot ljusare tider är det verkligen läge att ta tillfället i akt och njuta av stjärnhimlens mirakler. Vad kan väl tillexempel passa bättre i påsk, nu när vi ju uppmanas att förbli hemmavid, än att bege sig ut på kvällarna och bedriva stjärnskådning? Eller de tidiga mornarna: i gryningen onsdag 8 april vankas det nämligen supermåne. Mer om det längre ner. April bjuder dessutom på ett klassiskt meteorregn.

Johan Fagervall.

Planeter i april.
Venus. Även i april är starkt lysande Venus dominerande på natthimlen. Planeten blir synlig ganska högt i väster i skymningen. Går sedan ner i nordväst vid midnatt. I norra delarna av landet kan man även få en skymt av Venus i gryningen lågt i norr.

Mars. Det är bara i södra delen av landet som man kan se Mars under april månad. Den befinner sig i Stenbocken och går upp i gryningen i sydöst, bara för att tona bort i den uppstigande solens sken.

Saturnus. Saturnus med sina ringar, kan liksom Mars och Jupiter endast ses från de södra delarna av Sverige i april. Den återfinns i sydöst i gryningen och försvinner i det begynnande dagsljuset. För att se ringarna behöver du ett teleskop med minst 25 gångers förstoring.

Jupiter. Syns i gryningen lågt över horisonten i sydost från södra delarna av detta avlånga land. Precis som under mars kan man från de allra mest södra delarna av landet även se Mars och Saturnus i sällskap med Jupiter, eftersom himlen fortfarande är något mörkare där när de alla hunnit gå upp; först Jupiter, tätt följd av Saturnus drygt tjugo minuter senare. Och så Mars ytterligare drygt tjugo minuter senare.

Meteorregn.
Lyriderna är ett meteorregn som återkommer i april varje år, och som bjuder på störst aktivitet omkring 16 – 25 april. I år beräknas höjdpunkten ske före gryningen onsdag 22 april, med 10 – 15 meteorer per timme; under sällsynta tillfällen har dock Lyriderna bjudit på uppemot 100 meteorer per timme. I år sammanfaller höjdpunkten med månens frånvaro, varför råder bra förhållanden för observation av meteorregnet, förutsatt att det inte är molnigt.

Lyriderna har fått sitt namn efter stjärnbilden Lyran, då regnets radiant ligger i närheten av denna stjärnbild. Strax innan gryningen 22 april finns Lyran och dess ljusstarkaste stjärna Vega nästan rakt ovanför oss.

Månen i april.
Onsdag 1 april är månen halv kommande, den är således på väg att bli full. Under senare delen av denna vecka kommer månen vara synlig både dagtid och nattid i norra Sverige. Lördag 4 april står månen ganska högt i sydöst och befinner sig då nära stjärnan Regulus, stjärnbilden Lejonets allra ljusstarkaste stjärna. De följs sedan åt över himlavalvet och går ner i väst vid halv fem på morgonen.
Onsdag 8 april, vid klockan 4.35 på morgonen blir månen full. Den befinner sig då en bit över horisonten i sydväst, sydsydväst, och har varit uppe hela natten. Denna måne är en så kallad supermåne. Vad är då detta? Jo, för att ta det från början: månen rör sig runt jorden i en elliptisk bana, inte en rund. Det betyder att månen ibland är närmare jorden och ibland längre ifrån. Punkten när månen är som närmast kallas perigeum. Termen ”supermåne” använder man om en fullmåne eller nymåne inträffar samtidigt som månen befinner sig som närmast jorden, vid perigeum, eller åtminstone mycket nära perigeum. Just i april kommer månen vara som allra närmast jorden några timmar innan fullmånen, nämligen tisdag 7 april kl. 20. Vid klockan 4.35, när fullmånen inträffar, har månen hunnit röra sig bort från perigeum, men inte alltför mycket och kallas därför ”supermåne”. Just den här supermånen kommer dessutom vara lite rödaktig, eftersom den står så lågt. Ett mycket vackert fenomen. Dessutom finns det en term för denna aprilfullmåne, nämligen ”Pink Moon”. Dock har namnet inte med färgen på månen att göra utan med rosa blommor som blommar i april.
Efter detta fantastiska skådespel lugnar dock månen ner sig ett par hekton och under veckans framåtskridande kommer vi se allt mindre av den. I norra Sverige syns den i princip inte alls i slutet av veckan.

Inte heller under början av nästa vecka ser vi mycket av månen. Den roar sig på annat håll. För den som vill studera stjärnhimlen är det således gynnsamma förhållanden. Onsdag 15 april blir månen halv avtagande. Om man ska få en glimt av månen så blir det i så fall lågt i syd i gryningstimmarna. Samma datum, 15 april, och även 16 april, kan man från södra Sverige få en skymt av halvmånen tillsammans med Mars, Saturnus och Jupiter. Lågt i sydost i gryningen. I norra Sverige går man dock miste om detta skådespel.
Torsdag 23 april är månen ny. Lördag och söndag samma vecka finns den kommande månskäran i väster i skymningen. Denna söndag, som alltså är den 26 april, kan man i skymningen få se månskäran befinna sig en bit under Venus i väster, västnordväst. De går ner i väst omkring midnatt.
Torsdag 30 april vid klockan 22.38 blir månen halv kommande. Den finns då högt i väst.

Månadens stjärnbild.
Norra kronan. Norra kronan är Norrbottens landskapsstjärnbild och heter passande nog, i dessa tider, Corona Borealis på latin. Det är en liten stjärnbild som återfinns på norra stjärnhimlen. I april färdas Norra kronan från nordöst mot nordväst över natthimlen. När det mörknar onsdag 15 april efter klockan 21 någon gång finns Norra kronan, och dess starkast lysande stjärna Alphecca, eller Alfa Coronae Borealis på latin, en bit över horisonten i öst. Vid midnatt är den högt i sydsydöst. Närmast liggande stjärnbilder är Herkules och Björnvaktaren.

Maj 2020.

Vi går mot sommaren och mot ljusare tider, snart blir möjligheten att se stjärnhimlen i all sin prakt mycket begränsade för oss här i Sverige. Men än ett tag går det att ta del av en mörk natthimmel. Så passa på att gå ut i mörkret, allra helst nu när inte mycket annat står till buds.

Johan Fagervall

Planeter i maj.
Venus. Ljusstarka Venus fortsätter sitt triumfatoriska segertåg även i maj. När solen går ner i början av månaden återfinns Venus en bit över horisonten i väster. I södra delarna av landet får man några timmar senare se Venus glida ner bakom horisonten i nordväst, men i norra delen av landet, där det nu nästan inte blir mörkt alls, är Venus över horisonten dygnet runt och därmed även synlig i den tidiga gryningen. Men under månadens gång kommer Venus stå allt lägre över horisonten i nordväst och i slutet av månaden får vi tacka för den här gången. Venus tonar då bort i skymningen i norr och försvinner. Sorgligt men sant.

Merkurius. Merkurius är den planet i vårt solsystem som befinner sig närmast solen. Den är därför ofta svår att få syn på, då den drunknar i solens sken. Men efter mitten av maj kan man från södra delarna av landet se denna trots allt ofta ljusstarka planet. Den återfinns då i skymningen lågt i nordväst, strax under Venus, som är ännu lättare att upptäcka. De är som närmast varandra i skymningen fredag 22 maj. I norra Sverige kommer man antagligen inte kunna se Merkurius på grund av att solen går ner senare där.
Under månadens gång avtar Merkurius ljusstyrka och efter detta korta inlägg i den planetära debatten försvinner den sedan i skymningen i början av nästa månad.

Jupiter. Den ljusstarka planeten Jupiter stiger upp i gryningen i sydöst. Och liksom gryningen sker allt tidigare under månadens gång, kommer också Jupiter höja sig över horisonten allt tidigare. I början av maj blir Jupiter synlig någon gång efter klockan tre. Och i slutet omkring klockan ett på natten. Alltid i sydöst. I norra Sverige kommer det dock vara svårt att få ens en skymt av denna planet.
När det sedan ljusnar tonar upplöses Jupiter i sydsydost till söder.

Saturnus. Saturnus med sina ringar stiger, liksom den betydligt ljusstarkare Jupiter, upp över horisonten i sydöst i gryningen. Hela maj ser man alltså Saturnus kampera i Jupiters kvarter, och vice versa. De följs åt och tonar bort i söder i det allt starkare solskenet.

Mars. Mars blir synlig i sydöst i gryningen, omkring klockan fyra, i början av månaden, och efter klockan två i slutet – då har Mars också rört sig en smula österut. Mars lyser dessutom starkare i slutet av månaden jämfört med början, eftersom avståndet till planeten har minskat. Den står dock mycket lågt och det blir svårt att se den annat än från sydligaste delarna av landet.

Månen i maj.
Blott några timmar innan fredag 1 maj blir månen halv kommande. När skymningen faller finns månen ganska högt över horisonten i sydväst. Någon timme innan gryningen går den ner i nordväst. Natten mot lördag 2 maj avlägger ber månen om audiens hos stjärnan Regulus i Lejonet, och beviljas givetvis; en formalitet endast, när en så celeber personlighet som månen knackar på och vill in. Detta sker omkring midnatt, ganska högt i västsydväst. De följs sedan åt och går ned bakom horisonten i västnordväst. I norra Sverige börjar det dock ljusna innan denna final.
Torsdag 7 maj blir månen full. Detta sker klockan 12.45 och månen är då inte synlig. Efter klockan 21 går månen upp i sydöst; lite senare i norra delen av Sverige. Några timmar efter midnatt, natten mot tisdag 12 maj, stiger månen upp i sydöst tillsammans med Jupiter och Saturnus. Detta ser man dessvärre inte i norra Sverige, där månen knappast orkar sig över horisonten alls. Torsdag 14 maj blir månen halv avtagande. Den är då inte synlig från Sverige. Går inte upp förrän i sydöst natten mot fredag 15 maj. Samma datum kan man i gryningen i södra Sverige se månen höja sig över horisonten i sydöst tillsammans med planeten Mars – först kommer Mars en stund senare ansluter halvmånen. Inte illa!
Fredag 22 maj blir månen ny. Söndag 24 maj kan man i södra Sverige i skymningsljuset efter klockan 22 någon gång lågt i nordväst få se den tunna månskäran alldeles nära Merkurius och Venus samt stjärnan Elnath. I norr är det vid den tiden ännu alltför ljust.
Lördag 30 maj blir månen halv kommande. Den är då inte synlig från Sverige, utan går upp i östnordöst först efter klockan 12 på dagen.

Månadens stjärnbild.
Svanen. Svanen heter Cygnus på latin. Svanen finns på norra stjärnhimlen, öster om Lyran och väster om Ödlan. Den består bland annat av stjärnorna Gamma Cygni, Albireo och Deneb, som är en så kallad superjätte och som strålar ut mer ljus på en dag än solen på 140 år. I början av maj framträder Svanen strax ovanför horisonten i nordöst. Den sprider ut sina vingar och flyger sedan snett uppåt och försvinner i dagsljuset ganska högt ovanför horisonten i öst, sydöst. I slutet av månaden blir den efter att mörkret fallit synlig högt i öst.
Genom att använda fem av Svanens stjärnor, bildas Norra korset, som alltså är en så kallad asterism i Svanen – en asterism är en icke officiell stjärnbild.

Juni 2020.

Det är inte mycket vi i Sverige kan njuta av stjärnhimlen så här års. Men Mars stigande stjärna, om det något motsägelsefulla uttrycket ursäktas, är i alla fall något de flesta i detta land kan låta sig hänföras av, i de varma juninätterna. Och senare även Venus, åtminstone vad gäller södra Sverige. Ett annat spektakulärt fenomen, och som hör sommarhalvåret till, är så kallade nattlysande moln. Och så givetvis, apropå spektakulära fenomen: den mytomspunna och i mitt tycke poetiska, mystiska midnattssolen i norra Sverige.

Johan Fagervall

Planeter i juni.

Merkurius. I början av månaden kan man i södra Sverige i skymningen få se en skymt av Merkurius, lågt i nordväst – i norra Sverige är det antagligen alltför ljust för att Merkurius ska kunna skådas, även om den finns där.

Mars. Syns lågt i öst, sydöst i den tidiga gryningen, eller strax innan, i södra delarna av landet, ju längre söderut, desto bättre kan den ses i och med att det ljusnar tidigare ju längre norrut man befinner sig. Det intressanta är att Mars kommer närmare oss under månadens gång, och blir allt ljusstarkare. Dessutom går den upp tidigare och stiger allt högre på himlen. Och det är åt öst, sydöst man ska rikta blicken, för det är där det händer. Efter midsommar lyser Mars starkare än de flesta stjärnor. Det blir spännande.

Jupiter. Befinner sig lågt i sydöst, söder under natten, ett tag efter det mörknat, innan det ljusnar igen, då den upplöses i söder. Jupiter avnjuts bäst i södra Sverige på grund av det något längre kvardröjande mörkret, samt det faktum att horisonten kommer i vägen, ju längre norrut man befinner sig. Går upp tidigare och tidigare, och en smula högre ju längre månaden är gången.

Saturnus. Bakom Jupiter smyger Saturnus omkring i sina ringar till trenchcoat och hatt. Lågt i sydöst, skuggar Jupiter söderut. Dyker upp ett tag efter mörknat och försvinner sedan i ljuset. Liksom Jupiter kommer Saturnus höja sig över horisonten allt tidigare och något högre under månadens framåtskridande.

Venus. Syns i gryningen från och med kring midsommar i södra delarna av landet, lågt i nordöst. I de nordligare delarna av landet får man, på grund av ljuset, vänta till mitten av juli innan man också kan se Venus, just i nordväst. En längre period av närvaro från Venus väntar således.

 

Månen i juni.

Fredag 5 juni klockan 21.12 blir månen full. Drygt en halvtimme senare går månen upp i sydöst. Samma kväll passerar ungefär hälften av månen genom jordens halvskugga därute i rymden. Det blir då en förmörkelse av månen. Månen är på väg upp över horisonten här i Sverige när förmörkelsen redan börjat. Tyvärr är den del av skuggan som faller på månen så pass blek i sin uppenbarelse att det inte går att se fenomenet med blotta ögat. Givetvis tillkommer den ljusa sommarhimlen som en för iakttagandet försvårande omständighet. Vi får i princip se oss som snuvade på detta fenomen. Månen lämnar sedan skuggan klockan 23.07 och går ned vid klockan tre på natten.

Tisdag 9 juni kommer månen gå upp omkring klockan ett på natten i sydöst tillsammans med Jupiter och Saturnus. Detta kan man då se från södra Sverige. De följs åt ett tag, till planeterna löses upp i dagsljuset som brustabletter i ett vattenglas.

Lördag 13 juni blir månen halv, avtagande. Detta sker klockan 8.24 för att vara exakt. Den befinner sig då över horisonten i sydsydväst. Någon timme innan dess, strax innan gryningen kan man i ostsydost se månen och brandgula Mars hänga gäng.

Under förmidagen fredag 19 juni rör sig månen framför planeten Venus – Venus ska vara så pass ljusstark att man i vanliga fall ska kunna se den även på dagen. Den här gången befinner sig emellertid den tunna månskäran och Venus ganska nära solen. Det kan alltså bli svårt att se hur månen kör en screen, som de säger i ishockey, på Venus. I vilket fall når månen Venus inte långt efter klockan 10. Om man ska ha någon chans att se detta behöver man befinna sig i skugga till att börja med men ha uppsikt över himlen som ligger till höger om solen. Månen och Venus befinner sig högt i sydöst. Om du använder ett teleskop kan du se att det inte bara är månen som är en skära, utan även Venus. Kom ihåg att inte titta på solen genom teleskopet då du kan få permanenta ögonskador av detta!

Varning! Titta aldrig på objekt nära solen utan lämpliga säkerhetsåtgärder. Var extra noggrann med att aldrig rikta optiska instrument mot solen och titta inte i dem. Om du gör det kan du få obotliga ögonskador eller bli helt blind.

Söndag 21 juni klockan 8.41 är månen ny. Den befinner sig då högt i öst, nära solen såsom det anstår en nymåne, och ej synlig för oss. I skymningen torsdag 25 juni syns månen tillsammans med stjärnan Regulus i väst; detta ser man bäst i södra Götaland. Längre norrut förhindrar det kvardröjande dagsljuset all glimt av denna händelse.

Midnattssolen.
Vad är midnattssol? Det är när solen under ett dygn aldrig går ner under horisonten, detta kallas också för ”polardag”. Detta fenomen inträffar norr om norra polcirkeln under sommarhalvåret och söder om södra polarcirkeln under vårt vinterhalvår. Sedan finns det något som kallas ”lokal midnatt” och det är tidpunkten när midnattssolen står rakt i norr – då rör det sig om en ”äkta midnattssol”. Vad klockan är när midnattssolen står rakt i norr beror på var man befinner sig. Midnattssolen syns i norra Sverige och under en längre period, ju längre norrut man befinner sig. Här finns en lista med platser och tider. Midnattssol på Wikipedia.

Sommarsolståndet.
Klockan 23.44 lördag 20 juni inträffar sommarsolståndet. Vid den tidpunkten har jorden gått exakt ett kvarts varv runt solen sedan vårdagjämningen och det är också då som jordaxeln lutar som mest mot solen. Dagen den 20 juni är årets längsta dag och natten mellan 20 juni och 21 juni är årets kortaste. På andra halvklotet är det tvärtom. Sommarsolståndet på Wikipedia.

Solförmörkelse.
Tidigt söndag 21 juni är det solförmörkelse. Dessvärre syns den inte här i Sverige. För mer information se NASA:s hemsida.

Nattlysande moln.
Nattlysande moln är den molntyp som ligger allra högst i jordens atmosfär, på 85 kilometers höjd, det vill säga i mesosfären nära gränsen till termosfären. Dessa moln syns inte på dagen då de är alltför skira och tunna, ja likt ömtåliga maneter i djupet. Men när natten fallit och allt blivit stilla, då kan under rätt förhållandens dessa trolska och vackra moln framträda, genom att solen skiner från bakom horisonten rakt upp på dem och får dem att skimra mystiskt, lockande liksom ett himmelskt budskap till oss att kanske stanna upp och reflektera över livets förgänglighet och värdesätta det vi har. Eller helt enkelt bara beundra denna sköna syn.
Det här är ett fenomen som uppträder främst i juli och augusti men som kan vara synligt så tidigt som i maj och långt in i september.

Juli 2020. 

Det märks inte mycket än men mörkret har långsamt börjat återvända och mot slutet av månaden, om inte förr, kan det bli fina möjligheter till vissa stjärnhimmelsobservationer, förutsatt att man inte har något emot sena sommarnätter; sådana kan ju vara särskilt magiska, särskilt om de också är varma. I juli har vi en ej synlig halvskuggeförmörkelse att se framemot (vi kan åtminstone föreställa oss den) och två så kallade oppositioner, samt ett meteorregn. 

Johan Fagervall. 

Planeter i juli.

Venus. Sedan midsommar har man i södra Sverige kunnat se Venus lågt i nordöst efter klockan tre på natten någon gång. Nu under juli kommer Venus bli synlig också i övriga Sverige. I norra Sverige, där det är ljust längre på kvällarna och in på natten, dröjer det en bit in i juli innan Venus allt tidigare uppgång och tiden för den litet mörkare stunden på dygnet sammanfaller och alltså Venus med fördel kan observeras. Och vackra mystiskt lysande Venus kommer gå upp i nordöst. Den exakta tidpunkten beror på var i landet man befinner sig, Venus blir dessutom synlig tidigare och tidigare. I Malmö i början av månaden blir Venus synlig i nordöst omkring klockan 3 på natten och klockan kvart över två i slutet av månaden. I Kiruna i början av månaden går Venus upp vid 1.30 på natten i nordöst, men är svårobserverad på grund av solens sken. I slutet av månaden blir Venus, i Kiruna, synlig i nordöst vid midnatt. 

