Projekt Yngaren

Observation 1989

Av Håkan Blomqvist

Klockan är strax efter 18 en tidig lördagskväll i september 1989 när Kerstin Jonsson och hennes dotter Tina lämnar av en kompis till Tina på busshållplatsen i Björkvik, ett litet samhälle invid sjön Yngaren i Södermanland. Vad de inte vet är att om någon minut kommer deras liv att förändras för alltid av vad de får uppleva.

Kristin kör och Tina sitter i baksätet. På vägen hem, endast några undra meter från villan, far Kerstin syn på ett föremål som hänger i luften strax ovanför björkarna vid vägen. Hon pekar ut det för sin dotter och de kör långsamt fram mot föremålet och stannar bilen alldeles under den märkliga farkosten.
Tina blir rädd och vill att de ska åka hem men Kerstin är nyfiken och vevar ner bilrutan. De studerar föremålet under någon minut. Ingen annan bil kommer och det är förvånansvärt tyst runt omkring. Från föremålet hörs inte ett ljud. Det liknar ett klassiskt tefat, runt och minst fem meter i diameter. Färgen är matt metallisk och undertill blinkar tre lampor, rött, gult och grönt oregelbundet.
Till en början ser Kerstin och Tina endast föremålet underifrån och då syns något som liknar en rund lucka i mitten. Avståndet är inte mer än cirka 15-20 meter.

Börjar gråta
Efter någon minut säger Kerstin att hon ska gå ut och titta, så hon öppnar dörren och sätter foten i backen. Men Tina är nu jätterädd och ropar "du är inte klok, det får du inte". Samtidigt börjar föremålet sakta snurra motsols och svävar ut över vägen. Tina slänger sig i baksätet och börjar gråta. Kerstin kan nu se föremålet från sidan. Det har en kupol med ett antal gula ljus som Kerstin uppfattar som fönster. Sedan går allt mycket snabbt. Föremålet svänger i otrolig fart iväg tillbaka över skogen och bort mot sjön Yngaren.Kerstin kör direkt hem och de skyndar in i köket där övriga familjen sitter och äter. De båda berättar om vad de sett men blir först inte trodda. Kerstins man Sture ser dock att Tina är väldigt blek och förstår att något ovanligt inträffat.Denna intressanta närobservation fick jag kännedom om vid ett föredrag på studieförbundet Vuxenskolan i Björkvik den 11 oktober 1994. Omkring 30 åhörare deltog och efter föredraget kom flera fram för att berätta om egna iakttagelser, bland annat Kerstin och Tina Jonsson. Intresset för ufofrågan blev så stort att en studiecirkel om ufo senare drogs igång i Vuxenskolans regi.Tyvärr har det inte gått att fastställa ett exakt datum för observationen, men det kan ha varit lördagen den 9 september. Vädret vid tillfället var klart, torrt och vindstilla. Det var fortfarande ljust men började skymma lite. Vittnena är något osäkra på föremålets storlek. Kerstin jämför det med en normal vändplan för bilar. Intressant i sammanhanget är den onormala tystnaden. "Det reagerade jag verkligen på, att det var så tyst", förklarar Kerstin. Något som känns igen från många andra ufofall.Man far säga att det var modigt av Kerstin att köra fram och stanna alldeles under föremålet. Men hon var nyfiken. Tina däremot skriver i sitt frågeformulär att hon "blev rädd och trodde inte att det var på riktigt". Ingen av dem rapporterade iakttagelsen till någon tidning eller myndighet utan nämnde den bara för några vänner.Fallet är närmast ett skolexempel på en klassisk "tefatsobservation". Eftersom det också fanns två vittnen beslöt Anders Liljegren och jag att följa upp händelsen ytterligare. Den 28 juni 1995 for vi till Björkvik och intervjuade Kerstin och Tina separat hemma i familjens villa. Därefter åkte vi ut till observationsplatsen för att fotografera och få ytterligare data.

Brukar inte fantisera
Senare intervjuade jag Kerstins man Sture Jonsson för att få hans kommentarer till det inträffade. "Dom var uppjagade när de kom hem. Tina var alldeles förskräckt", säger Sture. Han anser sig inte ha någon anledning att misstro sin fru och dotter. De brukar inte fantisera ihop historier.

