#verklighetenbakom
Pojke mötte varelser utanför Vilhelmina
Johan Gustavsson & Clas Svahn
Den 12 juli 2016 genomförde UFO-Sverige en ovanlig expedition till norra delen av landet. Under två dagar försökte en grupp från föreningen att lokalisera ett föremål som en observatör sa sig ha grävt ned där mer än 50 år tidigare. Ett föremål från ett okänt flygande föremål.
I mars 2015 kontaktade Bo Hallberg rapportcentralen för att berätta om en serie mycket egendomliga möten som han sa sig ha haft i den lilla byn Tåsjö några mil söder om Vilhelmina. UFO-Sverige har därefter jobbat i mer än ett år med att undersöka och dokumentera berättelsen och fallet presenteras här i sin helhet.
Det var en sommarmorgon någon gång i slutet på 1950-talet, troligtvis 1958–1959. Bo Hallberg som vid tiden var i 8–9-årsåldern var i vanlig ordning på väg ned till Tåsjön som ligger några hundra meter ifrån hans dåvarande bostad. Bo Hallberg gick genom hagen som låg intill familjens gård och fick då höra vad han beskriver som knackningar i metall som kom nedifrån den del av hagen som låg närmare sjön. Eftersom han blev lite fundersam över vad ljudet kunde komma ifrån började han gå i riktning mot ljudet. Efter vad han visste skulle det inte finnas några personer nere i hagen.
När han hade passerat igenom ett litet skogsområde som fanns vid hagen och kommit ut mot en lite öppnare plats fick han se något nedanför en slänt som låg i den bortre delen av hagen.
– Det var en sned backe upp där vi brukade dra hö och när jag kom till kanten på backen så såg jag en jättestor navkapsel, berättar han.
Bo Hallberg beskriver föremålet som den klassiska tefatsformen med en liten kupol på både över- och undersidan. Föremålet stod på marken ute i den del av hagen som låg närmast vattnet nedanför den lilla slänten där det även fanns ett stenrös. Men ganska snart så såg han att det inte bara var en farkost som stod där.
– Jag duckade lite och då såg jag att det var folk nedanför. En som stod vid stenröset och en annan som höll på med något i stenröset. Bredvid dem var det fyra till som höll på att klippa i några buskar. Jag tyckte att de såg egendomliga ut för de var ganska små med spetsiga mössor. Det var människor som var mycket kortare än vi är och såg inte heller ut som vi.
Plockade upp instrument
Bo Hallberg förstod inte riktigt vad det var han såg ute i hagen och som den nyfikne pojke han var tog han några steg ned mot slänten där en av figurerna stod. Figuren nedanför slänten tittade då på Bo och gjorde sedan ett stopptecken med handen mot honom. Bo Hallberg lät återigen nyfikenheten ta överhanden och tog, trots figurens uppmaning, ytterligare några steg ned mot slänten. Figuren vid stenröset plockade då upp ett instrument ur ett bälte som satt fast vid midjan och riktade det emot Bo. Kort därefter så avfyrades någon form av projektil som liknade en pil och Bo Hallberg träffades av projektilen på överkroppen.
– Det smällde till i magen på höger sida. Det var någon slags pil så jag drog ut den och slängde den åt sidan och sedan så ramlade jag ihop.
Bo Hallberg beskriver därefter hur tre av figurerna kom gående upp mot slänten där han låg. De tre letade först efter den projektil som han träffats av och därefter lyfte dom upp honom och bar in honom i farkosten.
Bo Hallbergs minnen över de händelser som han var med om som liten är i dag endast fragmentariska och han minns inte vad som hände inne i farkosten annat än att han placerades på någon form av brits. Hans nästa minne är att varelserna bär ut honom och lägger ned honom uppe vid slänten igen.
