Hessdalenfenomenen

I december 1981 formligen exploderade den 12 kilometer långa dalen av ljusfenomen i alla färger och former. Befolkningen i dalen berättade om farkoster som var sa nära så att de kunde kasta sten på dem.

Bostäder blev upplysta av kraftiga ljussken, i grannorten Ålen blev bilåkande människor förföljda av lysande klot i flera kilometer. Man diskuterade till och med att skjuta ner att av dessa fenomen/föremål för att bevisa för omvärlden att det inte var fantasier eller bluff. Även om det vimlade av ljusfenomen som ingen kunde förklara, och de som bodde i Hessdalen hellre gick ut om kvällarna för att titta på himlen än att stanna inne för att se nyheterna på tv, var det inte enbart positivt att både inhemska och utländska tidningar formligen kokade över av det som hände i dalen. Befolkningen blev beskylld för inavel och ännu värre saker som förklaring till det som hände. Invånarna i dalen, cirka 200 personer, tog dessa beskyllningar mycket hårt.

Hessdalenfenomenet är långt ifrån någon modern företeelse. Kyrkböckerna berättar att fenomenet förekommit i generationer. Vi läser i Lars Dybendals dagbok: "12:e söndagen efter trefaldighet år 1811, sågs en stjärna med "store ris" på himlen. Den lyste mycket starkt". I dag tyder mycket på att det rörde sig om en komet.

En kväll 172 år senare (1983) samlades över tretusen personer, lockade av en synsk person från Sverige, som hade förutspått att UFO-fenomenet i Hessdalen skulle få sin förklaring mellan jul och nyår 1983. Folk gick man ur huse och busslast efter busslast rullade upp mot dalen på smala fjällvägar.

Naturligtvis blev det inget avslöjande, det måste nog till helt andra metoder för att komma närmare en förklaring av fenomenet. Det var under den internationella UFO-konferensen i London 1983 som det började hända positiva och konstruktiva saker. UFO-Norge och UFO-Sverige inledde ett samarbete och satte ihop en kommitté för att leda arbetet i Hessdalen. Vidare påbörjades ett samarbete med en rad forskningsinstitut och universitet samt med norska försvaret. Instrument lånades av norska högskolor. Man använde sig bland annat av radar, geigermätare, seismograf, spektralanalysator och kameror med gitter, ett slags filter som placerades på kameralinsen. Norska försvaret ställde upp med transporthjälp i form av bandvagnar.

 

Förkortning UFO användes inte under projektet på grund av att den ansågs allt för infekterad av olika värderingar. Under namnet Projekt Hessdalen skulle nu ljusfenomenen utforskas. Vintrarna 1984 och 1985 genomfördes två stora projekt som saknar motstycke i UFO-historien.

Den nu avlidne astronomen, dr J Allen Hynek (bilden ovan) besökte Hessdalen under projektperioden 1985. Han blev kallad den moderne ufologins fader och drev organisationen CUFOS (Center for UFO-studies). Hynek imponerades över projektet och alla de frivilliga insatser som gjordes. Tyvärr fick han själv inte uppleva något fenomen, som 1985 var på tillbakagång, dessutom var vädret mycket dåligt. Men det var nära!

Under en måltid i tältet ropade vakten, "ljus", jag måste säga att jag aldrig sett maken till reaktion. Maten for åt ett håll och professorn åt ett annat. Han snubblade mot tältöppningen och gick därigenom miste om observationen. l ett uttalande han gjorde alldeles innan han återvände hem sa han: "Hade jag vetat att det var så extrema förhållanden så skulle jag aldrig ha kommit. Men efter att ha varit här, så skulle jag inte för allt i världen undvarat detta."

Alla mätresultat och bilder blev loggförda under projektperioden och en teknisk rapport såg dagens ljus mot slutet av 1985. Denna var på engelska och sändes ut till universitet och forskningscentra över hela världen. Detta är den viktigaste orsaken till det intresse vi i dag upplever när det gäller fenomenen i Hessdalen. Erling Strand, lektor vid Östvold Ingenier Höyskole och rapportens författare, tog i fjol höst initiativet till en konferens i Hessdalen.

