#verklighetenbakom

Klicka på bilderna för bildtext.

Hällefors 15 oktober 1981

Den 15 oktober 1981 blev flera personer i Hällefors i Örebro län vittnen till hur ett stort föremål med ljus på sidorna flög fram över samhället. Föremålet liknade en zeppelinare men även om misstankarna fortfarande går åt det hållet är föremålet ännu i dag oidentifierat.

Av Stig Aggestad och Clas Svahn

Domusbiträdet Maud Karlsson var en smula irriterad där hon promenerade längs en av Hällefors östra genomfartsgator. Biografen hon kvällsjobbade på hade tvingats ställa in föreställningen så hon hade bara att knalla hem igen. Visserligen var vädret hyfsat med en tämligen klar himmel men ändå var det här en onödig kvällspromenad bara för att ingen underrättat henne i tid om den inställda filmförevisningen.

Men Maud Karlsson skulle få se något mycket ovanligt när hon var på väg hemåt:

– Föremålet dök upp i norr – helt överraskande och nätt och jämnt i trädtoppshöjd. Min första reaktion var – herregud, det kommer att störta mitt i samhället! Samtidigt var alltsammans nästan overkligt. Fram på himlen gled ett jättelikt objekt av storleksordningen ”långtradare med släp”, det var knappt man trodde sina ögon.

– Föremålet tycktes tub- eller cigarrformat utan vingar eller andra synliga detaljer. På kroppen fanns fyra avlånga fönster som utstrålade ett kraftigt blåvitt ljus. I aktern syntes ett rödaktigt sken.

Maud Karlsson kunde också höra ett tydligt och genomträngande motordån från farkosten som långsamt gled vidare mot söder. När Maud Karlsson kom hem till sina föräldrar satt de och tittade på Rapport när dottern rusade in och berättade om sin observation. Efter vädret knäppte man av teven och satt och pratade om händelsen när på nytt samma ljud plötsligt började höras! Tillsammans med sin mor rusade Maud ut på gården och de fick då på nytt se samma jättelika farkost passera förbi på identisk kurs, nord–syd.

Samtidigt var förre polischefen Björn Fagrell på väg att öppna dörren till Hällefors polisstation och steg ut på torget. Han hade varit inne och pratat bort en stund med sina kollegor och skulle nu bege sig hemåt. Fagrell fick genast syn på det märkliga ”flytetyget”.

– Det såg precis ut som om du tänker dig två, ihopkopplade rälsbussvagnar, berättade han för UFO-Sverige.

– Hela objektet låg i ett långsamt medsolsvarv runt samhället – ett varv som tog dryga minuten att genomföra. Jag tryckte på polishusets larmklocka och en av de tjänstgörande polismännen hann ut och ta sig en titt på föremålet. Under varvets slutfas tycktesen eldsflamma av något slag skjuta ut från föremålets akter, ungefär som om en efterbrännkammare på ett jaktplan slagits på.

Polismannen Per-Olov Tångring som var en av dem som hann ut för att titta berättar:

– Jag såg farkosten och den hade fönster på sig, den liknade en rälsbuss eller något i den stilen. Den tog en sväng nedåt järnverket, den gick rätt sakta, sedan försvann den. Det kom ett svagt motorljud ifrån den. Den kanske var den 300–400 meter från mig, den gick ganska lågt.

Mörkret gjorde att ingen av vittnena kunde se några konturer av föremålet:

– Det var väldigt mörkt. Det gick inte att se mer än ljusen. Men det var inget problem att se dem, säger Tångring.

Dan Hagsten, som arbetat som polis på Arlanda, såg föremålet vid två tillfällen när han var ute med sin hund en bit längre bort:

– Jag gick på en väg i Hällefors när föremålet passerade mig. Först hörde jag föremålet och trodde det var en lastbil. Då fick jag se det över skogen. Det hade fyra, fem gluggar som lyste och en grön och röd lanterna på var sin sida. Sedan brummade det förbi mig och försvann nästan rakt väster ut.

– Sedan gick jag 400 meter och då kom det tillbaka längs samma bana. Då såg jag det tydligare och även bakifrån där det hade något som liknade en gulorange lysande sol och motorn verkade varva lite högre innan det försvann över Svartälven. Det gick väldigt lågt och verkade ha gjort en mindre runda över samhället.

Inte heller Dan Hagsten kunde se några konturer av föremålet.

– Det gick inte att se om det hade vingar eller hur det såg ut. Men det var motordrivet, det lät som en lastbilsmotor.

Direkt efter det att Maud Karlsson kontaktat UFO-Sveriges fältundersökare Gudrun Andersson i Söderbärke kontaktade UFO-Sveriges Rapportcentral i sin tur Försvarsstaben den 20 oktober 1981. Anmälan togs emot av överstelöjtnant Bengt Ridderstråle som lovade en första primärkoll av eventuell militär flygverksamhet över Hällefors den aktuella observationskvällen. Beskedet dröjde dock varför UFO-Sverige på eget initiativ slutligen fick en bekräftelse via den centrala flygledningen den 22 oktober. Den centrala flygledningens besked var kort och koncist: Ingen militär flygaktivitet över Hällefors den 15 oktober.

Direkt efter observationen larmade också polisen i Hällefors trafikledningen på Arlanda. Där svarade man svaret att Hällefors låg utanför kontrollerat luftrum och således inte fanns med på deras radarbild. Området hade heller ingen militär radartäckning under fredstid enligt Försvarsstaben.

Tidningen Bergslagsposten vände sig till Karlstads flygplats där man dock inte kunde finna någon lösning på mysteriet.

Vid det här laget surrade hela Hällefors av rykten och teorier. Många trodde att det var däckfabrikanten Goodyears reklamluftskepp som spökat på kvällshimlen varför UFO-Sverige kollade upp även den detaljen vid Goodyears kontor i Stockholm där man svarade så här:

– Nej vårt luftskepp passerade visserligen Värmland men det var sex veckor tidigare, den 21 augusti under färd Stockholm–Karlstad samt den 22 augusti Karlstad–Göteborg. Därefterlämnade skeppet Sverige.

Försvarets dåvarande ufoansvarige, Sture Wickerts på FOA, var måttligt intresserad av händelsen. På vår direkta förfrågan om inte luftförsvaret ska övervaka svenskt luftrum blev Sture Wickerts svar något överraskande: ”Nej.”

En som blev verkligt upprörd över försvarsmyndigheternas nonchalanta syn på den här mystiska överflygningen var förre polischefen Björn Fagrell – ett av huvudvittnena.

– Om folk som rapporterar liknande ting ständigt bemöts så här slutar polis och allmänhet snart att anmäla oidentifierade luftfenomen. Och så mycket vill jag ha sagt – inget konventionellt flygplan kan ha flugit på detta vis som skedde över Hällefors den där kvällen.

I dag är Björn Fagrell borta men hans kollega Per-Olov Tångring minns fortfarande händelsen klart:

– Vi tänkte att det kanske var något militärt men vi fick aldrig någon klarhet i det, säger Per-Olov Tångring.