UFO-Sverige

  • Verkligheten bakom Ufopodden i P3 Här kan du läsa mer om verkligheten bakom Sveriges Radios satsning på en Ufopodd i P3 och i poddform. Flera av de dramatiserade avsnitten bygger på svenska uforapport...
  • Halmstad 2015-06-19 - Denna händelse utspelade sig i Halmstad vid Vallåssjön 2015. Jag skulle ut med morsan och hunden på en promenad, började gå ner mot sjön hade träd i vägen och kollade inte upp fö...
  • Stjärnhimlen April Under april månad går den stora planeten Saturnus upp i sydost ett par timmar före gryningen och står nära eller en bit över horisonten i sydsydost till söder när det ljusnar. Kring...
  • Kallelse till UFO-Sveriges Riksstämma. Lördag 27 maj är dagen för UFO-Sveriges årliga Riksstämma och UFO-Expo, på Armémuseum i Stockholm. Riksstämman är UFO-Sveriges årsmöte och är öppen för alla medl...

 #Verklighetenbakom

Mysteriet på månens baksida

Ljudet påstås låta som det kommer från en annan värld. Vilket kanske inte är så konstigt. För besättningen i månlandaren och kommandomodulen på Apollo 10, den sista färden innan månlandningen skulle genomföras i juli 1969, befann sig på månens baksida och visste inte vad de skulle tro.

Av Clas Svahn

Fick astronauterna på Apollo 10 in ”musik” från andra världar när de befann sig i bana runt månen? När det hela inträffade visste ingen av de tre vad de skulle tro. Men i dag verkar allt ha fått en jordisk förklaring.

UFO-Sverige

Händelsen inträffade den 22 maj 1969 under Apollo 10:s testflygning runt månen. Flygningen innebar att man skulle öva allt, utom själva landningen, inför Apollo 11:s historiska färd en månad senare. Kommandomodulen med John Young skulle fortsätta i sin bana runt månen medan månlandaren med Thomas Stafford och Eugene Cernan skulle inleda nedstigningen, men avbryta den och återvända.

Då, när de båda farkosterna åter befann sig i bana runt månen men ännu inte hade kopplats samman, säger Eugen Cernan som befinner sig i månlandaren:

”Det där ljudet låter till och med utomvärldsligt, gör det inte? Kan du höra det? Det visslande ljudet?”

Thomas Stafford, som även han är på månlandaren, svarar: ”Ja”.

Cernan: ”Whooooooo. Säg din…”

UFO-Sverige

John Young som befinner sig ensam i kommandomodulen hör det också: ”Hör du också det visslande ljudet?”

Cernan: ”Ja. Låter som, du vet, typ musik från yttre rymden.”

Young: ”Jag undrar vad det är.”

Lite senare fortsätter diskussionen om vad det är de hör:

Cernan: ”Boy, det är verkligen underlig musik.”

Stafford: ”Vi måste ta reda på vad det är. Ingen kommer att tro oss.”

Cernan: ”Ja. Det är ett visslande, eller hur, som ett slags yttre-rymden-grej.”

Young: ”Ja. VHF-A.”

UFO-Sverige

Cernan: ”Ja. Jag skulle inte tro att det är någon där ute. Okej, Tom, jag anropar P20.”

Men det märkliga visslande ljudet som till en början skrämde astronauterna var sannolikt inget annat än störning i radiotrafiken – en interferens mellan VHF-sändaren i månlandaren och VHF-sändaren i kommandomodulen.

Fenomenet var inte okänt. Astronauten Michael Collins, som var en av de tre som genomförde den första historiska månfärden i Apollo 11, berättar på sidan 413 i sin bok ”Carrying the fire” att Nasas tekniker varnat honom för det visslande ljudet före uppskjutningen. Det hela äger rum strax efter det att Neil Armstrong och Buzz Aldrin lyft från månens yta i sin månlandare, ”Örnen”.

UFO-Sverige

 – Nu hörs ett märkligt ljud i mina lurar, ett otäckt woo-woo-ljud. Hade jag inte blivit varnad för det så hade skrämt skiten ur mig. Staffords Apollo 10-besättning hörde det först under sin testflygning runt månen. Ensamma på baksidan blev det rätt överraskade att höra ett ljud som John Young i kommandomodulen och Stafford i månlandaren båda förnekade att de var orsaken till. De nämnde det något försiktigt under rapporteringen tillbaka på jorden, men som tur var hade radioteknikerna (och inte ufofansen) ett färdigt svar för det: det var interferens mellan månlandaren och kommandomodulens VHF-radioapparater. Vi hörde det i går när vi slog på våra VHF-apparater efter att ha separerat våra två farkoster och Neil sa att det lät som en vind som blåser runt i träden. Det slutade så snart som månlandaren kommit ned på månytan och började igen för bara en kort stund sedan. Ett ovanligt ljud på en ovanlig plats.

UFO-Sverige

 Eugene Cernan, som gick bort den 16 januari i år, publicerade ett uttalande via Nasa i samband med att de märkliga ljuden åter kom i nyheternas fokus i februari förra året:

”Jag kan inte minnas att den där händelsen hetsade upp mig nog mycket för att ta den på allvar. Det var sannolikt bara radiointerferens. Om vi hade trott att det var något annat så skulle vi ha berättat om det efter flygningen. Vi funderade aldrig över det igen.”