Tisdagen före påsk 1994 möttes ett tjugotal vetenskapsmän i Hessdalen. För att komma dit fick de själva eller deras institut betala resa och uppehälle och det visar vilket intresse som Hessdalen tilldrar sig. Nu kunde man äntligen få se närmare på det som tidigare man bara hade läst om och sett bilder på.

Professor Boris Smirnov, nominerad till nobelpriset i fysik från Institutet för högtemperaturfysik i Moskva, kom tillsammans med tre andra ryska fysiker, professor A F Grigorev, dr E T Protasevich och professor Edvard A Manikyn. Smirnov menar att Hessdalenfenomenet är ett okänt fenomen och att vi här har möjligheten att lära oss något helt nytt om vår natur.

Som kanske världen mest ledande forskare på klotblixtar avvisar han själv möjligheten att detta skulle vara lösningen i Hessdalen. Hans statistik visar också med all önskvärd tydlighet att klotblixtar är något vi mest råkar ut för i juli månad, att de mäter mellan 20 och 50 centimeter i diameter och att varaktigheten i huvudsak ligger inom en minut. Oftast ser man klotblixtar på korta avstånd, inom 10 meter.

Den engelske författaren Hilary Evans sade i sitt föredrag att det är varaktigheten vid varje särskilt tillfälle som gör att fenomenet skiljer sig från klotblixtteorierna. Hessdalenfenomenet varar upp till två timmar och kan förflytta sig med hastigheter upp mot 30.000 kilometer i timmen, det är dessutom åtskilligt snabbare än klotblixtar. För övrigt är det ju sommaren som kännetecknar klotblixtsäsongen medan det är vintern som är "säsongen" i Hessdalen, gärna i extrem kyla.

Från Stanford Linear Accelerator Center kom professor David Fryberger, en trevlig och pratglad man från USA som pratade villigt med dem som tog kontakt med honom. Fryberger var inte sämre än att han presenterade en helt ny teori inom fysiken. Varken ordinär fysik eller kvantfysik kan förklara det som händer i Hessdalen, menade han. Det är som om någonting fattas. Här måste vi tänka på ett helt nytt sätt: Magnetiska monopolära laddningar. Det är sedan tidigare känt att en elektronisk partikel i rörelse skapar ett magnetfält och en elektrisk ström, men där finns inga magnetiska partiklar. I Frybergers teori går han ut ifrån att det finns en sådan magnetisk partikel (monopolär laddning) som genererar magnetisk ström. Magnetiska monopolära partiklar kan tänkas vara viktlösa.

Hessdalenfenomenet påverkas vad känt är inte av vare sig väder eller vind där det seglar fram över himlen, det verkar som det drar dit som det själv vill. Något som Fryberger menar är möjligt i sin teori. Han sade också att han hade skapat monopolära partiklar (som par) på universitetet.

Händelserna i Hessdalen har alltså skapat en del huvudbry bland fysiker världen över, det är ju alltid förargligt med fenomen som inte uppför sig som de ska för att finna sin plats inom fysiken. Professor Boris Smirnov har tidigare experimenterat med en lång rad modeller men ingen av dem passar in i Hessdalen, skriver han i en rapport. Han efterlyser också ett nytt sätt att tänka inom fysiken, och kanske är Frybergers "Forton" den magnetiska monopolen, en förklaring som kan användas.

Från Waseda-universitetet i Tokyo kom professor Yoshi Othsuki tillsammans med kollegan H Ofurutan från Tokyo Met. Coli. of Aeronautical Engineering. l norska massmedia har det tidigare uppmärksammats att Othsuki har öronmärkt 50.000 dollar till en automatisk forskningsstation i Hessdalen. Japanerna ser tydligt konturerna av en ny energiform i Hessdalenfenomenet och även möjligheten till att utnyttja den. Förorenande energi har ju i stor grad blivit ett ömtåligt ämne både bland miljövänner och myndigheter och världen formligen skriker efter något nytt. Man kan ju tänka sig vilka stora energimängder som måste till för att förflytta sig med 30.000 kilometer i timmen. Märk väl att d et är fråga om en massa som flyger omkring. Fenomenet är infångat med radar vid ett antal tillfällen under projektperioderna.

