#verklighetenbakom

Mötet vid Falcon Lake

Klicka på bilderna för bildtext.

En av de märkligaste ufoobservationerna i Kanada inträffade den 20 maj 1967 utanför Falcon Lake i Manitoba. Rapportören, den 51-åriga industriarbetaren och amatörgeologen Stefan Michalak, befann sig ensam i skogen när han oväntat fick syn på två diskusformade objekt på himlen. När ett av de egendomliga föremålen landat framför honom blev han nyfiken och gick fram för att undersöka saken närmare. Det skulle han snart komma att ångra..

Stefan Michalak hade under flera år letat mineraler i den kanadensiska vildmarken. 1966 hade han mutat in några fyndigheter i området kring Falcon Lake, en liten turistort vid Whiteshall Provincial Park och nu var han på jakt efter fler. Det var därför han på fredagen den 19 maj 1967 tog bussen från hemmet i Winnipeg. Det var ungefär femton mil till Falcon Lake och väl framme checkade han in på ett motell. Tidigt nästa morgon gav han sig ut i terrängen till fots. Planen var att spendera hela dagen med att försöka hitta kvarts och – i förlängningen – silver.

Det var en vacker lördag med klar, molnfri himmel. Vid niotiden på förmiddagen hade Michalak hittat en kvartsådra i en klippa nära en liten bäck. Han bearbetade fyndet fram till lunch. Efter att ha ätit matsäcken han hade med sig drog han åter på sig svetshandskarna och svetsglasögonen som han använde som skydd och arbetet med att chippa fram kvartsen fortsatte. Mitt på dagen, runt kvart över tolv, hörde han plötsligt skränande gäss alldeles i närheten. Michalak tittade upp för att se vad som skrämt iväg fåglarna. Då fick han fick syn på två egendomliga föremål på himlen.

Landning

På håll såg det ut som att två cigarrliknade objekt var på väg ner mot honom. När det ena föremålet kom ända ner till marken och tycktes landa bara 50 meter från Michalak såg han formen bättre. På nära håll liknade föremålet mer en diskus än en cigarr. Och den hade som en kupol på översidan. Michalak såg att det andra föremålet, som stannat till lite längre upp i luften, flög iväg upp mot himlen igen. Det åkte västerut tills det försvann bakom ett moln.

Michalak höll sig till en början nära klippan. Eftersom Michalak hade haft på sig svetsarglasögonen hade han fått röda ljusprickar eller efterbilder i synfältet av det bländade ljuset som strålade ut från objektet. Men det röda skenet föremålet haft under nedfärden hade mattats av. Nu var skenet mer gyllene. Noga observerade Michalak föremålet som landat. Det såg ut att vara gjort av ”varmt rostfritt stål”. Han passade på att göra en skiss av det okända föremålet. Diskusen uppfattade han till 12 meter i diameter och räknade med kupolen den till 6 meter hög. Dessutom skulle han senare berätta att det luktade starkt av svavel.

Röster

Efter en stund hördes som ett väsande ljud. Michalak har beskrivit det som att det lät som ett elektriskt motorljud, eller som ljudet av ett luftintag. Plötsligt öppnades en dörr vid sidan av föremålet. Michalak är väldigt nyfiken så han börjar gå närmare. Och han tror sig veta vad det är han ser. Det måste vara en experimentell flygfarkost. Troligtvis en amerikansk. Nästan framme vid diskusen hör han också röster inifrån föremålet. Två människoliknande röster men han kan inte urskilja vad de säger varandra. Då ropar han högt ”Okey, yankeepojkar, har ni problem? Kom ut så ska vi se vad jag kan göra.” Men han får inget svar. Istället blir det tyst.

Michalak blir fundersam. Lite mer försiktigt frågar han ”pratar ni ryska?” Han kan språket. Fortfarande inget svar. Han prövar hälsningsfraser på tyska, italienska, franska och ukrainska men får inget napp. Snart är han så nära tefatet att han vågar sticka in huvudet genom öppningen. Men det enda han ser där inne är som en slags ljuspanel, varifrån ljusstrålar stålar ut både i olika mönster, ett ljuskluster som blixtrar oregelbundet. Michalak backar ut ur dörröppningen. I nästa stund, lika oväntat som den öppnades, förseglas dörren mitt framför näsan. Den liksom glider igen, som slutarmekanismen i en kamera.

Ett utblås

Michalak stirrar på föremålet. Han kan inte se några svetslinjer eller skarvar utan ytan är helt slät. Han tar på föremålet med handen. Han har fortfarande svetshandskarna på. När han drar tillbaka handen ser han att handsken börjat smälta.

