Kenneth Arnold och de flygande tefaten
Under många år har diskussionen om vem det var som myntade begreppet flygande tefat (på engelska flying saucer) varit föremål för debatt. Allt detta bottnar i en observation av den amerikanske affärsmannen Kenneth Arnold av nio glänsande föremål över Mt. Rainier i Kaskadbergen i delstaten Washington på eftermiddagen den 24 juni 1947. Observationen utgjorde startskottet för den moderna delen av ufofenomenet.
Av Johan Gustavsson
Den version som under många år varit förhärskande är att Kenneth Arnold iakttog en formation av föremål som han i själva verket aldrig beskrev som tefatsformade. Däremot ska Arnold ha jämfört föremålens rörelse med den rörelse som ett tefat har när man kastar det över en vattenyta. De reportrar som publicerade artiklar om Arnolds observation ska sedan ha missuppfattat denna del av beskrivningen och tolkat detta som att Arnold syftade på föremålens form snarare än rörelsen. Därmed pekades reportern Bill Bequette vid tidningen East Oregonian, som var den första reportern som intervjuade Arnold, ut som den som myntade tefatsbegreppet. Men hur korrekt är egentligen den beskrivningen? Innan vi går närmare in på den frågan ska vi sammanfattningsvis återge Arnolds observation.
Passerade mellan bergen
Klockan var nästan exakt 15 på eftermiddagen när Arnold med sitt för bergsflygning specialkonstruerade Callair-flygplan medverkade i en sökinsats efter ett transportflygplan från amerikanska marinen som befarades ha störtat i närheten av Mt. Rainier. Arnold fick då se hur ett starkt ljussken reflekterades emot hans eget flygplan. Först trodde han att det rörde sig om en reflex i fönstret men då han öppnade det syntes ljusblänket fortfarande. Kort därefter såg Arnold en formation av nio märkliga föremål som rörde sig ganska rakt söderut i en utdragen linjeformation.
Föremålen rörde sig på uppskattningsvis strax under 3000 meters höjd och uppfattades av Arnold som att de rörde sig i en mycket hög hastighet. Under de närmare tre minuter som Arnold kunde se föremålen passerade de mellan bergen Mt. Rainier och Mt. Adams och under den delen av flygningen tog Arnold tid på föremålen med en klocka som han hade i cockpit och uppskattade därigenom föremålens hastighet till cirka 1900 kilometer i timmen. Föremålen försvann så småningom ur Arnolds synfält söder om Mt. Adams.
Vad det var Kenneth Arnold såg den här dagen är omdiskuterat. En rad förklaringar från ordinära flygplan till hägringar och fåglar har föreslagits men något säkert svar har aldrig presenterats. Den fråga som vi ska diskutera här är inte observationen i sig utan vem det var som faktiskt myntade begreppet ”flygande tefat”. Den här frågan är av intresse för ufologin inte bara ur ett historiskt perspektiv utan även ur ett rent teoretiskt perspektiv. Inte minst viktigt då det tiden efter Arnolds observation, och under alla de år som passerat därefter, kommit in mängder av rapporter om just tefatsliknande föremål.
Mängder av artiklar
Ett argument som inte går att bortse från, och som förs fram av de som förespråkar den så kallade socialpsykologiska förklaringsmodellen för ufofenomenet, är att samtliga dessa observationer kan ha kända naturliga förklaringar, om det var så att begreppet myntades på grund av en misstolkning. En misstolkning som beskrevs som ett flygande tefat kan ha fått andra att rapportera flygande tefat när de också sett fel, menar teorins förespråkare.Hur skulle vi annars förklara att folk plötsligt börjar se det som hade rapporterats i medierna men som Arnold själv inte beskrev att han sett? En förklaring här skulle alltså vara att folk influerats av mediernas skriverier om flygande tefat och av den orsaken börjat se tefatsliknande föremål.
Dagarna efter Arnolds observation skrevs det mängder av tidningsartiklar om händelsen över hela USA. I artikel efter artikel talades det om tefatsliknande föremål. Orsaken till att beskrivningen av föremålens form ifrågasattes var att Arnold i en intervju med nyhetskommentatorn Edward R. Murrow den 7 april 1950 uppgav att han inte beskrivit föremålen som tefatsformade utan talat om föremålens rörelse när han använde tefatsbegreppet. I intervjun uppgav Arnold följande och för klarhetens skull kommer jag göra ett flertal citat på engelska.