På fredagskvällen tittade David Fryberger ut genom fönstret innan han skulle gå till sängs. Han lade då märke till ett ljus som han antog vara en stjärna. Han tyckte dock att den var i största laget och tänkte att det måste vara ett flygplan, men samtidigt tyckte han att ljuset stod för stilla för att vara ett sådant. Till slut gick han och lade sig för att sova. På morgonen när han vaknade tittade han åter ut genom fönstret och tittade rakt in i en bergvägg. Hade han sett ett av de gäckande Hessdalenfenomenen?, det får han nog aldrig svar på.

Något som gjorde denna konferens till ett minne för livet var inkvarteringen. Dessa världsvana vetenskapsmän som vanligtvis upplever världen genom hotellfönster, blev inhysta hos lokalbefolkningen i dalen. Man samtalade genom att använda ben och armar och vanligtvis löste sig det mesta. Första kvällen gjordes en tur upp på Aspåskjölen, huvudbasen under projektperioderna 1984-85, med häst och släde. Senare i veckan genomfördes en guidad tur med buss runt kommunen. En tur in över fjällen med snöskoter hanns också med innan det var dags att åka hem igen. Men till slut kom då dagen då ryssar, amerikaner, japaner, österrikare, svenskar, engelsmän och italienare tog farväl och återvände var och en till sitt.

Vi får inte glömma det fem man starka inslaget från NTH (Norsk Teknisk Högskola) från Trondheim. En journalist ställde den mycket berättigade frågan till forskarna: Varför har ni inte varit här tidigare? Det finns inget tvivel om att fenomenen nu tas på fullt allvar av forskare runt om i världen. Hemligheten bakom dessa ljus ska nu fram, det kommer att kosta pengar, mycket pengar. Fenomenet pågår fortfarande om än inte i samma omfattning som tidigare. Första delen av projektet är avslutat, det är nu det gäller.

Låt oss inte glömma de som gjort detta möjligt. Från början UFO-Norge och UFO-Sverige och sedan Erling Strand som fortsatt att lägga grunden inom den etablerade forskarvärlden. Alla dessa månader som Leif Havik tillbringade "på fjället" för att registrera och dokumenterade. Och inte minst befolkningen i Hessdalen med Hessdalens utviklingslag med Hari Vårhus i spetsen som alltid ställt upp.

Den svenske fysikern Arne Bergström (bild nedan) från Nacka var en av forskarna som deltog i den stora Hessdalenkonferensen. Bergström är teknisk fysiker utbildad vid Kungliga tekniska högskolan, KTH, och arbetade i 20 år med teoretisk fysik och databehandling med anknytning till kärnvapenproblem på FOA. För 15 år sedan började Arne Bergström utföra egen forskning och tekniskt utvecklingsarbete i sitt företag Scientor.

Under en period i mitten av 90-talet arbetade han heltid med att fullfölja en teori som han publicerade för ungefär 20 år sedan. Teorin går ut på att det finns ett övergångsområde mellan elektromagnetisk och stark växelverkan, något som man bland annat skulle kunna hitta vid bildandet av klotblixtar. Hessdalenfenomenet betecknar han som "ett kolossalt viktigt fenomen".

Under en kortare period tog Arne Bergström del av några av de UFO-rapporter som kom in till FOA. Ett av de intressantaste fallen inträffade vid F21 i Luleå klockan 11.45 den 19 maj 1954. Efter det att ett okänt eko vid flera tillfällen registrerats på flottiljens radar dirigerades en S 28 Vampire och en S 26 Mustang mot målet. Först kunde de båda piloterna inte se något föremål men efter en stund upptäckte den ena av dem se ett "skuggliknande, konturlöst föremål med svag mörkgrön ton".

