#verklighetenbakom

Natten då Los Angeles jagade okända inkräktare

Klicka på bilderna för bildtext.

Strax efter klockan två på natten till den 25 februari 1942 ljöd luftförsvarssirener över Los Angeles. Staden var under anfall! Men vad var det egentligen som hände? Ännu i dag spekuleras det om vilka, eller vad, som faktiskt flög över västra Kalifornien den där natten. Eller om allting var en masspsykos.

Det var oroliga tider. Den 7 december 1941 hade den amerikanska flottbasen Pearl Harbor på Hawaii oväntat anfallits av japanska styrkor med stora förluster som följd och plötsligt var USA indraget i ett krig de hittills gjort allt för att undvika. Bara två dagar efter anfallet kom rapporter från New York om fientliga flygplan vilket orsakade en smärre panik, men fiendeplanen visade sig bara finnas i folks fantasi.

Men när så en japansk ubåt på kvällen den 23 februari 1942 oväntat gick till anfall genom att beskjuta oljefältet i Ellwood och Banklines oljeraffinaderi utanför Santa Barbara i Kalifornien förstod alla att kriget också kunde nå det amerikanska fastlandet. En händelse som tillsammans med anfallet mot Pearl Harbor kom att inspirera Steven Spielberg till filmen ”1941 – Ursäkta var är Hollywood?” med Dan Aykroyd och John Belushi.

Och även om de japanska granaterna inte gjorde någon större skada och trots att ingen människa träffades var de amerikanska soldaterna längs Kaliforniens västkust nu beredda på det värsta.

De skulle inte behöva vänta länge innan ett okänt hot dök upp på himlen.

På kvällen den 24 februari 1942 fick amerikanska styrkor längs Kaliforniens kust en order om att göra sig beredda på en tänkbar japansk attack. Flottans underrättelsetjänst hade uppgifter som pekade på ett förestående anfall.

Bara timmar senare, strax efter två på natten, hördes luftförsvarssirenernas skrämmande tjut över hela Los Angeles sedan militär radar fångat in okända ekon över havet 190 kilometer väster om staden.

Eftersom USA i det här läget låg i krig med såväl Japan som Tyskland och Italien togs larmet på största allvar. Ett område från San Joaquin-dalen utanför San Francisco ända ned till den mexikanska gränsen mörklades och försvarsanläggningarna runt om Los Angeles bemannades inom bara några minuter.

Starka sökarljus började söka av himlen och tusentals soldater spanade efter den fiende de var säkra på var på väg att inleda ett anfall.

Luftvärnet började skjuta 

Till en början syntes inget men vid tretiden på natten kom de första rapporterna om att någon sett ett eller flera föremål runt Santa Monica i nordvästra delen av Los Angeles. Inom några minuter började luftvärnet skjuta mot himlen och inte långt därefter anslöt sig också andra luftvärnsgrupper. För invånarna var det ingen tvekan om att kriget nu hade kommit och flera ögonvittnen beskrev senare hur de i nattmörkret sett något som såg ut som flygplan på mycket hög höjd. Andra beskrev det de sett som ”en ballong”.

Los Angeles Times konstaterade att ”kraftfulla sökarljus från oräkneliga stationer genomborrade himlen med lysande sökarfingrar samtidigt som luftvärnsbatterier fyllde skyn med vackra, om än olycksbådande, brandgula explosioner”.

Allt tydde på att någon höll på att anfalla Los Angeles.

Alla var på helspänn

Och det fanns de som tyckte sig se fienden. Charles Patrick, stationerad vid kustartilleriet

”Även om jag knappt kunde se flygplanen så var de där uppe. Jag kunde se sex plan och granater exploderade överallt runt dem. Och givetvis ville alla vi att det skulle märkas att vi var där så när ordern kom så skrek alla för full hals.”

Alla hade inte lika lätt att se några plan. Senare samma dag berättade polis-chefen i Long Beach, J. H. McClelland, för nyhetsbyrån AP hur han upplevt anfallet:

”Jag bevittnade vad som beskrevs som den andra vågen av flygplan från taket på det sju våningar höga rådhuset. Personligen såg jag inga plan men yngre personer som var med sa att de kunde dem.”

Alla var på helspänn. Och det fanns också annat att se på himlen denna natt. När planeten Venus gick upp över den östra horisonten strax före klockan 05 beordrade en luftbevakare en grupp soldater att slå ut ljuset eftersom han trodde att det rörde sig om ett fientligt sökarljus.

Beskjutningen av ”flygplanen” pågick i mer än en timma och när allt slutligen var över och ordern om eldupphör kom hade artilleriet avlossat 1 430 granater mot skyn mellan klockan 03.12 och 04.15. Först klockan 07.21 löd faran över och tusentals bilister som blivit stående längs vägarna under mörkläggningen kunde åter börja köra med enorma köer som resultat. En tidning beskrev trafiksituationen som den värsta i Los Angeles historia.

Men något var fel. När solen gick upp hittades vare sig bombkratrar eller nedskjutna fiendeplan och i ett uttalande från Arméns västra försvarskommando konstaterades kort:

”Trots att rapporterna gick isär och allt görs för att säkerställa fakta så står det klart att inga bomber släpptes och inga flygplan sköts ned.”

De enda skador som säkert kunde konstateras kom från det egna artilleriets granater som vid flera tillfällen slagit sönder rutor till hus och skadat tak eller väggar. Minst sex människor avled också till följd av beskjutningen, inte av granaterna men till följd av hjärtinfarkter och bilolyckor som orsakades av mörkläggningen.