”These objects more or less fluttered like they were, oh, I'd say, boats on very rough water or very rough air of some type, and when I described how they flew, I said that they flew like they take a saucer and throw it across the water. Most of the newspapers misunderstood and misquoted that too. They said that I said that they were saucer-like; I said that they flew in a saucer-like fashion.”
"Föremålen gungade likt båtar när det blåser hårt"
Det Arnold säger är sammanfattningsvis att föremålen gungade likt båtar som seglar fram över hårt vatten och att han därefter jämförde denna rörelse med ett tefat som kastas över vattnet. Arnold uppger sedan att medierna har felciterat honom genom att beskriva formen på föremålen med det som var avsett som en beskrivning av rörelsen. Därefter har Bill Bequette pekats ut som den som myntade tefatsbegreppet genom att felcitera Arnold.
Kom in på redaktionen
Men låt oss fördjupa oss en aning i frågan om hur korrekt denna beskrivning är och vem det var som myntade begreppet. Arnold berättade först om sin observation till en bekant när han landade i Yakima i delstaten Washington och därefter kontaktade någon av de närvarande vid flygplatsen medierna och berättade om Arnolds observation.
Den första artikel som skrevs om Arnolds observation skrevs av Bill Bequette i East Oregonian den 25 juni 1947. Men artikeln skrevs enligt Bequette, som intervjuades om händelsen i sin egen tidning den 24 juni 1997, i två versioner. Enligt Bequette kom Arnold in på redaktionen och berättade sin historia eftersom han ville höra vad andra tänkte om den och han möttes då av Bequette och hans kollega Nolan Skiff. Enligt Bequette skrev Skiff händelsen i form av en kort notis som publicerades längst ned på förstasidan medan Bequette själv skrev en ännu kortare version för nyhetsbyrån AP.
– Vi hade bara några minuter på oss innan tidningen skulle gå i tryck, berättade Bill Bequette.
I artikeln stod följande att läsa:
”He said he sighted nine saucer-like aircraft flying in formation at 3 pm yesterday, extremely bright – as if they were nickel-plated and flying at an immense rate of speed.”
Översatt till svenska skriver Bill Bequette att Arnold uppgav att hans såg nio tefatsliknande farkoster i formation. Farkosterna var väldigt ljusstarka som om de vore gjorda av nickel.
Platta som pajformar
I en rad tidningsartiklar citerades därefter Arnold i sin beskrivning av föremålen. Tidningen Herald and News i Klamath Falls i Oregon citerade Arnold i sin beskrivning på följande sätt:
”Arnold described the objects as ’flat like a pie pan and so shiny that they reflected the sun like a mirror’.”
Arnold beskrev alltså föremålen som platta likt en pajform och så blanka att de reflekterade solljuset som en spegel.
Nästa citat i samma tidning är inte helt ointressant och lyder.
”He also described the objects as ‘saucer-like’ and their motion ’like a fish flipping in the sun’.”
Tidningen citerar alltså både en formbeskrivning och en rörelsebeskrivning vilket skulle kunna tyda på att reportrarna visst varit kapabla att skilja mellan dessa beskrivningar. Men en viktig detalj här är att så gott som alla de artiklar som skrevs tiden efter Arnolds observation sannolikt baserades på Bill Bequettes första artikel den 25 juni samt en andra artikel om observationen i East Oregonian den 26 juni. Det är följaktligen viktigt att se hur Bill Bequette beskrev Arnolds observation även i den andra artikeln vilken baserades på en lång uppföljande intervju med Kenneth Arnold. I artikeln står inledningsvis följande att läsa.
”The Boise man, described the objects as flat like a pie pan and somewhat bat-shaped and so shiny they reflected the sun like a mirror.”
Arnold uppges här ha beskrivit föremålen som platta och pajformade men även något fladdermusliknande, något som överensstämmer relativt väl med den beskrivning som Arnold gett av föremålen vid senare tillfällen, inte minst via en bild av en modell som presenterades i Arnolds egen bok ”The Coming of the saucers”. Längre fram i samma artikel finner vi dock det citat som Herald and News och en rad andra tidningar i USA återgav den 26 juni. Alltså:
”He also described the objects as ‘saucer-like’ and their motion ’like a fish flipping in the sun’.”
Här ser vi att mycket tyder på att Bill Bequette trots allt varit kapabel att skilja mellan rörelsebeskrivning och formbeskrivning. Redan här ser vi enligt min mening också tecken på att Arnolds uppgifter inte är korrekta utan att han faktiskt talat om formen på föremålen när han använt tefatsbegreppet.