- Min arbetshypotes är att det var ett Hessdalenfenomen under vardande. Det ovanliga är kanske inte fenomenet i sig men att det manifesterar sig så att det kan bli synligt för blotta ögat, spekulerar Arne Bergström.

CS: Varför tror du att fenomenen är så vanliga i just Hessdalen?

- Det undrar jag också. Förmodligen har det med själva genereringsprocessen att göra. Kanske kan det vara så att vindförhållandena är sådana att energi pumpas in i dalen så att dessa ljusfenomen kan bildas. Men varför det är se vet jag inte. Det kan ha med ansamlingen av luftelektricitet att göra. På andra ställen är kanske förlustmekanismerna starkare vilket gör att Hessdalenfenomen inte kan bildas. Det är min arbetshypotes.

- Den stora gåtan är hur energin kan koncentreras istället för att spridas. Här är något vi inte alls förstår.

CS: Hessdalenfenomenen kan ju bli ganska stora, betydligt större än vanliga klotblixtar?

- När de är små, små valnötter eller bollar, kallas de klotblixtar och när de blir större kallas de Hessdalenfenomen. Men när de blir ytterligare större kallas de "flygande tefat". Så ser jag på det. På något sätt hör de ihop.

- Här rör vi oss med fenomen som folk inte riktigt tror på bara för att de har någon etikett att sätta på dem. Men jag tror alltså att det är samma fenomen som kan manifestera sig i olika former och skapas på olika sätt i olika sammanhang.

CS: Hur stor del av UFO-rapporterna tror kan förklaras med hjälp av din teori?

- Det vet du bättre än jag. Men min känsla är, efter att ha följt upp en del fall, att majoriteten förklaras som missförstånd på olika sätt. Kanske har man varit lite uppskärrad. Men det finns en rest som inte förklaras med vad vi i dag betecknar som naturliga orsaker. Jag skulle tro att utav den här resten är majoritet av Hessdalentyp. Sedan är det ju möjligt att det finns något utöver det också.

- En del av cirkelfenomenet, om det nu finns något som inte är fejkat, skulle kunna vara orsakat av Hessdalenfenomen som slår i backen och skapar cirklar.

CS: Vilket underlag har du haft att arbeta med?

- Jag har följt framför allt klotblixtforskningen men också de här andra fenomenen och tror mig ha tillräckligt med information för att förstå var problemen sitter. Frågan är alltid: Hur kan energin hållas samman under så pass lång tid?

CS: Ett problem som ufologerna dras med och som också klotblixtforskarna dras med, är att rapporterna oftast är anekdotiska.

- Det är ju problemets kärna. Jag tror man vet tillräckligt om fenomenet för att försöka hitta mekanismen. Jag tror inte att mera information i sig leder till så mycket ny kunskap. Däremot kan de skapa förvirring. En hel del är motstridiga och många rapporter tror jag helt enkelt inte på. Dåliga observationer kan faktiskt leda forskningen fel.

- Men när det gäller Hessdalen ser jag med tillförsikt fram emot det fortsatta arbetet.

De områden som fått beteckningen "UFO-fönster" är platser där UFO-fenomen observeras år efter år. Kanske gör man några få observationer varje år. Alla UFO-fönster synes dock obetydliga i jämförelse med Norges Hessdalen.

I Hessdalen, ÅIen och omkringliggande fjällvärld (4 mil norr om Röros) har man sedan december 1981 ständigt gjort UFO-observationer. 70-80 % av befolkningen har sett fenomenen, vilket innebär att hundratals människor, förutom alla de som rest till platsen från övriga Norge och andra länder, har observerat dessa fenomen. Under hösten 1982 tilltog fenomenen och befolkningen såg UFO i regel varje dag.

De norska myndigheterna har utåt sett varit passiva. Två flygofficerare var stationerade i Hessdalen under några dygn utan att de lyckades se några UFO. Norska försvaret nonschalerar alltså inte fenomenet helt.