Mars. Mars kan observeras under natten. I början av månaden höjer den sig över horisonten i öst ungefär en halvtimme efter midnatt, eller något senare beroende på hur långt västerut i landet man befinner sig. Den höjer sig mot sydöst och bleknar sedan bort i takt med att solen stiger upp. Mars lyser starkt och kommer närmare jorden under månadens gång, varför dess skenbara ljusstyrka ökar ju längre in i juli vi rör oss. Den blir dessutom synlig över horisonten allt tidigare, himlen blir ju också mörkare. Allt sammantaget kommer man under juli kunna se mer och mer av Mars. 

Jupiter. Den gulvita planeten är synlig i juli, framförallt i de sydligare delarna av landet. Den höjer sig över horisonten i sydöst omkring klockan 23 i början av månaden och vid klockan 21 i slutet – dess uppstigande kan då vara svårt se på grund av skymningsljuset. Den styrker sedan lågt över och nästan parallellt med horisonten och försvinner i sydväst i gryningen i början av månaden och några timmar innan dess i slutet.

Tisdag 14 juli står Jupiter i opposition, vilket i det här fallet betyder att Jupiter befinner sig mittemot solen från jorden sett. Detta innebär också att Jupiter då lyser som starkast och därför är särskilt gynnsam att observera. Med en bra kikare bör du kunna se Jupiters fyra största månar, som ljuspunkter kring planeten. 

Saturnus. Liksom den betydligt ljusstarkare Jupiter befinner sig Saturnus och dess ringar för tillfället i ett läge på himlen där den endast syns från de södra delarna av landet. Den följer Jupiter lågt över horisonten i sydöst och går ner i sydväst. I början av månaden går den upp kring klockan 23 och ner vid klockan 5 på morgonen, men försvinner innan dess i dagens begynnande ljus. Under månadens fortskridande kommer uppgång och nedgång ske allt tidigare och i slutet går Saturnus upp vid klockan 21 och ner vid klockan 2.

Också Saturnus står i opposition i juli, närmare bestämt måndag 20 juli. 

Merkurius. Merkurius kan vara svår att få syn på, då detta är den planet som ligger närmast solen och har sin bana innanför jordens. Merkurius befinner sig helt enkelt i solens närhet och dess trots allt starka ljus dränks i solens sken. Nära månadsskiftet mellan juli och augusti kan man i södra delarna av landet få en skymt av Merkurius lågt i nordöst, strax innan solens uppgång. I allra sydligaste delen av landet kan man se Merkurius i några veckor innan den försvinner i gryningsljuset för den här gången. 

Månen i juli.

Söndag 5 juli klockan 6.44 blir månen full. Just vid den tidpunkten är månen inte synlig från detta land vi kallar Sverige. Inte förrän i skymningen går månen upp, och då i sydöst, och den förblir lågt över horisonten ända till den går ner i sydsydväst några timmar senare. På grund av detta kommer den tyvärr inte vara möjlig att observera från norra Sverige. I södra Sverige däremot kan man se denna ståtliga fullmåne och hur den dessutom uppträder tillsammans med Jupiter och Saturnus.

Samma dygn är det även dags för en ny halvskuggeförmörkelse, precis som för en månad sedan. En halvskuggeförmörkelse innebär att månen rör sig in i jordens halvskugga, den så kallade penumbra. Tyvärr är månen inte synlig från Sverige vid tidpunkten för halvskuggeförmörkelsen – inte för att det spelar någon större roll; inte heller från de platser där månen är synlig kommer man kunna skönja något av detta skådespel, då den delen av halvskuggan som faller på månen den här gången, är alltför ljus för att kunna observeras.

Natten till söndag 12 juli står månen nära rödgula Mars, lågt i öst. De följs åt över himlen till Mars bleknar bort i det allt starkare gryningsljuset. De är då en bit över horisonten i sydöst.

Klockan 1.29 nästa natt, när almanackan visar måndag 13 juli, blir månen halv avtagande. Den står då lågt i öst, återigen ganska nära Mars. I gryningen fredag 17 juli står månen lågt i nordöst, ostnordost, och bildar då en triangel tillsammans med Venus och stjärnan Aldebaran.

Måndag 20 juli klockan 19.33 blir månen ny och den kommande månskäran syns inte förrän onsdag i skymningen, lågt i västnordväst, och då framförallt i Götaland. Onsdag 27 juli klockan 14.33 är månen halv kommande och återfinns då mycket lågt i ostsydost, sydöst. 

Meteorregn.

Södra Delta-Aquariderna är ett meteorregn som uppträder om somrarna, i juli och augusti, med en topp i aktiviteten i slutet av juli. Det här året sker toppen fredag 28 juli och lördag 29 juli och man kan då observera uppemot 15 – 20 stjärnfall, eller meteorer, per timme. Namnet kommer sig av att meteorregnet har sin radiant, punkten där meteorerna synes härstamma från, i stjärnbilden Vattumannen eller Aquarius på latin.

 

Det blir två mäktiga, suggestiva nätter, med Mars i ostsydost, och Saturnus och Jupiter i sydsydväst och så meteorregnet och dess radiant där emellan.

Augusti 2020.

Det är augusti och det blir mörkt på nätterna igen, över i stort sett hela landet, vad det lider i alla fall. Då är tiderna för stjärnskådning tillbaka med besked och det är väl ändå ganska skönt. Månaden bjuder på sedvanliga planetära möten och lunarkonferenser. Men även ett efterlängtat meteorregn i form av Perseiderna. Passa även på att få en skymt av de nattlysande molnen. Vi får hoppas på stjärnklara nätter och ljumma vindar!

Johan Fagervall.

Planeter i augusti.

Merkurius. Den här planeten befinner sig närmast solen och är därför svår att få syn på, trots sin ljusstyrka. Men i månadsskiftet juli augusti kan man från södra Sverige se Merkurius lågt i nordöst, strax innan klockan fyra på morgonen. Under det att det ljusnar rör sig planeten sedan snett upp över himlen i östlig riktning och tonar sedan bort i det begynnande solskenet. Ju längre söderut i landet man befinner sig, desto längre tid kommer man kunna njuta av Merkurius vackra strålglans. I sydligaste delarna av landet är Merkurius synlig några veckor innan ett nytt kapitel börjar i Merkurius storslagna saga och vi får säga adjö för den här gången.

Venus. Denna ljusstarka planet kan i augusti skådas över hela landet och blir synlig i nordöst ett tag efter midnatt. Rör sig uppåt och österut, försvinner sedan i gryningens allt starkare ljus en bit över horisonten i öst. När Venus visar sig såhär i gryningen, brukar den på många språk poetiskt gå under namnet morgonstjärnan. När den istället framträder på kvällen kallas den för aftonstjärnan.

Mars. Den rödgula planeten Mars går i början av augusti upp i öster någon gång runt klockan 23, 23.30, beroende på var i landet man befinner sig. Mars lyser allt starkare ju längre in i augusti vi rör oss, detta på grund av att planeten kommer närmare jorden. I slutet av månaden skiner Mars ikapp med den, bortsett från solen, ljusstarkaste stjärnan Sirius. Mars går då upp i öster någon timme tidigare än i början av månaden. Mars är synlig augustinätterna igenom och tonar sedan bort i gryningen, högt över i horisonten i sydsydväst, sydväst.

Jupiter. Jupiter, denna ljusstarka, mäktiga planet – solsystemets absolut största – blir i skymningen synlig som en över horisonten lågt stående ljusprick i sydöst, sydsydöst. Det är framförallt i södra delarna av Sverige som man kan räkna med att få se Jupiter. Jupiter, åtföljd av Saturnus, stryker under nattens lopp lågt över horisonten mot sydväst och går ner i sydsydväst någon gång kring klockan två på natten, beroende på var i landet man uppehåller sig. Mot slutet av månaden går Jupiter upp tidigare och ner vid midnatt redan, fortfarande över horisonten i söder.

Saturnus. Saturnus skuggar Jupiter lågt över horisonten i söder. Blir synlig i skymningen i sydsydöst, strax till vänster om Jupiter. Och precis som är fallet med den betydligt ljusstarkare kamraten, är Saturnus framförallt möjlig att se från södra delarna av landet. Saturnus går sedan ner i gryningen i sydväst, en stund efter Jupiter. Och i takt med augusti månads framskridande tidigareläggs upp- och nedgång för Saturnus och dess ringar, som för övrigt och trots sitt solida intryck, består av en otalig mängd partiklar av is och sten. Ringarna mäter endast 100 meter i tjocklek – men är över 200 000 kilometer breda.

Månen i augusti.

Lördag 1 augusti, i skymningen, uppträder månen i sällskap av både Jupiter och Saturnus, lågt över horisonten i söder – det här kan endast avnjutas i södra Sverige. Även i kvällningen söndag 2 augusti kan man från södra Sverige uppleva en nu nästan full måne agera följeslagare åt Saturnus och Jupiter.

   Måndag 3 augusti kl. 17.59 blir månen full. Den är då inte synlig från Sverige, går upp runt kl. 23 i sydöst. Stryker sedan lågt över horisonten, återigen förföljande Saturnus och Jupiter, bara för att sedan gå ner i sydväst några timmar senare. Under veckans gång stiger så månen allt högre över horisonten och vi får njuta mer och mer av dess skinande prakt. Natten mot söndag 9 augusti syns månen kila stadigt med Mars – går upp tillsammans med den i öst kring klockan 23 och följer sedan planeten upp över himlen mot syd, där Mars därefter tonar bort i det allt starkare solskenet. Även kvällen efter kan man få se något liknande.

   Tisdag 11 augusti klockan 18.45 blir månen halv. Den befinner sig då under horisonten från Sverige sett. Masar sig över horisonten i nordost omkring klockan 23. Natten mot torsdag 13 augusti kan man få se månen hänga med stjärnan Aldebaran över horisonten i öst. Och efter midnatt natten mot lördag 15 augusti syns en avtagande månskära avlägga visit hos Venus i nordost. Avståndet mellan dem krymper något under natten.    

   Onsdag 19 augusti klockan 4.42 blir månen ny och ej synlig för någon på jorden.    

   Tisdag 25 augusti klockan 19.58 är månen halv. Den står då lågt i söder. I skymningen, omkring klockan 21, fredag 28 augusti är det dags igen för månen att avlägga visit i Jupiters och Saturnus kvarter lågt över horisonten i syd. Det här kan man, med vissa justeringar vad gäller deras positioner i förhållande till varandra, få uppleva även kvällen efter.

Stjärnfall.

Perseiderna. Precis som i augusti förra året kommer nu jorden återigen passera genom kometen Swift-Tuttles bana. I denna bana finns rester efter kometen och detta kometdamm ger upphov till meteorregnet Perseiderna. Perseiderna ser ut att ha sitt upphov, sin radiant, i stjärnbilden Perseus. I detta fall betyder det att stjärnfallen alltid kommer vara riktade bort från Perseus, men vara synliga över hela himlen.
Perseiderna är som mest aktiva nätterna kring onsdag 12 augusti och skådas därför med fördel då, förutsatt givetvis att det är stjärnklart. I skymningen befinner sig Perseus lågt över horisonten i nordöst, rör sig sedan högre upp mot öster. Månen är halv tisdag 11 augusti och kan därför med sitt sken störa en aning, under senare halvan av natten. Speciellt i norra Sverige blir detta mest påtagligt eftersom man där först måste invänta det aningen fördröjda mörkret (i jämförelse med södra delarna av landet) och när det väl blivit mörkt, ja då parkerar månen i närheten med strålkastaren på halv styrka.

Nattlysande moln. På nätterna under sommarhalvåret kan man få se så kallade nattlysande moln. Fenomenet beror på att solen som ligger under horisonten, lyser upp på de tunna molnslöjorna som befinner sig högt upp i atmosfären, på 80 kilometers höjd. Nyligen hade SVT ett inslag om saken.

September 2020.

Redan september och mörkret tätnar, faller tidigare och tidigare. Höstdagjämningen närmar sig med stormsteg, som det brukar heta. Då blir det fina tillfällen till stjärn- och planetskådning. I september kan de flesta i detta land se framemot inte mindre än fem planeter. Även några möten mellan månen och andra himlakroppar sker naturligtvis och Uranus kommer att kunna observeras som en liten ljusprick – satsa på en månfri natt och ta gärna hjälp av en kikare.

Johan Fagervall.

Planeter i september.

Venus. Planeten Venus syns genom hela månaden. Den går upp i nordost, ostnordost ett tag efter midnatt – tidpunkten varierar beroende på var i landet man befinner sig. Försvinner sedan i gryningsljuset högt i öst.
   Den imponerande ljusstarka Venus är en fin planet att skåda och väl värd åtminstone en tidig morgon, alternativt sen natt. Venus lyser, liksom solsystemets alla planeter, med ett fast sken på natthimlen, medan stjärnorna blinkar. Det kan du tänka på, om du undrar om det du ser är en planet eller en stjärna. Orsaken är att planeterna befinner sig mycket närmare oss här på jorden, än vad stjärnorna gör.

Mars. Mars går i september upp i öst före skymningen i norra Sverige och efter skymningen i södra Sverige. Den står sedan högt i syd, sydväst när det dagas. Mars är synlig hela månaden och blir dessutom alltmer ljusstark ju längre in i september vi rör oss, detta eftersom den närmar sig opposition, läget då den från vårt perspektiv står mittemot solen – sker i mitten av oktober, men redan i slutet av september lyser Mars starkare än Jupiter.
   Genom hela månaden går Mars alltjämt upp i öst men hinner, på grund av att gryningen sker allt senare, röra sig längre västerut innan den tonar bort en bit över horisonten i väst när solen till sist bryter igenom mörkret med sina första strålar.

Jupiter. Denna gulvita jätte fortsätter också i september att vara synlig från de södra delarna av landet, lågt över horisonten i syd, där den blir synlig i skymningen. Detta gäller hela månaden, likaså i slutet, men minns att skymningen då faller något tidigare. Går ner i sydsydväst vid midnatt i början av månaden och kring klockan 22 i slutet. De exakta tiderna varierar förstås beroende på var i landet man befinner sig. Längst ner i södra Sverige kan man tillexempel få en timme mer av Jupiter än högre upp i landet.

Saturnus. Liksom föregående månader följer Saturnus den betydligt ljusstarkare Jupiter i spåren, en bit över horisonten i syd. På grund av att den inte lämnar sitt sydliga läge, kan denna inringade planet endast observeras från de södra delarna av landet.
Saturnus blir synlig i skymningen, tillsammans med Jupiter, genom hela månaden. Går ner i sydsydväst kring midnatt i början av september, och runt klockan 22 i slutet, det vill säga en stund efter Jupiter.

Uranus. Uranus finns tillgänglig på natthimlen som en liten blygsam ljusprick under hela september men syns bäst i mitten av månaden, då månen är ny, och himlen därför mörkast. Planeten går att se med blotta ögat men observeras lättare med hjälp av en kikare. Den 17 september runt klockan 23.30 finns Uranus ganska högt i ostsydost. Ta hjälp av Mars och Väduren för att hitta Uranus, se bilden härintill, som kommer från programmet Stellarium.
Under hela månaden går Uranus upp i ostnordost i skymningen, som alltså sker tidigare och tidigare, stiger sedan upp över himlen för att försvinna ganska högt över horisonten i sydväst i gryningen.

Månen i september.
Onsdag 2 september klockan 7.22 blir månen full. Den syns då inte från vårt land, går upp i ostsydost kring klockan 21 samma dag och förblir sedan uppe hela natten innan den går ner på morgonkvisten i västsydväst. Lördag 5 september går månen upp i öst runt klockan 21, inte långt från Mars, som också går upp i den riktningen vid ungefär samma tid. De följs sedan åt mot söder, och vid midnatt återfinns de mycket nära varandra en bit över horisonten i ostsydost. I gryningen har de rört sig vidare över himlavalvet och befinner sig nu ännu närmare varandra i sydsydväst. Ungefär samma spektakel upprepar sig på söndagskvällen 6 september och natten mot måndag, förutom att månen och Mars då uppträder längre ifrån varandra.
   Onsdag 9 september runt klockan 22.30 går månen upp i nordost och syns då nära stjärnan Aldebaran. Tillsammans rör de sig sedan över himlavalvet för att omkring ett på natten mot torsdag 10 september befinna sig över horisonten i öst. Senare samma dygn, närmare bestämt klockan 11.26 blir månen halv avtagande. Den finns då ganska högt i väst.

   Innan gryningen söndag 13 september kan man se månskäran högt i ostnordost nära stjärnan Pollux i stjärnbilden Tvillingarna. En bit nedanför detta syns även planeten Venus. Venus återkommer sedan i månens närhet, redan natten mot måndag 14 september. Månen går då upp i nordöst, omkring klockan ett på natten, tätt följd av Venus som dyker upp bakom horisonten omkring klockan två, alldeles under månen. Runt klockan fyra på natten står de en bit över horisonten i öst.
   Torsdag 17 september är månen ny, vilket sker klockan 13.00 för att vara exakt. Torsdag 24 september klockan 3.55 blir månen halv kommande, då utom synhåll för oss i Sverige. Går sedan upp i söder i skymningen och stryker längs horisonten, i sällskap av Jupiter och Saturnus, för att därefter gå ner omkring klockan 21. Även fredag 25 september framträder månen i Jupiters och Saturnus närhet lågt över horisonten i syd i skymningen. Går ner vid klockan 21 i sydsydväst.

Höstdagjämning. På tisdag 22 september klockan 15.31 svensk tid sker höstdagjämningen, som inte är någon dag utan en enskild händelse. Det är den stunden då solskivans centrum passerar gränsen mellan norra och södra himlavalvet (den som kallas himmelsekvatorn) på sin väg söderut. Något dygn senare är dag och natt lika långa.

Källor. Jag har nämnt det förut men den oumbärliga källan till denna himmelsguide är Astronomisk kalender 2020 av Per Ahlin. Ett annat hjälpmedel är Stellarium som kan laddas ner gratis på Stellarium.org. Och under länksamlingen här på hemsidan hittar ni flera användbara hemsidor!

Oktober 2020.

Nu har det blivit mörkt på riktigt igen och förhållandena är goda för stjärn- och planetskådning, speciellt som inte snön kommit ännu; om man nu bor på en plats i landet där snön brukar komma. I oktober finns det chans att i Sverige observera inte mindre än sex planeter – i detta fall, alla utom Neptunus. Vi får dessutom uppleva en så kallad ”blå måne” – förklaringen till vad det är, följer längre ner. Ta gärna en kikare till hjälp när du observerar stjärnhimlen. Och varför inte ett liggunderlag, så slipper du nackspärr. Glöm heller inte att klä dig ordentligt!

Johan Fagervall.

Planeter i oktober. Venus. Även i oktober får vi njuta av vackra Venus strålande sken. Planeten går ju emellanåt under epiteten aftonstjärnan respektive morgonstjärnan och nu är det morgonstjärnan som gäller, då Venus går upp i ostnordost några timmar efter midnatt och sedan rör sig uppåt, söderut över horisonten för att försvinna i soluppgången ganska högt i sydost. Detta förhållande gäller i början av oktober. I slutet av månaden har uppgången förskjutits med någon timme och sker i öst. Färden går sedan i samma snett stigande riktning och avslutas i gryningen när Venus tonar bort högt i sydöst.