Det som är både intressant och frustrerande är att det kan finnas ytterligare vittnen till denna närobservation men övriga observatörer vill vara anonyma, även för oss undersökare. I juli 2008 fick UFO-Sveriges rapportcentral in en anonym bekräftelse på observationen. En person som då händelsen inträffade var 16 år berättar att han färdades i bil med sin mor och syster och såg föremålet från andra sidan sjön Yngaren. Han skriver i sitt mejl:
"Jag, min syster och mamma satt i bilen och var på väg hem, när vi fick syn på detta, på högra sidan av bilens färdriktning. Vi var på väg norr-nordväst ut och hade då Yngaren på vänster sida om oss. Först ropade min syster till att något konstigt mörkt moln befann sig över sjöns mittersta del, och sedan tittade jag ut och fick också se något märkligt ovalt, som inte alls liknade ett mörkt moln, det var en rund mer ovalformat föremål som stod helt oberörd och inte gjorde någon slags manöver alls. Vi ropade till mamma att hon skulle stanna bilen omedelbart och titta ut. Hon nästan tvärnitade, för hon trodde väl säkert vi hade kört på en älg eller något.
"Och nu fick vi alla se den märkliga formen liksom hängandes i luften. Det såg ut att vara minst 7-8 meter nästan 9. Stort och overkligt kändes det. Vi gick ut och tittade närmre, inga bilar kom förbi och kunde se detta, men vi stod däremot kvar där fastnaglade av synen som avvek från allt annat vi kände till och försökte utröna om det var en zeppelinare av något slag, ballong, flygplan, men misslyckades totalt. "
"Till slut så verkade den röra på sig, och vi kunde bara se att den var mörk, inte glänsande men verkade mer matt, men vi stod också säkert minst 50 meter ifrån den. Var svårt att se några exakta detaljer. Tyckte att den blinkade under, men kunde inte se så noga. Sedan försvann den igen med ett ryck, men utan att den på något sätt gjorde en ljudbang efter sig eller ens påverkade vattnet under den. Var i trädtoppshöjd precis. Kändes mycket bisarrt. Vi pratade länge om detta hela kvällen sedan."
Tyvärr går det inte att följa upp den senare rapporten eftersom personen vill vara anonym. Kerstin och Tina berättar att de vet om ett par de känner som såg samma föremål på kvällen, men de vill inte låta sig intervjuas. Tina har även en gammal klasskamrat från skolan som också blev vittne till händelsen. Även han vill vara anonym men kanske är det han som skrivit det anonyma brevet.
I sina frågeformulär fyllde både Kerstin och Tina i att deras namn fick publiceras. Detta innebar att medierna snart visade stort intresse för observationen och flera artiklar och intervjuer publicerades i olika tidningar och tidskrifter. Under en period förklarade Kerstin att hon tyckte uppmärksamheten och pratet bland grannarna blev påfrestande.
Jag har vid flera tillfällen under åren pratat med både Kerstin och Tina. De står fast vid vad som hände och har fortfarande ingen förklaring till observationen. Båda är sansade och trovärdiga vittnen.
Någon rimlig naturlig förklaring till denna ovanliga närobservation har ännu inte framkommit.

Lysande föremål på vändplan - diskus eller bara en bil?

En tid efter att observationen i september 1989 blev känd i oktober 1994 inkom en rapport från ytterligare en person i Björkvik som beskrev att hon iakttagit ett liknande föremål flera år tidigare på våren 1981 eller 1982

