Varför förhalas analysen?

- Vi har väntat på att få analysera filmen sedan någon gång i juli. Men det kommer aldrig något.

Tony Amato på Kodak i Rochester utanför New York är den man som ska komma att analysera obduktionsfilmen. När UFO-Sverige talar med honom har han väntat i över två månader. Av någon anledning förhalas analysen av Ray Santilli.

Gång på gång har Ray Santilli påstått att olika analyser av den omdiskuterade filmen ska genomföras. Sanningen är en annan. Så länge videoförsäljningen pågår vill han inte låta sig generas av någon oberoende analys.

På Santillis kontor i London får man veta att filmen redan är analyserad när man ringer och frågar. Som bevis fick jag ett brev från Laurence Cate på Kodak i Hollywood. Men brevet bevisar ingenting. Där slår Cate fast att filmen inte går att tidsbestämma enbart utifrån de markeringar som finns på rullarna. Men, skriver han, originalrullen är tillverkad 1927, 1947 eller 1967.

- Det råder det ingen tvekan om. Här stöder sig Mr. Cate på den geometriska kod som finns på rullarna: en kvadrat och en triangel. Men vi vet i dag att det inte var originalrullen som Laurence Cate fick undersöka.

- Och egentligen var det inte frågan om någon "undersökning" säger Laurence Cate när jag talar med honom den 15 september. Det kom in två personer och frågade om någon kunde säga hur gammal filmen de hade med sig var och jag råkade bara vara närmast. Jag tittade på den i högst 30 sekunder.

Laurence Cate arbetar som marknadsförare, inte som filmanalytiker, något som de två herrarna inte verkade bry sig om. Det gällde att snabbt få någon officell person på Kodak att ge ett utlåtande om filmen. Om det sedan var välgrundat eller inte spelade ingen roll.

- Det var det intryck jag fick, säger Laurence Cate. De var inte särskilt nogranna. Min personliga åsikt är att Mr Santilli gör en massa pengar på det här, men utan att kunna bevisa någonting.

Finns det då möjlighet att fastställa årtalet mera exakt? Enligt Laurence Cate är det inga problem. Det kunde Ray Santilli ha gjort för flera år sedan om han hade velat veta svaret.

- Vi ändrar det kemiska innehållet i filmerna varje år så det är bara att jämföra Roswellfilmens sammansättning med våra register, säger Laurence Cate. En sådan analys kan göras av vårt kontor i Rochester.

Om det nu är så enkelt måste man fråga sig varför en sådan analys inte har gjorts redan från början - innan Ray Santilli och den engelska UFO- organisationen BUFORA slog på stora trumman. Svaret är givetvis pengar. Ingen ville riskera att bubblan skulle spricka innan videoförsäljningen hade tagit fart och innan BUFORA (utsålda) kongress i Sheffield hade genomförts.

När jag talade med Ray Santilli den 16 augusti 1995 bekräftade han åter att en riktig analys av originalnegativen är på gång. Fox TV, som gör serien "Encounters" (inte att förväxla med "Sightings" som går i TV4) skulle ha en kopia av filmen som bolaget ska analysera.

Senare har det dock visat sig att den person som verkligen har tre rutor från originalfilmen är fotoexperten Bob Shell i USA. Bob Shell förnekar visserligen att han skulle arbeta för Ray Santilli men medger samtidigt att han får sina omkostnader i samband med filmen betalda av densamme. Shell är själv en entusiastisk förespråkare för Roswellkraschen och gör också han reklam för obduktionsfilmen när tillfälle ges.

Men varför har filmen inte analyserats ännu?

När jag talar med Tony Amato, som är den person på Kodak i Rochester som kommer att ansvara för en eventuell analys berättar han att någon film inte har kommit ännu. Detta trots att Bob Shell/Ray Santilli lovade skicka en bit redan i juli 1995.

- Då sas det att det var bråttom och att vi skulle få en bit film omedelbart. Så jag gjorde iordning allt för en analys. Men när ingen film kom kunde vi inte vänta längre. Om filmen kommer kan vi ha ett svar inom en vecka. Tony Amato säger att det räcker med fem centimeter av filmen för att göra testet. Men han är inte säker på att det går att fastställa exakt år.