Mars. Den rödgula planeten Mars är glädjande nog fortsatt synlig, även i oktober. Syns hela natten under första halvan av oktober, från alla platser i landet. Framträder i skymningen lågt i öster. Rör sig uppåt och söderut under nattens gång för att nå sin högsta höjd i söder, rör sig sedan snett nedåt, västerut och försvinner lågt i väster i gryningsljuset. I slutet av månaden får man uppleva hur Mars hinner försvinna bakom horisonten i väster innan gryningen.Mars befinner sig nu nära jorden och lyser en aning starkare än Jupiter. Under tisdag 13 oktober står Mars i opposition till solen och lyser då starkare än vid något annat tillfälle under året, är dessutom alltså synlig hela natten, samtidigt som månen är tunn och går upp ganska sent, runt klockan 01.30. Perfekt för observation av Mars alltså.

Jupiter. Det är främst i södra Sverige man kan njuta av Jupiters blekgula sken, eftersom den står lågt i syd. I nordligaste delarna av landet kan man därför inte alls se planeten. Det blir alltså i stort sett som i september: Jupiter syns lågt över horisonten i söder, det exakta läget varierar förstås beroende på var i landet man befinner sig. Några timmar senare går planeten ner i sydväst, sydsydväst.

Saturnus. Saturnus uppenbarar sig i samma område på himlen som Jupiter och syns därför inte från nordligaste delarna av landet. Men om man uppehåller sig längre söderut kan man alltså också i oktober ha det privilegierade nöjet att skåda Saturnus i hasorna på Jupiter. Tonar fram i kvällningen nära horisonten i söder - är inte lika ljusstark som Jupiter, vilket betyder att man måste invänta en något mörkare himmel innan också Saturnus blir synlig. Går sedan ned en stund efter Jupiter i sydväst, sydsydväst. Det exakta klockslaget varierar alltså beroende på var i landet man står.

Uranus. I oktober kan man, liksom i september, betrakta planeten Uranus, som trots att den är synlig för blotta ögat länge misstogs för en stjärna; inte förrän 1781 fick man klart för sig att det faktiskt var en planet. Det är inte så svårt att förstå när man ser vilken blygsam ljusprick den är. Använd med fördel kikare. I mitten av oktober, när månen inte är full, är lämpligast för att skåda Uranus.Rikta blicken söderut efter att mörkret fallit. Använd stjärnbilden Väduren och planeten Mars för att finna Uranus. Uranus befinner sig nedanför Väduren och till vänster om Mars. Se bild.

Merkurius. I slutet av månaden finns chans att få en glimt av Merkurius, som alltså är den planet som rör sig närmast solen. Just detta, att den är den innersta planeten, gör den svår att observera, då den, trots sin höga ljusstyrka, drunknar i solens sken. Syns från slutet av månaden i gryningen i ostsydost. Detta gäller även i början av nästa månad, men det tar vi då!

Månen i oktober. Månadens första dag, torsdag 1 oktober, blir månen full - detta sker klockan 23.05. Den befinner sig då över horisonten i söder, inte långt från planeten Mars. Och fredag 2 oktober kommer dessa två himlakroppar röra sig ännu närmare varandra. De går då upp i öst omkring klockan 19.00. Vid midnatt har de tillsammans rört sig mot söder och står då en bit över horisonten i sydsydost. Även kvällen därpå, lördag 3 oktober, finns månen och Mars nära varandra, likt två vänner som inte riktigt ännu är beredda att släppa taget, även om avståndet då ökat en aning.

På tisdag kväll, 6 oktober, sker ännu en anmärkningsvärd tilldragelse. Månen går då upp i ostnordost omkring klockan 20.00, tätt följd av stjärnan Aldebaran. Kring midnatt befinner de sig över horisonten i öst.

Lördag 10 oktober klockan 02.40 blir månen halv avtagande. Står då ganska högt i öst.

Natten mot tisdag 13 oktober finns möjlighet att se månskäran i närheten av stjärnan Regulus. Klockan 4.00 återfinns de två himlakropparna en bit över horisonten i öst. Och ungefär samma tid ett dygn senare, onsdag 14 oktober, syns den nu ytterligare något tunnare månskäran i Venus grannskap, också en bit över horisonten i öst. När solens första strålar lyser upp himlen har de rört sig en bit uppåt, söderut, och står då ganska högt över horisonten i ostsydost.

Fredag 16 oktober klockan 21.31 blir månen ny.

När det mörknar torsdag 22 oktober syns månen lågt i syd, alldeles intill Jupiter och Saturnus. Något liknande får man uppleva även i skymningen fredag 23 oktober, men då har månen flyttat sig till vänster om planeterna. Några timmar tidigare, närmare bestämt klockan 15.23 har månen blivit halv kommande – syns i den stunden inte från Sverige.

Torsdag 29 oktober är det dags för en nästan full måne att avlägga visit hos Mars. I skymningen står de lågt i öst. Följer sedan åt varandra uppåt, söderut över himlen. Omkring klockan 20.00 ses de ganska högt i sydost och vid midnatt ännu lite högre i sydsydväst. Månen och Mars går ner i väster en stund efter klockan 04.00.

Lördag 31 oktober klockan 15.49 blir månen full. Inte synlig i Sverige vid den tidpunkten, men går upp i ostnordost någon stund senare. Detta är alltså månadens andra fullmåne, vilket är en ganska ovanlig företeelse – senast det skedde var i mars 2018. Detta kallas för ”blå måne” och det engelska uttrycket ”once in a blue moon”, betyder just något som sker mycket sällan; det har dock inget med färgen på månen att göra. Däremot kan en blåaktig måne synas ibland, under vissa atmosfäriska omständigheter. Nästa gång en blå måne – det vill säga i bemärkelsen två fullmånar på en månad – framträder är i augusti 2023.

Främsta källor.
Astronomisk kalender 2020 av Per Ahlin.
Stellarium.org.

November 2020

Nu när november förestår kommer vi alla stjärnskådare och himmelsnjutare att få glädjen av allt tidigare solnedgångar och längre tider av det så trevliga mörkret, åtminstone för oss som har den norra stjärnhimmlen ovanför.

För studier som kräver lite mer, så som kikare och teleskop finns gott om av objekt lägga kraft på, stjärnhopar och galaxer. Kanske vill man beta av några av det som Charles Messier gjorde en katalog på redan med början på 1770-talet. Ett exempel kan vara Orionnebulosan, som fick nummer 42 i Messiers katalog och som under mörka förhållanden utan ljusföroreningar, kan ses med blotta ögat som en suddiga fläck utgörandes den mellersta "stjärnan" i Orions svärd. Men för den mer allmänintresserade som kanske inte lägger extra tid på himmlen kan vi berätta att stjärbilden Orion reser sig sent på kvällen och dominerar den södra himlen efter midnatt. Planeterna Jupiter och Saturnus har passerat sina toppar för året, men är fortfarande tillräckligt ljusa för att kunna observeras på förkvällen efter solens negång. Även Mars har pikat för året, men gör som de flesta nattugglor och går inte och lägger sig förrens till gryningen, där Venus och Merkurius tar vid i öst, strax före solen.

Tobias Lindgren

Här är vad himlen bjuder på denna månad

1 nov. Planeten Mars är nu ungefär tre veckor förbi den punkt då den var som närmast Jorden, men när november börjar är den fortfarande mycket stor och ljus nog att uppvisa sin finaste sida, särskilt i kikare eller teleskop. Mars lyser med magnituden -2,1, mycket ljusare än någon stjärna och ungefär lika starkt som Jupiter.

6-12 nov. Meteorskuren Tauriderna kulminerar i november med toppen tidigt vecka 46. Det finns två meteorsvärmar som har namnet Tauriderna vilka skiljs genom att kalla dem för norra och södra. De kallas ibland för, i det stor lande i väst, Halloween Fireballs, men att kalla dessa för eldklot är kanske att ta i. Meteorerna i Tauriderna är förhållandevis blysamma i sin mängd då de kanske uppvisar 5-25 meteorer i timmen som kan ses fara fram över hela himlen.

8 nov. Sista kvarteret för Månen inleds under dagens ljusa timmar.

13 nov. Östsydöst vid horisonen före soluppgången är plasten för att se Merkurius, Venus och det sista ljuset av månskäran för detta varv.  Den ljusstarka stjärnan Spica vill också vara med och placerar sig strax under Venus. Bara tre dagar efter sin största västliga elongation från solen, befinner sig nu Merkurius bara 5° under månen och väl åtskild från solen. Planeten lyser med magnitud -0,7 vilket gör det enkelt att upptäcka med kikare i den tidiga morgonens glöd. Venus ligger 10° nordväst om Merkurius och lyser betydligt starkare med magnitud -4,0. Efter denna dag kommer de två inre planeterna att till synes sjunka ned mot horisonten för resten av månaden, men de är väl värda att beskåda under morgonarna.

Varning! Titta aldrig på objekt nära solen utan lämpliga säkerhetsåtgärder. Var extra noggrann med att aldrig rikta optiska instrument mot solen och titta inte i dem. Om du gör det kan du få obotliga ögonskador eller bli helt blind.

15 nov. Månen påbörjar ytterligare ett varv tidigt på morgonen.

Kometer är det inte gott om ur svensk synvinkel. Det finns visserligen färska observationer av ett tiotal som kan ses med utgångspunkt från Sverige, de är dock alla allt för ljussvaga för ett naket öga, då den mest lysande är 88P Howell med magnitud 8,6 och som befinner sig i rikting mot de stora planeterna Juptiter och Saturnus.

17 nov. Meteorregnet Leoniderna kulminerar bara dagar efter nymåne och det ser lovande mörkt ut för observationer, och eftermidnatt är tiden då flest meteorer blir synliga. Leoniderna har varit extra sega och slöa de senaste åren, vilket förhoppningsvis bara varit ett undantag. För ett par decennier sedan och tidigare var detta ett utmärkt meteorregn, och det exploderade en gång i en meteorstorm under vilken tiotusentals meteorer varje timme fyllde natthimlen. Men om du är uppe sent (eller tidigt), kolla in Leoniderna och njut av detta historiska meteorregn.

19 nov. Den växande månskäran förenas med Jupiter och Saturnus lågt på sydvästra himlen när mörkret faller. Jupiter och Saturnus är nu bara 3° från varandra och fortsätter att komma närmare på vägen till en spektakulär konjunktion strax före jul. Norra halvklotets observatörer utan ljusförorenand himmel kan till höger om Jupiter och Saturnus se Vintergatan vinkelrätt mot horisonten på kvällstimmarna.

Jupiter och Saturnus visar fortfarande tillräckligt stora skivor för att uppmuntra till observationer, gärna med kikare och teleskop. Den större av de två snittar i magnitud -2,1 och en skenbar storlek på cirka 36" denna månad. Saturnus är stadig med magnitud 0,6 och spänner över, med sina ringar, ungefär samma skenbara storlek som Jupiter. De befinner sig ganska lågt i sydväst efter mörkrets inbrott för observatörer i så gott som hela Sverige.

22 nov. Månen går in i första kvateret, eller halvmåne som många skulle säga.

25 nov. Mars och den växande månen ligger nu bara 5° från varandra ovanför den sydvästra horisonten efter mörkrets inbrott. Planeten har bleknat nästan en hel magnitud sedan början av november, och nu skiner nära magnitud -1,2, men kan fortfarande avslöja detaljer om du har en kikare till hands.

30 Nov. Det sista som händer denna månad är att månen åter igen kan visa upp full styrka, alltså 100% av den sida vi kan se från Sverige och resten av vår planet är upplyst av solen. Klockslaget för händelsen är 10.30 räknat i svensk normaltid. 

Här är det också en partiell förmörkelse av månen som sker, men den blir vi i Sverige snuvade på. Även om de i Nordligaste delarna av landet teoretiskt skulle kunna ta dela av början på förmörkelsen så förstör morgonljuset det.

Enligt folktron är fullmånen i november uppkallad efter bävern som så här års förbereder sig för vintern. Bävermånen är den sista fullmånen före vintersolståndet, ibland kallas den också Sorgemånen.

December 2020

Undertecknad befinner sig i Luleå för tillfället och fick i helgen se en nästan fullt rund måne skina över järnverket, från en alldeles klar, mörkblå himmel. Det var sannerligen en vacker, nästan mystisk syn, och jag kunde inte sluta stirra på denna mäktiga uppenbarelse.

Jag tänkte på hur månen lyst precis så, genom människans alla tider och hur än viktigare den var, en gång i tiden, när elektriciteten inte fanns. Inte underligt att man stannade upp ett slag och lät sig hänföras och förundras.

Kanske ställde man sig frågor om vad allt gick ut på och var allt kom ifrån egentligen. Jag vet i alla fall, att jag gjorde det, när jag stod där i järnverkets ständiga muller och betraktade den strålande månen, tyst hängande ovanför. 

I december kommer vi, förutom jul och nyår, få uppleva vintersolstånd, inte mindre än två meteorregn och så några sedvanliga celesta möten och även ett mindre sedvanligt, en så kallad konjunktion mellan Saturnus och Jupiter. 

Johan Fagervall.

Planeter i december.

Venus gör sig synlig också i december, kliver upp över horisonten i sydöst omkring klockan halv sex på morgonen den 1 december. Glider sedan längs horisonten i sydlig riktning, allt medan det ljusnar. Mot slutet av månaden sker uppgången allt senare. I nordligaste Sverige kommer du då antagligen inte kunna se planeten överhuvudtaget. Efter nyår ser du den inte heller i sydligare delar av landet. 

Mars syns som en rödgulaktig ljusprick ganska högt i öst i skymningen i början av december. Rör sig sedan i sydlig riktning, och står högt i sydöst omkring klockan 17.00. Vid midnatt befinner den sig över horisonten i västsydväst. Går ner i väst omkring klockan halv tre på natten. Även i slutet av månaden syns Mars högt på horisonten, med start vid solnedgång. Den finns då högt i sydöst. Runt midnatt står planeten ganska lågt i väst.

Jupiter och Saturnus framträder lågt i syd i den tidiga skymningen. De båda planeterna går sedan ner i sydväst. I slutet av december ser vi inte mycket av planeterna, som dyker upp syd i solnedgången och sedan går ner i sydväst endast någon timme senare.

Under månadens gång närmar sig Jupiter Saturnus och från 18 december och några dagar framåt är de alldeles nära varandra, bara för att den 23 december ha bytt plats med varandra. Men innan dess, närmare bestämt måndag 21 december sker en så kallad konjunktion. Vad är då det? Jo det är när två himlakroppar syns nära varandra eller med den ena framför den andra. En konjunktion mellan Jupiter och Saturnus är sällsynt, senast det skedde var år 2000. De kommer 21 december att stå varandra så nära att de liknar en mäktig dubbelplanet. Tyvärr syns inte detta märkvärdiga skådespel för oss i norra Sverige.

Månen i december. Månen blir full 30 november och är alltså tämligen rund även tisdag 1 december. På torsdag kväll, 3 december, kan man få se månen och den ljusstarka, brandgula jättestjärnan Pollux dansa runt över himlen i en långsam koreografi. Du vänder blicken mot nordöst omkring klockan 18, lågt över horisonten ser du då månen – ljuspricken till vänster om den är Pollux. De följs sedan åt och omkring klockan 22 står de ganska högt i öst. Klockan 3 på natten återfinns de högt i syd. Strax ovanför Pollux ser du tvillingstjärnan Castor.

När månen går upp söndag 6 december omkring klockan 21.30 i ostnordost, är den flankerad till höger av stjärnan Regulus. Omkring midnatt finns de en bit över horisonten i öst. Natten mot tisdag 8 december, klockan 1.37, blir månen halv avtagande – befinner sig då en bit över horisonten i ostsydost. Innan gryningen lördag 12 december kan du få se den ljusstarka planeten Venus och den tunna månskäran sällskapa med varandra lågt i sydöst. På luciamorgonen 13 december har de bytt plats med varandra. Men detta syns inte i nordligaste Sverige.

Måndag 14 december klockan 17.17 är det nymåne.

I skymningen torsdag 17 december kan du från mitten av Sverige och vidare söderut, se månskäran lågt i sydsydväst tillsammans med planeterna Jupiter och Saturnus. Hela sällskapet försvinner bakom horisonten i sydväst runt klockan 17.

Tisdag 22 december klockan 0.41 blir månen halv kommande. I Sverige har den redan gått ner vid det laget. Dagen efter, det vill säga 23 december, i skymningen, ganska högt i sydöst ser du månen och Mars. De följs åt över himlen till månen går ner i väst, innan midnatt. Mars syns ännu någon timme till. Då har det hunnit bli julafton!

Om du riktar blicken österut i skymningen söndag 27 december kan du se den ljusstarka stjärnan Aldebaran en bit under månen – som bara är några dagar från att bli full, vilket sker onsdag 30 december klockan 4.28. Månen befinner sig då högt i väst.

Geminiderna. Natten mellan söndag 13 och måndag 14 december, och däromkring, är det dags för jorden att passera genom asteroiden 3200 Phaethons bana. Resterna i banan ger upphov till meteorregnet Geminiderna, se mer i denna artikel från 2018. Måndag 14 december är månen ny, och stör därför inte ditt stjärnfallsobserverande. Så passa på!

Ursiderna. Mellan torsdag 17 och lördag 26 december är det möjligt att beskåda stjärnfallet Ursiderna med radiant högt på den norra stjärnhimlen. Störst aktivitet sker mellan måndag 21 och tisdag 22 december. Ytterligare information finns här.

Vintersolstånd. Måndag 21 december klockan 11.02 är det vintersolstånd. Natten mellan söndag 20 och måndag 21 december är därmed den längsta på året.

Solförmörkelse. Måndag 14 december blir det total solförmörkelse, då månen skymmer solen. Tyvärr kan vi inte se detta från Sverige, däremot i Chile och Argentina och ute i Atlanten och på Stilla havet. Nästa gång en total solförmörkelse når Sverige är först år 2141.

Plutotid. Har du någonsin undrat hur det ser ut på Pluto när det är som ljusast? Då kan du gå till denna webbplats, som NASA rår om, och skriva in din plats. Då får du veta när nästa Pluto-tidpunkt inträffar.

 Främsta källor.

Astronomisk kalender 2020 av Per Ahlin.

Stellarium.org. 

 

Januari 2020.

Hoppas att ni alla haft en glad jul och en trevlig nyårsafton. Nu lägger vi undan ett år och plockar fram ett annat, eller snarare, påbörjar en ny omloppsbana och med den årets första månad, januari. Nu blir dagarna långsamt längre och även om det kanske inte märks så mycket från dag till dag så kommer solen i slutet av månaden vara uppe ungefär en hel timme längre än i början och höja sig över horisonten omkring fyrtio minuter tidigare. Det låter väl ändå ganska hoppfullt för er som gillar ljuset från vår allra närmaste stjärna.

Johan Fagervall.

Kvadrantiderna.
Redan första veckan i januari passerar jorden genom meteorsvärmen kvadrantiderna. Detta ger upphov till stjärnfall och dessa ses bäst natten mellan fredag 3 januari och lördag 4 januari och kanske framförallt på morgonsidan. Radianten är den punkt på himlen från vilken stjärnfallen tycks utgå från. När det gäller kvadrantiderna ligger den punkten strax ovanför stjärnbilden Björnvaktaren. Kvadrantiderna kan ses i en nordöstlig riktning, förutsatt förstås att det är molnfritt och inte alltför mycket belysning där man befinner sig. Kvadrantiderna har fått sitt namn efter en stjärnbild som inte finns kvar längre och som kallades Murkvadranten.

