Issnurror

Issnurror uppstår när ån eller älven gör en krök och vattnet får en roterande rörelse och deras form har fått många att spekulera om ”ufolandningar”. Vintertid innebär detta att under vissa väderförhållanden hindras is från att frysa till där rotationen är som störst, medan vattnet strax utanför fryser som vanligt. Sakta men säkert fryser dock också vattnet i rotationscentrum. Men, och det är nu själva snurran uppstår, till sist fryser också vattnet inne i centrum. Rotationen gör dock att snurran sliter ned isen i sina kanter och putsas till en närmast perfekt cirkel. Skulle strömhastigheten vara för låg fryser snurran fast. En stor snurra uppstod i Piteälven vintern 1986-87. Då bildades ett 50 meter stort isblock, helt runt, som snurrade runt sin egen axel med en hastighet av ett varv på två minuter för att efter hand som blocket blev tyngre minska till ett varv var tioende minut. Till slut var blocket en halv meter tjockt och det gick till och med att köra ut på blocket med skoter - om man passade på då snurrans kanter törnade emot den övriga isen. Konstigt nog finns det inget namn på detta säregna fenomen trots att det är känt över hela den kalla delen av världen. Men issnurror duger bra som alternativ.