#verklighetenbakom

Ufo och Bajkalsjön

Vad döljer sig under havets vågor? Eller under vattenytan till en sjö? Det brukar hävdas att vi människor vet mer om månens yta, än om vad som döljer sig på bottnar världen över. Det hänger ihop med vad man kan se med blotta ögat.

Av Anders Berglund

Ska man med egna ögon se vad som kan gömma sig på djupen måste man dyka. En många gånger farlig och dyr aktivitet som bör lämnas åt proffsen. Att sjöar och hav har blivit platser för mystik är inte så konstigt när man tänker efter. Vi ska här ta en liten titt på Bajkalsjön – en av Rysslands största sjöar där ufofenomen blivit en del av sjöns mystik.  

Bajkalsjön i södra Sibirien är världens djupaste insjö. Genomsnittsdjupet ligger på 730 meter och det största djupet har mätts upp till 1 642 meter. Bajkalsjön är också till volymen världens största sötvattensjö, omkring 25 procent av allt sött ytvatten på jorden finns samlat här. Genom århundradena har många legender och myter uppstått kring Ozero Bajkal, som är dess ryska namn.

Enligt lokal folktro ska sjön vara bottenlös och dess vatten stå i ständig förbindelse med världens alla hav, sjöar och floder. Och någonstans långt nere i det mörka djupet glimmar ett slott av silver. Det är enligt sibirisk och mongolisk mytologi den underjordiske dödsguden Erlik-Khans boning.

Ett av de ”bevis” som anförts för att visa att något mystiskt händer i sjön är en bild tagen från den internationella rymdstationen ”ISS” den 25 april 2009. Den visar en ”tefatscirkel” i västra delen av Bajkalsjön och ytterligare en lite längre öster ut. I själva verket är de naturfenomen som även uppträder på svenska sjöar då och då.

Aleksej Tivanenko är en rysk författare som samlat på sig historiska observationer av ufofenomen i området kring Bajkalsjön. Han har bland annat letat fram tidiga ryska pressklipp. I ”The Irkutsk Chronicles” av N.S. Romanov från 1886 kan man bland annat läsa om en gigantisk glödande sfär som sågs över Bajkal av många människor. Klotet skall ha enligt Romanov ha haft många öppningar, eller ventiler, på dess yta.

Från början av 1900-talet, när Transibiriska järnvägen byggdes längs södra Bajkalsjön, kommer flera uforapporter från ryska rallare. Det man såg över sjön liknade egendomliga klot med roterade sökljus.

I boken Russias USO Secrets av Paul Stonehill & Philip Mantle (2016) skrivs det om flera ufoobservationer över Bajkalsjön. En väldigt spektakulär observation ska ha inträffat under natten mellan den 17 och 18 maj 1964. Från en militäranläggning vid sjön kunde man se ett flammande orange klot komma ner över sjön. Klotet beskrevs vara lika stort som solen på himlen men inte lika bländande. Observationen av klotet hade föregåtts av ett egendomligt sken vid skymningen. Skenet var spritt över ett stort område och var inte likt något känt väderfenomen. Man trodde att tajgan borta i horisonten stod i brand.

På natten drabbades militärposten av elektroniska störningar när klotet kom närmare. Man misstänkte att man var under attack och beordrade full stridsberedskap. Enligt författarna är observationen olöst än idag.

På hösten 1965 observerades ett glödande cigarrformat objekt, som lämnade ifrån sig en kondensstrimma, flyga över Bajkalsjön. Från objektet lösgjordes flera små klot i olika färger som drog iväg i samma hastighet som objektet men åt olika håll. I Stonehill & Mantles bok beskrivs flera andra ufoobservationer kring Bajkalsjön som man gärna hade velat veta mera om.

Bajkalsjön sägs även vara platsen för en ganska otrolig historia där flera dykare ska ha dött efter att ha fått kontakt med egendomliga varelser. Historien ska inte ha involverat ett oidentifierat flygande objekt, men väl ett plötsligt möte med vad som i ufosammanhang brukar beskrivas som humanoider.

 Sovjetiska grodmän från militären utförde sommaren 1982 dykövningar i sjön Issyk-Kul i Kirgizistan. Övningarna fick celebert besök. En generalmajor, som även var kommendör över dykförband inom de sovjetiska ingenjörsstyrkorna, kom på inspektion. Med sig hade han även en varning. Han berättade för officerarna på plats vad som hänt vid en liknande övning i Bajkalsjön.

Där vid Bajkal hade dykarna stött på någonting egendomligt i vattnet. På 50 meters djup hade man mött vad man först trodde var andra dykare. Vid närmare koll hade man sett att det inte alls var människor utan människoliknande varelser. De var närmare tre meter långa och trots att det var så kallt där nere i djupet, hade de bara varit klädda i tunna silvertajts. De hade inte heller någon dykarutrustning vad man kunde se. På sina huvuden skulle de ha haft klotliknande hjälmar.

Mötet i djupet krävde svar. En plan utarbetades. Man skickade ner ett specialförband med sju dykare som skulle gillra en fälla för varelserna. Men när man försökte trä ett nät över en varelse slog denne tillbaka. Någon slags krafturladdning skedde och de sju dykarna trycktes, som från en explosion, genom vattnet i hög fart ända upp till ytan. En så snabb uppstigning orsakade tryckfallssjuka, eller så kallad dykarsjuka, hos dykarna. Ett tillstånd som kommer av att det på grund av tryckfallet bildats bubblor i kroppen som kan leda till förlamning och död.

Och historien om dykarna ska slutat tragiskt. Man hade inte tillgång till mer än en tryckkammare (en specialkonstruerad kammare där tryck motsvarande 50 meter djup kunde simuleras). Fyra av dykarna klämdes in i kammaren som endast var avsedd för två. Resultatet blev att tre av dykarna ska ha avlidit. Den fjärde dykaren, och de tre som inte fick plats i kammaren, blev invalider för livet.

Påhittad historia

De mystiska dykarna i Bajkalsjön är en spännande historia. Men är den sann? På nätet kan den som söker hitta många olika skildringar och versioner om vad som hände.  Men man kan inte hitta vare sig datum, tidpunkt eller namn på de som ska ha varit med. Grundhistorien är dessutom återberättad i tredje hand. Allt detta är för den källkritiska ufologen säkra tecken på att eventuell sanningshalt ska tas med nävar av salt.

I dag vet vi också att det påstått tragiska undervattensmötet i Bajkalsjön är en bluff. Och vi vet även vem som hittade på det. Den ryske ufologen Mikhail Gehrstein, som undersökt påståendena kring dykarna, berättar för UFO-Sverige att historien ursprungligen kom från journalisten Mark Steinberg på tidningen Novoe Russkoe Slovo, som är en amerikansk tidning på ryska.

Steinberg hävdade att han varit med på dykningarna vid Issyk-Kul och på så sätt fått reda på vad som hänt vid Bajkalsjön. Flera ryska militära auktoriteter publicerade 1992 till och med en officiell dementi kring Steinbergs påståenden i rysk press. Det hade helt enkelt aldrig hänt. ”Jag vet inte varför den här historien fortfarande lever utanför Ryssland”, skriver Gehrstein till UFO-Sverige. 

Lyssna till Clas Svahn när han förklarar varför historien inte stämmer.