Imjärvi

Ett mycket säreget fall inträffade i den nordfinska byn Imjärvi den 7 januari 1970. Aarno Heinonen och Esko Viljo var ute för att spåra upp ett skidspår efter ett snöfall. De två kom fram till en glänta där de brukade ta en paus och hade väl vilat sig i fem minuter då de fick höra ett surrande ljud. När de tittade upp fick de se ett mycket starkt ljus närma sig. Det såg ut som ett lysande moln men allt eftersom det sänkte sig såg de att det roterade. Surrandet tilltog och när ljuset befann sig på cirka 15 meters höjd såg de båda männen ett omkring tre meter stort, runt objekt inuti molnet. På undersidan fanns tre lika stora halvklot och i mitten stack ett rör ut, två decimeter långt och 2,5 decimeter i diameter.

När föremålet kom ner till tre meters höjd stannade det, surrandet slutade och molnet tunnades ut. En stark ljusstråle kom från röret och rörde sig runt ett par gånger innan det stannade. Av ljusstrålen blev det en en meter vid cirkel i snön. En lätt rödgrå dimma bildades över platsen men efter några sekunder drogs ljuset ihop och steg uppåt. När ljuset slocknat såg de en liten skiva som först stod stilla men som sedan försvann upp i röret. Det var då de fick syn på den lilla varelsen. Den stod mitt i ljuset med en svart låda i händerna. Varelsen var inte mer än 90 cm lång, mycket mager och med tunna armar och ben. Ansiktet var blekt och näsan underlig, som en krok. Varelsen hade vita handskar som räckte till armbågarna, ljust grön klädsel och lite mörkare gröna stövlar som räckte upp till knäna. På huvudet hade varelsen en toppig hjälm. Medan männen stod och stirrade på varelsen vände den sig ett halvt varv samtidigt som den rödgråa dimman tjocknade. Stora gnistor slog ut från den nu lysande cirkeln i snön; de slog mot männen men brändes inte.

Till slut var dimman så tät att Viljo och Heinonen inte kunde se varandra längre trots att de båda stod bara tre meter från varelsen. Därefter ”smälte” ljuskäglan på marken ihop och for som en dallrande flamma in i föremålet. Dimridån revs itu och plötsligt var luften helt tom ovanför männen. Då hade observationen varat i en halv minut. Några minuter efteråt tappade Heinonen känseln på höger sida och sjönk ihop. Männen tvingades att lämna sina skidor och Viljo fick hjälpa Heinonen de två kilometerna hem. Heinonen mådde mycket illa, han kräktes, ryggen värkte och lederna ömmade. Han hade svår huvudvärk och urinen var svart som kaffe. Heinonen tog sig till lasarettet där man konstaterade att blodtrycet var mycket lågt och att han var chockad. Viljo kände sig inte sjuk direkt men efter en timme svullnade ansiktet upp, det blev rött och gången blev obalanserad. Både Viljo och Heinonen blev oförmögna att arbeta under lång tid, det ska ses mot bakgrund av deras före händelsen goda kondition. Heinonen är i dag död sedan några år. Händelsen har ännu inte fått någon förklaring.

Läs mer om händelsen i Imjärvi