#Verklighetenbakom

Wow-signalen

Ibland hör astronomerna sådant som inte borde finnas där och ibland ökar förhoppningen från noll till hundra. Som den 15 augusti 1977 då forskare vid Ohio State University i USA fick in en 72 sekunder lång signal från rymden när de lyssnade med ett radioteleskop kallat ”The Big Ear” i riktning mot stjärnhopen M55 i Skyttens stjärnbild.

Exakt varifrån har varit omöjligt att säga på grund av den konstruktion som teleskopet hade. Men någonstans i stjärngyttret nordväst om stjärnhopen M55, om vi står i Sverige och tittar. Där, ett par grader från stjärnan Chi Sagittarii, kom signalen ifrån. En signal som absolut inte borde höras därifrån. Upphetsat skrev professor Jerry R. Ehman ordet ”Wow!” på datautskriften av signalen och den skulle komma att bli världsberömd. Kanske var det första tecknet på att vi inte var ensamma där ute.

Signalen kom och gick men trots ivrigt lyssnade i samma riktning lyckades ingen astronom få in signalen igen. Och tystnaden har gjort det svårt att få ett säkert svar på vad – eller vem – som en gång sände ut den.

Men kanske finns det en enkel förklaring på signalen. Och så fall kan vi tacka en motorvägsbro för den, samt en professor i astronomi vid St Petersburg college i Florida – Antonio Paris. Professor Paris berättar i en intervju hur han fick sin snilleblixt när han körde under en motorvägsbro samtidigt som en lastbil passerade på vägen ovanför.

– Det slog mig att det skulle kunna ha varit ett föremål som passerade över oss, precis som lastbilen. En lastbil som vi aldrig kommer att se igen. Det skulle ha kunnat vara en komet eller asteroid som passerade, säger han i en intervju.

Utrustad med sin teori grävde professor Paris igenom Nasas arkiv i jakten på något som skulle passa. Och – han hittade två.

De misstänkta bovarna bakom signalen är två kometer vid namn 266P/Christensen och P/2008 Y2 (Gibbs) som passerade mellan teleskopet i Ohio och M55, fast oändligt mycket närmare jorden, samtidigt som professor Ehman tänkte och skrev sitt ”Wow!”.

Nu dröjer det tyvärr 600 år innan de båda gör om samma förbiflygning. Så då är det ”bara” att lyssna igen.

Spekulationer och få säkra svar. Det är så det ser ut när forskarna diskuterar signaler från kosmos. Och även om alla är väl medvetna om att vår kunskap om universum sannolikt är relativt låg så anar vi att det kan finnas förklaringar men att de inte har upptäckts ännu. Kanske finns det energikällor i rymden som i framtiden kommer att ge svaret på några av dessa okända signaler och därmed skapa ett nytt ”Wow!”.

En annan signal som får många forskare att grubbla upptäcktes av en slump, som så mycket annat, när astrofysikern Duncan Lorimer vid universitetet i West Virginia gick igenom signaler som registrerats av Parkesobservatoriet i Australien. Året var 2007 och det Lorimer upptäckte har sedan dess registrerats vid 25 andra tillfällen med hjälp av några av världens största radioteleskop. Fenomenet är mycket ovanligt och mycket svårt att förstå.

Det Lorimer hittade i arkivet var en kort signal som varade i fem millisekunder. Alltså fem miljondelar av en sekund. Men kraften i signalen var enorm och tillsammans med astronomiprofessorn Matthew Bailes vid Swinburne university of technology i Melbourne räknade han ut att den energimängd som behövt för att sända ut den skulle ha krävt en källa 500 miljoner gånger kraftfullare än vår egen sol.

”När vi hade upptäckt detta så kunde vi inte sova”, berättade Bailes för tidningen Washington Post.

Det sällsynta fenomenet har fått namnet FRB vilket ska utläsas Fast Radio Burst, alltså ett mycket snabbt utbrott från en radiokälla. Och forskarna är överens om att de kommer från platser miljarder ljusår bort.

Gissningarna om vad FRB egentligen är har varit många sedan 2007 då en forskargrupp publicerade en rapport i den ansedda tidskriften Science. En av idéerna är att det kan röra sig om ett slags neutronstjärna av tidigare okänt slag. En neutronstjärna är en stjärna som i slutet av sitt liv faller samman in i sig självt för att sedan explodera i form av en supernova. Det som blir kvar är ett i genomsnitt tjugo kilometer stort klot med tätt sammanpackade neutroner. Något som är exotiskt nog men trots allt något som astronomerna förstår sig på. Men kanske finns det varianter som gör att dessa stjärnor kan sända ut jättelika energiknippen på det sätt som FRB-fenomenet gör.