#verklighetenbakom

Om hur piloter och människor med koppling till flyg har upplevt händelser av ufokaraktär.

Nedan läser ni berättelsen om vad som utspelade sig runt omkring F21 1954. Jaktpiloten Sven Hjalmarssons berättelse som också tas upp i podden kom till UFO-Sveriges kännedom via personerna som var med om de märkliga händelserna på F21 1954.

Mer om Hjalmarssons ufojakt läser ni i Clas Svahns bok ”UFO – Spökraketer, ljusglober och utomjordingar” (Semic). Boken kan köpas här! 

Missa heller inte DNs förträffliga mysteriejakt med Clas och Emma om Hjalmarssons ufojakt.

UFO-Sverige ger också en något mer objektiv version av vad som hände med den unge piloten Frederich Valentich än den som man kan få intryck av i podden.

Mer om Valentich och händelserna kring de amerikanska piloterna som podden avslutas med kan man också läsa i UFO-AKTUELLT!

Jakten på radarekona

Försommaren 1954 gjordes en rad förbryllande iakttagelser vid flygflottiljen F21 i Luleå. Radarskärmarna visade underliga ekon, personalen såg runda och päronformade föremål i luften och jaktplan jagade föremål som gled undan. UFO-Aktuellt har fått ta del av tidigare hemligtstämplat material om händelserna från FOA (Försvarets forskningsanstalt) och berättar här den spännande historien.

Av BENGTH LARSSON

– Jag såg tydligt ett brunaktigt föremål i luften som plötsligt bara försvann, berättar flygteknikern Tyko Calla snart 42 år efter händelsen.
Tyko Calla har funderat under alla dessa år vad det var som besökte F21 under de där försommarveckorna 1954.
Och han är inte ensam. Kollegan Gunnar Wårell såg något liknande 20 minuter senare oberoende av Tyko Calla.
Flygteknikerna Alf Andersson och Holger Lindgren uppmärksammades av Tyko Calla på det flygande föremålet och båda bekräftar händelsen.
Men vad flygteknikerna inte visste var att under samma period fick radarpersonalen in ekon på skärmen och jaktplan gick upp för att kontrollera vad som hände i luften. Flygplanen fick också in ekon på radaranläggningen. Men det visade sig att när flygplanen närmade sig föremålet gled det undan, för att sedan återuppta ursprunglig kurs när flygplanen passerat.
– Jag har ingen gissning vad det kan ha varit, säger Gunnar Wårell i dag. Det uppträdde så underligt och var svårt att ta på. Men jag kommer ihåg att det var mycket hysch-hysch och hemligstämpling av min iakttagelse.
Det som skiljer händelserna vid F21 från många andra UFO-fall är att det rör sig om en hel serie incidenter under några veckor.
Det började den 19 maj 1954 klockan 10.21 på förmiddagen. Då visade F21:s radar ett eko i sydostlig riktning på ett avstånd av 35 kilometer. Ekot var stort som för ett enmotorigt flygplan och farten varierade. Radarpersonalen bedömde me­del­hastigheten till mellan 50 och 60 kilometer i timmen.

Första planet gick upp
Radarn följde ekot från ett läge strax öster om Rödkallen i skärgården till någonstans ovan Niemisel.
F21:s ledning tog beslutet att skicka upp egna flygplan efter föremålet. En S26 Mustang och S28 Vampire leddes till upprepande kontakter med ekot.
Enligt markradarn befann sig planen vid något tillfälle 100–200 meter från föremålet. Men ingen av piloterna såg något som liknade ett flygplan.
Däremot gjorde piloterna andra iakttagelser.
”Vid en kontakt bildades ett svagt ljussken vid ena vingroten. Senare bildades ett tunt skikt av vit rök runt ena vingen”, står att läsa i rapporten från den ene piloten.
Fenomenet skulle kunna ha varit av elektrisk natur. Men den andre pilotens berättelse säger något annat:
”Jag såg vid två kontakter ett skuggliknande, konturlöst föremål med svagt mörkgrön färgton”, skriver han.
Vädret var vid tillfället molnigt. Det fanns ett molntäcke på 1.400 meter höjd skiktat till 3.500 meter. Där under fanns ett 100 meter tjockt täcke. Föremålets höjd låg hela tiden 900–1.100 meter över havet.
F21 skrev en rapport och skickade den vidare till försvarsstabens forskningsavdelning för utredning.
Bara fem dagar senare inträffade nästa incident. Den 24 maj klockan 08.05 uppmärksammades återigen onormala radarekon.
Det första kunde följas på markradarn från en position 25 kilometer söder F21 till 32 kilometer norr om flygplatsen. Föremålets höjd var 1.000 meter och farten låg först på 60–70 km/h för att sedan öka till 100 km/h.

