Vad eleverna såg denna ovanliga skoldag är ett frågetecken än i dag.

Mer om observationen vid Ariel School i Cynthia Hinds bok "UFOs over Africa", samt i dokumentärfilmen "Ariel Phenomenon".

Det mesta av undersökningsmaterialet finns på Archives for the Unexplained.

Nedan Anders Berglunds sammanfattning av händelsen.

#verklighetenbakom

Händelsen vid Ariel School

Ufofenomenet är ett globalt fenomen. Från alla kontinenter på vårt jordklot kommer rapporter om observationer av till synes egendomliga föremål. Den kanske allra mest kända ufoobservationen från Afrika inträffade fredagen den 16 september 1994.

Av Anders Berglund

Det var en varm dag. Solen gassade från en klarblå himmel. I det lilla samhället Ruwa, beläget i nordöstra Zimbabwe, närmade sig klockan tio på förmiddagen. På Ariel School, en privat grundskola för barn i åldrarna 5 till 12 år, var det äntligen dags att sträcka på benen. Det var tid för rast och eleverna lämnade sina klassrum för att leka av sig i det fria på skolans lekplats. Samtidigt samlades alla skolans lärare och rektor för ett personalmöte. Alyson Kirkman, en frivillig som arbetade i skolans lilla affär, fick ansvaret att övervaka rasten. Efter att ha sett till att barnen hade det bra passade hon på att göra lite småsysslor. Hon gick tillbaka in under tak och kom att missa vad som sedan skedde.

Det var från lekplatsen, alldeles intill skolan, som flera av barnen plötsligt blev medvetna om att det kom någonting från himlen. Skarpt ljus, som härrörde från tre eller fyra diskusliknande objekt, drog till sig uppmärksamheten. Föremålen kom ner över ett bushområde med långt gräs som gränsade till lekplatsen. Lite längre bort syntes en kraftledning och flera av skolbarnen kunde senare berätta att de sett hur föremålen kommit ner längs med kraftledningen för att slutligen landa i gräset en bit bort.

Efter att det större och de två till tre mindre silverlysande objekten landat kunde många av de rädda men nyfikna barnen se hur en liten varelse kom fram ur det större diskusföremålet. Beskrivningarna av hur den såg ut visade sig när man jämförde teckningarna som barnen gjorde direkt efter observationen vara ganska samstämmiga. Varelsen var ungefär en meter hög och klädd i något som liknade en svart våtdräkt. Den hade långt svart hår och ett stort huvud med smala, sluttande ögon. Den ska även ha gått omkring på marken intill landningsplatserna och vid ett tillfälle närmat sig barnen.

Av skolans cirka 250 elever var det ett sextiotal som efteråt sa sig ha sett hela eller delar av hela händelseförloppet. Kirkman, som var den första vuxna som fick reda på vad som hänt alldeles efter att föremålen försvunnit vid klockan kvart över tio, tillkallade genast övrig personal. Man satte snabbt eleverna i arbete med att enskilt skriva och rita ner vad de sett.

Händelsen vid Ariel School blev vid tidpunkten grundligt undersökt av den brittisk-afrikanska ufologen Cynthia Hind. Hon var på plats vid skolan efter någon dag och spenderade många timmar med att undersöka observationen. Hind tog sig tid och pratade med de flesta av barnen på Ariel School. De fick i lugn och ro berätta vad de varit med om. Hind beskrev i sin rapport om observationen att hon imponerades av deras svar: ”När de inte var säkra, var de tveksamma. När de var säkra, svarade de snabbt och självsäkert.”

Den amerikanske Harvadpsykologen Dr John Mack, som skrev och forskade en hel del om ufofenomenet på 1990-talet, gjorde också ett besök i Ruwa 1994. Hans team spelade bland annat in intervjuer med flera av skoleleverna där de fick berätta vad de varit med om. Flera klipp från hans intervjuer går att se på youtube.

Vid Macks intervjuer med barnen kom det även fram att några av eleverna sett ett konstigt föremål på himlen i området redan dagen innan. En pojke hade i fullt dagsljus sett ett föremål när bilen han färdades i körde förbi skolan. Tre tjejer, som lekt vid skolan, berättade att de också sett ett konstigt avlångt föremål som såg ut som en ”cigarett”.

Om man jämför observationen vid Ariel School med andra ufoobservationer är den ovanlig på flera sätt. Det är en massobservation, få beskrivningar av ett ufofenomen har haft så många vittnen. Vittnena är också alla barn. Ingen vuxen såg varken diskusföremål eller varelser. Barns livliga fantasi kan kanske komma i tankarna men tack vare den rikliga dokumentationen från kloka lärare och pigga ufologer har vi i detta fall mycket jämförande grundfakta att bli klokare på.