Perihelium.
Söndag 5 januari når jorden den punkt i sin omloppsbana kring solen som kallas perihelium. Vad är då detta? Jo det är den punkt då jorden är som närmast solen på hela året. Jorden befinner sig i det läget ungefär 3 procent närmare solen än vid aphelium, det vill säga då jorden ligger som längst bort från solen, vilket sker i juli. Och det kan ju låta en aning motsägelsefullt att solen är som närmast när det är vinter för oss på norra halvklotet och som längst bort när det är sommar. Men årstiderna har inte med avståndet till solen att göra utan med jordens vinkel i förhållande till solen.

Mars.
Mars kommer höja sig över horisonten i sydöst omkring klockan 6 på morgonen under hela månaden, för att sedan försvinna i den uppgående solens sken. Omkring 20 januari strax innan gryningen kommer Mars befinna sig i närheten av månskäran strax ovanför horisonten i sydsydost.
Mars är ännu ganska ljussvag i jämförelse med hur ljus den faktiskt kan vara, men kommer under året bli allt ljusstarkare till den når sitt allra ljusaste läge i oktober 2020, eftersom den då står mittemot solen, från vårt perspektiv sett. Mars kommer då gå upp i öst när solen går ner i väst. Detta tillstånd mellan solen, jorden och Mars kallas ”opposition” och sker när det gäller Mars ungefär med 26 månaders mellanrum. Månens motsvarighet till detta är när den är full – den står då i opposition till solen, från jorden sett, dock inte exakt; när den står i exakt opposition till solen, blir det månförmörkelse.

Venus.
När solen går ner i januari blir Venus synlig i sydväst. Venus kommer under månadens framåtskridande höja sig allt högre över horisonten och stanna uppe allt längre. Tisdag 28 januari håller den en liten celest konferens med den nyvakna månskäran, fortfarande i sydväst.

Jupiter.
Jupiter höjer sig över horisonten sydöst i gryningen under januari, men kommer förmodligen inte synas i solens sken.

Månen.
Fredag 10 januari blir månen full. Samma datum glider den in i halvdunklet som råder i jordens yttre skugga, också kallad penumbra. Det är helt enkelt den ljusare delen av skuggan. Fenomenet kommer vara synligt i Sverige och ta sin början omkring klockan 17.40. Sedan når denna halvskuggning sin kulmen omkring 20.10.
Fredag 24 januari blir månen ny.

Månadens stjärnbild.
Lilla björnen. Denna stjärnbild återfinns på norra himlen och är av de mest kända. Den kallas ibland även Lilla Karlavagnen. Ursa minor är dess latinska namn och i Babylonien kallades den Himlens vagn. I den ingår Polstjärnan som också är stjärnbildens ljusstarkaste stjärna, det vill säga den ser för blotta ögat ut att vara en enda stjärna men består egentligen av tre stycken (tidigare trodde man att de var fem). Denna stjärna står i zenit över nordpolen och syns på norra halvklotet alltid i norr, dessutom försvinner den aldrig under horisonten, utan står i det närmaste stilla medan resten av stjärnhimlen tycks rotera runt den. Den har därför fungerat som vägvisare vid till exempel navigation till havs och är mytomspunnen och väl använd i olika symboliska uttryck.
Lilla björnen blir synlig i skymningen i princip rakt ovanför oss och där befinner den sig året runt, med svansen liksom fästad vid natthimlen av Polstjärnan runt vilken den alltså tillsammans med resten av stjärnhimlen roterar. Lilla björnen är med sitt bekanta utseende, sin placering och förankring till Polstjärnan en bra stjärnbild att utgå från när man ska orientera sig på stjärnhimlen.

 

December 2019.

Årets mörkaste månad. Det är kallt, det är mörkt – det är mörkt nästan hela dagarna, åtminstone dunkelt, och sen blir det mörkt. Jag har kommit att gilla det, jag gillar verkligen mörkret och kylan. Jag tycker det är avkopplande och alla belysningar glimrar så fint! Man har rätt att stanna inomhus om man vill. Om man trots allt går ut och t.ex. tar en joggingtur som undertecknad, blir man i princip betraktad som en hjälte. Och så kan man ju se stjärnorna och planeterna och allt det andra fantastiska himlaskådespelet. Förutsatt förstås att det inte är mulet. Fast det är okej det med, tycker jag. Med det sagt så kommer december bli en ganska lugn månad, astronomiskt sett. Alla planeterna och himlakropparna drar sig tillbaka för att fira jul, måhända.

Men håll utkik efter Jultomten och hans renar! Som vanligt kan man följa dennes framfart på NORAD:s därtill speciellt ägnade webbplats. 

av Johan Fagervall.

Geminiderna.
Kometer lämnar moln av rester efter sig. Dessa moln passerar jorden emellanåt igenom, och när den gör det, ger dessa kometrester upphov till stjärnfall, som också kallas meteorer. Dessa stjärnfall ser från vårt perspektiv ut att komma från en och samma punkt på himlen, och det brukar vara stjärnbilden som denna punkt ligger inom som ger de olika kometmolnen deras namn.

Nätterna kring lördag 14 december är det dags för meteorregnet Geminiderna att göra årlig entré. Geminiderna har fått sitt namn eftersom de ser ut att härstamma från en punkt som ligger inom stjärnbilden Tvillingarna, Gemini på engelska, därav Geminiderna.

Nu ska det dock i ärlighetens namn tilläggas att just Geminiderna är ett av få meteorregn som inte härstammar från en komet, utan från en asteroid. I det här fallet asteroiden 3200 Phaethon. Vad är då skillnaden mellan en komet och en asteroid? Skillnaden är framförallt materialet de består av. En komet består av is och damm medan en asteroid består av sten och metall. De flesta asteroider i vårt solsystem återfinns i det så kallade asteroidbältet som ligger mellan Mars och Jupiter.

Venus.
Liksom i november kommer det vara möjligt att bevittna Venus – från vårt perspektiv sett – flegmatiska framfart. Den kommer uppehålla sig sydväst och bli synlig i skymningen, en liten bit ovan horisonten innan den strax därpå går ner. Fast i nordligaste Sverige syns inte Venus förrän vid årets slut. Den kommer således under månadens progression stiga allt högre över horisonten. I skymningarna i slutet av december kommer Venus befinna sig i närheten av den begynnande månskäran, strax ovanför horisonten i sydväst.

Saturnus.
Saturnus, den ”beringade” planeten, syns i söder i skymningen, ett kort tag innan den följer efter solen och försvinner bakom horisonten. Knappt har den försvunnit förrän Venus dyker upp på nästan samma punkt och faktum är att man från södra Sverige kommer kunna se dessa två hänga omkring likt astrala kompanjoner i skymningen ungefär i mitten av december (kanske byter de recept på risgrynsgröt inför julafton), Venus för varje dygn på väg upp och Saturnus för varje dygn på väg ner. Alltså två ljuspunkter strax ovanför horisonten i syd, sydväst. Risken finns dock att den nedgående solens sista bleka sken hindrar oss från att se dessa jordens planetära kollegor.

Jupiter.
Denna planet, gulvit, likt ett bortaställ i ishockey, kommer befinna sig i syd, och endast vara synlig i allra sydligaste Sverige och bara några dagar in i december – sedan rider den så att säga bort i solnedgången och det är dags att ta adjö för en tid framöver.

Mars.
Mars kommer kunna observeras ett tag innan gryningen. Den glider upp över horisonten i sydöst och drunknar sedan i solens begynnande sken. Ju längre söderut, desto mer kommer du att kunna se av denna mytomspunna planet.

Merkurius.
Man kommer eventuellt att hinna få en glimt av Merkurius i gryningen en liten bit ovanför horisonten i sydöst, strax innan solen går upp och med sitt sken tar över hela den himmelska scenen. Då har vi från ungefär mitten av november för varje dygn kunnat se Merkurius följa kröken på sin bana runt solen. Det är intressant det där. Vid ett enskilt observationstillfälle ser ju planeterna ut att i det närmaste bara hänga där, långsamt försvinner de i någon riktning, då jorden för varje sekund snurrar runt sin egen axel. Men går man in i ett sådant program som Stellarium och bläddrar fram dygnen men låter klockslaget vara detsamma ser man tydligt t.ex. Merkurius progression i sin böjda bana runt solen. Sådant är svårt att föreställa sig utan hjälpmedel. Ett annat bra sådant är webbplatsen Meteorshowers.org som förstås primärt är till för att följa meteorregn, men där man i vilket fall får en animerad illustration av vårt solsystem som det ser ut från rymden sett, och med Vintergatans lysande band av stjärnor som förtrollande fond.

Vintersolstånd.
Vintersolståndet sker i år söndag 22 december, exakt klockan 5.19. Vad är då vintersolstånd? Detta har att göra med var på himlen solen befinner sig. Vintersolstånd är för oss på norra halvklotet tidpunkten då jordens norra axel lutar sig bort från solen som mest. Natten till söndag 22 december blir därmed årets längsta, vilket alltså betyder att detta är det datum då norra halvklotet får som minst solljus på hela året. Det är då solen når sin sydligaste position, från jorden sett. Men redan dagen därpå syns vändningen och solen börjar så att säga röra sig norrut igen; tiden med solljus utökas med några sekunder för varje dag och norra halvklotet går mot ljusare tider, mot vår och sommar. Men fram till dess, till 22 december, blir det alltså mörkare och mörkare.

Månen.
Månen kommer bete sig ungefär som vanligt också under december. Det blir någon duett med diverse andra himlakroppar och så en så kallad ringformig solförmörkelse – som dock inte kan ses i Sverige, men väl däremot i södra och östra Asien. Mer om den lite längre ner.

Söndag första december (vilket också är första advent!) återfinns den kommande månskäran i syd, sydväst – där kommer du även från sydligare delar av landet kunna se Saturnus. Och förresten, om du då står och kollar på månskäran i sydväst, ja då kommer du antagligen även få se rymdstationen ISS dyka upp som en ljusprick över horisonten i samma riktning omkring klockan 17.40. Är du riktigt intresserad av att hålla koll på ISS finns NASA:s webbplats Spotthestation som visar när och var ISS kan observeras.

Onsdag fjärde december blir månen halv kommande. Den dyker upp över horisonten i sydöst i skymningen och rör sig i en svag, inte särskilt hög, båge mot sydväst där den går ner efter klockan 22 någon gång. Under veckans gång växer den och går upp allt tidigare och ner allt senare, samt får en allt vidlyftigare båge – söndag 8 december dyker den upp i öst och går ner i väst efter klockan tre på natten (eller morgonen hur man nu ser på det där, personligen är undertecknad en av de där som säger ”klockan tre på natten”, snarare än ”på morgonen”).

Torsdag tolfte december blir månen full. Detta sker klockan 6.12 för att vara exakt. Då befinner sig månen lågt i västnordväst för att därpå gå ner i nordväst omkring klockan 8, precis när dagens begynnande sken tänds upp.
Under natten mot tisdag 17 december kommer den nästan halvt avtagande månen och den ljusstarka stjärnan Regulus följas åt över himlavalvet. Vid midnatt befinner de sig i öst, med Regulus en bit nedanför månen. De rör sig söderut och återfinns högt i syd omkring halv fem på morgonen.

Torsdag 19 december klockan 5.57 blir månen halv och kan då ses högt i syd. Torsdag 26 december, annandag jul, klockan 6.13 är månen ny. Den är då under horisonten och vi kan inte se den från Sverige. Det är också detta datum som den ringformiga solförmörkelsen inträffar, men den syns alltså inte här i Sverige, däremot kommer man i södra och östra Asien kunna se hur månen passerar framför solen. Månen befinner sig dock för långt från jorden för att helt skymma solen, därav namnet ringformig solförmörkelse; solen syns som en rund lysande ring runt månens svarta skugga, till skillnad från total solförmörkelse då ju månen helt täcker solen. Här i Sverige får vi nöja oss med att se månen nära solen, det kan ju vara rätt häftigt det med, men kom ihåg att akta ögonen, titta inte rakt in i solen. Du kan skada ögonen allvarligt.

Varning! Titta aldrig på objekt nära solen utan lämpliga säkerhetsåtgärder. Var extra noggrann med att aldrig rikta optiska instrument mot solen och titta inte i dem. Om du gör det kan du få obotliga ögonskador eller bli helt blind.

Månadens stjärnbild.
Lodjuret, Lynx på latin. Det är en inte särskilt ljusstark konstellation. Erkänd av Internationella Astronomiska Unionen som en av de 88 moderna stjärnbilder, och är den 28:e största av dessa. Vissa av stjärnorna finns dokumenterade i det legendariska verket Almagest av den grekiske astronomen Ptolemaios, men inte som en del i någon konstellation. Istället var det den polske astronomen Johannes Hevelius som år 1687 fogade samman stjärnorna och döpte den ljussvaga stjärnbilden till Lodjuret eftersom man enligt honom måste ha syn som ett lodjur för att kunna se den.

Den ligger mellan Stora björnen och Tvillingarna. I december 2019 kommer den bli synlig i norr runt klockan 17, den rör sig sedan upp över himlavalvet i östlig riktning för att vid midnatt befinna sig nästan rakt ovanför oss.

 

November 2019.

I november, denna en av årets mörkaste månader, sker en del tilldragelser som det kan vara värt att hålla utkik efter. Det är meteorregn och diverse passager och möten mellan himlakroppar. När jag var liten och slaviskt följde Arkiv X i teve samt läste Luleå stadsbiblioteks alla UFO-böcker upplevde jag risken för att bli bortförd av utomjordingar som akut och överhängande. Som jag förstod det var det endast en tidsfråga innan det skulle ske. Vid ett tillfälle höll vad som antagligen var planeten Jupiter eller någon annan form av starkt lysande himlakropp mig uppe en hel natt, eftersom jag trodde att det var ett rymdskepp som spanade på mig. Inte förrän det började ljusna igen vågade jag lägga mig. Så ska inte ni behöva ha det.

Nuförtiden, med allt material och alla verktyg som finns på internet, är det rätt enkelt att ta reda på vad det är som syns på himlen. Vad gäller himlakroppar kan man med fördel använda Stellarium. Det är ett gratisprogram som fungerar både på deras hemsida och genom att ladda ner till dator eller telefon. Tänk om jag haft tillgång till något sådant när jag satt där och kallsvettades i skräck med hjärtat bultande i kroppen. Då hade jag lätt kunnat ta reda på att det var exempelvis Jupiter och så hade den där natten istället kunnat vara en trevlig rymdstund. Var inte rädd för rymden, ty det är där vi i allt väsentligt har vårt ursprung; hade jag velat säga till mig själv. Men låt oss nu efter denna något krampartade anekdot raskt gå vidare till novembers astronomiska tilldragelser.

Johan Fagervall.

Planeter i november.

Mars. Mars, den brandgula planeten, kommer gå upp i ostsydost några timmar före gryningen och stryka längs horisonten under månadens lopp – den höjer sig under gryningens framåtskridande men försvinner snart i solens sken. När det ljusnar återfinns Mars strax över horisonten i sydost, sydsydost. Mars kommer vara i stjärnbilden Jungfrun, men inte på sitt ljusstarkaste humör. Den kommer rentav lysa svagare än stjärnan Spica som är Jungfruns starkast lysande stjärna. Vilken blek insats av Mars! Det är också i Spicas kvarter Mars uppehåller sig under första halvan av november. Planeten kommer sedan under månadens framåtskridande röra sig från Jungfrun mot stjärnbilden Vågen.

Jupiter. Denna ljusstarka planet rör sig från stjärnbilden Ormbäraren mot Skytten, som den når i mitten av november. Jupiter kommer således finnas i sydlig riktning och synas framförallt från södra Sverige. I månadens början kan man från södra Sverige se Jupiter en bit över horisonten i skymningen i sydsydväst. Den kommer under månadens lopp att sjunka allt lägre, till den försvinner bakom horisonten.

Venus. Syns i skymningen vid horisonten i sydväst – blir synlig i sydligaste Sverige i mitten av november. Det dröjer till december innan Venus syns längre norrut. Och ända till nyår innan den går att se från de allra nordligaste delarna av landet.

Saturnus. Ser gyllene ut från jorden. Befinner sig på stjärnhimmeln i söder i stjärnbilden Skytten. Syns från södra delen av Sverige. Kommer stå ganska lågt i skymningen i november. Försvinner i sydväst efter några timmar. Saturnus är på väg bort och försvinner för ett tag i årsskiftet. Vill man se Saturnus ringar behövs teleskop som förstorar åtminstone tjugofem gånger; tidigare nämnde jag att det behövs femtio gångers förstoring, men faktum är att ett teleskop som förstorar tjugofem gånger bör kunna räcka för att se ringarna – däremot kommer du naturligtvis se dem än tydligare med femtio gångers förstoring. Alla dessa tre planeter, Jupiter, Venus och Saturnus, kommer att ha en liten himmelsk konferens, ett möte i förbifarten, och detta kommer ske mot slutet av november, i början av december – men man kommer i sydligaste delarna av landet att kunna se alla dessa tre planeter ganska nära varandra i stjärnbilden Skytten redan från mitten av november. De passerar varandra – Venus stiger och de båda andra sjunker för att försvinna.

Merkurius. Det här är intressant, för i november tar Merkurius en flygtur framför solen, från jorden sett. Detta kallas Merkuriuspassage eller ”Transit of Mercury” på engelska. Sådana passager händer bara omkring tretton till fjorton gånger per århundrade. En passage kan för tillfället endast ske i maj eller november och bara när jorden, Merkurius och solen ligger på en rät linje i förhållande till varann. Omkring klockan 13.35 måndag 11 november börjar Merkurius nosa på solskivan, och inom två minuter kommer planeten synas i all sin runda prakt mot solens rastlösa brännande bakgrund – en tydlig bild av den ständigt pågående kosmiska dansen och en påminnelse om att vi befinner oss i ett stort solsystem i en enorm galax i en ännu större rymd. Hursomhelst, i det läget är solen ganska nära horisonten i sydväst och alltså på väg ner. Merkurius färd över solhavet sker alltid från öster mot väster, alltså från vänster till höger för oss betraktare på jorden sett. Runt klockan 16.20 når Merkurius mitten av solen. Då har solen redan gått ner i Sverige. Merkuriuspassagen fortsätter till ungefär 19.05 – vi i Sverige kan alltså inte se slutet på skådespelet.

Varning! Titta aldrig på objekt nära solen utan lämpliga säkerhetsåtgärder. Var extra noggrann med att aldrig rikta optiska instrument mot solen och titta inte i dem. Om du gör det kan du få obotliga ögonskador eller bli helt blind.

Det går inte att se detta utan hjälpmedel. Man behöver en kikare – men man ska absolut inte titta på solen med kikare! Ögonen kan skadas så allvarligt att man blir blind. Istället ska man använda kikaren för att skapa en projektionsbild av solen. På denna projektionsbild kan man sedan se Merkurius som en liten svart prick. Utöver detta sällsamma spektakel kommer Merkurius vara synlig på sydosthimlen i gryningen, strax innan solens uppgång. Den kommer vara som högst över horisonten runt tisdag 26 november. Därefter kommer den lysa allt starkare för att sedan i december försvinna bakom horisonten för den här gången.

Meteorsvärm.

Leoniderna. Mellan 6 november till 30 november varje år passerar jorden genom ett moln av spillror efter kometen Tempel-Tuttle. Dessa spillror blir i kontakt med jorden till stjärnfall, meteorer, och kallas Leoniderna eftersom deras radiant, den punkt på himlen de alla tycks komma från, ligger i stjärnbilden Lejonet. Just i år kommer dock skådespelet vara av det mer matta slaget. På lördag 16 november omkring klockan 03.30 kan man se en del stjärnfall. Lejonet befinner sig då högt över horisonten i sydost. Även ett par timmar senare ska det bli några stjärnfall, samt även tisdag 19 november klockan 05.30. Månen, just då uppe från kväll till morgon, och halv som den är, sprider den ett ganska bra sken den morgonen, tyvärr, vilket gör det svårare att uppleva meteorregnet.