Ny kontakt
Klockan 09.30 fick radarn in ett nytt eko. Det följdes under tio minuter från en position 9 kilometer väster till 28 kilometer norr flygplatsen. Här var höjden 1.500 meter och farten varierade mellan 60 och 90 km/h.
Ytterligare tio minuter senare, klockan 09.50, följdes ett eko från 12 kilometer väster till 18 kilometer norr om flygplatsen. Nu var höjden 1.200 meter och farten 75 km/h.
Alla tre ekon kom inom loppet av knappt två timmar och visade snarlika rörelsemönster. Vid samtliga tre fall skickades flygplan upp – men ingen av piloterna kunde få visuell kontakt med föremålet eller möjligen föremålen.
Men ovetande om radarkontakterna och den jakt på föremålen som förekom, såg flera av F21:s flygtekniker samtidigt mystiska farkoster på himlen.
Tyko Calla, Holger Lindgren och Alf Andersson upptäckte det flygande föremålet över skärgården samma dag klockan 09.05.
Klockan 09.25 – några minuter innan F21:s radar fick kontakt – såg Gunnar Wårell ett runt flygande föremål ovanför Kvarnträsket.
Men först till Tyko Callas observation. Han befann sig utanför Hangar 81 (uppställningsplatsen för S26) och kom att kasta ett öga upp mot himlen över skärgården. I rapporten som författas samma dag uppger Calla att han såg ett i konturerna skarpt avgränsat, något päronformat föremål av brunaktig färg. Efter cirka 15 sekun­der uppfattades han föremålet som runt. I rapporten bedömer Calla höjden till 800 meter och farten till 250–300 km/h.

Tydligt minne
När UFO-Aktuellt tar kontakt med Tyko Calla nära 42 år efter händelsen har han den fortfarande klar i minnet.
– Jag minns att föremålet efter en stund bara försvann – som om det upplöstes, säger han.
När Calla upptäckte föremålet ropade han på kollegerna Holger Lindgren och Alf Andersson, även de flygtekniker. Tillsammans kan trion följa föremålet under någon minut.
– Det var klart väder och god sikt. Inte ett moln på himlen, minns Tyko Calla, i dag 70 år.
Alf Andersson skriver i sin rapport att föremålet hade en rund form och skiftande gråbrun färg. Andersson såg också föremålet företa en egendomlig rörelseförändring eller en kraftig skuggning på dess överkant. Enligt Andersson tappade han ögonkontakten med föremålet bakom en svag molnformation. Samtliga vittnen har ungefär samma information att ge om höjd och riktning.
– Jag har inte sett något liknande, vare sig före eller efter det här, säger Tyko Calla.
I dag betecknar Tyko Calla sin observation som ett UFO. Det vill säga ett flygande föremål som inte kunnat identifieras.
– Jag såg det så tydligt och tänkte direkt att det här måste jag rapportera, säg­er han. Jag har sett vä­derballonger och liknande och vet att det inte var en såd­an.
– Jag tyckte händelsen var konstig av flera anledningar. Det första som slog mig var att det färdades så snabbt.

Fler observatörer
Under tiden trion Calla, Lindgren och Andersson spanade mot himlen och föremålet befann sig Gunnar Wårell vid ABA-hangaren, den gamla SAS-terminalen. Wårell var helt ovetande om både trions observation och vad som hände på radarskärmarna.
Klockan 09.25 upptäckte han ett föremål som färdades snabbt någonstans ovanför Kvarnträsket. I rapporten som upprättades samma dag står att läsa:
”Mörkt föremål med något rundare undersida än ovansida, nästan ovalt. Fasta konturer. Från observationsplatsen syntes föremålet ovan taket till ABA-hangaren och bedömdes vara ungefär över Kvarnträsket. Jag släppte föremålet med blicken någon sekund och kunde senare inte återupptäcka det. Hastigheten var snabbare än J 29 Tunnan”.
Gunnar Wårell var 22 år 1954 och har i dag fyllt 64. Efter sin tid som flygtekniker kom han att ingå i helikoptergruppen och jobbade som besättningsman fram till sin pension. Även för Wårell var denna observation en engångsföreteelse.
– Jag har sett mycket konstigt från helikoptern. Men aldrig något sådant här, säger han.
Wårell hade ingen aning om radarekona och vad som föregick dessa två veckor förrän UFO-Aktuellt talar om det för honom.
– Jag berättade om vad jag sett för mina överordnade och pratade med kamraterna om det. Jag minns att tio år efter händelsen hade någon satt antenner på min hjälm. Jag blev på ett skämtsamt sätt retad för det där, säger han.
Frågan är vad Gunnar Wårell trodde han sett. Flygande tefat, nytt ryskt superplan eller liknande.
– Jag vet inte vad jag ska tro. Jag har en idé om att det säkert finns världar där ute som är betydligt mer avancerade än vi. Men om de skulle flyga hit, nja. Man tycker att någon gång borde de haverera eller på något sätt lämna handfasta bevis, säger han.
F21 kontrollerade flygverksamheten i området denna dag och fann att inget plan var i närheten av de föremål som observerades från marken.