En kort stund därefter så ställde sig farkosten på högkant och därefter hördes en mycket hög smäll. Farkosten flög sedan ut över sjön och steg rakt upp för att försvinna. Vad Bo Hallberg däremot inte hade lagt märke till var att det fanns ytterligare en farkost i området. För kort därefter kom ytterligare en likadan farkost och gjorde samma manöver som den första innan även den försvann rakt upp. En annan detalj som Bo Hallberg lade märke till var att det blivit en rund bränd cirkel i gräset där farkosten stått.
Efter en stund så gick han tillbaka hem till bostaden och hans mamma såg då att hennes son haft sönder skjortan och att den även var blodig, något som enligt Bo Hallberg hade orsakats av den pil han träffats av.
Så småningom berättade Bo Hallberg för sin mamma vad han hade varit med om och modern ska även ha följt med honom ut och tittat i hagen där den brända cirkeln uppstått. Men Bo Hallbergs berättelse slutar inte här.
Uppföljande möten
Vid ett tillfälle en tid efter ovannämnda händelse hade Bo Hallberg gått in i en lada som i dag är borta men som då tillhörde granngården. Bo Hallberg beskriver hur han då fick se en flygande skiva som landade utanför ladan. Efter att ha blivit ganska rädd märkte han kort därpå att det stod en person utanför ladan. Personen ska ha sagt att han inte behövde känna sig rädd och han kröp då ut genom ett öppet hål i väggen.
När han kommit ut fick han se en kvinna stående där. Hon såg ut ungefär som en människa men var kortare och klädd i någon form av svart läderuniform med ett bälte och ett märke på vänster sida.
Översatte till svenska
Kvinnan berättade att hon från och med nu skulle konvertera det hon hade att säga från sitt eget språk till svenska vilket skulle göra att det lät lite konstigt när hon pratade. Bo Hallberg började därefter att konversera med kvinnan som presenterade sig med både namn och hemplanet, men det är detaljer som han inte längre säger sig minnas.
Kvinnan frågade så småningom om Bo Hallberg hade någon bärbuske. För att visa henne började Bo Hallberg gå mot den ena grannens hus. Kvinnan gick då bakom honom och när han vände sig om för att titta på henne så kunde han se att kvinnan inte hade kontakt med marken när hon gick, utan hon gick i luften.
När kvinnan sedan räckte ut handen för att ta emot några kvistar från en vinbärsbuske som Bo Hallberg hade plockat åt henne så var den väldigt vit, slät och fin vilket gjorde att han inte tyckte att den såg ut riktigt som våra händer.
De båda gjorde sedan sällskap ned mot platsen där farkosten hade stått vid det första tillfället och kvinnan berättade då för honom att farkosten då hade flugit in i en gran och att den hade landat för att genomföra diverse reparationer. Även granen ska ha blivit skadad efter kollisionen.
Bo Hallberg säger sig ha mött samma kvinna vid sammanlagt tre tillfällen under den aktuella sommaren och han ska då ha gått runt och pratat med henne under flera timmars tid. I dag är hans minnen från dessa möten däremot vaga och han kan inte placera in händelserna kronologiskt eller minnas samtliga detaljer.
Fotspår i potatislandet
De delar av händelserna som Bo Hallberg i dag har berättat om kan komma från olika möten som han i dag inte kan skilja åt.
Mötena med kvinnan fortsatte under den kommande sommaren och vid ett tillfälle så passerade de potatislandet som hans familj hade ute i hagen. Kvinnan frågade då om de fick ta av potatisen vilket han sade att de fick göra så länge de inte tog allt. Kort därefter så ska Bo Hallbergs styvfar ha blivit upprörd av att hitta ett avlångt spetsigt fotspår i potatislandet och enligt Bo Hallberg ska spåret ha sett ut precis som fötterna på entiteterna.
Under mötena med kvinnan ska Bo Hallberg också ha fått veta flera saker som berörde hans egen framtid. En uppgift som kvinnan gav honom var att han skulle få problem med ena handen, vilket han även har numera. Han ska också fått veta att han kommer att leva i en storstad, varken bli rik eller fattig och att han kommer bli vithårig. Alla dessa uppgifter tycks därefter ha slagit in då Bo Hallberg i dag bor i Göteborg, tycks ha en medelmåttig ekonomi och även har hunnit bli vithårig.