Månen i november.

Månen kommer köra sin vanliga show i november, med en del extranummer och nygammalt material i samspel med gästartister – eller vad sägs om månen och Saturnus i en efterlängtad duett? Vi börjar från början. I början av november håller månen på återhämta sig efter att ha varit ny den 28 oktober. Redan i skymningen fredag 1 november dyker så första gästen upp på scenen, och det är nämnda Saturnus. Saturnus återfinns en bit över horisonten i sydväst, ovanför och till vänster om månen. De går sedan ner tillsammans i sydväst. Månen kommer dock inte synas över horisonten i nordligaste Sverige. I sydligaste Sverige kommer man även kunna se Jupiter rocka loss till höger om månen. När det mörknar lördag 2 november så har månen rört sig förbi Saturnus och befinner sig nu till vänster om denna planet. Månen kommer sedan för varje kväll röra sig allt längre bort från Saturnus.

Måndag 4 november är månen halv kommande. Stiger upp i sydost när solen börjar gå ner. Försvinner sedan i sydväst efter några timmar. I nordligaste Sverige är det omkring detta datum den börjar bli synlig överhuvudtaget, i söder, den dyker upp en kort stund och försvinner. Sedan höjer den sig alltmer över horisonten under veckans gång. I slutet av veckan kommer den stå lågt i öst i skymningen, höja sig mot söder och därpå gå ner i väster under natten.

Tisdag 12 november. Fullmåne, lyser hela natten. Går upp i öst och rör sig uppåt och söderut för att mot morgonkvisten gå ner i väst. Under veckan börjar månen krympa och går upp allt senare i södra Sverige men stannar i nordligaste Sverige över horisonten nästan dygnet runt.

Onsdag 13 november. Månen bjuder upp stjärnan Aldebaran till dans, någon gång efter skymningen. Man kommer kunna se Aldebaran till vänster om månen. De går ner i nordväst på morgonen. Torsdag 14 november kommer de vara ännu närmare varandra – men frågan är om Aldebaran då kommer synas överhuvudtaget eller om dess sken slukas av månens dito. Det kan jag i ärlighetens namn inte svara på.

Tisdag 19 november. Halvmåne. Under denna vecka kommer månen sedan att krympa allt mer och stiga över horisonten allt senare. Mot slutet av veckan går den upp i öst på natten och stannar uppe till strax innan den tidiga skymningen då den försvinner bakom horisonten i väst.

Söndag 24 november. När månskäran höjer sig över horisonten före gryningen kommer den att ha Mars och Merkurius i släptåg, även om Merkurius nog drunknar i solens begynnande sken. Mars återfinns tio fullmånar nedanför månen. Måndag 25 november kommer Merkurius vara fyra till fem fullmånar till höger om månskäran, i sydost, när månen går upp ett tag innan gryningen. Mars kommer att ha rört sig förbi månen, men fortfarande befinna sig i närheten. Tisdag 26 november är månen ny. Torsdag 28 november ska man kunna se den spröda, nyfödda månskäran mellan Venus och Jupiter och fredag 29 november gör Saturnus ännu ett gästframträdande i månens närhet, ett kort sådant, innan de i skymningen går ner i sydväst. I mitten av denna vecka orkar sig inte månen alls över horisonten i nordligaste Sverige.

Rymdstation.

ISS. Fredag 29 november kan man se den internationella rymdstationen ISS dyka upp i sydväst någon timme efter det mörknat. Den syns i några minuter och försvinner sedan i sydöst.

Månadens stjärnbild.

Kusken. Auriga på latin. Det är en stor konstellation på norra stjärnhimlen. Den är synlig året runt för oss i Sverige, förutom att det om somrarna oftast är för ljust för att den ska kunna observeras; den finns där ändå. Aurigas ljusstarkaste stjärna heter Capella, vilket på latin betyder ”lilla geten”. Capella är faktiskt den tredje ljusstarkaste stjärnan på hela norra natthimlen, efter Arcturus och Vega. (Sjätte mest ljusstarka om man även räknar in södra natthimlen.) Trots att Capella för det nakna ögat framstår som en enda stjärna består den av inte mindre än fyra stjärnor, lite fusk kan tyckas.

Kusken ingår i de 88 moderna stjärnbilderna som medges av Internationella Astronomiska Unionen och är även en av de 48 konstellationer som finns beskrivna i verket Almagest av den legendariska astronomen Ptolemaios. Det finns ett flertal myter och berättelser kopplade till Kusken. Idéer om den kan spåras ända tillbaka till Babylonien och då ska den ha kallats Rukubi, vilket betyder ”vagnen”. I gammal hinduisk astronomi symboliserade Capella skaparguden Brahmas hjärta. Den var av stor religiös betydelse.

I kinesisk astronomi ingick Kusken i flera andra stjärnbilder. Som ett exempel på när och var under november som du kan se denna fina stjärnbild så kommer den finnas i öst, och röra sig långsamt mot syd under månadens lopp. Fredag 15 november kommer den gå upp i nord och röra sig mot nordöst för att någon timme efter skymningen befinna sig en bit ovanför månen rakt i öst.

Oktober 2019.

Oktober, och vi sjunker allt djupare ner i universums långa natt. Nu finns verkligen möjligheter att skåda stjärnhimlens mirakler. Detta påminner mig osökt om ett tillfälle för flera år sedan när jag besökte min hemstad Luleå. Det var vinter. Länge hade jag och min familj pratat om att åka till Jokkmokk för att se stjärnhimlen – den är såklart särdeles mäktig ute på landsbygden. Vi hade skjutit på det lika länge som vi pratat om det. Men så en dag bara bestämde vi oss, hyrde en bil, en mycket liten bil, och packade in oss i den och for till Jokkmokk. Tyvärr hade vi i vår beslutsamma handlingskraft prickat in årets kallaste dag. Det var trettio minusgrader. När vi väl stod under den dånande stjärnhimlen klarade vi bara av att vistas utanför bilen högst någon minut – det var inte alls tillräckligt med tid, åtminstone för undertecknad, för att fyllas av eftertanke och beundran inför denna mäktiga syn.

Känslan var mer som, för att parafrasera Göran Palms dikt ”Havet”: Där är stjärnhimlen. Jaha. Det är som på Louvren. Så kolla temperaturen innan ni går ut för att titta på stjärnorna… Inte för att det är risk för trettio minusgrader i oktober, speciellt inte nu under skenande klimatkris, men nollgradigt kan minsann kännas nog så kallt, om man är fel klädd vill säga.

Johan Fagervall.

Planeter i oktober.
Jupiter. jupiter, gulvit till sin färg, hittar du i skymningen nära horisonten i sydsydväst. Den syns i några timmar och går sen ner i sydväst. På kvällen torsdag 3 oktober kommer man från södra Sverige kunna se Jupiter, ljusstark, i sydsydväst till vänster nedanför månen. De följs sedan åt mot sydväst där de går ner några timmar senare. Avståndet dem emellan har under tiden krympt. Torsdag 31 oktober. Jupiter syns från södra Sverige befinna sig nära horisonten i sydsydväst, endast 1 – 2 fullmånar nedanför till höger om den kommande månskäran. De följs åt och går ner i sydväst, de har då något ökat avståndet mellan sig.

Uranus. Sjunde planeten i vårt solsystem och en av de fyra jätteplaneterna. Den är skimrande blågrön till färgen och detta beror på metankristaller i atmosfären, dessa kristaller absorberar allt rött ljus vilket leder till att det grönblå ljuset är det som studsar ut och kan observeras. Uranus kan ses med blotta ögat men upptäcktes ändå inte förrän 1781, på grund av att den tidigare misstolkats som en stjärna.

Uranus rör sig just nu över norra himmelshalvan i stjärnbilden Väduren. Du ser den rätt högt ovanför horisonten, i söder kring midnatt – använd med fördel en kikare. Månen kommer vara full söndag 13 oktober och med sitt ljussken försvåra observation av Uranus. I slutet av september, respektive oktober då månen är ny, är därför lämpligast för Uranus-skådning. Hitta Uranus genom att lokalisera Väduren, du kan dra nytta av en stjärnkarta. Uranus syns som en liten ljusprick strax nedanför Väduren.

Mars. Mars löstes upp i solens sken i juni och har inte synts till sedan dess på grund av att den under denna tid befunnit sig i solens närhet. Men i början av oktober dyker Mars upp igen och det är väl bra! Denna planet som vi hör så mycket om nu för tiden. Det är som om en god vän kommer hem igen efter att ha varit bortrest en längre tid. Vi ser Mars i gryningen i stjärnbilden Jungfrun (undertecknads stjärntecken till råga på allt) i början av den här månaden. Tyvärr kommer Mars (måhända en smula medtagen efter sin frånvaro) inte visa sig från sin mest ljusstarka sida. Den kommer skina svagare än stjärnan Regulus, eller Alfa Leonis, stjärnbilden Lejonets ljusstarkaste stjärna.
Mars står i ljusningen nära eller en bit över horisonten i öster till ostsydost.

Saturnus. Saturnus kommer vara en bit över horisonten i söder i skymningen i oktober. Går sedan ner i sydväst. Med teleskop som förstorar åtminstone 50 gånger kan du se Saturnus ringar. Lördag 5 oktober, i skymningen nära horisonten i söder, syns Saturnus från södra Sverige. Den kommer då vara till vänster ovanför månen. De går ner i sydväst ungefär tre timmar senare. Avståndet har då minskat mellan dem.

Månen i oktober.
Första veckan i oktober. I södra Sverige syns månskäran lågt i västsydväst och går sedan ner igen. I norra Sverige kan månen bara ses på dagen. Detta är i början av veckan. Ju längre veckan fortlöper desto större blir månen och desto längre stannar den kvar ovanför horisonten. Lördag 5 oktober är månen är halv kommande – på väg att bli full. Den kommer vara i söder i slutet av veckan och gå ner i sydsydväst någon timme före midnatt.

Andra veckan i oktober. Månen återfinns en bit över horisonten i sydsydost i när kvällen faller. Går ner kring midnatt i sydväst. Men i norra Sverige orkar månen sig nästan inte alls över horisonten, det som syns av den kommer vara i söder. Månen växer under veckan och stannar uppe på himlen allt senare. På söndag 13 oktober blir månen full och skiner natten igenom. Den rör sig då från öster mot söder, passerar högt över horisonten klockan ett på natten, och står i gryningen lågt i väster.

Tredje veckan i oktober. Månen är avtagande. Syns på himlen hela natten i början av veckan. Går upp i öster när det mörknar. Återfinns i söder efter midnatt och i väster i gryningen. Månen krymper, skuggan över månen växer således, månen rör sig mot halv avtagande. Den höjer sig över horisonten allt senare. I slutet av veckan syns den dyka upp ovanför horisonten i nordost några timmar efter midnatt. Högt i sydsydväst i gryningen. I norra Sverige däremot syns den lysa hela natten.

Fjärde veckan i oktober. Månen syns dygnet runt i norra Sverige i början av veckan. I södra Sverige går den upp i nordost före midnatt. Höjer sig mot söder där den står i gryningen. Månen blir halv avtagande måndag 21 oktober och fortsätter således krympa under veckan. Månen syns över horisonten allt kortare tid. Söndagsgryningen bjuder på en skymt av den tunna månskäran lågt i ostsydost.

Måndag 28 oktober. Månen är ny.

Månadens stjärnbild - Cassiopeja.

De ljusstarkaste stjärnorna i Cassiopeja bildar tillsammans ett mönster som liknar bokstaven W. Cassiopeja befinner sig på norra stjärnhimlen och är från Sverige sett cirkumpolär – det betyder att stjärnbilden alltid befinner sig ovan horisonten. De fem ljusstarkaste stjärnorna är Alfa Cassiopeiae (eller Schedar). Beta Cassiopeiae (eller Caph). Gamma Cassiopeiae. Delta Cassiopeiae (eller Ruchbah). Epsilon Cassiopeiae (eller Segin). Cassiopeja är Skånes landskapsstjärnbild och en av de 88 moderna stjärnbilderna som erkänns av Internationella astronomiska unionen. Den är även en av de 48 stjärnbilder som finns beskriven i den antike astronomen Ptolemaios verk Almagest. Namnet Cassiopeja kommer från grekiska mytologin. Cassiopeja var maka till Kepheus och mor till Andromeda. Cassiopeja förargade Poseidon och blev som straff placerad på himlavalvet på ett sådant sätt att hon, hängandes upp och ner, måste klamra sig fast vid Polstjärnan halva tiden för att inte ramla ner.

September 2019.

September är månaden när, för att parafrasera Bob Dylan, mörkret på allvar kommer fallande från himlen. Om man som undertecknad trivs i mörker och rusk är detta utan tvekan goda nyheter. Om man dessutom vill studera den makalösa stjärnströdda himlen är det givetvis ännu bättre nyheter. Något som slår mig när jag nu för andra gången skriver en sådan här artikel är hur inget någonsin vilar därute i universum, allt är i en ständig och otröttlig rörelse. Ta nymånen som exempel. Knappt har den hunnit bli ny förrän den genast fortsätter sin tysta färd mot halvmåne och sedan fullmåne igen. Alla dessa himlakroppar sysslar med ett idogt och ständigt arbete; när de kommit ett varv, ja då tar de genast ett till. Igen och igen, runt runt, i alla möjliga olika banor. Så medan jag sitter här på jorden och lyssnar på blues och skriver detta då pilar alla dessa himlakroppar omkring därute. Det kan man trösta sig med. Eller bli deprimerad över. Jag antar hursomhelst att det är en av de där grejerna man kan sitta och grubbla sig snurrig på.

Johan Fagervall.

Planeter i september.

Jupiter syns framförallt från södra Sverige. Jupiter befinner sig i syd i stjärnbilden Ormbäraren och kommer röra sig ner mot horisonten i sydväst under höstens gång. Denna gulvita planet kommer synas ett par timmar efter skymningen innan den går ner. Ormbäraren som för övrigt är en av de 88 moderna stjärnbilderna som erkänns av Internationella astronomiska unionen, och en av de 48 konstellationerna som finns med i den antike astronomen Ptolemaios verk Almagest från omkring år 150. Från Sverige är Ormbäraren svår att se i sin helhet eftersom den tid på året när den står som högst på himlen från Sverige sett, nämligen juli, också är den tid då himlen är alltför ljus här för att några ingående stjärnobservationer ska kunna göras. Det är annars en stor stjärnbild och Västergötlands landskapsstjärnbild.

Neptunus är en gasjätte och har en förtrollande, nästan mystisk azurblå färg vilket inte helt oväntat är anledningen till att planeten döptes efter havsguden med samma namn. Den är numer vårt solsystems yttersta planet, sedan Internationella astronomiska unionen 2006 efter nya upptäckter degraderade Pluto från planet till dvärgplanet. Neptunus tar 165 år på sig att färdas ett varv runt solen, vilket med andra ord betyder att ett Neptunus-år är 165 jord-år långt.

Nätterna till fredag 6 september och lördag 7 september kommer planeten Neptunus befinna sig nära stjärnan Fi Aquarii (φ Aquarii eller Phi Aquarii på engelska) som tillhör stjärnbilden Vattumannen. För att se dem båda behöver man dock en kikare med minst tjugor gångers förstoring. De kommer vara i syd, sydost. Månen är halv och kommande och dess ljus kommer störa scenen under första halvan av natten. Neptunus kommer röra sig förbi Fi.

Saturnus svävar fram genom stjärnbilden Skytten, söderut och syns främst från södra Sverige. För att se Saturnus vackra ring behöver man ett teleskop som förstorar minst femtio gånger. I skymningarna i september och oktober kommer Saturnus finnas en bit över horisonten i söder och går ner i sydväst några timmar in på natten.

 

Söndag 1 september. Den tunna månskäran, på väg mot att bli full igen, syns från södra Svealand när dagen mörknar, blir kväll, lågt i väster.

Torsdag 5 september – fredag 6 september. I skymningen på torsdagen kan man från södra Sverige se Jupiter över horisonten i sydsydväst, till vänster om månen – som då är nästan halv. Månen och Jupiter följs åt ner bakom horisonten i sydväst några timmar senare. Fredag har månen så hunnit bli halv. Samtidigt kommer man få se en förändring i förhållandet mellan Jupiter och månen. I skymningen har Jupiter nämligen passerat månen och är nu till höger om densamma. Långsamt ökar så avståndet mellan dessa himlakroppar till de går ner bakom horisonten i sydväst.

Söndag 8 september. Skymningen. I södra Sverige ser man hur planeten Saturnus står en bit över horisonten i söder, strax snett upp till höger om månen. Kring midnatt går de ner. Om man har lyckan att vara tillexempel i Australien kan man få se månen passera framför Saturnus.

Lördag 14 september. Klockan 6.33. Fullmåne. I början av samma vecka befinner sig månen en bit över horisonten i sydsydostlig. Den rör sig över himlen för att gå ner i sydsydväst kring midnatt. I nordligaste Sverige kan man inte se månen. I slutet av veckan går den upp i skymningen och når då högt över horisonten i söder och rör sig ner mot horisonten i sydväst till västsydväst under det att natten fortskrider mot gryning.

Måndag 16 september – söndag 22 september. I början av den här veckan kommer månen gå upp i skymningen i öst. Den höjer sig därpå högt över horisonten och rör sig söderut, dit den når kring midnatt, sen fortsätter den sin bana ner mot horisonten i sydväst i gryningen. I slutet av veckan går månen upp i nordost någon timme före midnatt och rör sig sedan för att inta position sydsydost i gryningen. I norra Sverige befinner sig månen över horisonten dygnet runt.

Lördag 21 september. Natten mot lördag kommer den ljusstarka stjärnan Aldebaran i stjärnbilden Oxen befinna sig till höger nedanför månen, i ostnordost ett par timmar före midnatt. De kommer vara en bit över horisonten i öster vid klockan ett på natten. I gryningen har de höjt sig i sydsydost. Aldebaran är för övrigt den 14:e ljusstarkaste stjärnan på natthimlen (generellt sett eftersom dess ljusstyrka varierar något) medan Sirius är den allra ljusstarkaste stjärnan på natthimlen.

Måndag 23 september. Höstdagjämning. Det betyder att solens centrum passerar gränsen mellan norra och södra halvan av himlen – från jordens centrum sett – även kallat himmelsekvatorn. Detta sker klockan 9.50. Höstdagjämningen är alltså, trots sitt namn, inte en dag utan en specifik händelse som inträffar vid en fixerad tidpunkt men vid olika klockslag runtom på jorden, på Hawaii tillexempel kommer klockan vara 22.50 när höstdagjämningen inträffar. Dag och natt är inte exakt lika långa vid det här tillfället utan detta sker några dagar senare. Dagar och nätter är då ungefär lika långa över hela jorden, bortsett från polområdena.

Torsdag 26 september. Månen går upp i nordost några timmar innan gryningen och ses i nära anslutning till den ljusstarka stjärnan Regulus i stjärnbilden Lejonet. Regulus kommer vara till vänster nedanför månen, som då är en skära i avtagande. När det slutligen ljusnar igen har de två himlakropparna sänkt sig ner mot horisonten i öster och avståndet dem emellan har krympt.

Lördag 28 september. Klockan 20.26 är månen ny. I nordligaste Sverige kommer månen i början av den här veckan stå över horisonten dygnet runt.

Juli Himlen 2019.

Månaden inleds med en total solförmörkelse den 2 juli. Detta kan dock bara de som befinner sig i Stilla Havet och en stor del av Sydamerika få uppleva. Vår ljusstarka gasjätte Jupiter är i stjärnbilden Ormbäraren och syns bäst från södra Sverige.

