Biskopsberga

År 1807 inträffade något som drog till sig undrande människors blickar i den lilla byn Biskopsberga nära Skänninge i Östergötland. Biskopsberga by finns inte längre kvar men i husförhörslängderna framgår det att byn vid den tiden hade cirka 300 invånare. Det var i mitten på maj månad vid 16-tiden. Det hade varit en varm dag, vinden var svagt sydvästlig och himlen molnfri då några arbetare på Per Månssons gård noterade att solen bleknade så till den grad att de obesvärat kunde stirra rätt in i den. Solskivan blev mörkröd och förlorade sin strålglans. Samtidigt, ifrån den västra horisonten, kom ett stort antal sfäriska objekt seglande, bollar av ett par decimeters storlek och mörkbruna till färgen. Bollarna for över himlavalvet i östlig riktning.

Hela tiden kom nya bollar upp i väst för att försvinna i öst, miljontals av dem fyllde himlen. Ju närmare solen de kom, desto mörkare blev de, för att bli helt svarta när de passerat solen. Då ändrade de sin kurs något. Flera bollar verkade sammanlänkade i formationer om tre, sex eller åtta i linje som på en kulram. Därefter rämnade formationerna, bollarna återtog sin ursprungskurs och försvann bort med en högre hastighet, då med en kilformad svans efter sig. Svansen hade samma färg som sin boll. Man noterade att svansen efter hand försvann.

Nu föll det sig så att en ”sekreterare”, K G Wettermark, blev ögonvittne till händelsen. Förmodligen en aktad medborgare som man inte tvivlade på. Säkert är det tack vare honom som denna besynnerliga händelse blev nedtecknad.

Inte så långt ifrån Wettermark föll en boll ned. Dess svarta färg tonades ner ju närmare marken bollen kom. Till slut var den nästan osynlig men väl nere på marken kunde man åter se den lysande i flera olika färger. Den liknade såpbubblor som barn leker med. Där bubblan landat syntes för en kort tid en tunn genomskinlig hinna, såsom spindelväv.

Hela fenomenet pågick i två timmar.

Senare förhördes ögonvittnen och de lämnade samstämmiga uppgifter om händelsen. Det var något högst påtagligt fysiskt som människorna hade sett. Men vad? En samtida spekulation gick ut på att en virvelvind blåst upp över bergs- eller skogstrakter någonstans och dragit med sig vegetabiliska substanser av gelatinliknande natur. Substanserna hade senare genom sin färd i lufthavet blandats med andra ämnen och blivit formade som genomskinliga bollar. Dessa ändrade sin färg när de belystes av solen. Frågan är hur en sådan mängd kunde alstras på ett ställe, och var de så många att de verkligen förmådde tona ned soljuset? Kanske det.

Gåtan är ännu olöst även om man kan misstänka att det var frågan om ett ovanligt naturfenomen.