Träffades av splitter

I Pasadena träffades 32-årige Clyde Lane av splitter i huvudet och fördes till sjukhus med ett 25 centimeter stort sår. En 21-årig man dömdes till 30 dagars fängelse sedan han kört bil under mörkläggningen och lyckats krocka med en polisbil. Militära bombröjare fick ta hand om flera granater som borrat sig ned i gator utan att ha exploderat och på bilder i Los Angeles Times kunde läsarna se bilar som fått plåten genomborrad av skurar av metallfragment, stora hål i trottoarer och högvis med splitter som samlats in av boende i staden.

Dessutom grep den federala polisen FBI ett tjugotal japaner boende i Los Angelesområdet misstänkta för att ha skickat signaler till de icke existerande flygplanen och flera tidningar beskrev jakten på ”inhemska sabotörer”, alltså amerikaner med japanskt ursprung, som ansågs ha lett in flygplanen mot sina mål.

Att det aldrig gick att hitta några belägg för att det faktiskt flugit fientliga bombplan över Los Angeles hindrade alltså inte folk från att se sådana. Över-allt i staden rapporterade människor hur de kunnat observera japanska flygplan som till och med släppt bomber. Andra kunde svära på att de också sett fallskärmshoppare släppas ned. En rapport talade till och med om hur ett av de japanska planen tvingats nödlanda på en gata i Hollywood.

Myndigheternas uttalanden gjorde det knappast enklare att förstå vad som hänt. När marinministern Frank Knox på morgonen den 25 februari samlade sig till en presskonferens konstaterade han att allt hade rört sig om ”ett falskt alarm”. Krigsministern Henry Stimson slog å sin sida fast att minst femton plan befunnit sig över staden och att dessa kunde ha varit kamouflerade till civila flygplan ”framförda av fiendeagenter”, ett uttalande som spädde på den allmänna rädslan och övertygelsen om att något faktiskt inträffat. När Stimson senare tog tillbaka det han sagt var det för sent.

Förvirringen var stor dagarna efter händelsen vilket tydligt framgick av det pm arméchefen general George C. Marshall skrev till president Franklin D. Roosevelt den 26 februari:

”Inga bomber släpptes, inga skadade bland de egna trupperna, inga plan sköts ned, inga amerikanska armé- eller marinflygplan skickades upp.”

Japan förnekade

Men generalen konstaterade också att ”det verkar rimligt att dra slutsatsen att om oidentifierade flygplan var inblandade så kan de ha härrört från kommersiella källor, framförda av fiendespioner med syfte att sprida oro, avslöja var luftvärnet var utplacerat och att försena produktionen genom att skapa en mörkläggning.”

Efter kriget förnekade de japanska myndigheterna att man flugit över västra USA under kriget. Istället tydde det mesta på att ”slaget” om Los Angeles var resultatet av dålig radarutrustning i kombination med befäl och soldater som var helt inställda på ett japanskt anfall.

Med tiden har händelsen gett luft åt mer bisarra konspirationsteorier som att det skulle rört sig om utomjordiska farkoster som i tekniskt överlägsna skepp stått emot beskjutningen från marken. Som bevis för detta lyfts ofta en bild ur Los Angeles Times fram. En bild där starka luftförsvarstrålkastare verkar riktas mot några okända föremål i skyn.

Pelare av ljus ritar långa och breda linjer upp från marken när de träffar den fuktiga nattluften.

Men det är långt ifrån säkert att det som fångats på bilderna är verkliga föremål.

På bilder från andra tillfällen där ett stort antal strålkastare riktats mot en punkt över sig syns också ljusa, punktformade objekt. Men några föremål var det inte utan istället effekter av själva strålkastarljuset, något som styrks av ett ögonvittne, Minard Fawcett i Redondo Beach, som beskrev det han och hans fru såg från sitt hem:

”Vi var säkra på att vi såg hur 15 plan eller så hade fångats in av luftförsvarets strålkastare. Senare kom vi fram till att det var rökmoln som hade förvirrat oss och att det vi sett bara var rökpuffar från granaterna.”

Dessutom är bilden i Los Angeles Times starkt retuscherad. Precis som de flesta bilder på den tiden då trycktekniken var dålig och bilder behövde förstärkas för att synas bra i tryck. Något jag själv sett hundratals exempel på också i svenska tidningars bildarkiv.

Fantasi eller verklighet?

Senare konstaterade en överste vid kust-artilleriet, John G. Murphy, att det sannerligen inte varit lätt att säga något med säkerhet:

”Fantasin kunde lätt ha gjort att man såg skepnader i skyn samtidigt som den fylldes av en märklig symfoni av ljud och färg.” Och, tillade han, ”den som tänkte klart kunde inte se några flygplan i skyn, varken egna eller från fienden”.

En som undersökt ”Slaget om Los Angeles” på djupet är chefen för Fort MacArthur-museet i San Pedro, Stephen Nelson. Nelson, som intervjuat ögonvittnen och soldater som var med, ifrågasätter i en intervju med Military Times 2017 konspirationsteorierna som framförts av ufo-entusiaster genom åren:

– Den allmänna meningen är att jag är en del av konspirationen. Men tror du att jag och de där soldaterna, att alla skulle hålla tyst om detta? Det är helt enkelt inte logiskt. Teorierna är tunna och har sannolikt lika lite substans som att det var japanska flygplan som anföll Los Angeles denna natt för snart 78 år sedan.