Detta kan du se på himlen i juni
Juni 2026 bjuder på ljusa nätter i Sverige – men också på ovanligt mycket aktivitet på himlen. Planeter radar upp sig i väster, månen bjuder på både super-nymåne och en sen “jordgubbsmåne”, och dessutom passerar satelliter och rymdstationer över våra huvuden i förutsägbara banor. Här är en översikt över vad du kan se på himlen i juni, med fokus på svenska förhållanden.
Översikt – viktiga händelser i juni 2026
| Datum | Händelse | Vad du ser från Sverige |
|---|---|---|
| 9 juni | Konjunktion Venus–Jupiter | Två mycket ljusa “stjärnor” nära varandra lågt i väster efter solnedgång. |
| 10 juni | Månen nära Saturnus | Månen passerar nära Saturnus på morgon-/natthimlen. |
| 12–16 juni | Planetparad: Merkurius, Venus, Jupiter | Tre planeter i rad i väster efter solnedgång, bäst runt 12–16 juni. |
| 15 juni | Största östliga elongation för Merkurius | Merkurius som en liten, men tydlig punkt i skymningen, ovanför väst-nordvästlig horisont. |
| 15 juni | Super-nymåne | Nymåne (osynlig), men extra nära jorden – påverkar tidvatten, inte synintrycket. |
| 21 juni | Sommarsolstånd | Årets längsta dag; mycket ljusa nätter i hela Sverige. |
| 29 juni | Fullmåne (“jordgubbsmåne”) | Stor, ljus fullmåne lågt över horisonten sent på kvällen/natten. |
Solen – ljusa nätter och solstånd
I juni står solen som högst på himlen över Sverige. Runt sommarsolståndet den 21 juni når solen sin nordligaste position, och dagarna är som längst. I norra Norrland råder midnattssol, medan södra Sverige får mycket korta nätter med ljus skymning hela natten.
För observationer av svagare objekt (svaga stjärnor, galaxer, nebulosor) är juni därför en utmanande månad – men för planeter, månen och ljusa satelliter fungerar det utmärkt.
Månen – super-nymåne och jordgubbsmåne
Fasmönster i juni 2026
| Datum | Månfas | Kommentar |
|---|---|---|
| 8 juni | Sista kvarteret | Halvmåne på morgonhimlen. |
| 15 juni | Nymåne (super-nymåne) | Månen osynlig, men extra nära jorden. |
| 21 juni | Första kvarteret | Halvmåne på kvällshimlen. |
| 29 juni | Fullmåne (mikro-fullmåne) | “Jordgubbsmåne”, något mindre än genomsnittet p.g.a. större avstånd. |
Fullmånen i juni kallas ofta “jordgubbsmånen” i nordamerikansk tradition, eftersom den sammanfaller med jordgubbssäsongen. I år inträffar fullmånen sent den 29 juni, och från Sverige ser du den som en klar, gulvit skiva som stiger upp i sydost på kvällen.
Planeterna – planetparad i väster
Översikt för Sverige i juni 2026
| Planet | Synlighet | Var på himlen? | Kommentar |
|---|---|---|---|
| Merkurius | Synlig i skymningen, bäst runt 12–18 juni. | Lågt i väst–nordväst efter solnedgång. | Största östliga elongation 15 juni – bästa kvällsvisningen 2026. |
| Venus | Mycket ljus kvällsstjärna hela månaden. | Väster efter solnedgång. | Del av planetparaden; möter Jupiter 8–9 juni. |
| Jupiter | Ljus punkt i skymningen, sjunker gradvis mot solen. | Väster efter solnedgång. | Nära Venus 8–9 juni, sedan del av linjen med Merkurius och månen. |
| Saturnus | Natt/morgon, bäst sent på natten. | Sydost–söder under småtimmarna. | Månen passerar nära 10 juni. |
| Mars | Svagare, morgonplanet. | Öster före soluppgång. | Står i närheten av Uranus i Oxen enligt internationella efemerider. |
Planetparaden i väster
Runt 12 juni kan du från Sverige se en “mini-planetparad” med Merkurius, Venus och Jupiter lågt i väster efter solnedgång. Venus och Jupiter är mycket ljusa och lätta att hitta; Merkurius är svagare och ligger närmare horisonten. Bäst chans får du om du har fri sikt över väst–nordvästlig horisont och väntar cirka 30–60 minuter efter solnedgång.
Några dagar senare, runt 16–18 juni, ansluter en tunn månskära och bildar en linje eller triangel tillsammans med planeterna – ett perfekt tillfälle för både kikare och kamera.
Stjärnhimlen – sommarens klassiker
På grund av de ljusa nätterna är de svagare stjärnbilderna svåra att se i större delen av Sverige i juni, men de ljusaste stjärnorna och sommarens klassiker går ändå att urskilja, särskilt i södra Sverige och under sena nattimmar.
Några tydliga stjärnbilder
- Sommartriangeln – Vega (i Lyran), Deneb (i Svanen) och Altair (i Örnen) bildar en stor triangel högt på östra–sydöstra himlen under sena nätter.
- Skorpionen – Lågt i syd–sydost, med den röda stjärnan Antares som “hjärta”. Svår i norra Sverige p.g.a. låg höjd.
- Karlavagnen – Fortfarande tydlig i nordväst–norr, men roterar runt Polstjärnan under natten.
Satelliter, ISS och andra förutsägbara objekt
Ljusa satelliter och den internationella rymdstationen (ISS) är tacksamma mål under juni. De syns som långsamt rörliga, ljusa punkter som glider över himlen utan att blinka.
ISS över Sverige
ISS passerar ofta över Sverige i flera omgångar under en månad. Exakta tider beror på datum och ort, men generellt gäller:
- Synlig 1–4 gånger per natt under några dagar i sträck, sedan uppehåll.
- Syns bäst 1–3 timmar efter solnedgång eller före soluppgång, när stationen fortfarande belyses av solen.
- Ser ut som en mycket ljus, vit “stjärna” som rör sig jämnt över himlen på några minuter.
För exakta passager över din ort använder du t.ex. Heavens-Above, Nasa Spot the Station eller appar som visar ISS-banor i realtid.
Andra satelliter och Starlink-tåg
Starlink-satelliter kan ibland synas som “pärlband” av ljuspunkter som följer varandra. De är mest framträdande kort efter uppskjutning, men enstaka satelliter syns ofta som svaga, rörliga punkter. Även klassiska objekt som Iridium-efterträdare och andra kommunikationssatelliter kan ge korta, starka reflexer (“flares”).
Praktiska tips för observation i juni
- Välj rätt tid: För planeter i väster – 30–60 minuter efter solnedgång. För Saturnus och svagare stjärnor – sena natt-/morgontimmar.
- Fri horisont: Särskilt viktigt för Merkurius, Venus och Jupiter som står lågt i väster.
- Kikare räcker långt: En enkel handkikare gör stor skillnad för att se detaljer på månen och hitta svagare planeter.
- Använd appar och kartor: Planetarie-appar och webbtjänster hjälper dig att hitta rätt objekt vid rätt tid.
– Stellarium.com
– Timeanddate.com
– In-the-sky.org
– Astronomy Magazine
– Star Walk
– EarthSky.org