Kinnan beskriver i sin rapport till UFO-Sverige att hon befann sig i in dåvarande bostad cirka 150 meter från den plats där mamman och dottern gjort sin observation 1989.
Kvinnan som vid tiden för observationen var 15 år gammal hörde inledningsvis ett ljud som hon jämförde med ljudet från flera jaktflygplan och hon gick då fram till fönstret och tittade ut mot vägen utanför huset.
På vändplanen som ligger intill bostaden fick kvinnan då se hur det stod en cirkelrund farkost med flera ljuskällor längs med föremålets ytterkant. Lamporna lyste i en nyans med rött, gult, vitt, blått och grönt. Föremålet liknade ett klassiskt tefat och uppskattades vara omkring l 0-15 meter i diameter. I 30-60 sekunder stod kvinnan och observerade föremålet innan hon fällde ned persiennerna och gick tillbaka in i huset. Kvinnan såg därför aldrig hur föremålet försvann.
När rapportcentralen ringde upp kvinnan inför UFO-Sveriges dörrknackningsprojekt i Björkvik hade hon dock desto svagare minnesbilder av det hela. Hon minns däremot fortfarande att hon hört något som påminde om jetmotorer och då gått och tittat ut genom fönstret. Hon såg då ett föremål ute på vändplanen som hon i dag beskriver som runt till formen med flera blinkande lampor i gult, blått och rött.
I dag är hon däremot mer osäker på vad det var hon såg och hon säger att det möjligen kan ha varit en bil som kom in och vände. Om den tolkningen beror på att hon vid inrapporteringstillfället överdrev sin beskrivning av föremålet eller om det rör sig om att hon med tiden har bagatelliserat det hon såg är givetvis svårt att veta.

Dörrknackning i Björkvik gav många nya fall

Under sju timmar den 25 augusti i år fick Björkvik i Södermanland besök av en grupp fältundersökare från UFO-Sverige. Målet var att hitta fler vittnen till en observation som ägde rum i samhället 1989 och kanske också till en annan från 1981 eller 1982. Men UFO-Sveriges undersökare hittade betydligt mer än så.

– Föremålet var ännu större! Mannen lägger ner den 20 centimeter långa linjalen på bordet och tittar allvarligt på oss. Han har precis använt den till att uppskatta storleken på ett föremål som han och hustrun såg ovanför Björkvik 1989. Ett stort diskusformat föremål som lyste vitt.

Lilla Björkvik i Katrineholms kommun har knappt 500 invånare och uppmärksammas sällan i massmedierna. Men den 25 augusti kom samhället vid kanten av sjön Yngaren att stå i fokus när 14 medlemmar från UFO-Sverige gick ut för att knacka dörr bland de boende i Björkvik och i gårdar och hus runt sjön Yngaren.
Och våra undersökare var väntade. Sedan nyhetsbyrån TT samt flera lokala tidningar och teve berättat om projektet var det i princip ingen som inte kände till att UFO-Sverige var på väg. Flera hade till och med väntat på oss för att få dela med sig av sina berättelser om möten med det okända.
Erfarenheter från tidigare dörrknackningsprojekt i Värmland 2002 och 2004, Småland, Blekinge, norra Skåne 2007 och sydöstra Södermanland 2015 visade att ungefär var tionde person som vi kom att tala med hade sett något som för dem förefallit oförklarligt. Och nästan ingen av dessa hade rapporterat det de sett till någon myndighet eller ufoorganisation.
I många fall hade man behållit det för sig själv eller inom den närmaste familjekretsen.
Det var därför intressant att kontrollera om den siffran även skulle upprepa sig i området runt Björkvik Samtidigt var det givetvis spännande att kontrollera det övriga rapportutbudet i området utöver de två rapporter som redan fanns från orten.