Planeten Saturnus kommer stå nära horisonten under måndag den 15 juli. Nedanför kommer månen befinna sig, detta kan ni som bor i södra Sverige beskåda.

Den 16-17 juli kommer mer än hälften av månen att bli förmörkad. De allra flesta i Skandinavien kan beskåda detta, utom de som bor längst i norr. Förmörkelsen kommer inledas kl 20:42 och pågår till omkring 02:20.

Det tar 12 år för Jupiter att gå ett varv runt solen.

Maj

I maj månad kan vi beskåda klothopen M 13 i Herkules. Den är synlig med kikare men om du har ett teleskop med stor apertur att titta i så kan du se många stjärnor i hopen. Den här månaden bjuder på två intressanta objekt för dig som är intresserad av galaxer. Först har vi Malströmsgalaxen, M 51, i Jakthundarna. Sen har vi spiralgalaxen M 101 som du finner i nordöst om Karlavagnens dragstång. Vår underbara gasjätte Jupiter syns nu bäst från södra Sverige. Hon befinner sig i den södra delen av stjärnbilden Ormbäraren. Om man jämför med stjärnorna så rör sig Jupiter istället baklänges på stjärnhimlen, från vänster till höger. Så här kan planeter som befinner sig längre bort från solen göra när jorden varvar dem på innerbanan.

I stjärnbilden Skytten kan vi beskåda ännu en gasjätte, Saturnus, även hon syns bara från södra Sverige. Och Saturnus tar efter Jupiter och rör sig även hon baklänges. På tisdag den 7 maj står den brandgula planeten Mars i västnordväst 9-10 fullmånar nedanför månen. Det är nära. Dessutom kommer Mars att passera mellan hörnen på Oxens båda horn. En amatörastronom vid namn Patrick Moore har hittat på något fyndigt så här i sommartider, nämligen något han kallar Sommartriangeln. Det är en triangel med 3 av de mest lysande stjärnorna som bildar en triangel riktad mot horisonten. Dessa stjärnor är Vega i stjärnbilden Lyran, Deneb i Svanen och Altair i Örnen.

När en himlakropp passerar framför och skymmer en annan himlakropp så kallas det för en ockulation.

Juni

Merkurius går att skymta från södra Sverige några dagar i början av juni. Hon står då i skymningen vid horisonten i nordväst. Den 5 juni kan man från södra Götaland se månen och planeten Mars tillsammans. Mars kommer stå 7 fullmånar till höger om månen. Om du blickar norrut så kan du tydligt se Lilla björnen med Draken runt sig och längst ut på björnens svans lyser polstjärnan. Vid öster denna tid på året lyser en av de finaste dubbelstjärnorna, Albireo eller Beta Cygni, i Svanen. Det här är ett perfekt mål för nybörjare med teleskop eftersom det är så lätt att urskilja de två. Natten mot måndag den 17 juni kommer månen stå nära gasjätten till planet Jupiter, detta går att se från södra Sverige. Dagen efter kommer planeten Saturnus stå 6-7 fullmånar till vänster om månen. Den 21 juni är det sommarsolstånd. Jorden har då gått precis ett kvarts varv runt solen sedan vårdagjämningen. Och det här är årets längsta dag mina vänner och den innehåller årets kortaste natt.

Den sträcka som ljuset förflyttar sig under ett år kallas ljusår. Och ljuset rör sig i 300 000 km i sekunden så ett ljusår är väldigt långt.

 

MALIN WIKLANDER

Källor

Natthimlen, månad för månad, Will Gater och Giles Sparrow.

Astronomisk kalender 2019, Per Ahlin.

Himlen augusti 2019.

Augusti är månaden när mörkret börjar återvända och himlens alla illuminerade fenomen och underverk återigen träder fram i de nyvakna skuggorna. Bäst upplevs givetvis natthimlen på landsbygden, då städerna, av nödvändighet antagligen, är förorenade av diverse ljus såsom gatlyktor och reklamteveskärmar. En och annan ljusstark förmåga skiner förstås igenom ändå. Men tänk om städerna inrättade mörka zoner, likt grönområden och parker där istället för grönska och buskage skulle finnas stjärnkikare och avsaknad av lampor, dit människor kunde gå för att låta sig hänföras av natthimlen med alla dess mirakler. Och varför i så fall inte kalla dem stjärnparker? Jag tror nog minsann att natthimlen kan vara minst lika välgörande för själen som träd och skogsområden är.

Johan Fagervall.

Jupiter. Jupiter syns främst från södra Sverige. I augusti befinner sig Jupiter en bit över horisonten i söder till sydsydväst i skymningen och kommer gå ner i sydväst runt midnatt.

Saturnus. I augusti kommer Saturnus kunna ses från mellersta Norrland i skymningen lågt i söder. I södra Sverige kommer Saturnus vara nära horisonten i sydsydost omkring skymningen. Den går ner i sydväst några timmar före gryningen.

Merkurius. Denna planet är ofta starkt lysande men ändå svår att upptäcka då himlen är så ljus i solens grannskap där Merkurius hänger. Merkurius kommer i södra Svealand från 8 augusti att vara synlig i gryningen, lågt stående och i nordostlig riktning. I södra Götaland ses den redan några dagar tidigare och i mellersta Norrland några dagar senare. I mitten av augusti når den sin högsta punkt på himlen och försvinner sedan gradvis för att vara borta en vecka senare.

1 – 4 augusti. Torsdag 1 augusti, vid klockan tolv minuter över fem på morgonen för att vara exakt, kommer månen vara ny. Det innebär att den, från vårt perspektiv här på jorden, befinner sig i total skugga. Fredag andra augusti klockan nio kommer månen vara som närmast jorden; månens bana är inte cirkelrund utan oval, därför uppehåller den sig på ett ständigt varierande avstånd från jorden. När den är som närmast befinner den sig 356 500 kilometer bort. Som längst är den 406 700 kilometer bort. Men månen är dessutom långsamt på väg från jorden. Den flyr oss med 3,8 centimeter per år. Det känns förstås en smula sorgligt och är ännu en onödig påminnelse om att inget är beständigt.

I de nordligaste delarna av landet är nätterna ännu ljusa men i södra Sverige kan man se månen gå upp i nordost någon timme efter midnatt i början av samma vecka (dvs. när det ännu är juli). I gryningen finns den en bit över horisonten i ostnordost. Onsdag 31 juli kan den avtagande månskäran ännu synas lågt i nordost till ostnordost. Torsdag ligger den alltså i skugga, men redan på fredag kan man se den begynnande månskäran lågt i västnordväst i skymningen. I mellersta Norrland måste man vänta till i bästa fall skymningen på söndag.

7 - 11 augusti. Månen är halv kommande på onsdagen 7 augusti. ”Halv kommande” innebär alltså att den är halv på väg att bli full. En halvfull måne skulle man optimistiskt kunna säga, till skillnad från när den är halvtom och alltså halv avtagande.

Nätterna i nordligaste Sverige är ännu ljusa och mot slutet av veckan orkar sig inte ens månen över horisonten. Men i södra Sverige står månen en bit över horisonten i västsydväst i skymningen. Mot slutet av veckan kommer den stå i sydsydost till söder i skymningen. Går ner i sydväst kring midnatt.

9 augusti. Skymning. Från södra halvan av Sverige kan man nu se en liten konferens mellan Jupiter och månen. Jupiter är en ljusstark planet. Den befinner sig till vänster nedanför månen. Från sydligaste Götaland kan man eventuellt ana stjärnan Antares i stjärnbilden Skorpionen till höger en bit nedanför månen. Månen och Jupiter kommer gå ner i sydväst kring midnatt, avståndet har minskat något.

Perseiderna. Perseiderna är ett så kallat meteorregn som dyker upp varje sommar, med störst aktivitet kring den 11 – 12 augusti.

Meteorer, eller stjärnfall som det också kallas, är när olika spillror från rymden – ofta meteoroider – passerar genom jordens atmosfär och brinner upp – ett ljussken flammar då upp i skräpets bana mot jorden, det vill säga ett ljussken i form av ett streck. Flera miljoner sådana stjärnfall sker varje år och de flesta är inte större än sandkorn. Som sagt är det ofta meteoroider, rymdstoft, som ger upphov till meteorer, men det kan också vara större objekt såsom kometer och asteroider – även om vi på jorden då antagligen skulle få ganska stora problem.

Vad är då Perseiderna? Jo det är ett moln av spillror, som ligger i kometen Swift-Tuttles bana (kometen Swift-Tuttle har en omloppsbana på 133 år, den drog förbi jorden 1992 och kommer tillbaka igen 2125). Det som händer är att jorden passerar genom detta moln. Dessa meteoroider är alltså inte på väg någonstans utan befinner sig ”stationerade” i rymden. I juli – augusti varje år når jorden molnet och jordens gravitation drar med sig en del av molnstoftet som då faller mot jordytan. Det är nu meteorregnet bildas. Att kalla Perseiderna för ett meteorregn skulle man därmed kunna uppfatta som en aning missvisande, hellre skulle man kalla det ”ett moln av meteoroider” som jorden passerar genom, alternativt skulle man kunna säga att Perseiderna endast existerar i augusti varje år, däremellan finns bara ett namnlöst moln – men detta är enbart undertecknads, kanske alltför, inspirerade resonemang.

Anledningen till att svärmen av stoft kallas Perseiderna är att stoftet, när det faller mot jorden, ser ut att komma från en punkt på himlen (denna ”himlapunkt” är meteorregnets så kallade radiant) som ligger inom stjärnbilden Perseus. Perseus i sin tur är en av figurerna inom grekisk mytologi, känd bland annat för att ha halshuggit Medusa.

Som sagt, nätterna kring 11 – 12 augusti syns Perseiderna som bäst och de syns åt vilket håll på himlen som helst, men faller alltså alltid i en riktning bort från Perseus. I skymningen kommer Perseus stå en bit över horisonten i nordnordost och sedan stiga mot öster. Tyvärr kommer månen vara full kring den 15 augusti vilket betyder att den med sitt ljussken förstör en del av showen. Endast några timmar före gryningen kommer vara månfria.

11 - 13 augusti. I skymningen, natten mellan söndag och måndag, kan man i södra Sverige få se Saturnus avlägga visit hos månen. Saturnus kommer in från vänster och glider långsamt mot månen för att gå ner nästan tillsammans med den i sydväst någon timme efter midnatt. Natten därpå, mellan måndag och tisdag, kan man se Saturnus till höger om månen.

15 augusti. Månen blir klockan 14.29 full. Den lyser sedan hela natten. Under denna vecka, 12 – 18 augusti kommer månen långsamt stiga alltmer på himlen för varje natt för att på söndagen gå upp i ostsydost en stund efter skymningen och ner i sydväst i gryningen.

17 augusti. Klockan 13. Månen har dragit sig som allra längst bort från jorden.

23 – 24 augusti. Fredag klockan 16.56 är månen halv avtagande. Nu kan den ses över horisonten dygnet runt i nordligaste Sverige. Före gryningen lördag 24 augusti kryper månen närmare ljusstarka stjärnan Aldebaran i stjärnbilden Oxen. Brandgula Aldebaran kommer i ljusningen stå högt i ostsydost till sydost till vänster nedanför månen.

30 – 31 augusti. Fredagen klockan 12.37. Månen är ny och ligger alltså i dunkel för oss på planeten jorden. Men på lördagen i skymningen syns nog den tunna kommande månskäran, från södra Götaland sett. Månen är som närmast jorden igen, på fredagen klockan 18.

Himlen april 2019.

Nu är april här med några extra grader på termometern och kännbart längre dagar. Men trots detta finns det stjärnor att studera. Oxen, Orion, och stora hunden visar sig i väster efter solnedgången, men försvinner snart för säsongen. Några planeter kan också ses under aprils mörka timmar. Jupiter och Saturnus tidigare på natten och Venus närmare gryningen. Ett meteorregn kan vi också bocka av under månaden.

Här nedan kommer några av de händelser som kan skådas på himlen denna månad:

1 april 2019. De närmaste dagarna är planeten Mars mycket nära Plejaderna och de andra ljusstarka stjärnorna i Oxens stjärnbild.

2 april. En tunn halvmåne nära planeten Venus lågt på den öst sydöstra himlen före gryningen.

OBS! Tänk på att om man iakttar en stjärna, planet eller satellit kan den autokinetiska effekten inträda ganska snabbt.

5 april. Solen lyser starkt i den riktning som nymånen nu befinner. Månen passerar dock under solen, så någon förmörkelse blir det inte.

8 april. Månen kommer nu till baka för ännu en cykel, och den växande månskäran närmar sig stjärnan Algebran, planeten Mars och Plejaderna i nordväst efter solnedgången.

10 april. Jupiter påbörjar sin bakåtsträvande rörelse även om den bara är skenbar. Planeten verkar till synes flytta sig västerut på himlen varje natt i relation till stjärnorna i bakgrunden i stjärnbilden ormbäraren. Den kommer om två månader att nå opposition och fortsätter hela tiden att blir större och ljusare och når ner emot -2,3 i magnitud. I dag befinner sig Neptunus bara en tredjedels grad ovanför Venus, som även den och den eftersläntrande Merkurius kommer att drunkna i morgonljuset när solen går över horisonten strax efter de tre planeterna.

11 april. Mars befinner sig närmare än 7 grader från den brinngula stjärna Algebran i Oxen. De båda himlakropparna har mycket liknande färger men Algebran kommer att överglänsa Mars med nästan en hel magnitud. Mars som varit mycket iögonfallande i mer än ett år kommer att blekna mer och mer när den rör sig västerut cirka 200 minuter efter solen. 12 april. Månen når första kvarteret några minuter efter klockan nio på kvällen.

19 april. Månen blir som mest upplyst strax efter att solen passerat söder på himlen från Sveriges horisont. Med andra ord befinner den sig på andra sidan jorden.

21-22 april. Vid midnatt stiger Lyran upp över horisonten och det är därifrån meteorsvärmen Lyriderna ser ut att komma, alltså radianten, när de maxar under dessa dagar. Man kan naturligvis se meteorerna hela den mörka tiden på dygnet. April-Lyriderna som svärmen också kan kallas, är en svärm som vanligtvis uppvisar 15-20 meteorer per timme, men vissa år har antalet varit fler hundra per timme. Lyriderna härstamma från den periodiska kometen C/1861 G1 Thatcher. Månen kan vara ett problem med sitt starka ljus, men har man tur kan ändå se många fina meteorer.

22 april. Planeten Uranus kommer väldigt nära solen nu och det är väl bra att den knappast syns så att inte någon planetspanare skadar synen i det farliga solljuset.

Varning! Titta aldrig på objekt nära solen utan lämpliga säkerhetsåtgärder. Var extra noggrann med att aldrig rikta optiska instrument mot solen och titta inte i dem. Om du gör det kan du få obotliga ögonskador eller bli helt blind.

23 april. Bara 1 och halv grad är avståndet mellan den avtagande månskäran och planeten Jupiter på efternatten.

25 april. Efter midnatt är det Saturnus tur att vara nära månen, mindre än en halv grad norr om mer exakt.

26 april. Sista kvarteret månen vid midnatt.

27 april. UFO-Sverige arrangerar UFO-EXPO i Uppsala. Missa inte det! 

29 april. Saturnus gör nu som sin större granne Jupiter och börjar till synes röra sig bakåt i sin bana, alltså retrograd rörelse västerut i förhållande till fixstjärnorna, på himmelsfären. Fixstjärnor är ett föråldrat uttryck, men beskriver väl det man vill illustrera när planeterna rör sig mot en till synes fixerad bakgrund bestående av stjärnor. Den ringbeklädda planeten befinner sig i ekliptikans sydligaste utsträckning i stjärnbilden skytten. Saturnus har magnituden -0.5 och har du tillgång till ett litet teleskop är chanserna goda att du kan se de fascinerande ringarna.

Himlen mars 2019.

Fyra ljusa planeter dominerar himlen denna månad. Mars ligger i väster efter solnedgången medan Venus, Saturnus, och Jupiter pryder den sydöstra morgonhimlen före solens uppgång. Jupiter i synnerhet eftersom den nu håller på att växa sig allt ljusstarkare.
Orion och kanten av södra Vintergatan i början av mars 2019.
De framträdande konstellationerna Orion, Oxen och Stora hunden drar sig allt längre västerut under mars.

1-3 mars 2019. Början av månaden är lämplig om man vill titta på de ljusa planeterna Venus, Jupiter och Saturnus. Detta gör man bäst i öster strax före gryningen. Venus blir sakta ljussvagare ju mer tiden går då den snart är så lång bort från jorden som det är möjligt i sin omloppsbana. Venus är dock fortfarande den ljusstarkaste himlakroppen, efter solen och månen, med sin magnitud på cirka minus 4 även om den lägger sig mycket lågt och kan bli svår att se från våra breddgrader. En mycket tun skära av månen vill också vara med och göra planeterna sällskap.

1 mars. Saturnus nu väldigt nära månen, som närmast någon gång under i natten, då de båda är under vår horisont.

2 mars. Månen passerar  väldigt nära Venus, bara någon grad eller så.

6 mars. Nymåne strax efter klockan 17.

7 mars. Kanske intressant, men svårt att se med ögat ät att Neptunus går I konjunktion med solen.

10 mars. Uranus befinner sig bara 5° norr om den växande månskäran.

11 mars. Mars och månen bildar par på västra himlen strax efter solnedgången. De är bara något fingers bredd från varandra. Mars har nu sedan länge passerad sin ljusaste sida när den var i opposition förra året, men dröjer sig ändå kvar trots att magnituden på 1.4 gör den mindre i ögonfallende. Mot slutet av månaden kommer mars att försöka blir kompis med plejaderna.

OBS! Tänk på att om man iakttar en stjärna, planet eller satellit kan den autokinetiska effekten inträda ganska snabbt.

12 mars. Månen som nu blir allt större befinner sig nära stjärnhopen Hyaderna i stjärnbilden Oxen.
Färsk forskning har nyligen kunnat konstatera att stjärnorna i denna magnifika granne till stjärnhop sakta men säkert glider isär då de inbördes stjärnorna har större hastighet än vad deras gravitation kan bemästrar.

14 mars. På förmiddagen går månen nu inne I första kvarteret.

14 mars. Jupiter når sin västliga kvadrant, alltså en rät vinkel sett från jorden. Jupiter stiger upp över horisonten vid 3-tiden på natten och någon tidigare mot slutet av månaden. Planeten ökar i ljusstyrka upp emot -2,3 i magnitud och blir ett bländande guldkorn på morgonens stjärnhimmel. Om du inte är den morgontrötta typen så kan du skåda planeten där den befinner sid väster om tekannan i skyttens stjärnbild.

15 mars. Merkurius når undre konjunktion med solen.

18 mars. Den växande månen gör sällskap med den ljusstarka stjärnan Regulus när de båda stiger upp på den östra stjärnhimlen strax efter solnedgången. De börjar den nattliga dansen 2° från varandra, men glider sakta isär när månen drar åt öster, i sin västliga bana, för avsluta I gryningen 5° från varandra.
18 mars. På grund av geometrin så kommer skuggorna som Jupiters månar kastar på planeten bli extra spektakulära. Teleskop är väl en förutsättning för att kunna ta del av detta skådespel som sker tidigt på morgonen.

Varning! Titta aldrig på objekt nära solen utan lämpliga säkerhetsåtgärder. Var extra noggrann med att aldrig rikta optiska instrument mot solen och titta inte i dem. Om du gör det kan du få obotliga ögonskador eller bli helt blind.

20 mars. Vårdagjämningen inträffar 2 minuter i 10 och markerar början på våren på norra halvklotet.

21 mars. Månen åter full kvart I tre på natten.

