#verklighetenbakom
Martebos märkliga myr
Marteboljuset är ett av Sveriges mest kända ufofenomen. Men trots många rapporter är det få som är verkligt märkliga. UFO-Sverige har undersökt Gotlands lysande fenomen.
Av Inga-Lill Wallin och Clas Svahn
Klicka på bilderna för bildtext
Martebo ligger cirka 25 kilometer norr om Visby och Martebomyr var fram till utdikningen i slutet av 1800-talet Gotlands största sjö. Tidigare har ett stort område runt Knutstorp varit myrmark. Men trots att ljuset ofta sägs vara knutet till själva myren är det få som har sett det där och Lyset, som det ofta kallas, observeras snarare vid Nordermyr två kilometer norrut; längs en avtagsväg från Stenkyrkavägen.
Och trots att många vill tro att detta ljus är urgammalt så finns det inga belägg för detta. UFO-Sveriges Conny Ljung har gått igenom kyrkböckerna från 1920 och bakåt – ändå till 1773. Men ingenstans fann han några rapporter om ett mystiskt ljus vid Martebomyr.
Ove Pettersson från Tingstäde, född och uppvuxen i Martebo, och som också har forskat lite om Martebo, har berättat för UFO-Sverige att Tingstäde Hembygdsförening haft en studiecirkel då man gått tillbaka till 1873 i Gotlands Allehanda utan att finna något skrivet om ljuset. Vad det än Marteboljuset är så verkar det vara ett relativt färskt fenomen.
Första gången det har kunnat beläggas är 1922.
Signe Jacobsson och Ingemar Gotvik var syskon och uppväxta vid Knutstorp. I dag är båda borta men UFO-Sverige hann göra flera intervjuer med syskonen under 1990-talet.
Ingemar Gotvik var endast sex månader och Signe Jacobsson sex år när de flyttade till Knutstorp, där de sedan bodde i 15 år.
Ljuset på myren sågs första gången av deras föräldrar och en morbror en kväll i mars månad 1922. Det var snö på marken och deras far och morbror gick ner dagen efter för att spåra den ”ljusgubbe” de trodde att det var. Det fanns inga spår i snön och det hela förbryllade dem. Därefter såg de ljuset ett flertal gånger under 1922. Så småningom uppenbarade det sig längs den vägsträcka där det i dag brukar synas.
– Det lyset har man sett sedan man var barn. Vi flyttade till Knutstorp på våren 1923, och på hösten började vi se konstiga ljus, precis som en stor sol. Det började alltid uppe vid skogsdungen. Jag har aldrig sett det gå någon annan väg, berättade Signe Jacobsson.
Det är speciellt en händelse som Signe Jacobsson och hennes syskon minns. Den inträffade när hennes mamma kom och mötte de tre syskonen efter att de hade varit på ett juniormöte. De möttes mellan skogsdungen och kanalen och började gå mot kanalbron när de plötsligt fick se sina egna skuggor kastas framför sig.
– Men så flytt er ungar, sa Signes mamma, ser ni inte att det kommer en cykel, och vi flyttade oss. Det var konstigt, vi flyttade oss allihop till samma sida och så vände vi oss om och då såg vi en stor sån där sol och så darrade det och så gick det ner, inte ett ljud, det glömmer jag aldrig. Sedan har vi sett det otaliga gånger.
– Vi talade aldrig om det, för talade man om det för folk, trodde de inte att man var riktigt klar i huvudet. Det var bara vi som visste.
Det Signe Jacobsson beskriver är knappast något som liknar dagens rapporter av Lyset. Och styrkan och det faktum att de såg sina egna skuggor kastas på marken antyder snarare att det var en ljusstark meteor, en så kallad bolid, som passerade än något annat.
En annan som minns ljuset väl är Anders Samuelsson, Bro,, och han kan också berätta om Marteboljuset.
– Ja, vad ska man säga, jag är född på Malma gård och har växt upp där till tio års ålder. Som barn upplevde man ljuset rätt ofta och med ett barns fantasi förstorade man upp det rätt mycket och vad som då är verkligt och inte vet man inte riktigt.
– Som barn gick jag över till Knutstorp till Ingemar [Gotvik] och Karl-Erik [Pettersson] och lekte, och då var det bra att ha det här ljuset att skrämma en med. Föräldrarna och de äldre skrämde en för ljuset. Därför var man ju rädd att stanna kvar för länge, så man gick hem.
Samtidigt som Anders Samuelsson är medveten om vilka spratt fantasin kan orsaka så vill han inte avfärda ljuset.
– Ett ljus finns det, ett ljus som är helt odefinierbart och var det kommer ifrån det vet man ingenting om. Det kommer fram till en och man ser det som ett väldigt stort klot som kommer rullande eller flygande emot en och sen upphör det bara och försvinner. Man kan väl säga att det flyter ungefär en till två meter över marken.