250 dörrar knackades
Den 25 augusti visade sig bli en fin dag att knacka dörr och efter att ha samlats utanför bensinstationen vid Vedebyvägen delades de 14 deltagarna upp i fem grupper på två till tre personer. Tre av grupperna knackade dörr inne i själva Björkvik medan de två andra besökte en del av de gårdar som ligger längs med Yngaren. Under förmiddagen och eftermiddagen knackades cirka 250 dörrar och de fem grupperna fick möjlighet att prata med 178 personer. Av dessa hade 17, eller 9,6 procent, sett eller varit med om något som de själva inte kunnat förklara.
Beskrivningarna varierade från stora diskusar, föremål som landat, lågflygande mörka föremål, ljusprickar, naturfenomen till ett poltergeistfenomen. Flera av rapporterna lämnades av personer boende inom en radie på bara l 00 meter och utan att grannarna haft kännedom om varandras observationer.
Grupp l som bestod av Johan Gustavsson, Peo Wärring och Per Eriksson gick och knackade dörr längs Sandviksvägen som är det område där båda de två tidigare observationerna i området gjordes. Området består av sex gamlängor med villor och radhus. Av de 32 personer som tillfrågades längs Sandviksvägen var det nio som hade något att rapportera. Av dessa var två av personerna i sällskap med varandra. Och det tog inte många minuter innan gruppen fick sin första rapport. Så snart man parkerat sin bil vid Sandviksvägen kom en kvinna fram och återgav en observation hon gjort utanför Molkom i Värmland för många år sedan.
Det kvinnan sett ägde rum när hon var sju år gammal runt 1950 i den lilla byn Ambjörbyn. I dag minns hon händelsen vagt men beskrev för UFO-Sverige att hon var inne och lekte tillsammans med en kamrat när de båda hörde ett ljud utanför och gick ut för att se vad det var. De fick då se ett diskusformat metalliskt föremål som landade uppskattningsvis l 00 till 200 meter ifrån dem. Ganska så omgående försvann föremålet upp i luften igen och drog iväg i hög fart och det åtföljdes då av ett kraftigt ljud.
I dag har kvinnan svårt att minnas exakt vad det var för ljud och hon minns inte heller säkert om farkosten stod på backen eller om den befann sig i luften när de först fick se den. Vad kvinnan däremot minns säkert är att hon och hennes kamrat blev väldigt skrämda av det de sett.

Liknade en frisbee
Därefter fortsatte rapporterna att komma in och nästan var tredje person som gruppen frågade längs Sandviksvägen hade något att rapportera.
Den kanske mest intressanta observationen kom från Ann-Louis Ahlin som hade gjort en iakttagelse strax utanför Björkvik omkring 2009. Det hela ägde rum en vinterkväll vid ett litet område som heter Gustavsborg cirka fyra kilometer sydväst om samhället. När Ann-Louis Ahlin kom körande fick hon se ett stort föremål som hängde över en vägkorsning som ligger vid den ansamling av hus som Gustavsborg utgörs av.
På uppskattningsvis några tiotal meters höjd hängde ett runt föremål som underifrån liknade en frisbee med en serie vita ljuskällor på undersidan. Föremålet var mycket stort och kvinnan uppskattar i dag att föremålet var större än ett vanligt bostadshus.
– Jag såg föremålet underifrån och då såg det ut som en frisbee. Under föremålet var det flera vita ljuskällor, berättar hon. -Jag stannade med bilen och då såg jag först föremålet när det stod stilla i ungefär en minut. Sedan försvann föremålet och då försvann det inte sakta utan det gick på ett ögonblick. Plötsligt var det bara spårlöst borta.
Just den beskrivningen, det hastiga försvinnandet, fick UFO-Sveriges undersökare några exempel på under dagen.
Något ljud kunde hon aldrig uppfatta men Ann-Louis Ahlin klev heller aldrig ur bilen. Efter att hon hade beskrivit föremålet visade gruppen Kerstin Jonssons skiss av föremålet (se sidan 13) hon och hennes dotter Tina sett 1989 och Ann-Louis Ahlin uppgav då att föremålet hon sett var likadant men med fler ljuskällor som var vita istället för färgade som de är på Kerstin Jonssons skiss.
Ytterligare en rapport av större intresse kom in från Sandviksvägen. I det fallet kan vi även se en möjlig koppling till observationen i september 1989 då också den uppskatades ha ägt rum detta år.
När vi ringde på dörren väntade paret på oss. De hade läst i tidningen om vårt besök och vi blev inbjudna att slå oss ned på den inglasade verandan i deras vackra trädgård. Paret hade bestämt sig att för första gången på alla dessa år berätta om vad de hade varit med om.

