#verklighetenbakom

Verkligheten bakom ufopodden i p3

Klicka på bilderna för bildtext.

Hessdalen – världens mest kända ”ufofönster”

Hessdalen mellan Röros och Trondheim i Norge är känd för sina okända fenomen. Svårförklarliga ljusklot som rör sig längs fjällsidorna och cigarrformade föremål i fullt dagsljus tillhör några av de fenomen som har rapporterats. 

Av Clas Svahn

I december 1981 utsattes den 12 kilometer långa dalen för en formlig explosion av ljusfenomen i alla färger och former. Invånarna i dalen kunde också berätta hur de hade sett ”farkoster” och hur hus lysts upp av kraftiga ljussken. I grannorten Ålen blev några bilister förföljda av lysande klot. Det gick så långt att man på allvar diskuterade att försöka skjuta ner att av dessa fenomen/föremål för att bevisa för omvärlden att det inte var fantasier.

Många av de boende i dalen har själva sett fenomenen genom åren. Så här berättar gruvarbetaren Bjarne Lillevold om sitt första möte med Hessdalenfenomenet den 15 januari 1982. Lillevold var på väg med skoter över fjället till en plats som heter Lerdalen tillsammans med ytterligare två personer i 50-årsåldern:

– När vi kom till Lerdalen var klockan tio över tio på kvällen. Vi fick då se tre objekt som vi först trodde var stjärnor på himlen åt norr. Vi stod där i ungefär en kvart och tittade på dem. Så fick vi se att den stjärnan vi såg längst till höger, den höjde sig och den på vänster kant gjorde likadant.

– De gled fram över fjällsidan i 300–400 meter där de samtidigt gick neråt och landade på snön. Det dröjde en halvtimme innan de lyfte och gick åter upp till 300–400 meters höjd. Så plötsligt kom de emot oss och stannade rakt upp.

– När de nu hängde där ovanför oss så kunde vi se hur enormt stora de var. De var cirka 15 meter långa och 10 meter breda och äggformade med fönster. Plötsligt höjde sig föremålen uppåt och på ett ögonblick var de borta. När de försvann så kom det ett föremål till. Det gick nedåt och landade på platsen där de första två hade stått.

– Efter en stund försvann även detta föremål rakt upp mot himlen med en otrolig hastighet. Klockan var midnatt när vi åkte därifrån. Vi var osäkra om vi skulle våga berätta för någon eller hålla tyst om händelsen. Vi visste inte om vi skulle bli trodda men vi beslöt slutligen att ändå berätta vad vi varit med om.

En annan av iakttagelserna i dalen gjordes av Ingemar Lillevold vid Hessdalslia den 29 september 1983 då Lillevold var på väg hem vid 04.45 på morgonen. Han fick då se ett stjärnliknande objekt under molntäcket som efter en stund rörde sig ned mot honom och hans bil. Till slut stannade föremålet en bit från bilen och då kunde Lillevold se att det hade formen av en triangel som hade hela sin yta full av något som liknade lampor.

Ingemar Lillevold lyckades vända sin bil och flydde från platsen men förföljdes av triangeln under minst två kilometer varefter föremålet flög iväg rakt upp mot Rognefjället där det blev hängande i en timma.

Händelserna i Hessdalen väckte snart de skandinaviska UFO-föreningarnas intresse och mellan åren 1981 och 1985 genomförde UFO-Sverige och UFO-Norge tillsammans med en del mindre grupper ett stort undersökningsprojekt i Hessdalen. Projektet, som hade stöd av högskolor och militär pågick under flera intensiva spaningsveckor då 1 500 bilder togs av misstänkta fenomen. Radar, seismograf, spektrograf och andra instrument fanns på plats.

Undersökningarna i Hessdalen gjordes under mycket svåra förhållandena. Inte sällan visade termometern på minus 30 grader. Snön låg djup på fjället och vinden spädde på kylan ytterligare.

Men trots de ambitiösa undersökningarna kunde man aldrig identifiera de lysande föremålen. 

I början av 90-talet började Hessdalenfenomenen intressera också forskarvärlden, särskilt klotblixtforskare. Påsken 1993 hölls en vetenskaplig konferens i Hessdalen med deltagare från ett stort antal länder. Fenomenet höll på att bli rumsrent, mycket tack vare att beteckningen ”ufo” aldrig användes när man talade om observationerna i dalen.

Den svenske fysikern Arne Bergström från Nacka var en av forskarna som deltog i den stora Hessdalenkonferensen. Bergström är teknisk fysiker utbildad vid Kungliga tekniska högskolan, KTH, och arbetade i 20 år med teoretisk fysik och databehandling med anknytning till kärnvapenproblem på FOA, Försvarets forskningsanstalt. För 15 år sedan började Arne Bergström utföra egen forskning och tekniskt utvecklingsarbete i sitt företag Scientor.

Under en kortare period tog Arne Bergström del av några av de uforapporter som kom in till dåvande FOA. Ett av de intressantaste fallen, som kan ha en koppling till Hessdalenfenomenen, inträffade vid F21 i Luleå klockan 11.45 den 19 maj 1954. Efter det att ett okänt eko vid flera tillfällen registrerats på flottiljens radar dirigerades en S 28 Vampire och en S 26 Mustang mot målet. Först kunde de båda piloterna inte se något föremål men efter en stund upptäckte den ena av dem ett ”skuggliknande, konturlöst föremål med svag mörkgrön ton”.