NIVFO (Norsk Institutt for Vitenskapelig Forskning of Oplysning) har med mätinstrument lyckats registrera ett UFO. Med en apparat som mäter spänningsskillnader i atmosfären fick man ett utslag på 100 volt under hela den tid som ett UFO var synligt på himlen.

Nyköpings UFO-förenings ordförande Barbro Magnusson besökte Hessdalen för andra gången den 5 och 6 november 1982. Hon har där själv iakttagit fyra UFO-fenomen och även tagit fotografier i mörker på ett av objekten, men framförallt har hon talat med och intervjuat ortsbefolkningen. Under samtalen framkom intressanta uppgifter om att väldigt många av ortsbefolkningen redan tidigare sett fenomenen - alltså före 1981 - men utan att de vågat tala så mycket om det. Vad som hänt efter december 1981 är att intensiteten ökat otroligt.

Det är nu en väldig mängd okända fenomen som rör sig över fjällen. Detta skrämmer befolkningen, för ingen vet ju vad det hela är frågan om, vad UFO är, varför de observerar just här och varför så ofta. Vi låter här några av ortsbefolkningen i Hessdalen med egna ord berätta om vad de sett. Intervjuer och översättning är gjorda av Barbro Magnusson.

Ole Folde:

- UFO är ett svårt problem att prata konkret om. Det beror på vilken vetenskaplig inställning man skall ha till det, hur stora kraven skall ställas. Själv hade jag som utgångspunkt en ganska skeptisk inställning till allt som hade att göra med UFO. Saker som inte är vetenskapligt bevisade är jag skeptisk till, men många av de saker jag sett måste karaktäriseras som UFO i och med att de inte kan ges någon naturlig förklaring.

- Jag prövade att placera fenomenen i gruppen flygplan, men det var svårt då vi alla såg flygplan och UFO samtidigt på himlen. Vi kontrollerade flygtider för att kunna eliminera dessa. UFO-na gick också alltid helt ljudlöst i motsats till flygplanen.

- De fenomen som observerats är även rätt olika flygplan utseendemässigt i och med att de har väldigt osystematiska blinkningar med flera färger, bland annat eldrött och grönt. De har oftast oformliga konturer och dessutom har vi närobservationerna. Det är ingenting som har skett här i Hessdalen under de senaste 20-30 åren som har varit så anmärkningsvärt och diskuterats mer än dessa UFO-fenomen. Det har alltså blivit det ojämförligt största samtalsämnet i bygden.

Alla gåtfulla observationer har nu resulterat i att Hessdalen fått en placering på "Norgekartan," avslutar Ole Folde, som är i 35-årsåldern.

Kommentar: Observatörer som befunnit sig uppe på fjällen runt Hessdalen har sett dessa UFO ovanifrån då de svept fram på låg hojd över dalen nedanför dem.

Bjarne Lillevold, gruvarbetare:

- Första gången jag var med och såg ett UFO var den 15 januari 1982. Då var jag borta på fjället på en plats som heter Lerdalen. Jag hade då hört talas om UFO men jag trodde inte på det.

- Vi var tre man, alla i 50-års åldern, och vi åkte snöskoter i tre timmar över fjället. När vi kom till Lerdalen var klockan tio över tio på kvällen. Vi fick då se tre objekt som vi först trodde var stjärnor på himlen åt norr. Vi stod där i ungefär en kvart och tittade på dem. Så fick vi se att den stjärnan vi såg längst till höger, den höjde sig och den på vänster kant gjorde likadant.

- De gled fram över fjällsidan i 300-400 meter där de samtidigt gick neråt och landade på snön. Det dröjde en halv timme innan de lyfte och gick upp till 300-400 meters höjd. Så plötsligt kom de rakt emot oss och stannade över oss.

- När de nu hängde där rakt ovanför så kunde vi se den enorma storleken. De var cirka 15 meter långa och 10 meter breda och äggformade samt hade fönster. Plötsligt höjde föremålen sig uppåt och på ett ögonblick var de borta. När de försvann så kom det ett föremål till. Det gick nedåt och landade på platsen där de första två hade stått.