25 mars. Ytterligare en dubbeltransit av Jupiters månar, den här gången på förmiddagen för oss i Sverige så det blir svårt att se härifrån, inte minst för att Jupiter befinner sig under vår horisont.

26-27 mars. Jupiter och månen gör på himlen.

28 mars. Månen går in i sista kvarteret.

29 mars. Saturnus lägger sig öster den avtagande månskäran på den sydöstra himlen strax innan solen tar sig över horisonten. Med en bättre kikare kan man kolla på Saturnus och dess ringar vilka kommer att blir tydligare ju längre in i 2019 vi kommer.

Himlen Februari 2019.

När vädret tillåter drabbas vi alla av rymdens mörker och stjärnhimlens glans. Februari är inte bara förkylningarnas tid utan också en väldigt bra månad för stjärnskådning. Det är flera intressanta stjärnbilder som dominerar den norra stjärnhimlen ovanför oss här i Sverige, mest känd är kanske Orion med dess bälte. Där finns också flera av planeterna att se nu i februari. Har man kunskap eller kanske bara lite extra tur kan man också få se zodiakalljuset,  vilket är solens ljus reflekterat i de ytterst små partiklarna av damm som är en lämning från en svunnen tid i solsystemets tidigare historia.

Här nedan kommer några av de händelser som kan skådas på himlen denna månad:

1-3 februari. Om man inte befinner sig allt för långt norr ut i vårt avlånga land så kan man på morgonkvisten innan solen orkar upp, finna flera av våra grannar solsystemet så som den ljusstarka Venus,  men även Saturnus, Månen och inte långt efter kommer Jupiter. 

4 februari. Månen är ny fyra minuter efter klockan nio på kvällen för den som vill ha exakta siffror. Då är den sida av månskivan som vi kan se här från jorden helt utan solljus. Å andra sidan, just den sida som är bortvänd från oss på jorden, eller som Pink Floyd uttryckte det "the dark side of the moon" är då istället upplyst till 100 %. Och om det till äventyrs finns någon som trott att där alltid är mörkt, kan vi säga att det är felaktigt och bara en myt.

5-10 februari. Mars börjar sina kvällar i söder för att sakta tas sig mot väst innan den går ner under horisonten fram emot midnatt. Den 10:e får den sällskap av en inte allt för tunn månskära. Mars är fortfarande ganska ljusstark, men avtar allt mer ju närmare våren kommer.

12 februari. När Mars är på tal är det så att just i dag är den 1.1° norr om planeten Uranus. Med endast en kilare kan man se båda samtidigt. Trots att avståndet till Mars är 234 miljoner kilometer är dess skiva bara 6 bågsekunder i utsträckning till skillnad från Uranus 2 bågsekunder, men på det betydligt mer respektingivande avståndet 3 miljarden kilometer. I kväll är också tiden för månen att gå in i första kvarteret.

13 februari. Den åtta dagar gamla månen passerar stjärnhopen Hyaderna och den ljusstarka stjärnan Aldebaran i stjärnbilden Tjuren eller om ni hellre vill kallan den för Oxen. För er som har teleskop och gillar månen kommer solens ljus att svämma över botten på den stora och väl synliga månkratern Copernicus, vilket är en verklig sevärdhet, av det som vi kan se hända på månytan.

OBS! Tänk på att om man iakttar en stjärna, planet eller satellit kan den autokinetiska effekten inträda ganska snabbt.

18-19 februari. Två timmar efter Jupiter kommer nu de två kompisarna Venus och Saturnus upp över horisonten strax innan halv sju på morgonen. De två planeterna är bra några grader ifrån varandra. Venus som nu ser ut att färdas öster ut på himlen tappar också sin utomordentliga ljusstyrka från i höstas, men är fortfarande överlägsen i det hänseendet på morgonhimlen. Saturnus, som ökar i ljusstyrka fram till sin opposition i sommar, kryper över horisonten allt tidigare för varje dag som går och är ungefär två och en halv timme före solen vid månadens slut. Den 18:e byter de också plats med varandra om man ser till vädersträcken öst och väst.

19 februari. Strax innan klockan fem är månen åter igen helt full. Nu kan det vara läge att kolla när den går upp över horisonten, vilket alltså för en gångs skull sammanfaller i tid, även om just det inte syns. När fullmånen reser sig över horisonten ser man den så kallade månillusionen, som är ett fenomen i naturen, där månen ser ut att vara större när den är nära horisonten än när den befinner sig högre uppe på himlen. Alla "drabbas" av illusionen av månens storhet, men endast ett litet klick med en kamera tar bort illusionen som inte gör sig på bild utan vidare.

21-28 februari. Att se eller att veta att det är zodiakalljuset, är inte så lätt om det kanske är först gången man försöker, men det skall vara där västerut efter solens nedgång, dock måste himlen vara helt klar och väldigt mörk. Plejaderna och Hyaderna är lämpliga riktmärken. Det här fenomenet är helt enkelt solljus som sprids vidare när det studsar på små fina dammpartiklar i solsystemets inre delar.

26. februari. Sista kvarteret för månen, vilket betyder att månen är avdelad på mitten sedd från vår planet. Vänstra sidan ljus och högra mörk.

27 februari. Merkurius når sin största östliga utsträckning 18° från solen. För att se planeten leta på den västliga stjärnhimlens horisont just efter att solen gått ner. En kilare kan hjälpa till att hitta Merkurius i skymningsljuset.

Varning! Titta aldrig på objekt nära solen utan lämpliga säkerhetsåtgärder. Var extra noggrann med att aldrig rikta optiska instrument mot solen och titta inte i dem. Om du gör det kan du få obotliga ögonskador eller bli helt blind.

28 februari. En regnbåge är omöjlig att både förutse och iaktta från olika platser, himlen uppvisar dock en annan både lågt i söder denna morgon strax före solens uppgång. Från väst består den av Venus, Saturnus, Månen, Jupiter och slutar med stjärnan Antares i Skorpionen.

1 Mars. Saturnus nu väldigt nära månen, som närmast någon gång under i natten, då de båda är under vår horisont.

2 Mars. Månen passerar  väldigt nära Venus, bara någon grad eller så... Oops! visst inne i Mars! :)

Himlen januari 2019.

Januari kommer att visa up flera ljusa planeter på kvällarna, men även de som inte är så framträdande på kvällshimlen, då ofta med månen som vägvisare. En meteorskur och en total månförmörkelse kan beskådas. De tidiga solnedgångarna för oss här uppe i norden gör att stjärnhimlen med sina bilder kan bli en trevlig kvällsaktivitet för intresserade, om vi har tur med vädret. 

Fram till 9 januari kan man också, om man är uppe tidigt, se den internationella rymdstationen som vandrar över himlen enligt en mycket stabil tidtabell.

Här är lite av vad månaden erbjuder i form av himmelsaktivitet:

1 Januari 2019. Venus kryper från öst mot väst åt söder, nu ljus och omisskänligt framträdande på himlen några timmar före solen på morgonen inte alls långt i från månskäran.

2 Jan. Saturnus i konjuktion med solen. De kommande veckorna kommer planeten sakta att bli mer och mer tydlig när den arbetar sig väster ut på sin väg till oppositionen den 9 juli.

3 Jan. Jorden når perihelium, minsta avståndet till solen i sin bana runt densamma. Avstånden mellan jordens och solens centra är strax över 147 miljoner kilometer.

Varning! Titta aldrig på objekt nära solen utan lämpliga säkerhetsåtgärder. Var extra noggrann med att aldrig rikta optiska instrument mot solen och titta inte i dem. Om du gör det kan du få obotliga ögonskador eller bli helt blind.

4 Jan. Meteorskuren kvadrantiderna når sin kulmen. Denna korta men ibland spektakulära meteorskur har fått sitt namn efter murkvadranten, en stjärnbild på norra stjärnhimlen, som inte vann acceptans bland astronomerna, men som lever kvar i meteorsvärmens namn. I år är månens frånvaro ett fördelaktigt inslag för god observationer. Om du är ute på morgonen så leta upp stjärnan Arcturus och ha den som riktmärke, även om meteorerna ses över hela himlen.

6 Jan. Ny måne och en partiell solförmörkelse, dock bara synlig från bortre asien. I dag når också den vakra planeten Venus sin västligaste punkt på 47° väster om den snart uppgående solen tidigt på morgonen. När månaden fortsätter kommer Venus att sjunka lite på himlen och kommer också att avta från sin nu bländande ljusstyrka, men kommer fortarande vara ett av de mest iögonfallande objekten på stjärnhimlen.

10 Jan. Månen får en kompis bara 3° norr om sig i form av planeten Neptunus i stjärnbilden vattumannen, men knappast synlig för oss vanliga människor, men kanske kul att veta var den kalla blå planeten befinner sig.

12 Jan. I dag är det i stället Mars som hälsar på, 5° norr om månen och precis öster om Fiskarna.

14 Jan. Månen i första kvarteret strax före sju på morgonen. Nu avlöser planeterna Mars och Uranus varandra på platsen 5° norr om månen öster om Fiskarna, stjärbilden alltså.

OBS! Tänk på att om man iakttar en stjärna, planet eller satellit kan den autokinetiska effekten inträda ganska snabbt.

21. En vecka senare är månen åter igen full. Det exakta klockslagen är 16 minuter över 5 på morgonen.

I dag är också en bra dag att se en total månförmörkelse, om man inte gjort det tidigare. De flesta delar av det västra halvklotet kan ta del av denna händelse, men så även Sverige som ligger öster om nollmeridianen. Förmörkelsen pågår i hela fem timmar, så när som på några få sekunder. Totaliteten är strax över en timme lång och börjar ungefär 20 minuter i 6 på morgonen, om man befinnser sig i Stockholmstrakten. Månen går helt ur jordens skugga strax efter halv nio, men under horisonten för Sveriges del.

22 Jan. Långt före solens uppgång ses Venus och Jupiter ligga bara 2° från varandra i stjärnbilden Skorpionen. Den här konjuktionen blir säkert en spektakulär syn även för oss som inte har teleskop eller kikare till hands. Jupiter kommer att bli helt överglänst av Venus, även om solsystemets största planet med magnitud -1.9,är bra mycket kraftigare än den ljusaste stjärnan på himlen vid månadens slut.

27 Jan. Sista kvateret för månen strax efter 21 på kvällen.

31 Jan. Jupiter nu 3° söder om den avtagande månen. Ännu närmare ses Venus starkt lysande. Denna vackra vy avslutar himmelsguidens start 2019.

Natthimlen november 2018.

Nu när vi återigen är inne i november kommer vi som gillar att kolla på stjärnor att kunna njuta ännu lite mer. Tidigare solnedgångar och längre perioder av mysigt mörker. För de som vill kolla på djuprymdsobjekt finns massor av intressanta stjärnhopar och galaxer i både Cassiopeja och Perseus. Orion stiger upp lite senare på kvällen och dominerar södra stjärnhimlen efter midnatt. Den bästa tiden för de ljusa planeterna Mars, Jupiter och Saturnus är förbi för året, men Venus stiger upp allt tidigare på morgonen på östra himlen före gryningen och bjussar på en bländande show. Lägg till ett par meteorskurar och en trevlig måne, så kommer detta bli en ypperlig månad för oss som gillar att kolla uppåt. 

Fram till mitten på november kan man också, om man är uppe tidigt, se den internationella rymdstationen som vandrar över himlen enligt en mycket stabil tidtabell.

Här är vad natthimlen bjuder på denna månad:

4 november 2018. Planeten Mars passerar inom en halv grad från stjärnan med magnitud 3 Delta Capricorni eller om man hellre säger Deneb Algedi, i stjärnbilden Stenbocken. Dessa är inte svåra hitta då paret syns väl över södra horisonten från mörkrets inbrott och fram till 22-tiden. Ja även ni längst uppe i de nordligaste delarna av landet.

Mars är fortfarande det ljusaste objektet i söder i början av november, men planeten börjar blekna under månaden och kommer att krympa i storlek. I perfekta förhållanden med ett bra teleskop, kan man fortfarande se former på planetens yta. Enklare är det att se halvmåneformen av Mars, eftersom planetens position nu ändrats i förhållande till solen.

6-12 nov. Tauriderna, som i amerika ibland kallas "Halloween Fireballs", är faktiskt är två meteorsvärmar norra och södra. De kulminerar denna vecka, men kan synas från oktober till mitten av november. Har man tur kan man se dessa ljusa, långsamma eldklot både från norra och södra halvklotet när som helst på natten. Tyvärr är det en blygsam skur med endast 5-10 meteorer per timme.

7 nov. Solen och månen går hand i hand under horisonten under eftermiddagen, vilket betyder att månen nu är ny.

11 nov. Den växande månen kommer att göra sällskap med Saturnus på sydvästra himlen efter solnedgången. De befinner sig några fingerbredder ifrån varandra. Saturnus passerade opposition för flera månader sedan, men fortfarande är det möjligt att se dess ringar i ett mindre teleskop. I slutet på november kommer Saturnus gå ner några timmar efter solen och kommer snart vara borta för året även för observatörer längst ner i vårt land.

14 nov. Just denna dag kan det vara läge att stiga upp tidigt före soluppgången och se den lysande Venus bara en grad i från den vita stjärnan (precis som solen) Spica i stjärnbilden Jungfrun. Venus rundade solen i oktober och nu kommer att dominera östra himlen som den välkända morgonstjärnan. Venus kommer att bli mer och mer morgonpigg under november. Från början bara 35 minuter före solen men i slutet har den hela tre timmars försprång. Venus kommer att uppvisa en bländande syn och kommer att öka i ljusstyrka till chockerande magnitud -4,9, vilket är snudd på rekord. Om du vet var du ska leta kommer det inte vara helt omöjligt att kunna se Venus även under dagtid. UFO-Sverige kommer med all säkerhet att få berätta om hur Venus fungerar även i år.

Varning! Titta aldrig på objekt nära solen utan lämpliga säkerhetsåtgärder. Var extra noggrann med att aldrig rikta optiska instrument mot solen och titta inte i dem. Om du gör det kan du få obotliga ögonskador eller bli helt blind.

15 nov. Månen når första kvartalet någon gång i kvällsskymninen.

17 nov. I dag är dagen då man skall hålla extra koll mot lejonets stjärnbild, ej att förväxla med lejonet från norden, som är något helt annat. Från lejonet radierar meteorskuren med det passande namnet Leoniderna, som i natt når sitt maximum. Den tilltagande månen lyser förvisso upp himlen under kvällen, men drar sig undan efter midnatt när de flesta meteorer gör sig synliga.

Leoniderna har på senare tid tröttnat lite, från att tidigare ha varit ett utmärkt meteorregn, likt en storm kunde den fylla natthimlen med tusentals synliga meteorer varje timme. Mest spektakulärt var det säkert när Leoniderna exploderade i en enorm meteorstorm 1833, med upp emot 200 000 meteorer per timmen.

OBS! Tänk på att om man iakttar en stjärna, planet eller satellit kan den autokinetiska effekten inträda ganska snabbt.

23 nov. Fullmånen stiger i öster och bildar par med ljusa stjärnan Aldebaran i oxens stjärnbild, någon grad från varandra.

24 nov. Planeten Jupiter når konjunktion med solen och försvinner där med från kvällshimlen. Jupiter kommer dock snart igen på östra stjärnhimlen för att de kommande månaderna röra sig mot sin nästa opposition under våren 2019.

29 nov. Stjärnbilden lejonet har slagit klorna i månen som snällt får följa med den ljusa stjärnan Regulus fram emot gryningen. Tätt efter följer ett annat par bestående av Venus och Spica i Jungfrun.

30 nov. Månen går in i sitt sista kvartal och vi andra fortsätter in december.

September

Månaden inleds med att för andra gången i år så har vi en vecka med två månfaser. På måndag den 3 september är månen halv avtagande och på söndag är det nymåne. Planeten Merkurius är på väg ner i gryningshorisonten i början på månaden. Den ljusstarka stjärnan Regulus är på väg åt andra hållet strax intill. Det är allra enklast att se dessa två från södra Götaland där dom står lite högre över horisonten. Den röda planeten Mars har varit ute på en kort sväng i stjärnbilden Skytten men kommer återvända till Stenbocken den 1 september. Hon kommer sedan korsa Stenbocken i september och oktober. När skymningen har fallit på torsdag den 13 september kan alla i södra Götaland beskåda gasjätten Jupiter nära eller en bit över horisonten i sydsydost. Hon går ner i sydsydväst till sydväst en stund efter midnatt. Kring skymningen den 17 september kan man från södra Sverige se planeten Saturnus en bit över horisonten i söder cirka 3 fullmånar till höger nedanför månen. Den 23 september klockan 03.54, svensk tid, är det höstdagjämning. Solskivans centrum korsar gränsen mellan norra och södra himmelshalvan och just då inträffar själva höstdagjämningen. Jordens luft får solljuset att gå i en svagt nedåt böjd båge ner mot marken. Luften hjälper därigenom solen att lysa på lite mer än halva jorden.

Oktober

Den ringmärkta planeten Saturnus kommer i oktober att stå nära eller en bit över horisonten i söder till sydsydväst när skymningen faller och går ner i sydväst efter ett par timmar. En bit in i oktober är planeten Uranus i stjärnbilden Väduren på gränsen till Fiskarna. Vår ringmärkta vän, Saturnus, kommer äntligen börja röra sig norrut igen. Detta sker den 21 oktober men det går långsamt. Det tar 29 år för Saturnus att röra sig ett varv runt stjärnhimlen. I mitten av oktober blir äntligen planeten Mars synlig från mellersta Norrland. Mars lyser fortfarande starkare än de flesta stjärnor i slutet av oktober. Natten mot söndag den 28 oktober är det dags att ställa om klockorna till normaltid igen. När klockan visar 3 så ställer man tillbaka den en timme till klockan 2.

Bra att veta

Den största och längsta stjärnbilden är Vattenormen. Den sträcker sig mer än ett kvarts varv runt himlen söder om Kräftan, Lejonet, Jungfrun och Vågen. Den syns bäst till på våren och Vattenormen kan man i princip se från sydligaste Götaland.

Källa

Astronomisk kalender 2018, Per Ahlin

Planeten Jupiter stiger mittemot solen den 8 maj, vilket gör att den denna dag är närmast jorden för året. Saturnus följer upp i samma riktning den 27 juni och Mars en månad senare. Alla de tre ljusa planeterna befinner sig längs södra ekliptiken under maj, medan Venus dominerar i väster efter solnedgången. Månaden innhåller också ett meteorregn den 6 maj och några möten mellan månen och några berömda stjärnkluster.

2 maj 2018. Venus och den ljusorangea stjärnan Aldebaran hittar man nära varandra på den västra himlen efter solnedgången. Venus är upplyst till 80% av solen och har en magnitud -3,9, en relativt medelstark ljusstyrka för denna planet, men det är spektakulärt ändå och har redan gett upphov till flera rapporter hos UFO-Sverige. 

4 maj. Tidigt på morgonen kan man se Mars och Saturnus i stjärnbilden Skytten. 

6 maj. Meteorsvärmen Eta Aquariderna har sitt maximum, men kan vara svårt att se från Sverige. Detta är en av de finaste meteorskurarna för observatörer på södra halvklotet och södra breddgraderna på norra halvklotet. Händelsen inträffar när jorden går genom strömmingen av Comet 1/P Halley, eller som vanligt folk kallar den, Halley's Komet. Studier tyder på att meteorsvärmen kan få en ökning i år på grund av Jupiters gravitationella påverkan på kometens spår av pariklar.

Mars befinner sig bara 3 grader söder om den avtagande månen. Mars kommer under månaden att växa i ljusstyrka från storleksordningen -0,4 till en imponerande -1,2 och i storlek från 11" till 15". När planeten står i opposition i slutet av juli, kommer den att nå sin närmaste position till jorden på 15 år. Kan vara värt att hålla utkik.