Vid ett tillfälle beskriver han att farkosten återigen hade landat i hagen bortanför familjens gård men var på väg att lyfta då han, som befann sig utanför farkosten, upprepade gånger blev uppmanad att backa och hålla ned armarna och huvud. Därefter lyfte det diskusformade föremålet rakt upp och Bo Hallberg såg då hur gräset runt om honom i hagen lade sig som om det hade blivit nedtryckt.
Även Bo Hallberg själv ska ha blivit påverkad vid samma tillfälle då han blev som paralyserad när farkosten steg och inte kunde röra huvudet förrän farkosten hade avlägsnat sig. Vid samma tillfälle så ska även de stövlar han hade på sig ha blivit brända, något han så småningom berättade för sin mamma som slängde bort stövlarna så att hans far inte skulle få se dem.
Efter det här tillfället uppstod det även fyra stycken mekaniska avtryck i marken efter de landningsställ som farkosten var utrustad med. Dessa märken fick Bo Hallberg i uppgift av kvinnan att sopa igen vilket han gjorde genom att dra en skyffel efter sig. Det här var inte den enda uppgift som han fick av kvinnan. Han fick även förklarat för sig att de smällar som han inledningsvis hört vid sitt första möte kom sig av att besättningen ägnade sig åt att banka loss skadade delar av farkosten som de sedan lämnade efter sig i det stenrös som låg intill slänten vid hagen.
Kvinnan gav sedan Bo Hallberg i uppgift att gå och hämta de delarna ur stenröset och gräva ned dom under en eld-plats som fanns på familjens gård. Han gjorde då som kvinnan sa men lämnade en av delarna kvar i stenröset. Vid ett annat tillfälle så ska han även ha fått ett litet instrument av kvinnan som han kunde använda för att kommunicera med entiteterna. Föremålet liknade en liten penna och Bo Hallberg gömde först föremålet i en dominoask i en av ladorna men då han var lite rädd för föremålet så slängde han det så småningom i brunnen.
Bo Hallberg berättar även för UFO-Sverige att han fick åka med farkosten vid ytterligare ett tillfälle. Han ska då ha fått kliva ombord via en mjuk trappa som bestod av ett gummiliknande material. Hur det såg ut inuti farkosten är han något osäker på men berättar att den flög på låg höjd över området och att han kunde se rakt igenom farkosten. Han beskriver även hur han uppfattade att marken under farkosten rörde på sig när de färdades över området.
– Det var som att allt inunder mig rörde sig och jag stod stilla inuti farkosten.
Bo Hallberg ska även ha fått erbjudandet att följa med till deras hemplanet med motiveringen att han skulle ha fått det bättre där. Men Bo Hallberg ville inte lämna sin mor.
Tog med en kamrat
Kontakter med entiteterna upphörde sedan Bo Hallberg blivit uppmanad att komma till en plats intill några kraftledningar i området. Han hade uppmanats att komma själv men tog ändå med sig en av sina kamrater. Entiteterna dök inte upp och Bo Hallberg såg dem aldrig mer.
Flygfotot visar några av de viktigaste platserna.
1. Den påstådda landningsplatsen vid det inledande mötet.
2. Ladan där det första mötet med den kvinnliga varelsen ägde rum.
3. Slänten vid stenröset.
Cirkeln markerar en del av sökområdet.
Några år efter att han hade träffat kvinnan för sista gången så hände däremot något som påverkade hans minnen kring de händelser som han hade varit med om och när UFO-Sverige intervjuade Bo Hallberg i hans hem i Göteborg sommaren 2015 så berättade han att han förträngde minnena av sina upplevelser. Under flera års tid så hade han inget som helst minne av sina möten men ytterligare några år senare när han blivit vuxen och flyttat till Göteborg kom plötsligt minnena tillbaka.