- Efter en stund försvann även detta föremål rakt upp mot himlen med en otrolig hastighet. Klockan var midnatt när vi åkte därifrån.

- Vi var osäkra om vi skulle våga berätta om det inträffade för någon eller hålla tyst om händelsen. Vi visste inte om vi skulle bli trodda men vi beslöt slutligen att ändå berätta vad vi varit med om.

- Nästan alla i Hessdalen har liksom jag, ofta flera gånger, sett UFO-fenomen och i mitten av september 1982 var jag på hemfärd från mitt arbete i en gruva. Det var från eftermiddagskiftet, och då jag kom till den lilla kuren invid vägen i närheten av Kjölen så fick jag se en våldsam eld. (Kjölen är en bergskam invid infarten till Hessdalen där man åker över ett pass på kalfjället för att komma in i och ner till dalens bebyggelse). Jag trodde först att huset stod i brand. Men när jag kom närmare och var på 100 meters avstånd från huset så fick jag bortom huset på låg höjd, se ett stort, ljusstarkt UFO och det hoppade upp och ner som en jo-jo.

- För var gång det gick ner så blinkade det som ett ljus och då såg jag rakt igenom det på mitten, sam om det var ett fönster där. När UFO-t höjde sig såg jag granarna i bakgrunden rakt igenom "fönstret" på UFOt. Jag stod där rädd och betraktade det i cirka en halv timme. UFOt var som en våldsamt vit upplyst triangel stående på spetsen. Det starkaste ljuset som syn tes nertill vid spetsen var rosarött.

- Det var som "spiselvärme" på ovansidan och dallrande värmeslöjor gick uppåt efter sidorna med en böljande fladdrande rörelse. Jag var då så nära som 70 meter ifrån det.

- Föremålet nästan följde mig när jag åkte hem och jag såg det sedan gå mot sydväst mot Aspåsgården och sedan försvinna bakom Finnåshöjda där det sänkte sig bakom, eller blev skymt av fjället.

- Från platsen där jag först såg UFO-t till hemmet är det 5-10 minuters körväg. När jag sist såg UFOt var klockan 23.00 och jag kom hem halv ett på natten. Vad jag gjort de sista 90 minuterna minns jag inte. Jag vet att jag var på observationsplatsen och att jag sedan åkte hem, men jag kan inte redogöra för vad som fortsättningsvis eventuellt hände på platsen. En minneslucka finns där.

- Jag talade med en psykolog om det. Han ville ha det till att jag kanske hade varit inne i UFOt, men det protesterade jag emot, eftersom jag inte har något minne av något sådant."

Jon Aspås (i 50-årsåldern) berättar:

- Första gången jag såg ett UFO, eller ett gjenstand som vi i Norge kallar det, var redan 1942-43 under kriget, när tyskarna svärmade över landet och rädslan för nya tyska hemliga vapen gjorde sig gällande. En sommardag var jag och en morbror till mig ute på en fisketur till en liten sjö i Bottendalen då vi såg tre stycken UFO.

- Dessa tre månfärgade objekt gick i nordlig riktning mot Trondheim. Plötsligt stannade de på himlen och formationens två yttre objekt bytte så plats i formationen. Under en tid av en till två minuter hängde de där stilla och ut från dem vällde det fram ett diffust ulligt moln och något som liknade bubblor. Nu blev objekten skymda av detta konstgjorda moln som svepte in dem i ett dis. Plötsligt så startade de tre objekten och återupptog sin nordliga kurs, nu med hög hastighet. Det här konstiga molnet hängde dock kvar på himlen ett tag.

- Några dagar senare läste jag i Trondheimsavisen att andra människor längre norrut hade observerat samma sak samma dag som jag och min morbror gjort vår observation.