OBS! Tänk på att om man iakttar en stjärna, planet eller satellit kan den autokinetiska effekten inträda ganska snabbt.

8 maj. Jupiter når oppositionen klockan 03:00 när den stiger på den östra himlen samtidigt som solen går ner  i väst. Jupiters ljusstyrka kumlinerar med magnituden -2,5, och är då mycket ljusare än någon stjärna. Med en enkel kikare kan man lätt se hur de så kallade gallieiska månarna dansa runt planeten från natt till natt. 

9 maj. Månen går in i sista kvartalet efter midnatt.

15 maj. Ny måne.

17 maj. Nu kan man börja ana den nya månen lågt på den västra himlen nära en ljusstark Venus.

19 maj. Den växande månskäran ligger väldigt nära stjärnklustret M44, bikupan, på den västra stjärnhimlen efter solnedgången.

20 maj. Månen passerar ännu ett kluster, den här gången M35 i stjärnbilden Tvillingarna.

21 maj. Månen kommer inom någon fingerbredd från den ljusa stjärnan Regulus i stjärnbilden Lejonet.

22 maj. På planeten Mars södra halvklot börjar äntligen våren, då den södra polarkalotten vänds mot solen och kommer att minska i storlek under de närmaste månaderna, men det blir svårt att se för oss utan teleskop. Månen är nu också halv för oss jordbor.

26 maj. Månen bildar en triangel med den ljusa stjärnan Spica och mycket ljusare planeten Jupiter.

29 maj. Återigen fullmåne. Det exakta klockslaget är 14.20.

31 maj. Saturnus nu i stjärnbilden Skytten stiger på den östra stjärnhimlen några timmar efter midnatt och den når sin högsta punkt på himlen några timmar före gryningen.

Under juni och in i juli visar sig planeterna Jupiter, Saturnus och Mars från sin bästa position på mång år. Med en kikare eller ett litet teleskop kan man upptäcka fascinerande detaljer. Venus och Merkurius kommer också att kunna skådas precis som den allt mer ljusstarka asteroiden Vesta, även om den blir svår att se i våra ljusa sommarnätter. Här nedan en liten lista på vad som kan ses under junis nätter.

1 juni. Saturnus nära den avtagande månen några timmar efter midnatt, detta i skyttens stjärnbild.

3 juni. Månen nu 3° norr om den allt ljusare röda planeten Mars.

6 juni. På nationaldagen kommer solen att dränka Merkurius i ljus då den befinner sig på andra sidan solen sett från jorden. Månen går nu också in i sista kvarteret.

10 juni. Venus får nu sällskap av de ljusstarka stjärnorna i Tvillingarnas stjärnbild, Castor och Pollux, på den västra himlen efter solnedgången. Venus befinner sig en bra bit över horisonten. Magnituden är -4.1 och under månaden kommer planeten sakta att växa sig större till ungefär 16”, men blir å andra sidan något mindre belyst när den går från 80 % till 70 %.

13 juni. Nymåne strax före klockan åtta på kvällen.

OBS! Tänk på att om man iakttar en stjärna, planet eller satellit kan den autokinetiska effekten inträda ganska snabbt.

15 juni. Merkurius kommer nu fram på himlen från sitt gömställe bakom solen. Kan hittas på den västra himlen efter att solen gått ned. Vid slutet av månaden kommer Merkurius, då med magnituden 0.1 och upplyst till 60 % för oss på jorden, att gå under horisonten upp emot en timme efter solen. En kikare hjälper dig att hitta den i den skymande sommarnatten, om du befinner dig där solen går ner vill säga.

16 juni. Venus och månen är nu bara 2° (2 fingrar på en armlängd) från varandra. Ännu närmare månen hittar vi M44, stjärnhopen bikupan, i kräftans stjärnbild. Med en kikare blir detta en fin vy.

19 juni. Asteroiden Vesta når opposition. Vesta är den näst mest massiva himlakroppen, efter Ceres, i asteroidbältet. Vestas diameter är imponerande 525 kilometer, men har, till skillnad från Ceres, ändå inte tillräckligt med gravitation för att skapa formen av en sfär och kan därför heller inte kallas dvärgplanet. Vesta befinner sig i skytten, inte långt från Saturnus. Med de ljusa nätterna i Sverige kan den dock bli svår att få syn på med sin magnitud på 5.3.

20 juni. Nu är Venus bara 0.4° från M44, och detta gör sig fint i en kikare, strax efter solnedgången. Månen går under dagen in i första kvarteret.

21 juni. Bara några minuter efter klockan 12 på dagen når solen som längst norrut, med andra ord då inträffar sommarsolståndet.  Härefter kommer solen röra sig söderut igen. Vid sommarsolståndet hittar man solen nära stjärnan Propus vid foten av tvillingarna, inte långt ifrån stjärnhopen M35.

Solljuset översköljer nu de flesta astronomiska objekt på himlen.

23 juni. Jupiter ligger 4° söder om månen. Bara en månad efter oppositionen är den stora planeten fortfarande en glimrande syn på junihimlen. Sakta kommer den att bli svagare och mindre, trots detta ännu mycket ljusstarkare än någon stjärna. Med en kikare kan man se de Galileiska månarna och flera detaljer på Jupiter.

26 juni. Mars saktar in i sin östliga rörelse och blir stationär i förhållande till stjärnorna i bakgrunden. För många veckor framöver kommer Mars, som når opposition den 27 juli, att verka röra sig väster ut från dag till dag. Detta kallas retrograd rörelse. I slutet av månaden kommer Mars att befinna sig öster om Saturnus i stjärnbilden Stenbocken. Ökningen i ljusstyrka går från -1.2 till -2.2.

27 juni. Saturnus når opposition närd den höjer sig i öster samtidigt som solen går ner i väst. Detta markerar den punkt den jorden och den ringbeklädda planeten är som närmast varandra under året. Saturnus når magnituden 0.0. De mäktiga ringarnas vinkel är i år väldigt fördelaktig för observatörer på jorden, de uppvisar en storlek nästan dubbelt så bred som själva planeten.

28 juni. Jordgubbsmånen eller Strawberry moon, kallas fullmånen i juni och den kulminerar strax innan sju på morgonen.

Ny månad där planeterna Merkurius, Venus, Mars, Jupiter och Saturnus är lätt synliga på natthimlen. Mars är dennna månads viktigaste spelare och gör sin närmaste passage till jorden på 15 år. Planeten kommer att vara en fröjd för ögat där den svävar fet och röd på sydöstra himlen strax efter solnedgången. En månförmörkelse kommer att förgylla tillvaron för intresserade mot slutet av juli, däremot missar vi i Sverige meteorskuren Delta-Aquariderna som bara syns från sydligare delar av jordgloben. 

Här är vad du kan se på natthimlen denna månad.

1 juli 2018. Mars och månen ligger bara 6º från varandra. Mars kommer att snabbt bli ljusstarkare under tiden den växer på väg till oppositionen den 27 juli.

4 juli. Merkurius ligger mindre än en grad från stjärnhopen bikupan (M44) på västra himlen efter solnedgången. En kikare gör synen än bättre. Merkurius kommer att fortsätta att stiga högre över horisonten varje dag fram till 12 juli och kommer att förbli synlig till den 17:e eller 18:e juli.

6 juli. Jorden når aphelion, längsta avståndet från solen under sin årliga bana. Idag är vi 152.095.566 km från vår närmsta stjärna. Månen går nu in i sista kvartert.

Varning! Titta aldrig på objekt nära solen utan lämpliga säkerhetsåtgärder. Var extra noggrann med att aldrig rikta optiska instrument mot solen och titta inte i dem. Om du gör det kan du få obotliga ögonskador eller bli helt blind.

9 juli. I väster efter solnedgång finner ni den ljusa planeten Venus bara 1º från stjärnan Regulus, med magnitud 1. Venus sjunker lite varje natt vid den västra horisonten. Venus lyser extra starkt med en magnitud på -4,2, vilket ljusare än något annat på himlen, förutom solen och månen förståss.

10 juli. Vinterns stjärnor börjar så smått att visa sig på den östra stjärnhimlen före soluppgången. En tunn månskära ligger finner man nära stjärnhopen Hyaderna med den ljusa stjärnan Aldebaran över den östra horisonten. Kikare rekomenderas.

10-11 juli. Jupiter säger hej då, till sin retrogradrörelse, och börjar nu förflytta sig österut i förhållande till bakgrundsstjärnorna varje natt. Planeten har sedan några månader passerat opposition, men är fortfarande en fantastisk syn på kvällshimlen. 

OBS! Tänk på att om man iakttar en stjärna, planet eller satellit kan den autokinetiska effekten inträda ganska snabbt.

12 juli. Merkurius når sin östliga kulmen, dess största vinkelavstånd från solen. Planeten börjar nu att snabbt åka tillbaka mot västra horisonten där den kommer nära solen, men Merkurius blir åter synlig senare i augusti, men då på morgonhimlen.

13 juli. Några timmar efter midnatt är månen åter ny och en partiell solförmörkelse blir synlig för de allra längst söder ut, Antarktis och de mest sydliga delarna av Australien.

15 juli. Venus, den växande månskäran och stjärnan Regulus nu på västra himlen efter solnedgången. De ligger alla inom om 5º från varandra.

19 juli. På kvällskvisten går vår kära måne in i första kvarteret.

20 juli. Nu till en stjärna som kan vara svår att uttala namnet på, Zubenelgenubi, om man inte är en hejare på arabiska förstås. Vill man kan man lika gärna kalla den för Alpha Librae. Månen, Jupiter och den nämnda Zubenelgenubi med magnituden 2 formerar sig denna dag i en triangel. 

24 juli. Månen följer sin väg längs ekliptikan och blir kompis med planeten Saturnus i stjärnbilden skytten, på sydöstra himlen en stund efter solnedgången och förblir synlig hela natten lång. Saturnus når oppostition i slutet av juni och fortsätter att visa sig från sin bästa sida. 

27 juli. Månförmörkelse! I Sverige kommer vi tyvärr bara kunna se den partiella fasen av förmörkelsen. Rättelse: I vissa delar av Sverige kan man se totaliteten, nämligen se sydöstra Götaland och även östra Svealand, redan när den kommer upp över horisonten. Så missa inte detta himlaspel.
Mars når oppositionen, vilket bara sker var 26: månad. När solen går ner i nordväst och en lysande Mars med magnituden -2,8 stiger i sydöst ligger den bara 5-6º under månen och visar upp sig på bästa sett sedan 2003. Mars närmar sig, och avståndet till jorden är som minst 30-31 juli och då är den mycket svår att missa. I närheten av Skytten kommer Mars att glöda rött efter solnedgången. Det är nu det gäller att kolla på Mars för nästa gång den kommer så här nära har det hunnit blir år 2050.

28 juli. Delta-Aquariderna kör sin grej, men mest över södra halvklotet

Augusti förmodligen den bästa månaden för stjärnskådning, kanske för att mörkret åter intar nätterna och gör det möjligt att se all prakt. Vädret är fortfarande behagligt i augusti, eller kanske tvärt om det är nu det börjar bli behagligt efter värmeböljan över Sverige. Även den varma fuktiga luften sommarluften upplöses och himlen blir med tiden både torrare och klarare. Denna månad ser vi också fram emot meteorskuren Perseiderna, där vi också har tur att månen inte skymmer sikten med sitt ljus. I övrigt är det en mycket bra tid för den som vill kolla på planeter.

Hela månaden kan man se planeter på himlen. Strax efter att solen gått ner finner vi i väster den ljusstarkaste planeten Venus, därefter Jupiter också mycket ljus, Saturnus och så även den röda planeten Mars. Alla syns bra utan hjälpmedel även om det kan öka upplevelsen av våra vackra grannar i solsystemet. När det gäller Mars så verkar det som om sandstormarna håller på att lugna ner sig, då förhoppningsvis kommer vi kunna se mer av ytan på den röda planeten.

4 augusti. Sista kvartalet för månen inleds framåt kvällen. Den ser halv ut och den rundade delen pekar åt vänster.

6 augusti. Månen svävar nära den stjärnhopen Hyaderna i stjärnbilden Oxen.

6 augusti. Kvadratur är ett begrepp inom astronomin vilket innebär att en himlakropp sedd från jorden befinner sig i rät vinkel i förhållande till solen. Och det är just var Jupiter befinner sig nu, alltså vid en punkt 90 grader öster om solen. Planeten nådde opposition i början av maj. Under augusti fortsätter den att krympa och bli allt ljussvagare. Faktum är att Mars överglänser Jupiter hela månaden, men Jupiter är fortfarande en fin syn på natthimlen.

11 augusti. Nymåne.

11 augusti. En partiell solförmörkelse är synlig från norra Götaland och norr ut. I närheten av Nordpolen blir solen förmörkad till mer 65%, om du har turen att vara i området så njut av utsikten.

Var ser man förmörkelsen

Klockan 10.30 börjar månen glida in över solskivan vi Riksgränsen i nordvästligaste Sverige . En halvtimme senare täcker den partiella solförmörkelsen Sverige som mest, ungefär från mitten av sjön Vättern och norr ut. Det hela slutar för Sveriges del klockan 12.00 i trakterna kring Pajala där månen förmörkat solen till 15%, 40 minuter tidigare. Denna partiella förmörkelse är inte stor och i mitten av Sverige i höjd med Östersund täcks solen till 6%, så är man längre söderut så blir det kansek svårt att se något alls. Men var försiktiga och ta variningen på allvar. 

Varning! Titta aldrig på objekt nära solen utan lämpliga säkerhetsåtgärder. Var extra noggrann med att aldrig rikta optiska instrument mot solen och titta inte i dem. Om du gör det kan du få obotliga ögonskador eller bli helt blind.

12 augusti. Perseiderna pikar under natten. Detta brukar vara den bästa meteorskuren under året för oss på norra halvklotet. Beräkningarna för året säger att 40-60 meteorer i timmen kan vara synliga under dygnets mörkare timmar. Månen kommer inte att störa då en tunn skära är upplyst med endast något få procent, vilket innebär att det kan bli en spektakulär händelse om man hittar en riktigt mörk himmel. I själva verket är det jorden som åter passerar spåren efter kometen Swift-Tuttle.

14 augusti. Venus gör sällskap med en tunn månskära på västra himlen efter att solen gått ned. De två himlakropparna är bara några få grader från varandra och mellan dem lite vid sidan av hittar vi dubbelstjärnan Porrima i Jungfruns stjärnbild.

16 augusti. Jupiter ligger bara en månbredd från Zubenelgenubi en multipelstjärna, i vågens stjärnbild. Inte långt därifrån finner man också månen.

17 augusti. Venus når största östliga avstånd som är 46 grader från solen. Planeten ser nu ut att långsamt förflytta sig tillbaka mot solen de kommande månaderna. Planeten ökar med tiden sin ljusstyrka, från magnitud -4,3 upp emot en mycket imponerande -4,7.

18 augusti. Månen in i första kvartalet på morgonen.

20 augusti. Månen passerar några grader norr Saturnus i stjärnbilden skytten. Saturnus var i opposition i slutet av juni och krymper och bleknar sakta medan tiden går. Planeten är strax ovanför stjärnbilden Skytten.

OBS! Tänk på att om man iakttar en stjärna, planet eller satellit kan den autokinetiska effekten inträda ganska snabbt.

23 augusti. Mars är nu mellan stjärnbilderna Skytten och Stenbocken i sydöstra himlen någon timme eller solnedgången. Planeten är otroligt ljus denna månad, även om den långsamt avtar i ljusstyrka i slutet av månaden och den krymper också lite i storlek sett från jorden

26 augusti. Fullmåne. Klockslaget är några minuter innan 14.00.

31 augusti. Vet man var Venus håller hus finner man också den ljusa stjärnan Spica i Jungfrun, kolla efter solnedgången.

Säsongens stjärnhimmel

Oktober

Äntligen höst och mörkare på kvällar och nätter så vi kan beskåda vår kära stjärnhimmel. Den friska luften, en kopp java och en kristallklar stjärnhimmel är svår att slå. I början av oktober står planeterna Mars och Venus i gryningen en bit över horisonten i öster till ostsydost. Avståndet kommer vara mindre än en fullmåne. Venus är sannerligen vacker just nu. Hon går upp i ostnordost en eller några timmar före gryningen och står en bra bit över horisonten i ostsydost till sydost i gryningen. Saturnus står allt lägre i sydsydväst när skymningen faller och går snart ner. När månen gått upp i ostnordost några timmar efter midnatt natten till söndag den 15 oktober står den ljusstarka stjärnan Regulus i stjärnbilden Lejonet 10 fullmånar till vänster nedanför månen. Natten mot söndag den 29 oktober är det så dags att ställa tillbaka klockorna till normaltid igen. När uret visar 3 så ställer vi tillbaka den en timme och håller ut till den 25 mars 2018 då vi går till sommartid istället.

November

Våra två ljusstarka jättar Venus och Jupiter har en tendens att passera nära varandra mellan jämna mellanrum vilket är uppskattat från många av oss. I mitten av november börjar Venus försvinna i gryningsljuset i sydost samtidigt som Jupiter sträcker sig upp över horisonten intill. De står närmast varandra i gryningen den 13 november. Då kommer Jupiter stå drygt en halv fullmåne nedanför till höger om Venus som med god marginal är den ljusstarkare av de två. Just nu står vår brandgula planet Mars i stjärnbilden men kommer nå Vågen strax före jul. Hon lyser betydligt svagare än Spica men kämpar på för att göra sig synlig. I november månad går Mars upp i öster några timmar före gryningen och står en bit över horisonten i sydost till sydsydost när det ljusnar. Under torsdagen den 16 november passerar jorden återigen igenom kometen Temple-Tuttles bana. Vid det tillfället tränger små kometbitar in i jordens atmosfär vilket ger oss stjärnfall och många önskningar om en bättre värld. Flest stjärnfall verkar komma ifrån stjärnbilden Lejonet kring kl. 17:30.

December

Natten mot den 3 december närmar sig fullmånen den ljusstarka stjärnan Aldebaran i stjärnbilden Oxen. Innan gryningen träder in står Aldebaran nära eller en bit över horisonten i västnordväst 10 fullmånar ovanför till vänster om månen. Mars och stjärnan Spica i stjärnbilden Jungfrun stod nära varandra i slutet på november och har ännu inte slitit sig ifrån varandra. Kring lucia-morgonen (13 dec) kan du slå en blick mot himlen och beskåda månen en bit över horisonten i ostsydost till söder. Mars kommer stå 13–16 fullmånar till höger nedanför månen. Natten till den 14 december passerar jorden genom ännu en kometbana som kommer ge upphov till flertalet vackra stjärnfall och många önskningar hos flertalet av oss, det blir mer stämningsfullt såhär i jultider. På torsdag kväll den 21 december, när klockorna visar 17:28, är det vintersolstånd. Just då har jorden gått tre kvarts varv runt solen sedan vårdagjämningen. Det här är årets kortaste dag och solen står lägst över horisonten mitt på dagen. Bra att veta ”Fiskens mun”, eller Fomalhaut på arabiska, är den sydligaste av de riktigt starka stjärnorna som går att se från Sverige. Den ligger i stjärnbilden Södra fisken. Den ligger 20 ljusår från solen, är vit och ganska ordinär. Om du befinner dig i vår huvudstad, Stockholm, når den här fiskmunnen bara 2 fullmånar över horisonten i söder. Den allra bästa platsen att beskåda den är därför i södra Götaland. Den syns allra bäst när den står i söder och det är när uret visar kring 22:30.

Malin Wiklander