Ytterligare ekon
Dagen efter, den 25 maj, följdes ett eko på markradarn klockan 15.30. Det gick på nordlig kurs på en höjd av 800 meter med hastigheten 50–150 km/h. F21 fick ingen kontakt.
Den 26 maj kom ytterligare ett eko. Klockan 10.10 upptäcktes det och följdes fram till 10.35. Kursen var i huvudsak nordlig. Radarn registrerade att föremålet gick från 1.500 meters höjd ned till 800 meter och ökade farten från 100 till 200 km/h. Inte heller denna gång fick flygplanen kontakt med föremålet.
Den 27 maj inträffade något märkligt intill Germandön i Luleå södra skärgård. En disponent vid ett större Luleåföretag befann sig tillsammans med en kontorist och en förman i en båt omedelbart söder om ön. Klockan var 01.38. Plötsligt såg trion ett föremål med klotformad kropp åtföljt av en kon med spetsen vänd mot klotet. Föremålet omgavs av en mycket skarpt vitt sken och färdades med ”fantastisk” hastighet från väster mot öster. Under den tre sekunder långa observationen lossnade konen och föll mot vattnet.
Vädret var nästan klart och vittnena säger att det inte kunde ha varit en meteor.
Nästa dag, den 28 maj, inträffade händelsen som fick tvivlarna att bli förvånade. Ännu en gång fick radartroppchefen K. Casselgren in radarekon. Det uppvisade ungefär samma rörelsemönster som tidigare.
Från marken kunde Casselgren och hans mannar se hur ett eko svängde undan när ett av planen närmade sig. Planet var bara 2.000 meter från föremålet när undanmanövern kom. När Vampiren hade passerat återupptog föremålet, eller ekot, den ursprungliga kursen.
– Så gör inte ett moln, konstaterar Gunnar Wårell när han får se rapporten från radartroppchefen.

Mysteriet upphör
I början av juni kom ytterligare två ekon – men liksom tidigare fick F21:s plan ingen kontakt med föremålet.
Den 1 juni kom ytterligare ett eko och samma sak hände den 2 juni klockan 08.00 på morgonen.
Därefter slutade alla mysterier. Problemet för Gunnar Wårell har varit att inte bli trodd. Därför har han inte gjort något större väsen om sin observation fram till i dag.
När FOA har släppt dokumenten framstår det som klart att något hände vid F21 dessa två dagar. Rapporterna och radarutskrifterna säger att Wårell och andra vittnen inte såg i syne.
Men frågan kommer igen. Vad hände?
– Det finns inget svar, säger Wårell.
Samma slutsats har FOA dragit och arkiverat rapporterna i pärmar som knappast kommer att öppnas i militärt forskningssyfte igen.

Artikeln har tidigare varit publicerad i Norrbottens-Kurirens lördagsbilaga Plus den 2 december 1995 och återges här med tillstånd av författaren. Texten är något bearbetad. Den har också varit publicerad i UFO-Aktuellt 4/96.

Piloten som försvann

Den unge australiske piloten Frederich Valentichs försvinnande över Bassundet den 21 oktober 1978 är en händelse som har väckt spekulation och mystik i mer än 40 år. En omfattande haveriutredning lyckades inte få klarhet i vad som hade hänt med Valentich och den Cessna 182 som han färdades i.

Av Johan Gustavsson och Tobias Lindgren

Frederich Valentichs försvinnande är Säreget på flera sätt, någon vittnesintervju eller utförlig händelsebeskrivning finns av naturliga skäl inte utan utredningen bygger på en inspelad kommunikation mellan Valentich och flygtrafikledningen i Melbourne. Några få kompletterande vittnesmål från personer på marken har i efterhand tillkommit, men har inte kunnat inte kunnat bidra till någon lösning.