Föremålet stod stilla
Iakttagelsen gjordes då paret en höstkväll befann sig vid lekplatsen som ligger intill Bensinstationen Qstar i hörnet Vedebyvägen och Sandviksvägen. De beskrev för UFO-Sverige att de först hörde ett ovanligt ljud och därefter tittade upp. De fick då se en lysande skiva som stod stilla i luften i riktning mot Yngaren.
– Vi stod länge och tittade på föremålet. Vi såg ett ljus och hörde även ett surrande ljud. Det var inte ett klotrunt ljus som månen utan det var ett horisontellt orienterat ljus uppe i luften.
– Föremålet stod först stilla i riktning mot Yngaren men sedan drog det sig bortåt och då gick det ganska långsamt. De två vittnena uppfattade föremålet som stort och när de under intervjun med UFO-Sverige måttade med hjälp av en linjal på 20 centimeter så uppgav mannen att den inte hade räckt för att täcka föremålet.
– Föremålet var ännu större! sa mannen med eftertryck.
Nu vet vi att människor överlag är dåliga på just den sortens uppskattningar och det faktum att det passerat cirka 30 år sedan observationen gjordes gör givetvis att uppskattningen måste tas med en viss nypa salt. Men vad som rycks stå klart är att föremålet tog upp en stor del av observatörernas synfält. Så småningom började föremålet röra sig bortåt i relativt långsam hastighet.
Teoretiskt sett skulle det kunna finnas en koppling mellan denna och Kerstin och Tina Jonssons observation men några klara likheter finns å andra sidan inte. Förvisso beskrevs formen på föremålet likartad i båda fallen men med skillnaden att rapporten från lekplatsen innehåller ett helt lysande föremål medan föremålet i Kerstin och Tina Jonssons rapport endast hade enstaka ljuskällor. Föremålet i den rapporten försvann bortåt i mycket hög fart medan de två observatörerna vid lekplatsen beskrev att föremålet gled bort i långsam fart.
Det ska också påpekas att de två observatörerna kopplade samma sin observation med rapporten från september 1989 först efter att observationen blivit omskriven i tidningarna 1994 och något säkert årtal kan de in te längre minnas även om de säger att september 1989 mycket väl skulle kunna stämma.

Ringde rapportcentralen
Ytterligare en intressant rapport kom från en person som kontaktade rapportcentralen på telefon under dagen i Björkvik Han intervjuades sedan av grupp 4 bestående av Anders Berglund, Tobias Lindgren och Martina Myrtorp.
Observationen ägde rum omkring 1987 vid en herrgård intill Yngarens strand strax norr om Björkvik Observatören, som vid tiden för observationen var i 13-årsåldern, var ute och åkte skidor tillsammans med sin bror och en granne. När han halkade med skidorna och hamnade på rygg fick han se en rund tefatsformad farkost ovanför sig. Föremålet rörde sig alldeles över trädtopparna och försvann mot horisonten i riktning mot Björkvik. Observatören kunde då se ett rött sken vid horisonten.
Iakttagelsen ägde rum strax efter jul och även i det här fallet kopplar observatören ihop händelsen med rapporten från september 1989då han var skolkamrat med Tina Jonsson och trodde att de kunde ha sett samma sak. Men detta är mycket tveksamt då Kerstin och Tina Jonsson gjorde sin observation när det ännu inte fanns någon snö på marken.

