Domsten

Svenskt närkontaktsfall 1958. Det är fredagskväll den 19 december när de båda arbetskamraterna Stig Rydberg, 30, och Hans Gustavsson, 24, sätter sig i Gustavssons DKW Combi för att köra de två milen till Höganäs. De två har då avslutat arbetsdagen på Stigs mammas tvättinrättning på Långvinkelsgatan i Helsingborg. Nu är de på väg till Höganäs för att hämta upp två tillfälliga flickbekanta för en tur i bilen. Klockan 22.30 är de framme i Höganäs där de två flickorna väntar.

De ger sig ut på en åktur. Efter att ha åkt runt med flickorna en stund vänder Gustavsson tillbaka mot Höganäs för att köpa korv. Efter det ger de sig iväg igen. Klockan 02.30 släpper de av flickorna i Höganäs och vänder bilen hemåt. Strax efter 03.00 börjar sikten bli dålig. De får syn på ett sken, stannar bilen och kliver ur. Efter några sekunder ser de förvånande pojkarna hur skenet verkar stå på tre grå, snedställda ben. Föremålet ser ut som en liggande skiva. När de närmar sig ljuset får de se hur tre, fyra konstiga varelser rör sig i närheten. Varelserna är små och blyertsgrå. De går längre fram för att kunna se bättre, men överrumplas av varelserna som kopplar grepp på dem.

Till slut lyckas Rydberg slita sig loss och fly. Gustavsson tar tag i en skylt och lyckas hålla sig kvar. Varelserna försöker släpa tillbaka honom mot föremålet. När Rydberg använder biltutan släpper de Gustavsson, flyr till föremålet och försvinner. När de försöker prata om händelsen skrattar alla, men journalister tar tag i historien.

1989 avslöjade Clas Svahn och Anders Liljegren att historien var påhittad och att de unga männen hade influerats av science fictionserien Tom Trick, av dåtidens reklam för tefatsböcker och av vetskapen om att vägen mellan Helsingborg och Domsten är ett ökänt spökdistrikt. En kamrat till pojkarna, som båda i dag är döda, erkände senare att han deltagit i bluffen. Fallet finns redovisat i boken ”Domstensfallet – en svensk närkontakt 1958” av Clas Svahn och Anders Liljegren.

Se: Anders Liljegren, Clas Svahn