Plötsligt skiftat föremålet position. Michalak finner sig utan att själv ha rört sig framför en slags gallerliknande ventil. Det som nu sker går fort. Ur ventilen exploderar ett hett utblås, en gaseruption som genast bränner honom över bröstet. Michalak ryggar tillbaka. Han sliter tag i sina tröjor som börjat brinna och kastar paltorna mot marken. Samtidigt skjuter föremålet iväg på samma sätt som den andra tidigare gjorde. Michalak känner ett starkt vinddrag när diskusen skjuter iväg på samma sätt som den andra tidigare gjort. På håll ser föremålet åter ut som cigarrformat.

Cirkel i marken

Efter att föremålet dragit iväg luktar det bränt, som elektriska kretsar smällt av. Svavellukten är också påtaglig. Michalak känner sig kallsvettig. Han känner att han inte mår så bra och bestämmer sig för att ta sig tillbaka till motellet. Han stampar ut lite glöd i markvegetationen som tagit fyr intill hans pyrande klädeshög innan han går tillbaka till där han ställt sina grejer. Han plockar fram kompassen. Kompassnålen snurrar runt fram och tillbaka. Den tar en stund innan den blir helt still igen.

Michalak tittar tillbaka mot landningsplatsen. Det han ser får honom att gå närmare igen. Det har bildats en cirkel på marken. Föremålets utblåsrekyl tycks ha blåst landningspunkten ren på löv och jord och blottat stenplatån inunder. Michalak börjar nu känna sig ännu mer yr. Och det gör ont i huvudet. Han får lov att spy.

Söker efter hjälp

Det tar en stund att gå tillbaka till motellet. Flera gånger måste Michalak stanna till för att kasta upp och ta igen sig. Han kommer ut ur skogen efter två timmar cirka en och halv kilometer från motellet. När han går längs vägen kommer en polisbil åkande förbi. Michalak viftar med armarna och försöker få den att stanna. Polisen stannar längre bort och vänder tillbaka. Polisen har svårt att ta in vad Michalak berättar. Intrycket polisen får är att han är full och osammanhängande. Det resulterar i att Michalak inte får någon hjälp.

Istället fortsätter han till motellet. Men eftersom Michalak tror han blivit kontaminerad så vill han inte gå in. Han försöker få hjälp vid parkkontoret men det är stängt. Han håller sig utomhus tills smärtan blir för stor. Vid motellets café, klockan har hunnit bli efter 16.00 på eftermiddagen, frågar han efter en doktor. Han får dock veta att närmsta doktor bor en bit bort. Michalak tycker det är för långt bort men får idén att ringa upp tidningsredaktionen på Winnipeg Tribune. Han tänker att de kan skicka en bil och hämta hem honom samtidigt som han kan berätta vad han varit om. Men eftersom det är helg svarar helgbemanningen som inte har den möjligheten. Michalak bestämmer sig nu för att ta bussen tillbaka till Winnipeg. Han går till sitt rum och väntar där till kvällen. Han ringer sin fru innan bussen kommer kvart i nio. Till henne berättar han att han varit med om en olycka och ber att sonen ska möta honom på busstationen. En och halv timme senare möter sonen upp och tar Michalak direkt till sjukhuset.

På sjukhuset berättar Michalak för läkaren att han stått bakom utblåset på ett flygplan, att det är det som orsakat brännmärkena på hans bröst. Han är alldeles för utmattad för att berätta vad som verkligen hänt. Michalak får lugnande och skickas hem. Dagen efter mår han inte dugg bättre. Han kan inte äta och frun och sonen har vittnat att hans kroppsodör luktade något så fruktansvärt. Läkare som kollade upp honom efteråt har gått i god över att han hade svedda ögonbryn och hårfäste. Överkroppen var svedd och röd, och på nedre dela av magen hade han ovala utslag och brännmärken som tydde på första gradens brännskada. Andra kroppsliga symptom som tog ett tag innan de gick över var plötsliga svimningar och viktnedgång.

På hösten 1967 återkom en rad symptom som Michalak kopplade till händelsen med föremålet. Hans överkropp svullnade upp samtidigt som han upplevde smärta och ont i halsen. Röda utslag slog upp över magen där han bränt sig. Läkare misstänkte någon slags allergisk reaktion. Från vad var det ingen som kunde finna svaret på. 1968 åkte Michalak till Mayokliniken i Rochester, Minnesota, för att försöka få hjälp mot återkommande huvudvärk och skinnutslag. Då och då kunde också Michalak råka ut för svimningsattacker. Sammanlagd skulle mer än ett dussin läkare i både Kanada och USA komma att undersöka Michalak.