Bo Hallberg mor ska däremot ha kommit ihåg att han hade talat om sina upplevelser redan som liten och när han tog upp det hela med sin mor så visste hon mycket väl vilka upplevelser som han pratade om. UFO-Sverige har vid flera tillfällen varit i kontakt med hans mamma Lilly Reimegård och hon bekräftar för övertecknad att sonen berättade om sina möten redan när han var liten.
– Naturligtvis så minns jag en sådan sak och om jag kunde förneka det så skulle jag göra det, men det kan jag inte, säger Lilly under ett av samtalen med övertecknad.
Lilly uppger att han trots det fantastiska innehållet i historien tror på sin sons berättelse. Under samtalen med Lilly så bekräftar hon även flera av de uppgifter som sonen har berättat om. Hon uppger att hon såg hans blodiga skjorta där han hade blivit träffad av projektilen vid det första mötet och hon berättar även att hon såg de brända stövlarna som han kom hem med.
Hon kommer även ihåg den brända cirkeln i marken som ska ha uppstått efter den första landningen nedanför slänten i området.
– Han ville att jag skulle följa med ner till ängen där det hade hänt. Så jag gick med honom ut och tittade och där fanns det en rund avbränd yta.
På fråga om brännmärket inte hade funnits på platsen tidigare så är Lilly väldigt bestämd.
– Absolut inte. Kossorna gick ju där.
Beslut att gå vidare
Efter de möten som UFO-Sveriges representanter har haft med Bo Hallberg samt de uppgifter som framkommit kom UFO-Sverige fram till att han med största sannolikhet inte har hittat på sin historia utan sanningsenligt har återgett sina minnen av händelserna. Nu är det viktigt att poängtera att frågan om en persons uppriktighet inte avgör frågan om en upplevelse har ägt rum i den yttre verkligheten eller i personens subjektiva medvetande/undermedvetande. Forskning har visat att folk i allmänhet kan bygga upp falska minnesbilder om tidigare händelser och även en person som haft påtagliga subjektiva upplevelser kan vara helt uppriktig i sin berättelse. Med tanke på den tid som har gått sedan händelserna ägde rum så har det däremot inte funnits någon möjlighet för UFO-Sverige att avgöra om dessa upplevelser har ägt rum i den yttre verkligheten och/eller varit subjektiva upplevelser.
Men med anledning av att Bo Hallberg bedömdes som sanningsenlig kom UFO-Sveriges styrelse fram till att vi skulle gå vidare med fallet.
Expedition till Tåsjö
Den 12 juli 2016 åkte övertecknad tillsammans med Bo Hallberg och UFO-Sveriges Tobias Lindgren, Tage Bång och Tony Ekberg till Tåsjö för att genomföra en genomsökning av området. Arbetet genomfördes den 13 juli och som hjälpmedel användes spadar, en lie samt en metalldetektor.
Efter att först ha blivit mottagna av Pernilla Gunnarsdotter och Richard Persson som i dag äger gården som Bo Hallberg bodde i vid tiden för händelserna, och som gett sitt godkännande till att låta UFO-Sverige söka efter bitarna på området, så vallades vi av Bo Hallberg i området. Under en dryg timmes tid fick vi steg för steg veta var de olika mötena hade ägt rum.
Vid tvåtiden på dagen genomfördes sedan sökningen av det lilla skogsområde där bitarna ska ha grävts ned för mer än 50 år sedan. Terrängen på platsen visade sig vara relativt svårtillgänglig med mycket högt gräs, buskar, stora stenar och löst liggande träd vilket försvårade sökningen med metalldetektorn som gärna ska svepas horisontellt i snabba rörelser över marken.