– Man kan inte säga att det hade någon bestämd rytm på något vis, utan rädslan fanns där ju hela tiden och i fantasin kanske man såg ljus som aldrig fanns.
– Numera kan det vara bilar men då fanns inga. Folk använde ju ficklampor eller handlyktor.
Och så kan det mycket väl vara. Den raka vägen där observationerna görs pekar mot en annan väg där bilister kör in. Sedan färdades de några hundra meter för att svänga av mot några av de bostäder som finns på en sidoväg.
Detta ser på lite håll ut som om ett enda ljusklot skulle sväva över vägen. Avståndet är så långt att de båda strålkastarna på en bil smälter samman till en ljuskälla och något ljud från bilarna inte kan höras.
UFO-Sverige gjorde vid ett tillfälle ett experiment med en grupp personer som stod i närheten av Knutstorp för att invänta ljuset. Medan en av våra undersökare stod och pratade med gruppen, som sa att de sett ljuset vid flera tillfällen, körde en annan sin bil runt området och in på vägen från andra hållet.
När gruppen fick syn på ljuset konstaterade den snart att Lyset nu var på väg. Alla var också överens om att det var precis så som Marteboljuset såg ut.
Först efteråt avslöjade våra undersökare att ljuset kom från en av våra bilar.
Men det finns flera svårförklarade observationer.
Omkring den 10 juli 1993 mellan klockan 22.30 och 22.45 var Ivan Malmquist från Martebo på väg hem från Stenkyrka. När han åkte Malmavägen fram där vägen svänger åt höger till Kvie såg Ivan ett ljus som kom från kanalbron. Han körde in på traktorvägen. Och satte sig att vänta. När ljuset var 30–35 meter framför bilen, trampade han till på gaspedalen och körde mot ljuset. När det var 20 meter framför honom så försvann det. Det verkade ha hoppat över bilen, för då han tittade i backspegeln, såg han det bakom sig. I backspegeln såg det mindre ut. Innan han kunde stanna hade han kört 50–60 meter. När han sedan klev ur bilen såg han lyset, som försvann i tomma intet.
Nu finns det många historier om ljuset, men en berättas mer än andra.
Historien handlar om Knut Stare i Knutstorp som var ensam hemma med sin femårige son när några soldater kom till torpet och ville ha mat och dryck. Stare var tvungen att skåla med alla soldaterna, han blev full och somnade. När han vaknade var både soldaterna och hans pojke borta. Med en lykta i handen gav sig Knut Stare ut för att leta efter sin försvunne son. Men han hittade honom aldrig. Nu sägs det att ljuset vid Martebo är skenet från Knut Stares lykta när denne fortsätter sökandet efter sin förlorade pojke, långt efter sin död.
Berättelsen är ofta citerad i samband med ljuset vid myren. Men historien om Knut Stare får man nog trots allt uppfatta som en ren sägen. Själv var han aldrig bosatt på Knutstorp utan Knut Stare bodde på Furbjärsgård i Tingstäde, en gård som han också ägde.
Också historien om Knut Stare har förändrats. I en variant från våren 1997 har han blivit en timmerman som har förlorat sin son och nu går omkring med en lampa för att visa andra barn rätt väg.
UFO-Sverige genomförde en rad undersökningar vid Knutstorp under 1990-talet men utan att kunna belägga att något okänt ljus faktiskt vandrade längs vägen. Men också UFO-Sveriges närvaro har skapat nya historier, bland annat har våra undersökare vid flera tillfällen hört människor berätta om att UFO-Sverige skulle ha fått utslag på flera instrument våren 1995. Trots att detta inte är sant har historien vandrat vidare.
Den vanligaste beskrivningen är att det ser ut som ett ljussken eller lysande klot. Några personer säger sig minnas det som en fladdrande låga. Oftast kommer det framifrån och försvinner i tomma intet. Ljuset kommer inte närmare människan än fem–tio meter men någon gång har ljuset gått över bilar som stått parkerade utmed vägen vid Knutstorp. Beskrivningarna växlar, men en beskrivning som ofta återkommer är att man först tror att det är en moped eller cykel som rör sig emot observatören. De flesta iakttagelser är gjorda runt Knutstorp och den intilliggande kanalen. Sommarmånaderna är den minst aktiva tiden eftersom ljuset endast syns när det är mörkt. Låt oss undersöka några möjliga förklaringar till Marteboljuset.