Nasa publicerade en utskrift av astronauternas funderingar på nätet 2008 men själva dokumentet hade funnits att läsa i pappersform redan 1982. 2012 lade Nasa sedan ut själva ljudfilen.

Rymdmusiken hade alltså en högst jordisk förklaring. Även om Cernan själv nog var mer oroad när det hela hände än han ville erkänna 47 år senare.

Här kan du höra astronauternas diskussion och ”musiken”.

 

#Verklighetenbakom

UFO-Sverige

Jag vill bli medlem!

Gillar du verkligheten bakom Ufopodden i P3, tveka då inte att bli medlem i Riksorganisationen UFO-Sverige.  

 

 #Verklighetenbakom

Wow-signalen

Ibland hör astronomerna sådant som inte borde finnas där och ibland ökar förhoppningen från noll till hundra. Som den 15 augusti 1977 då forskare vid Ohio State University i USA fick in en 72 sekunder lång signal från rymden när de lyssnade med ett radioteleskop kallat ”The Big Ear” i riktning mot stjärnhopen M55 i Skyttens stjärnbild.

Av Clas Svahn
UFO-Sverige

Exakt varifrån har varit omöjligt att säga på grund av den konstruktion som teleskopet hade. Men någonstans i stjärngyttret nordväst om stjärnhopen M55, om vi står i Sverige och tittar. Där, ett par grader från stjärnan Chi Sagittarii, kom signalen ifrån. En signal som absolut inte borde höras därifrån. Upphetsat skrev professor Jerry R. Ehman ordet ”Wow!” på datautskriften av signalen och den skulle komma att bli världsberömd. Kanske var det första tecknet på att vi inte var ensamma där ute.

Signalen kom och gick men trots ivrigt lyssnade i samma riktning lyckades ingen astronom få in signalen igen. Och tystnaden har gjort det svårt att få ett säkert svar på vad – eller vem – som en gång sände ut den.

UFO-Sverige

Men kanske finns det en enkel förklaring på signalen. Och så fall kan vi tacka en motorvägsbro för den, samt en professor i astronomi vid St Petersburg college i Florida – Antonio Paris. Professor Paris berättar i en intervju hur han fick sin snilleblixt när han körde under en motorvägsbro samtidigt som en lastbil passerade på vägen ovanför.

UFO-Sverige

– Det slog mig att det skulle kunna ha varit ett föremål som passerade över oss, precis som lastbilen. En lastbil som vi aldrig kommer att se igen. Det skulle ha kunnat vara en komet eller asteroid som passerade, säger han i en intervju.

Utrustad med sin teori grävde professor Paris igenom Nasas arkiv i jakten på något som skulle passa. Och – han hittade två.

De misstänkta bovarna bakom signalen är två kometer vid namn 266P/Christensen och P/2008 Y2 (Gibbs) som passerade mellan teleskopet i Ohio och M55, fast oändligt mycket närmare jorden, samtidigt som professor Ehman tänkte och skrev sitt ”Wow!”.

Nu dröjer det tyvärr 600 år innan de båda gör om samma förbiflygning. Så då är det ”bara” att lyssna igen.

UFO-Sverige

Spekulationer och få säkra svar. Det är så det ser ut när forskarna diskuterar signaler från kosmos. Och även om alla är väl medvetna om att vår kunskap om universum sannolikt är relativt låg så anar vi att det kan finnas förklaringar men att de inte har upptäckts ännu. Kanske finns det energikällor i rymden som i framtiden kommer att ge svaret på några av dessa okända signaler och därmed skapa ett nytt ”Wow!”.

En annan signal som får många forskare att grubbla upptäcktes av en slump, som så mycket annat, när astrofysikern Duncan Lorimer vid universitetet i West Virginia gick igenom signaler som registrerats av Parkesobservatoriet i Australien. Året var 2007 och det Lorimer upptäckte har sedan dess registrerats vid 25 andra tillfällen med hjälp av några av världens största radioteleskop. Fenomenet är mycket ovanligt och mycket svårt att förstå.

Det Lorimer hittade i arkivet var en kort signal som varade i fem millisekunder. Alltså fem miljondelar av en sekund. Men kraften i signalen var enorm och tillsammans med astronomiprofessorn Matthew Bailes vid Swinburne university of technology i Melbourne räknade han ut att den energimängd som behövt för att sända ut den skulle ha krävt en källa 500 miljoner gånger kraftfullare än vår egen sol.

”När vi hade upptäckt detta så kunde vi inte sova”, berättade Bailes för tidningen Washington Post.

Det sällsynta fenomenet har fått namnet FRB vilket ska utläsas Fast Radio Burst, alltså ett mycket snabbt utbrott från en radiokälla. Och forskarna är överens om att de kommer från platser miljarder ljusår bort.

Gissningarna om vad FRB egentligen är har varit många sedan 2007 då en forskargrupp publicerade en rapport i den ansedda tidskriften Science. En av idéerna är att det kan röra sig om ett slags neutronstjärna av tidigare okänt slag. En neutronstjärna är en stjärna som i slutet av sitt liv faller samman in i sig självt för att sedan explodera i form av en supernova. Det som blir kvar är ett i genomsnitt tjugo kilometer stort klot med tätt sammanpackade neutroner. Något som är exotiskt nog men trots allt något som astronomerna förstår sig på. Men kanske finns det varianter som gör att dessa stjärnor kan sända ut jättelika energiknippen på det sätt som FRB-fenomenet gör.

UFO-Sverige
X

Tyvärr!

UFO-Sverige