Enligt Bo Hallberg hade terrängen förändrats en hel del sedan 1950-talet vilket gjorde att han inledningsvis hade svårt att säga exakt var det var som han grävde ned bitarna. Efter lite betänketid och rundvandring på platsen så ansåg han sig kunna konstatera att bitarna låg nedgrävda inom ett något begränsat område i det lilla skogsområdet och sökningen koncentrerades då dit.
Under flera timmars tid söktes det aktuella området igenom och metalldetektorn fick ett flertal utslag. Gropar på upp till några decimeters djup grävdes på samtliga platser där detektorn registrerat något men även på en rad andra platser där det inte blivit något utslag. Flera metallföremål grävdes upp i området men några delar som liknade det som Bo Hallberg sa sig ha grävt ned hittades inte. En gammal rakkniv, ett järnrör och en liten metallstav var allt som grävdes fram.
Stenröset fanns kvar
Efter flera timmars sökning, ofta i dåligt väder då vi under en kort period tvingats söka skydd i en närliggande stuga på grund av ett åskväder, var vi till slut tvungna att avbryta sökningen i skogs-området och konstatera att det inte gick att finna några nedgrävda delar av det slag som Bo Hallberg hade beskrivit.
Sökningen förflyttades då till det stenrös som låg precis nedanför den slänt där det ursprungliga mötet med den märkliga farkosten skulle ha ägt rum. Bo Hallberg uppgav att han hade lämnat kvar en av bitarna i stenröset. Stenröset fanns kvar än i dag och en rad stenar röjdes undan för att undersöka platsen och samtliga utslag på metalldetektorn kontrollerades. Dessa kunde identifieras som en metalltråd och ett gammalt lock till en konservburk.
Framåt kvällen avslutades genomsökningen utan att några fynd hade gjorts.
Trots att inget hittades ska man ha i åtanke att mer än 60 år har passerat sedan bitarna skulle ha grävts ned. Att dra några slutsatser av resultatet av sökningen i området är givetvis inte lätt så här långt i efterhand.
UFO-Sverige kan konstatera att vi har att göra med en fascinerande berättelse som vi har försökt att dokumentera så utförligt som möjligt. Tyvärr ligger händelserna för långt tillbaka i tiden för att vi säkert ska kunna bringa närmare klarhet i vad det var Bo Hallberg var med om som liten pojke.
Likheter med andra fall
Den som läst om Gösta Carlssons påstådda möte med en landad farkost och dess besättning i en glänta utanför Ängelholm 1946 kan inte undvika att känna igen stora delar av Bo Hallbergs berättelse.
- Bo Hallberg möts av en vakt som gör ett stopptecken och tar upp ett instrument som han sedan riktar mot Hallberg och trycker av. Gösta Carlsson möts av en vakt som gör ett stopptecken och sedan riktar en låda, som han bär på bröstet, mot honom och trycker av.
- Den farkost som Bo Hallberg ser har träffat en gran och skadat denna. Den farkost som Gösta Carlsson beskriver skadar en fura som får några grenar svartbrända; dessa dör sedan.
- Båda beskriver hur de diskusformade farkosterna landat för att besättningen ska reparera dem.
- Båda säger sig ha sett fotspår på marken. Carlsson vid farkosten, Hallberg i ett potatisland.
- Båda säger att farkosten lämnade avtryck efter sina landningsställ på marken.
- Båda säger sig ha fått eller tagit tillvara på föremål som varelserna haft med sig.
- Bo Hallbergs beskrivning liknar även i vissa delar andra kända ufofall som liksom Gösta Carlssons berättelse (som i dag till stora delar har fått sin förklaring) har publicerats i en rad tidningar. Ett av dem det finska Imjärvifallet från 1970 där den varelse som beskrivs bär en liknande toppig hatt som den Hallberg beskriver (till höger).
När det gäller farkoster som kolliderat med träd finns likheter med Gideon Johanssons berättelse från Mariannelund i september 1959. Gideon Johanssons berättelse betecknas i dag som mindre trovärdig. Det finns fler exempel som kan visa på möjliga samband och inspirationskällor.