Rörde sig långsamt
Den färskaste rapporten som kom in under projektdagen togs emot av grupp 5 som bestod av Thomas Michanek och Tage Bång. Observationen ägde rum 4-5 kilometer nordost om Bettna på motsatt sida av Yngaren jämfört med Björkvik Två dagar före UFO-Sveriges dörrknackningsprojekt hade observatören varit ute och monterat en taklucka på ett hus. Klockan var runt 11 på förmiddagen när han fick se ett rektangulärt föremål med vit ram runt om samt tre till fyra "fönster". Föremålet liknade en gondol till en zeppelinare (gondolen är den rektangulära cockpit som besättningen i en zeppelinare befinner sig i under flygningen).
Föremålet rörde sig långsamt söderut och observatören kunde se föremålet i l O till 15 sekunder. Något ljud kunde han aldrig uppfatta och han såg aldrig några ljuskällor på föremålet. Flera av de rapporter som noterades under dörrknackningen kom från andra platser än själva Björkvik En kvinna hade sett ett lysande punktformat föremål över Björkvik i augusti i år men också två lysande punkter som höjde och sänkte sig under en längre tid när hon befann sig i Danderyd. En man hade sett ett runt föremål snabbt flyga ut mot havet i mycket hög hastighet när han befann sig i Oxelösund.
En av de intressantare rapporter som grupp 3 med Clas Svahn, Rickard Andersson och Victoria Tellander Andersson stötte på gjordes av Marius Benjaminsson Ström i slutet av oktober 2016. Sannolikt mellan 19 och 20 på kvällen. Han och en pojke hade då varit till Stigtomta för att köpa pizza och varpå väg hem och hade passerat Vallingegård då de båda fick se ett stillastående föremål lågt på himlen:
– Vad är det som lyser från huset, sa pojken men jag kunde se att det var något ovanför huset som lyste ned på det och inte tvärt om. Huset och tomten var upplyst. Så jag stannade bilen och tittade på det. Under tio sekunder stod det stilla innan det drog iväg mot Björkvik med väldig fart och försvann. Det gick fruktansvärt fort efter att det stått helt stilla. Marius Benjaminsson Ström beskriver föremålet som "ganska stort" och delvis upplyst och att det hade hängt på omkring 100 meters höjd.
– Själva föremålet var svart men det var mycket belysning på det. Som vitt ledljus. Det liknande verkligen inget flygande tefat utan såg kantigt ut, men det är lätt att komma ihåg fel för jag blev helt ställd, säger han när gruppen träffar honom hemma i familjens kök.
Att som främmande knacka på hos personer och sedan be dem berätta om saker som de många gånger själva inte förstått har sina sidor. Risken att bli tagen för Jehovas vittnen eller någon försäljare är stor. Men tack vare den enorma uppmärksamhet som projektet fick i medierna dagarna före dörrknackningen var nästan alla som besöktes medvetna om att UFO-Sverige var på gång.