Flera undersökningar

Efter att tidningen Winnipeg Tribune den 21 maj skrivit om Michalak och hans observation blev intresset stort både bland ufologer och myndigheter för att undersöka platsen för diskuslandningen. Royal Canadian Air Force (RCAF) gjorde flera försök de kommande veckorna att lokalisera landningsplatsen men lyckades inte, trots att man bland annat flög Michalak över området i helikopter så att han skulle kunna peka ut stället. Michalak kunde inte leda dem dit eftersom han kände sig alldeles för sjuk för att gå. Det var inte förrän i slutet av juni som Michalak åter fann vägen till landningsplatsen, då tillsammans med en vän till honom. Michalak och vännen passade vid tillfället på att plocka upp resterna av tröjan som låg på marken, trots att RCAF bett Michalak att lämna platsen orörd tills man kunde följa med honom dit.

Vid besöket den 30 juni plastade Michalak även in stenar och jordprover som man tog med sig tillbaka till Winnipeg för att lämna in till RCAF för analys. Ytterligare en månad hann gå innan myndighetsrepresentanter till slut själva kunde se spåren på marken som diskusförmålet skulle ha lämnat. Och mycket riktigt fanns där på platsen en cirkel på marken där det såg som om mossa och jord skjutits undan av vad som mycket väl kunde ha varit ett starkt lufttryck. Undersökningsledaren Paul Bissky från RCAP kunde under besöket dock konstatera att Michalaks utsaga gällande vilken riktning tefaten lämnat händelsen inte kunde stämma. Den enda öppningen i omgivande skogsbrynet låg åt nordnordöst, inte västerut som Michalak menat.

När analyser gjordes av stenprover fann myndigheterna tecken på oroväckande hög radioaktivitet. Detta utreddes noggrant eftersom det kunde vara hälsofarligt. Enligt en undersökning identifierades en cirka nio meter stort yta på landningsplatsen där det fanns spår i mosslav som tydde på en högre radiumhalt än vad som finns naturligt i naturen. Sommaren 1968 hittade Michalak och en vän till honom, två cirka 12 centimeter långa metallstänger formade som bokstaven W vid landningsplatsen. Dessa har i senare undersökningar tillskrivits källan för strålningen. Men det är inte säkert. Andra analyser gjorda av University of Manitoba som undersökt jordproverna från landningsplatsen har inte alls hittat någon ovanlig strålning i proverna överhuvudtaget.

Andra observationer

Vad Michalak var med om den där majdagen för mer än femtio år sedan är än idag inte fastsslaget. Måhända var det fler än Michalak som såg samma okända föremål. 1978 berättade en man att han och en kompis varit ute och gått längs en väg alldeles norr om Falcon Lake och att han då sett ett stort diskusformat objekt snabbt komma flygande alldeles över trädtopparna. Det skulle ha varit vid samma tid som Michalak var med om tefatslandningen. 1992 kunde en kvinna berätta att hon och hennes dotter sett ett flygande tefat alldeles ovanför träden väster om Falcon Lake vid klockan 4 på eftermiddagen samma dag som Michalak såg sina. Den kanadensiske ufologen Chris Rutkowski som undersökt de senare rapporterna menar att vittnesbilderna stämmer överens med Michalaks beskrivning av föremålen.

Bluff?

Det finns de som undersökt Michalaks observation som menar att det är en bluff. Skeptikern Aaron Sakulich skriver bland annat på theironsceptic.com att Michalaks skador kan ha kommit av alkohol som tagit eld. Enligt Sakulich ska en bartender på motellet Michalak bodde vid sina prospekteringar ha berättat att Michalak drack mycket alkohol vid några av de tillfällen han var där något som Michalak bestämt förnekade att han gjort.
Mer talande är den polisrapport som gjordes av den polis som Michalak stoppade vid vägen på väg tillbaka från landningsplatsen. Polisen skriver i sin rapport att Michalak hade ”blodsprängda ögon” och betedde sig som en som druckit för mycket. Sakulich målar upp en motivbild att Michalak medvetet ska ha ljugit om sin upplevelse antingen för att bli känd, eller att Michalak velat skrämma undan eventuella konkurrenter från området han ville muta in.

Ingen förklaring

Michalaks observation har varit föremål för flera utredningar. Men varken kanadensiska polisen eller kanadensiska militären kunde finna en förklaring till händelsen han varit med om. Inte heller kunde någon läkare ställa en diagnos som förklarade alla symptom Michalak fick efter händelsen vid Falcon Lake.

Stefan Michalak gick ur tiden 1999, 83 år gammal.

Läs mer:

1967 självpublicerade Stefan Michalak en skift om vad han varit med om. Titeln blev: My encounter with the ufo.

2017 publicerade sonen Stan Michalak, tillsammans med kanadensiske ufologen Chris Rutkowski, en bok om sin fars observation och upplevelse. Boken heter When they appeared Falcon Lake 1967: The inside story of a close encounter.