På kvällen den 21 oktober hyrde Valentich en enmotorig Cessna 182 från flygfältet i Moorabbin söder om Melbourne. Hans färdplan avsåg en flygning till King Island omkring 90 kilometer söder om det australiska fastlandet. Klockan 18.19 lokal tid lyfte han från Moorabbin och 19.06 rapporterade Valentich till kontrolltornet att han hade sällskap av en för honom okänd farkost.

Kommunikationen mellan Valentich och kontrolltornet i Melbourne är den källa som gör detta till det en händelse som kommit att förknippas med ufo.

Valentich anropar kontrolltornet och frågar om det finns någon ytterligare flygtrafik i området på lägre höjd än 5 000 fot (cirka 1 600 meter). Kontrolltornet uppger att det inte finns någon ytterligare trafik i området det. Valentich beskriver sedan vad han uppfattar som fyra starka ljuskällor liknande landningsstrålkastare.

Valentich beskriver vidare att föremålet beter sig som om det leker med honom och flyger över hans Cessna två, tre gånger i en hastighet som han inte kan hänföra till något han är bekant med. Valentich bekräftar därefter för trafikledningen att han inte kan identifiera föremålet.

När kontrollen ber Valentich att beskriva farkosten så uppger han att den är avlång till formen med ett grönt skarpt ljus längs en metallisk yta samt att farkosten rör sig i hög hastighet framför hans Cessna. Valentich uppger därefter att han själv cirkulerar i luften och att föremålet då gör detsamma alldeles ovanför hans Cessna.

Nu tillfrågas Valentich om farkosten fortfarande befinner sig i hans närhet och Valentich uppger då att objektet nu närmar sig från sydväst. Han beskriver därefter för kontrollen hur han börjar uppleva problem med motorn som enligt Valentich går på knackigt på tomgång.

Det sista som hörs från Valentich är när han tillfrågas om vad han har för avsikt med flygningen. Valentich uppger då att han tänkt att flyga till King Island.

Han beskriver därefter att det för honom konstiga objektet åter befinner sig alldeles ovanför honom och det sista Valentich säger är att det inte är ett flygplan.

”Det svävar över mig och det är inte ett flygplan”

Därefter håller Valentich mikrofonen öppen i ytterligare 17 sekunder och ett metalliskt skrapande ljud kan höras.

Kontakten bryts och Valentich svarar inte längre på några anrop.

Frederich Valentich kom aldrig fram till King Island och 21 minuter efter sista kontakt, klockan 19.35, gick flygtrafikledningen ut med ett nödanrop varpå en omfattande sök och räddningsinsats omedelbart drog igång. Sökningarna pågick i fyra dagar, fram till den 25 oktober, men några spår efter Valentich eller hans Cessna finns inte att finna, vare sig till havs eller på land.

Till dags dato är både Valentich och det lilla flygplanet försvunna. Det enda spår som har hittats år en huv som reglerar luftflödet till flygmotorer, vilken återfanns på Flinders Islands västra kust den 15 maj 1983. Vrakdelen har konstaterats komma från en Cessna 182 med delvis matchande serienummer som Valentichs Cessna.

Frederich Valentich hade dock ett intresse för ufofenomenet, hade tidigare gjort observationer av för honom oidentifierade flygande föremål och oroade sig för vad ett angrepp från utomjordiska intelligenser skulle kunna resultera i.

Haveriutredarna blev snart tveksamma till Valentichs uppgifter om vad syftet med den aktuella flygningen var. Han uppgav dels att han skulle köpa räkor på King Island dels att han skulle plocka upp passagerare och hade enligt ett vittne packat med sig fyra flytvästar ombord, men utredningen fann skäl att ifrågasätta båda de här påståendena.

Tillsammans med en rad andra tveksamheter kring flygningen finns det skäl att ifrågasätta om Valentich verkligen hade för avsikt att flyga till King Island.

Den australiske ufologen Paul Norman lokaliserade och intervjuade ett 20-tal vittnen i Apollo Bayområdet som uppger att de såg ett grönfärgat föremål röra sig oregelbundet på himlen vid samma tid på kvällen som i Valentichs flygning ägde rum. En grupp av dessa vittnen skiljer sig från de övriga då de uppger att de såg både Valentichs flygplan och ett grönt lysande föremål tätt intill. '

En man som var tillsammans med sina två brorsdöttrar två kilometer väst om Apollo Bay. Det var runt skymningen på kvällen den 21 oktober 1978. De tre var på väg hem i bil när en av brorsdöttrarna lade märke till flera ljuskällor söderut.