- År 1967 iakttog jag, min framlidne svärfar Jon Bakås och min svåger Alf Schjölberg, en brun farkost mitt på dagen här från gården Aspäs. Farkosten var rund med antydning till oval form. Den var liksom delad i två delar med en tydlig kant eller ring runt om ytterkanten. Den stod stilla en stund och flög sedan mot fjället Finnåshöjda vartefter den kom tillbaka till samma plats igen och åter stannade. Efter en kort stund försvann den mot norr med hög hastighet. Efter den dagen har jag inte sett något mer förrän den 20 januari 1982 då jag och min familj såg UFO under flera kvällar. Det var som om det gick upp och ner över fjället här. Vi höll uppsikt över himlen på kvällarna och såg oförklarliga ljus 24 gånger under vårvintern 1982, och många av observationerna lik nade varandra.

- Reaktionen är enorm i Hessdalen, över distriktet och över landet likaså. Det kommer folk hit för att titta på de här tingen, men ingen kan säga säkert vad det är man ser. Det närmaste jag sett ett UFO är emot Rongnefjället, 600-700 meter bort. Då var det ganska stort och syntes tydligt. Jag har även sett ett objekt ännu närmare över Kjölen men då var det disigt med låga molnslöjor som hindrade sikten.

- Alla i vår omgivning, däribland vår familj, har sett dessa fenomen och vi menar att det rör sig om olika typer av farkoster. En typ är nästan som månen till färgen, brandgult-orange och förhållandevis liten.

- Den andra är svart och stor, men jag kan inte säga precis hur stor den är förrann jag sett den mot en säker referens i bakgrunden. En tredjedel av farkosten är upplyst i framändan, mitten är mörk och den bakre delen är upplyst. Den har ibland ett pulserande ljus mitt i, eller så har den ett rött fast ljus i framändan och ett begränsat "enkelt" gult ljus baktill.

- Under hösten 1982 såg jag UFO-fenomen åtta gånger från augusti till och med oktober.

Lars Lilievold är i 50-årsåldern.

Han berättar: - Första gången jag fick se ett UFO var den 18 januari 1982. Jag skulle gå ut i ett ärende och då kom en stor farkost och passerade utanför huset där jag bor. Den gick kanske 60 meter bort bakom uthuset, ner mot dalen till, och den var synbarligen lika lång som uthuset. Det var en cirka 25 meter lång cigarrformad historia som sakta följde dalen norrut. Min fru och jag såg den i cirka 7-8 minuter. Den var som en cigarr som var metallfärgat grå. Runt om den fanns det ett ulligt lager som var böljande diffust i konturerna och utanför detta ett sorts ljus som bromsljusen på en bil, men utan någon utstrålning. Det var ett helt kompakt ljus. Observationen gjorde stort intryck på oss båda.

- Vid senare tillfällen under 1982 har jag sett UFOn många gånger. Alla dessa observerade ting har gått helt ljudlöst och det tycker jag är oförklarligt speciellt när de gått så lågt och jag och min familj har befunnit oss så nära dessa föremål. Efter att jag gjorde den där observationen på nära håll så har jag ofta varit ute 3-4 timmar varje kväll för att kanske få se något mer och många gånger såg jag blinkande UFOn, och jag har också sett tre stycken samtidigt. Dessa ting har ofta gått upp och ner över terrängen och bytt plats i luften om de varit två och dessemellan har de stått och hängt helt stilla i luften över Hessdalen.

En intressant observation är från september månad 1980. Tre jägare var då på ripjakt i fjällvärlden nära Hessdalen. En av dem, August Holen, erfor plötsligt en kvävande känsla. Han fick se en skugga på marken och vände sig om. Bara några meter ifrån sig ser han då tre "hattliknande" farkoster stående alldeles stilla svävande i luften. Alla tre såg likadana ut. De var 4 meter i diameter och försedda med en kupol. På toppen av kupolen var det en liten upphöjning. Runt den nedre kanten av farkosterna var de som ett brätte fullt av små hål. Brättet - eller ringen - roterade snabbt. På högra sidan stack det ut något som liknade en antenn. Hela farkosten hade en obeskrivligt vacker röd färg. Materialet den var gjord av såg ut som något purpurliknande matt glas eller smält sten - slagg.

