Brown mountain lights

Brown mountain lights är ett ljusfenomen som under århundraden rapporterats nära Brown Mountain i North Carolinas nordvästra del. Den lokala legenden om ljusen vid berget går tillbaka ända till 1200-talet då de första rapporterna från området kom in från Cherokee och Catawba indianerna. De första mer dokumenterade rapporterna kom in 1771 från den tyske ingenjören Gerard de Braham då han gjorde en del märkliga observationer när han utforskade området. Det handlade dock inte om några ljusfenomen då, utan om en rad ljudfenomen runt berget som han inte kunde förklara och som han även blev väldigt fascinerad över. I sina dagböcker skriver han och funderar över om ljuden skulle kunna förklaras med spontana självantändningar av gas, där ljudet sedan följer vinden. Det är dock väldigt svårt att verifiera om dessa tidiga observationer innehåller något av värde. Under 1900-talet exploderade sedan rapporterna om ljusfenomen i området.

Vanligtvis så beskrivs ljusen vid Brown mountain som flerfärgade ljusbollar som antingen spontant blossar upp eller rör sig i grupper mellan träden. Ljusfenomenen uppträder ofta även i luften ovanför berget med en flytande/flygande rörelse. Fenomenet är inte enbart koncentrerat till Brown mountain utan har även rapporterats från ett större område runtomkring, där platsen Wiseman’s View i huvudsak tillhör den vanligaste observationsplatsen. Ljusfenomenen kan även kallas för Linville lights. Inledningsvis så uppträder ljusen ofta med en rödaktig glöd som sedan flammar upp i ett vitt sken. De kan också innehålla färgerna orange, blå, grön och gul. Vanligtvis brukar ett enskilt ljus som blossar upp synas i mellan 6-10 sekunder innan det försvinner. I sällsynta fall kan dock livslängden för ljusen uppgå till över 1 minut, speciellt när de kan ses flytandes i luften ovanför berget. Ljusens rörelser är för det mesta helt oförutsägbara. Ett enskilt ljus kan även dela sig i fler, där de små avkomlingarna sedan kan gå ihop igen till ett större ljus.

Det verkar som att de rör sig runt eller drar sig mot träd eller drar sig mot området i luften ovanför berget, där de sedan förminskas och bleknar bort eller blinkar till och försvinner. Observatörerna befinner sig ofta flera kilometer bort och därav så kan de flesta inte uppfatta specifika detaljer på objekten. Det finns dock en handfull vittnen genom åren som säger sig sett ljusfenomenen på nära håll. År 1982 så hävdade Tommy Hunter att han till och med tagit på ljuset som då plötsligt dök upp precis bredvid honom vid en utsiktsplats kallad "181 overlook". Han berättade efteråt att ljusklotet var några gånger större än en basketboll med ett starkt gulaktigt sken, svävandes cirka 1 meter ovanför marken. Hunter berättar vidare att han fick en kraftig elektrisk stöt när han tog på det, och som chockade honom ordentligt. Ljuset tonade i samband med detta ned men utan att varken skingra sig eller försvinna. Det flöt istället iväg in i skogen. Andra som har sett ljuset på nära håll återger ungefär samma händelseförlopp som Hunter med hur ljusen uppkommer, ser ut, rör sig och försvinner.

Andra liknande ljusfenomen uppträder även på andra platser runt jorden. Ett par enskilda exempel på dessa är Marfa ljusen i Texas och ljusfenomenen i Hessdalen, Norge. Teorierna om vad ljusfenomenen beror på är många men ingen har ännu så länge lyckats förklara det hela helt och hållet. Det är även oklart om samtliga ljusfenomen har samma förklaring. En framträdande teori är att det rör sig om självantändande gaser. Det har dock aldrig rapporterats att ljusen skulle orskat skogsbränder någon gång, varvid en annan framträdande teorin går ut på att ljusen består av någon form av elektricitet eller elektriskt plasma liknande de hos klotblixtar. Även ljus från bilar som rör sig på mindre grusvägar i området finns med bland teorierna och vid Martebo på Gotland där det länge funnits en tradition av ett återkommande ljusfenomen har UFO-Sveriges undersöknignar visat att en stor del av rapporterna kan förkalras som just billjus.