Farbrodern såg föremålet och noterade att det var ett flygplan, men då påpekade den ena brorsdottern att hon syftade på det större grönlysande föremålet ovanför planet. Han tittade på nytt i riktning mot ljuset och nu kunde även han urskilja två ljusfenomen. Efter uppskattningsvis 45 sekunder så stannade han bilen för att observerade två ljusen ytterligare. Han kunde tydligt urskilja en sammansättning av ljuskällor Vilka han identifierade som karakteristiska vita och röda navigationsljus på ett flygplan. Men han kunde också tydligt se ett stort, grönt, cirkulärt ljus som såg ut att hänga precis ovanför och alldeles bakom flygplanet.

De tre kunde iaktta ljusen i ytterligare 15 till 20 sekunder innan båda försvann bakom en kulle i sydostlig riktning. Den totala observationstiden anger de till cirka en och en halv minut. Båda brorsdöttrarna har enligt ufologerna Paul Norman och Richard Haines, som publicerat en utförlig analys av Valentichfallet, bekräftat uppgifterna om observationen.

I den 320 sidor långa haveriutredningen gjordes tillgänglig för allmänheten 2012 kan man läsa att någon orsak till försvinnandet inte gått att fastställa på grund av att flygplanet inte återfunnits, men att man antar ett haveri. Detta konstaterande hade redan publicerats 1982 och att Frederich Valentich sannolikt omkommit under flygningen.

En påstådd förklaring.

Via CSI, Committee for Skeptical Inquiry, påstår Joe Nickel och James McGaha att de har lyckats förklara samtliga delar av Frederich Valentich försvinnande.

Föremålet som Valentich såg kan förklaras i form av stjärnor och planeter. Klockan 19.06, den tid då Valentich först såg föremålet, stod Venus, Mars, Merkurius och stjärnan Antares i en formation nästan rakt i väster. Formationen vill Nickell och McGaha ha till diamantformad och de hänvisar till att Valentich ursprungligen såg fyra starka ljus som han jämförde med landningsstrålkastare.

De övriga delarna av observationen där Valentich beskriver en avlång, metallisk farkost menar Nickell och McGaha kan förklaras genom suggestion och de hänvisat här till Valentich som vittne och menar att hans intresse för ufofenomenet skulle gjort honom mottaglig för det mesta på det subjektiva planet och att man därmed kan slå fast att han bör ha sett dessa stjärnor och planeter och därefter suggererat fram en fast metallisk yta mellan stjärnorna.

Det gröna ljuset som beskrevs av Valentich vill Nickell och McGaha förklara med det gröna navigationsljuset på Valentichs egen Cessna eller en reflektion av detsamma i kabinfönstret. Föremålets rörelsebeskrivning förklaras genom Valentichs egen rörelse som skulle ha gett både stjärnhimlen och det gröna positionsljuset en skenbar rörelse. Med det resonemanget anser Nickel och McGaha att Valentichobsetvationen har getts en förklaring.

Gravspiral.

När det kommer till själva haveriet så anser Nickell och McGaha att Valentich förolyckades i en så kallad Graveyard spiral.

En Gravsprial avser en företeelse när en pilot tappar orienteringen vilket i det här fallet skulle bero på en så kallad lutande horisont.

En lutande horisont kan uppstå när solen står under horisonten men fortfarande belyser delar av den medan himlen mörknar med avståndet i motsatt riktning, något som då får horisonten att se ut som att den lutar. Författarna menar att Valentich var distraherad av vad han trodde var en okänd farkost, lurades av den lutande horisonten och i ett försök att räta ut flygplanet då illusionen av den lutande horisonten fick honom att tro att det var hans eget flygplan som lutade vinklade det i en nedåtgående spiralrörelse som successivt förde flygplanet närmare vattenytan. Därefter kolliderade Valentich med vattenytan och omkom.

Sammantaget så är inte Nickel och McGahas teori inte mycket mer än just en möjlig teori. Det blir särskilt egendomligt med tanke på att en omfattande haveriutredning, där det lyftes på ett stort antal stenar, inte gav någon klarhet vare sig haveriet eller observationen.

Hur som helst är det väsentliga i sammanhanget att fallet med Frederich Valentichs försvinnande över Bassundet den 21 oktober 1978 fortfarande saknar en förklaring både när det gäller observationen och försvinnandet och alltså inte som det sägs i podden att vraket efter Valentich flygplan hittats.

Flera av de undersökare som tittat på fallet är överens om att det förefaller troligt att Valentich kraschade i havet, något som även framstår som sannolikt i och med det fynd som flera år senare gjordes på Flinders Island.

Några andra Cessnor av samma modell fanns dock inte saknade i området vid tiden. Tills vidare så finns det fler frågor ån svar i fallet med den unge pilotens försvinnande och det föremål som beskrevs sekunderna innan kommunikationen bröts.