Under hela observationen hördes ett dovt surrande ljud. Plötsligt ställde sig alla tre föremålen på högkant för att sedan sätta fart och försvinna på några sekunder i fjärran. Efter den händelsen så har August Holen sålt sina jaktvapen och han känner inte längre för att åka ut i fjällvärlden igen.

Blott 45 kilometer sydost om Hessdalen ligger ett litet samhälle som heter Brekken, och en bit därifrån ligger den lilla fjällbyn Lånke. Här uppe i den vackra fjällbygden bor fru Hjördis Håkstad. Hon befann sig i sitt hem denna försommarmorgon 1981 då hon genom fönstret iakttog en landad farkost på 250 meters avstånd. Ur farkosten steg en person som syntes iklädd en otymplig rymddräkt. Han gick med vaggande gång bort till skogsbrynet i närheten. Fru Håkstad ville ha visshet om vad hon såg så hon gick från köksfönstret och in i vardagsrummet och hämtade en kikare för att kunna studera varelsen och farkosten bättre. Hon kunde nu studera dessa tydligt och den lilla mansliknande personen liknade den person som landsteg på månen (Neil Armstrong 1969) mest då i sättet att förflytta sig. I drygt 15 minuter kunde hon studera det hela från köksfönstret. Den lätt gungande personen gick så slutligen in i sin farkost och den lyfte upp mot en klarblå himmel.

Fru Håkstad berättar sansat om denna upplevelse och tillägger:

- Jag har alltid fått mig ett gott skratt när folk berättat om sina observationer av så kallade flygande tefat, men nu har skrattet fastnat i halsen på mig. Jag har fått berätta min historia många gånger under det gångna året för forskare, vetenskapsmän och massmediafolk och jag vet att många har skrattat bakom ryggen på mig, men jag kan bara förmedla vad jag sett med egna ögon. I mitt 60-åriga liv har jag aldrig fantiserat eller serverat omgivningen lögner - så varför skulle jag göra det nu?

- Jag har alltid varit av den meningen att det måste finnas naturliga förklaringar bakom allt, men den här upplevelsen kan jag inte förklara.

Hjördis Håkstad förlorade sömnen under en lång tid efter den chockartade upplevelsen. Hon känner sig oroad och oviss. Hon var emellertid inte helt ensam om upplevelsen. Grannen närmast henne hade just släppt ut sina kor på bete då farkosten landade och boskapen blev i det närmaste panikslagen. Det dröjde flera timmar innan djuren lugnat ner sig.

Fredagen den 6 november 1982 besökte Sveriges Radios dåvarande korrespondent i Norge, Lisa Carlsson, Hessdalen. Hon gjorde en del intervjuer med befolkningen. Detta sändes i efterhand i programmet "Nyhetsmorgon" i svensk radio torsdagen den 2 december, kl. 07.20. Lisa Carlsson envisades emellertid med att hela tiden tala om utomjordiska besökare, emedan folket i Hessdalen bara talar om UFO-fenomen. Denna reporter hade turen att själv kunna iaktta ett UFO-objekt när hon var där på sitt korta besök, men trots att hon såg det med egna ögon så var hon den enda bland alla närvarande som inte förstod detta tillfälles allvar.

Människorna i Hessdalen har svårt att förstå reporterns ironiska kommentarer till iakttagelserna. Alla dessa observationer upplevs av befolkningen som något reellt som man i allra högsta grad tar på allvar och inte skämtar om. Var skall det sluta, frågar man sig, eftersom UFO-aktiviteten finns där hela tiden och observationsfrekvensen inte ser ut att avta utan snarare tenderar att öka.

Nu har befolkningen i den en mil långa dalen gått samman och skrivit på namnlistor där man kräver åtgärder av myndigheterna. Man försöker lämna över namnunderskrifterna till polismyndigheterna, men de svarar att de inte kan ingripa eftersom inget olagligt syntes föreligga i dessa objekts sällsamma framfart. Det var således inte "deras bord". Befolkningen, med stöd av norska ufologer, gick då till försvaret och krävde att något skulle göras som kunde skingra mystiken.