Närkontakter
Begreppet närkontakt myntades av astrofysikern och ufoundersökaren J. Allen Hynek (1910-1986) i boken ”The UFO Experience” (1972). Hynek var under flera år anlitad av amerikanska flygvapnet för att bortförklara uforapporter men kom med tiden att ändra åsikt. Han indelade observationerna i närkontakt av första, andra, tredje och senare fjärde graden.
Närkontakt av första graden: Den här kategorin är den enkla typen av närkontakt där det rapporterade ufofenomenet ses från nära håll men inte påverkar omgivningen (förutom att observatören kan bli skrämd).
Närkontakt av andra graden: Liknar första gradens rapporter men här finns en påverkan på såväl döda som levande föremål. Vegetationen rapporteras ofta ha pressats ner eller bränts; grenar på träd kan ha brutits av; djur blir skrämda, ibland i så hög grad att de skadar sig själva. Döda objekt, såsom bilar, rapporteras ha blivit stillastående, motorerna har dött, radioapparater har tystnat och strålkastare minskat i styrka eller slocknat helt.
Närkontakt av tredje graden: I de här fallen rapporteras varelser i eller omkring UFOt. Här måste man dock göra en klar skillnad mellan rapporterna om möjligt intelligenta varelser ombord på ufo:t och så kallade kontaktfall. Kontaktfall ska inte betecknas som närkontakter av tredje graden.
Närkontakt av fjärde graden: Någon typ av kommunikation sker mellan observatören och varelserna. Ombordtagningsfall klassificeras som fjärde gradens närkontakt.