I sammanhanget är det viktigt att notera att Bill Bequette alltså skrev sin första artikel för en nyhetsbyrå. East Oregonian var uppkopplad på nyhetsbyrån AP:s nät och artikeln skickades också i en något annorlunda version ut den vägen vilket gav den spridning inte bara över hela USA utan över hela världen.
När historien nådde hundratals andra redaktioner blev East Oregonian nedringd av redaktörer som ville veta mer om det som hänt vilket gjorde att Bill Bequette, sedan han kommit tillbaka från lunch, fick söka upp Kenneth Arnold en andra gång och göra en två timmar lång intervju som också den kablades ut.
Tefatsliknande föremål
Det första telegrammet från AP, som grundades på Bequettes artikel och som skickades ut den 25 juni, började med stycket: ”Nine bright saucer-like objects flying at ’incredible speed’...”
Redan där spreds begreppet ”tefatsliknande” över USA och världen. Låt oss ta ytterligare ett exempel. Tidningen La Grande Observer i La Grande i Oregon skrev följande den 26 juni:
”They were shaped like saucers and were so thin I could barely see them, he told Jack Whitman a local Businessman.”
Tidningen skriver här att föremålen var formade som tefat och så tunna att Arnold nästan inte kunde se dem. Det som är mest intressant är dock att tidningen inte citerar Bill Bequette utan en lokal affärsman vid namn Jack Whitman och som Arnold återberättat sin observation för. Här ser vi alltså att det inte bara är Bill Bequette som måste ha förväxlat formbeskrivning och rörelsebeskrivning utan även en andra person som Arnold talat med efter observationen skulle ha gjort samma förväxling. Redan här kan vi se hur Arnolds argument där han flera år efter observationen pekat finger åt medierna som de ansvariga för tefatsbegreppet börjar falla samman. Men det finns ytterligare ett antal uppgifter vi ska se till och som enligt min åsikt mer eller mindre bringar klarhet i denna fråga.
Utöver de tidiga tidningsartiklarna om Arnolds observation finns det också två tidiga redogörelser där Arnold själv beskriver vad det var han såg. Den 25 juni medverkade Arnold i ett radioinslag där han berättade vad det var han såg. I inslaget beskriver Arnold föremålen på följande vis:
”They looked something like a pie plate that was cut in half with a sort of a convex triangle in the rear.”
Här använder inte Arnold tefatsbegreppet utan beskriver föremålen som pajformsliknande men där pajformen är kapad på mitten och med en utstickande triangulär del i bak.
Åtta kilometer lång
Några veckor efter sin observation skickade Kenneth Arnold in en skriftlig redogörelse över sin observation till amerikanska flygvapnet. Det Arnold med egna ord beskriver i brevet är enligt min mening ganska avgörande i frågan om vem som myntade tefatsbegreppet. I brevet står följande att läsa.
”As I was flying in the direction of this particular ridge, I measured it and found it to be approximately five miles so I could safely assume that the chain of these saucer like objects were at least five miles long.”
Översatt till svenska skriver Arnold att han såg föremålen mellan två berg och kunde därigenom räkna ut att formationen av dessa tefatsliknande föremål var cirka åtta kilometer lång. I ett senare stycke i samma brev talar Arnold om de föremål som han själv såg och som flera andra runt om i USA därefter också observerat – Arnold var själv övertygad om att en del av de observationer som kom in efter hans egen iakttagelse handlade om samma föremål.
Då skriver Arnold:
”Some descriptions could not be very accurate taken from the ground unless these saucer-like disks were at a great height.”
Alltså en del av beskrivningarna som gjorts från marken kan inte vara korrekta såvida dessa ”tefatsliknande" diskar inte befinner sig på hög höjd.
Kan ha blandats ihop
Här ser vi att Arnold i sitt eget brev vid flera tillfällen använder tefatsbegreppet. Ingenstans i brevet (eller i radiointervjun den 25 juni) jämför Arnold rörelsen med ett tefat som kastats över vattnet. I brevet fanns också en skiss där vi kan se hur Arnold själv ritade föremålens form. Där kan vi följaktligen se hur föremålet inte är olikt den klassiska diskusformen men med en något konkav del i bak och den här skissen överensstämmer väl med den beskrivning som Arnold gav i radiointervjun dagen efter sin observation.
Låt oss återigen backa till Arnolds uppgifter den 7 april 1950. Här sade alltså Arnold:
”They said that I said that they were saucer-like; I said that they flew in a saucer-like fashion.”