– Min arbetshypotes är att det var ett Hessdalenfenomen under bildande. Det ovanliga är kanske inte fenomenet i sig men att det manifesterar sig så att det kan bli synligt för blotta ögat, spekulerar Arne Bergström.

Att fenomenen är så vanliga i just Hessdalen har förmodligen med själva genereringsprocessen att göra, tror Arne Bergström. Kanske kan det vara så att vindförhållandena gör att energi pumpas in i dalen så att ljusfenomen kan bildas. Varför det är så har han ännu inget svar på. En möjlighet är att det kan ha med ansamlingen av luftelektricitet att göra. På andra ställen är kanske förlustmekanismerna starkare, vilket gör att Hessdalenfenomen inte kan bildas. Det är Arne Bergströms arbetshypotes.

– Hessdalenfenomenen kan bli ganska stora, betydligt större än vanliga klotblixtar. När de är små, små valnötter eller bollar kallas de klotblixtar och när de blir större kallas de Hessdalenfenomen. Men när de blir ytterligare större kallas de ”flygande tefat”. Så ser jag på det. På något sätt hör de ihop.

Den 7 augusti 1998 placerades en automatisk mätstation i Hessdalen. Stationen har en CCD-kamera samt en videokamera med vidvinkelobjektiv riktade mot dalen. En dator kopplad till kameran letar efter ovanliga rörelser eller extra starka ljus som avviker från det normala. Så snart något sådant upptäcks läggs bilden ut på Internet. Vem som helst kan i skrivande stund följa videoöverföringen direkt på sin egen dator. Inne i den blå containern som rymmer dator och mätutrustning finns också instrument för registrering av skakningar i jordskorpan samt för förändringar i det magnetiska fältet.

Flera intressanta fenomen har redan observerats. Den 21 september 1999 registrerade kamerorna två formationer av 5–6 lysande föremål som med stor hastighet rörde sig ned mot marken. Hela förloppet var över på 23 sekunder.

Det finns många teorier om vad som kan ligga bakom Hessdalenfenomenen. Klotblixtar, jordbävningsljus och vanliga misstolkningar som flyg och astronomiska fenomen har diskuterats. Något svar finns ännu inte men mycket tyder på att denna ödsligt belägna dal bjuder på ett fenomen av mycket ovanlig natur.

I slutet av 1999 började Holtålen kommun arbetet med att finansiera ett ufocenter i området. 20 miljoner kronor kommer att satsas på ett kombinerat ufocenter och kulturhus. Pengarna hoppas man få in genom aktieförsäljning, bidrag och lån. Redan nu kan turisterna erbjudas ”UFO-safari”. Tanken är att locka turister till ett område som är hårt drabbat av arbetslöshet och avfolkning och där var tredje mjölkbonde sålt sina mjölkkvoter under de senaste åren.

Men projektet möts också av kritik från seriösa ufologer som är oroliga för att Hessdalen ska bli en norsk motsvarighet till Roswell i USA med allt vad detta innebär i form av kommersialisering och förenkling av ett redan hårt belastat fenomen.

Runt om i världen finns andra platser som liksom Hessdalen kan betecknas som ufofönster, det vill säga områden med ett högt antal observationer. Bergsområdet Penninerna i England är ett sådant område där färgade ljussfärer och något som getts namnet ”spökhelikoptern” har observerats under en rad av år. Ett ökenområde i norra delen av Australien har också osedvanligt många rapporter (även om dessa tycks kunna förklaras med atmosfärisk inversion som refllekterar bilars strålkastare ibland over 100 kilometer) liksom Toscanaprovinsen i Italien. Men alla bleknar de vid sidan av Hessdalen.

Hessdalenfenomenen är alltså väl belagda och fortfarande en gåta för vetenskapsmännen. Men det finns andra områden som ansetts vara ufofönster som fått sin förklaring. Ett av dem är Martebo på Gotland. Dit vallfärdar nyfikna för att få se en skymt av det så kallade Marteboljuset som rör sig längs en väg strax söder om Nordermyr. Ljuset, eller Lyset som det kallas i folkmun, kommer glidande på behörigt avstånd innan det försvinner i tomma intet. Som alltid i ufosammanhang finns det avvikande rapporter. Några vittnen säger sig till och med ha blivit överflugna av Marteboljuset.

Efter flera års undersökningar och otaliga vaknätter längs vägen har Inga-Lill Wallin från Stockholm lyckats visa att de allra flesta iakttagelserna bottnar i misstolkningar av naturliga fenomen, framför allt bilstrålkastare. Men även om Martebo inte längre räknas som ett ufofönster återstår några få intressanta observationer att förklara och Marteboljuset fortsätter att locka stora skaror nyfikna.

Det mest kända ufofönstret i Sverige under 1990-talet fanns söder om Lilla Edet norr om Göteborg. Observationerna kulminerade i december 1992 och fokuserades kring en bergknalle i Tunge där mystiska ljus sågs flyga över himlen. Under den mest intensiva perioden samlades grupper av människor på kullens topp varje kväll för att få en skymt av föremålen. Teveteam från Japan, Norge och Sverige riggade upp sina utrustningar på kullen.

Flera personer som ansåg sig stå i kontakt med utomjordiska varelser förklarade att föremålen var besökare från andra planeter och en av dem påstod sig till och med ligga bakom observationerna som till slut antog ren invasionsstyrka. Men händelserna fick sin förklaring. De lysande föremål som observerades var inget annat än flygplan på väg till och från Landvetters flygplats utanför Göteborg i kombination med starkt uppskruvade förväntningar.