S:t Elmseld
I vädersituationer med extremt låga moln som är starkt elektriskt laddade kan tämligen långsamma urladdningar ske. Om de är kraftiga, kan de åtföljas av ljusfenomen. Man kan då se dem, främst på masttoppar på båtar, men även på spetsiga föremål på marken såsom gärdesgårdar, staket och buskar. Eftersom molnen rör sig över marken, flyttas urladdningarna och ljusfenomenen ger intryck av rörelse. Ibland hörs även ett sprakande ljud.
Klotblixt
Enligt en teori består klotblixtar av ett glödande klot av plasma inneslutet i två vinkelrätt mot varandra stående magnetfält. Magnetfälten hindrar plasman från att expandera. När plasman kylts ned så mycket att atomkärnor och elektroner kan återförenas försvinner de elektriska strömmarna i klotblixten varpå magnet-fälten upplöses och eldkulan löses upp. Storleken kan variera från en citron till något större än en fotboll, men det finns också rapporter som tyder på att de vid enstaka tillfällen kan bli ännu större. Den kan ha nästan vilken färg och form som helst och ibland ett varierande ljus. En klotblixt försvinner ofta med en smäll. Fenomenet kan bestå under en tid av en sekund till flera minuter.
Metan (gruvgas, sumpgas)
Även kallade irrbloss, lyktgubbar, fegljus eller drakbloss. Gasen bildas vid en förruttnelseprocess som lätt självantänder.
På 1930- och 1940-talet var irrbloss vanligt förekommande på många platser i Sverige. Vissa platser var till och med utmärkta på en del ortskartor. På landsbygden uppfattades det som en ganska vardaglig företeelse. Irrbloss hade också en viktig roll i folktron, bland annat visade de var det fanns nergrävda skatter. Ofta sades blossen var lyktor eller andra ljuskällor som bars omkring av någon avlidens ande. I takt med att allt mera sumpmark torrläggs försvinner dessa fenomen mer och mer.
Till största delen består Gotland av kalksten där det lätt kan bildas bubblor och fickor. Man kan mycket väl tänka sig att där finns organiska lämningar. Det finns olja på Gotland och det kan även finnas vätgas. Det har inte tagits ut någon kommersiell gas på Gotland, men i liknande berggrund i Östergötland har man gjort det.
Jordbävningsljus
När spänningen i jordskorpan blir så stor att en jordbävning är nära förestående, händer det att energi utlöses i form av ljus. Rapporter om sådana jordbävningsljus är inte ovanliga. Ljusen är dock oftast kortvariga.
Optiskt fenomen eller synvilla
Många kvällar har UFO-Sverige kunnat konstatera att ljus som syns längs vägen är mycket svåra att bedöma. Det verkar uppstå ett slags effekt som gör det mycket svårt att bedöma avståndet till ljuset. En av artikelns författare (Inga-Lill Wallin) har själv sett ljussken, som säkert skulle kunna tolkas som Marteboljuset, men som senare har visat sig vara strålkastarsken från bilar och andra ljus.
Där det har varit lätt att tro att ljuset har befunnit sig några hundra meter ifrån observatören har det visat sig att källan befann sig några kilometer längre bort. Med tiden lärde sig UFO-Sveriges undersökare att ljusen befann sig längre bort än de såg ut att vara. De höga träden på båda sidor av vägen koncentrerar ljuset i en slags ”tunnel” som gör att det verkar närmare än det i själva verket är. Denna effekt kunde variera från kväll till kväll beroende på vilket väder det hade varit under dagen och kvällen.
Lummelundagrottorna
Grottornas utbredning är inte helt känd men grottforskning som har pågått under ett antal år har visat att vattnet i grottorna kommer från Martebomyr och att varm luft vintertid strömmar ut från en spricka. Kanske kan grottorna i Lummelunda på något sätt bidra till ljuset i Martebo.
Billjus
Står man utmed vägen vid Knutstorp, kan man se billjus ända bort till Pajse, till och med baklyktor och blinkrar syns mycket tydligt. Det rör sig om en sträcka av cirka tre kilometer. Som vi har sett går det i mörker inte att avgöra hur långt bort ett ljus befinner sig. Det ser ut att vara betydligt närmare än vad det i själva verket är. Inget ljud hörs heller eftersom avståndet är för stort.
Skojare
Visst finns det många som tycker det är roligt att skoja med alla som står vid Knutstorp och spanar efter Marteboljuset. Det har vi sett flera exempel på.
Marteboljuset fortsätter att locka besökare till vägen. Många med stora förväntningar. Men få av dem som åker dit lägger ned någon tid på att ta reda på orsaken till det de ser. Istället är det ofta roligare att tolka ett okänt ljus som något betydligt märkligare än en bil.
Trots det finns det givetvis anledning att undersöka de rapporter som kommer in från Knutstorp. Kanske finns det en och annan observation som är genuint svår att förklara.