Och i brevet skriver alltså Arnold :
”These saucer like objects”.
Uppenbarligen har Arnold talat emot sig själv på den punkten. Så hur ställde sig då Bill Bequette till uppgifterna om att det var han själv som myntade tefatsbegreppet? I en intervju med den franske sociologen Pierre Lagrange som publicerades i International UFO Reporter 1998 förnekar Bill Bequette att han själv skulle varit den som myntade begreppet även om han erkände att journalister har en tendens att omformulera det som berättas för dem.
I artikeln står följande:
”I am inclined to credit his version (that he only spoke of objects moving like a saucer if you skipped it across the water), knowing the tendency of journalists to rephrase. I’m sure I didn’t coin Flying Saucers.”
Bill Bequette är här beredd att tro på Arnolds version att han endast talade om föremålens rörelse och att denna blandades ihop med formbeskrivningen. Men han säger sig vara säker på att det inte var han själv som gjorde denna sammanblandning och myntade tefats begreppet. Vid intervjutillfället mindes dock inte Bill Bequette längre Kenneth Arnolds exakta ord vid de tidiga intervjuerna. Övertecknad är dock av åsikten att Arnolds uppgifter är till stor del motbevisade av hans tidiga redogörelser. Här står vi inför två alternativ. Antingen felciterades Arnold av Bill Bequette som blandade ihop rörelsebeskrivningen med formbeskrivningen.
Även om Bill Bequette själv inte tror detta så tycks hans två artiklar varit ursprungskällan till nästan alla de artiklar som skrevs i amerikansk press den 26 juni – genom den spridning de fick via nyhetsbyrån AP. Om detta alternativ stämmer vore det troliga att det trots allt var Bill Bequette som blandade ihop rörelse och form. Detta skulle Bill Bequette gjort trots att det finns tydliga indikationer på att han var kapabel att skilja mellan rörelsebeskrivning och formbeskrivning.
Även Jack Whitman, den affärsman som Arnold berättat om observationen för och som citeras i La Grande Observer skulle gjort samma misstag. Därefter skulle Arnold de facto själv gjort samma misstag i sitt eget brev till amerikanska flygvapnet. Alternativ två är att Arnolds minnesbild flera år efter observationen hade förändrats och att han själv misstog sig när han erinrade sig vad han uppgav för Bill Bequette i sin tidiga redogörelse.
Om vi lutar oss mot den vetenskapliga modellen känd som Ockhams rakkniv som går ut på att den enklaste av två lösningar ska föredras är det inte svårt att se vilket av de två alternativen som är det mest troliga.
I senare uttalanden däribland i form av en modell som publicerades i Arnolds bok så uppgav Arnold som sagt att ett av objekten hade en något annorlunda form som mer påminde om en månskära men med en triangulär utstickande del i bak. En återkommande beskrivning av Arnolds observation är att samtliga föremål ska ha sett ut på samma sätt. Detta kan vi genom både Arnolds skiss samt de tidiga redogörelserna se inte stämmer. Och enligt min mening är det på tiden att ufologin överger den felaktiga uppfattningen om att Bill Bequette var den som myntade begreppet flygande tefat och i stället ser till vad som framstår som ett ofrånkomligt faktum. Nämligen att Kenneth Arnold själv uppfattade föremålen som tefatsliknande och beskrev föremålen som detsamma. Om det sedan var Arnold själv eller någon av de många journalister som skrev om händelsen som parade ihop orden flygande & tefat för att därmed mynta begreppet flygande tefat är givetvis inte lika lätt att besvara.
"Föremålen var så tunna att de nästan inte gick att se"
Författaren Herbert Strentz, som i en magisteruppsats undersökt vad som skrevs om ufo i de amerikanska tidningarna mellan åren 1947 och 1966, konstaterar att ”en genomgång av artiklar från den 25 och 26 juni 1947 visar att begreppet ’flygande tefat’ inte skapades av någon enskild journalist utan snarare var resultatet av de redaktörer som skrev rubrikerna. Reportrarna valde sedan att ta med begreppet i sina artiklar”. Så kanske var det rubriksättarna som slutligen skapade begreppet "flygande tefat". Men det råder enligt övertecknads åsikt inte mycket tvivel om att Arnold själv jämförde föremålens form med ett tefat när han beskrev sin observation tiden efter att den ägt rum.
Fotnot: Clas Svahn har bidragit till artikeln.