Två märkliga klot
När en av grupperna stannade för att prata med en kvinna som kom gående med en rullaror framför sig berättade kvinnan att hon minsann hade hört från en väninna i Stockholm att något stort skulle hända i Björkvik "Det hade hon läst i Svenska Dagbladet".
"Men", tillfogade kvinnan, "det kunde ju inte stämma eftersom tidningarna aldrig skriver om Björkvik".
Grupp 3 fick lyssna till flera märkliga berättelser, en av dem från Bo Hofstedt på Yngarestigen. Händelsen hade sannolikt inträffat i augusti månad i slutet av 1990-talet strax efter klockan 22 på kvällen. Bo Hofstedt hade då befunnit sig i skogarna kring Ändebol vid Broby norr om Yngaren:
– Det var en tisdagskväll då man hade dans vid Broby och jag satt ute för att titta efter villebråd. Och klockan 22.1 O fick jag se ett klot komma upp från söder och gå över trädtopparna och så ned en bit längre bort. Det hela tog kanske 20 till 2 5 sekunder. Och strax efter, kanske någon minut eller så, då kom det ett likadant klot som gick upp på samma ställe och följde samma bana och gick ned på samma plats som det första hade försvunnit.
Bo Hofstedt beskriver de båda kloten som runda och lysande och som solen i storlek men inte i ljusstyrka, inget av dem bländade honom. Vädret var klart och det var ännu inte helt mörkt ute.
– Jag skulle verkligen vilja veta vad det var jag såg, säger han.
Den kanske mest intressanta rapport som grupp 3 fick in kom via ett telefonsamtal från en man i Brokind utanför Linköping. Mannen, Kåre Persson, hade läst om UFO-Sveriges projekt i Corren och då tagit reda på telefonnumret för att till slut hamna hos Clas Svahn.
Händelsen ägde rum vid Svartmåla söder om Linköping den 11 september 1989. Klockan var 06.45 på morgonen då han tillsammans med familjens dotter var på väg till ett bygge där Kåre Persson arbetade. På vägen skulle han lämna av dottern vid busshållplatsen där skolbussen sedan skulle plocka upp henne.
– Men skolbussen kom inte så jag blev stressad och körde iväg för att möta den. Men vi hade inte hunnit så långt då vi kom fram till en liten äng och där går enkraftledning som leder fram till Svartmåla. Jag såg ju inte uppåt utan bara framåt och då såg jag hur hela ängen lyste. Så jag sa till min dotter "vad är det som lyser?" och så åkte vi vidare. Då hade det blivit kolsvart igen, solen var ju inte uppe.
– Lite längre bort kom äntligen skolbussen och jag släppte av flickan vid en mötesplats så att hon fick gå en liten bit. Sedan åkte jag till mitt bygge.
När Kåre Persson berättat så långt räckte han över luren till sin fru Inga-Lill som fortsatte berättelsen.
– Det var tidigt på morgonen och jag hade öppnat fönstret, och det var helt kolsvart ute, för att se om min man och vår dotter kom iväg till bussen. Då kom det något som jag först trodde var en helikopter som verkade flyga väldigt lågt i närheten av vårt hus. Den hade massor av färger på sig, det bara glittrade av rött, gult och grönt som ett slags klot. Men det hördes inte ett ljud! Och en helikopter väsnas ju förfärligt men det här var helt tyst.
– Sedan låg den stilla över trädtopparna och flög väldigt, väldigt sakta innan den försvann. Och det visade sig att också dottern sett en del denna tidiga morgon:
– När vår lilla dotter kom hem från skolan sa hon till Inga-Lill: "Mamma, när jag väntade på bussen då kom det som en stor röd skiva flygande från skogen över Högmon och när jag stod och tittade på den fälldes det ut som ett 'L under den och sedan försvann den bort över skogen", berättar Kåre Persson.
– Jag är så irriterad på mig själv att jag inte stannade, att jag var så stressad för att hinna fram till bygget och mina gubbar där.
Så hur säkra är de båda på datum? Enligt såväl Kåre Persson och hans fru har han skrivit ned det på en lapp - som han just nu inte hittar.
– Men jag minns det som att det var den 11 september och 1989 var det utan tvekan, säger Kåre Persson.
Nu var det inte enbart uforelaterade föremål som de olika grupperna fick in. Bertil Säv på Yngarestigen kunde berätta hur han i början av 1980-talet befunnit sig i skogen utanför Björkvik och i mörka natten fatt syn på ett märkligt ljus:
– Vi satt brandvakt en natt vid Sjögetorp, och det var ju spännande, då vi fick se hur det började lysa på ett ställe. Först trodde vi att det hade börjat brinna men det var ett blåvitt sken som kom ur en gammal stubbe. Senare förstod jag att det var fosfor som lyste ur stubben.
En miljon svenskar
Sammanfattningsvis kan man säga att projektet återigen har styrkt UFO-Sveriges slutsats att ungefär var tionde person som tillfrågas har sett eller upplevt något som de själva inte kunnat förklara. Detta innebär alltså att omkring en miljon människor i Sverige har varit med om något de inte själva kunnat se en förklaring till och säkert i många fall kommit att kalla för "ufo". Eftersom det i UFO-Sveriges arkiv finns närmare 20 000 inrapporterade händelser är det lätt att inse att mörkertalet är stort och att hundratusentals rapporter finns kvar att samla in.
Trots den långa raden av intressanta iakttagelser fick vi inget säkert svar på frågan om det skulle gå att hitta några fler vittnen till observationerna i september 1989 och 1981-1982. Förvisso finns det enstaka rapporter som skulle kunna stämma in tidsmässigt. Men det finns allt för många tveksamheter när det gäller årtal och tidsbestämning för att kunna dra några säkra paralleller. Dessutom fick vi inte in någon rapport som till beskrivningen var så pass lik någon av de två rapporterna att det skulle gå att konstatera att det rörde sig om samma händelse.
Däremot gav projektet mycket nytt intressant material och vi kan efter dörrknackningen konstatera att vi nu har sammanlagt sex rapporter av diskusformade farkoster som observerats på vad som uppfattats som nära avstånd i och omkring Björkvik, något som helt klart är en anmärkningsvärd siffra för en så pass liten ort.

Läs mer om analysen av Projekt Yngaren i den slutliga rapporten