- Vi kan bestämma ett "fönster", exempelvis att filmen är tillverkad någon mellan 1947 och 1949.

Så Kodak är berett att utföra analysen när som helst. Trots det påstår Bob Shell i en diskussion på Internet den 31 augusti att det är just Kodak soom förhalar analysen:

"I verkligheten är inte tidtabellen upp till mig utan till Kodak som gör saker och ting på sitt eget sätt."

Detta förnekar alltså Tony Amato som inte har hört ett ord från Bob Shell på månader.

Förfalskade bilder och filmer tillhör vanligheterna i UFO-sammanhang. Det var därför inte konstigt att den mycket omstridda "obduktionsfilmen från Roswell" som UFO-Aktuellt tidigare har berättat om (UFO-Aktuellt 3/95), snabbt kom att ifrågasättas.

Att det har funnits en liknande film på samma tema är kanske mindre känt. Den filmen har gått under namnet "tältfilmen" eftersom den påstods ha tagits i ett tält i närheten av platsen för kraschen. De båda filmerna har en gemensam nämnare, videoproducenten Ray Santilli i London. Det är genom honom som de har fått spridning och sålts över hela världen.

I början av 1999 fick den ena av filmerna sin förklaring. I mitten av januari avslöjades hela historien när videoproducenten Keith Bateman trädde fram i den ansedda engelska tidningen Mail on Sunday. Keith Bateman är delägare i ett produktionsbolag, AK Music, tillsammans med kollegan Andy Price-Watts. Bolaget gör bland annat musikvideor. I artikeln avslöjar han hur han och hans kollega gått tillväga när de spelade in filmen.

Det är viktigt att påpeka att avslöjandet inte gäller den mera kända "obduktionsfilm" som visades i svensk tv hösten 1995. Här till höger syns bilder ur de olika filmerna. De undersökningar som hittills har gjorts av den filmen visar dock att den med största sannolikhet är en förfalskning. Batemans avslöjande kastar ytterligare skuggor över den och allt mer tyder nu på att Ray Santilli inte har berättat sanningen om sin egen roll.

Ray Santilli har påstått att båda filmerna togs av samme mystiske kameraman. En man som han aldrig avslöjat namnet på men som han säger sig ha träffat i USA när han skulle köpa en tidig inspelning med Elvis Presley.

Historien började när Santilli sommaren 1994 tog kontakt med Price-Watts och Bateman. De tre kände varandra sedan tidigare då Santilli hade köpt några av deras tidigare produktioner. Nu berättade Santilli att han hade kommit över en film som kunde innehålla en del intressanta scener men att den inte var av bästa kvalitet. Kunde Bateman och Price-Watts göra något för att förbättra den?

- Ray Santilli gav oss en videokopia som hade kopierats över från NTSC till PAL. Jag antar att den kom ifrån en film från början. Han undrade om det var möjligt att plocka ut några användbara bilder ur den, berättar Keith Bateman för UFO-Sverige.

Men filmen var mycket dålig, nästan blank enligt Keith Bateman. Det fanns ingen möjlighet att få fram några bilder ur den.

- Strax efter fick vi höra att Ray Santilli var på jakt efter filmer på utomjordingar och när vi råkade hitta en bok om Roswell-incidenten var det bara att låna historien därifrån. Tefatet kraschade, besättningen omkom och togs till en lada där kropparna obducerades redan samma dag. Det var den historien som vi försökte återskapa genom "tältfilmen". Keith Bateman berättar hur Andy Price-Watts genom en bekant hittade en lada i byn Ridgemont i Bedfordshire. Ladan passade perfekt för inspelningen. Någon gång på sommaren 1994 började de två förbereda filmen.

- Frågan var vad vi skulle använda som lik, berättar Keith Bateman. Först försökte vi hitta en passande skyltdocka men det gick inte. När vi hörde oss för hos Elstree Studios om inte de kunde göra en utomjording fick vi veta att det skulle kosta 25.000 pund!

Till slut bestämde de sig för att tillverka varelsen på egen hand. Ljudteknikern Elliot Willis gjorde om en gammal perukhållare och tillsammans med den lokale slaktaren Roger Baker spelade han sedan rollen som obducent. Andy Price-Watts 12-årige son fick spela utomjording med sitt huvud ersatt av perukhållaren.

- När vi filmade som bäst kom bonden in för att titta på. Eftersom vi hade läst att president Truman varit inblandad i Roswellhändelsen så bad vi honom att vara med i filmen, berättar Keith Bateman.

- Största problemet var ljussättningen eftersom vi filmade på natten. Det gällde ju att få scenen trovärdig. Men i huvudsak gick det bra och vi tog scenen i en tagning.

- När filmningen var klar körde vi videon i en dator för att få fram kornen och reporna. Vi redigerade ned den till sex minuter och gav den till Ray Santilli.

- Men Santilli tyckte att det saknades någon form av officiell märkning så vi tog tillbaka filmen och lade på några hemligstämplar på slutet: "Restricted Access. AO1 Classification. Subject 1 of 2. July 30th 1947". Sedan skickade vi den tillbaka den igen.

Men Santilli var fortfarande inte nöjd. Filmen var för oskarp och dög inte, menade han. Men i början av 1995 hände något märkligt. Under ett tv-framträdande nämnde Santillis vän, den före detta sångaren i Troggs och UFO-entusiasten Reg Presley filmen. Plötsligt fick tältfilmen ett eget liv - med viss hjälp av Ray Santilli.

En tid efter Reg Presleys framträdande började kopior dyka upp hos olika filmbolag. Inte vid något tillfälle klargjordes det att filmen var en ren bluff.

Blev du överraskad över att filmen togs på allvar?

- Jag blev oerhört förvånad. Det var nästan overkligt när tv och radio började ta upp filmen som om den vore äkta, säger Keith Bateman. På BBC spekulerade man om att filmen möjligen kunde härstamma från ett spanskt program från 1950-talet. "Du kommer att åka in för det här", sa min fru!

Hur kom det sig att filmen fick en sådan spridning? Fanns det någon annan än Ray Santilli som hade tillgång till den?

- Nej. Förutom vi själva så var det ingen annan än Santilli som hade en kopia. När filmen plötsligt började dyka upp på tv och i olika tidskrifter så blev vi ganska upprörda.

- Sommaren 1995 var jag och Andy på väg att ge ut filmen på en video kallad "Penetrating The Web 2" som producerades av Bruce Barlow. Vi hade till och med en tv-tid där vi skulle berätta om den. När Santilli fick höra det blev han inte glad. Han erbjöd han oss en summa pengar för att vänta med offentliggörandet i tio veckor. Under tiden släppte han sin egen obduktionsfilm på video och till tv-kanaler över hela världen.

Varför valde du att tiga så här länge?

- Jag tyckte att det hela var ganska lustigt och med tiden blev det allt svårare att försöka lägga saker till rätta. Men nu när vi har berättat allt är det fortfarande många UFO-undersökare som vägrar att tro på oss. De vill helt enkelt inte att det ska vara en bluff.

I brev och telefonsamtal har han uppmanats att "säga sanningen". Att filmen är en förfalskning är det inte alla som gillar.

- Det blev inte bättre av att bilderna i Mail on Sunday var i färg. "Originalet", det som folk hade sett, var ju i svartvitt. Men vi hade ju filmat i färg från början innan allt gjordes om för att passa vårt syfte.

Nu finns det ju två olika obduktionsfilmer. Dels den som du har varit med och gjort och dels den mera kända där man ser en varelse med sex tår och sex fingrar som blir uppskuren framför kameran. Vad är din åsikt om denna film?

- Jag vill inte gärna kommentera den. Det är en annan historia.

Skulle ni ha kunnat göra en sådan film?

- Absolut. Det skulle inte vara svårt även om det skulle kosta lite mer pengar.

För närvarande arbetar Keith Bateman med att göra karaokevideor och animationer för tv. Från Ray Santilli har han inte hört ett ord sedan artikeln i Mail on Sunday.

Källor: Artikeln bygger på intervjuer med Keith Bateman den 2/2 och 19/2 -99 och en artikel i Mail on Sunday 17/1 -99.