Läs VTs Artikel!

Backsjön - Militärer letade efter störtat föremål

Vad var det egentligen som slog ned i den 13 meter djupa Backsjön norr om Arvika i Värmland? Ett föremål med små vingar, säger vittnena. Ingenting alls, säger militären som letade i flera veckor.
Det var sent på eftermiddagen den 27 juli 1999 som flera personer runt Backsjön utanför Gunnarskog såg hur ett avlångt föremål störtade ned från himlen. Några av observatörerna menade sig också ha sett små vingar sticka ut från den omkring tre meter långa kroppen. Föremålet slog ned med ett plask och en vattenkaskad kastades upp.

En av observatörerna kontaktade räddningstjänsten i Arvika som i sin tur kopplade in polisen som lät rapporten gå vidare till försvarsområdesstaben Fo 52 i Kristinehamn och i slutändan till operationsledning vid milostaben i Strängnäs.

- Vi förhörde sammanlagt sju personer som alla hade sett föremålet slå ned, säger stabschefen Stellan Jansson som var ansvarig för sökandet.

Under augusti gjordes flera provdykningar i sjön samtidigt som militären i samarbete med polisen och räddningstjänsten utvärderade vittnenas trovärdighet. Slutsatsen blev att man skulle satsa på en större och mera kostnadskrävande insats. Den 13 september startade de förnyade undersökningarna runt den 2 kilometer långa och 800 meter breda sjön. Fjorton man varav åtta dykare fanns på plats tillsammans med sofistikerad sonarutrustning och en undervattenskamera. Med fanns också personal från operationsledning en i Strängnäs.

När militären började intressera sig för sjön i början av augusti fick allmänheten en helt annan historia presenterad för sig. Arvika Nyheters reporter Kjell Emanuelsson fick till svar att det rörde sig om en vanlig hemvärnsövning medan Ann-Marie Gundahl som bor vid Backsjön fick veta att dykarna övade sig i att bygga broar!

- Vi fick veta att det kunde vara något som var farligt om det hamnade i främmande händer, säger Birgitta Jakobsson i i det närbelägna samhället Gunnarskog.

Förvirringen om vad militären egentligen gjorde vid sjön var stor. Enligt Stellan Jansson berodde det hela på att man haft ett inbrottsförsök i ett mobiliseringsförråd i området någon vecka tidigare. Hemvärnsmännen skötte om bevakningen av förrådet medan reparationerna pågick samtidigt som de kontrollerade om något stulits.

- Sedan åkte vi dit och intervjuade de sju vittnena som alla hade sett samma sak. Också då hade vi hemvärnspersonal i området. Då, i slutet av augusti, började vi också dyka med tre man i sjön.

- Den stora kraftsamlingen i sökandet har vi genomfört den här veckan (vecka 37). Då lade vi ner allt krut vi hade.

Hur många timmar lade ni ner på sökandet?

- Effektiv tid inklusive förberedelser och rekognosering så har vi lagt ner tio dagar. Till slut hade vi sökt igenom 75 procent av sjön. Vi tog till ordentligt för att vara säkra på att ett föremål som hade åkt ned inte hade glidit iväg åt något håll. Vi försökte verkligen att heltäcka området.

Från stränderna kunde befolkningen kring Backsjön följa militärens arbete. Från 7 på morgonen till 19 på kvällen såg de dykarna arbeta i den 13 meter djupa sjön. Sikten var tio centimeter. Men med hjälp av en undervattensfarkost utrustad med ultraljud, kamera och en förmåga att se ett par centimeter stora föremål också under bottenytan lämnades inget åt slumpen. Om samma område skulle ha genomsökts av dykare hade det tagit resten av året i en sjö med så svåra siktförhållanden enligt Stellan Jansson.

- Hur litet föremålet än hade varit så hade vi hittat det, säger Stellan Jansson.

Var du förvånad över att ni ingenting hittade?

- Det måste jag nog säga att jag blev. När vi gjorde kraftinsatsen den här veckan så trodde jag nog att vi skulle hitta det.

För militären blev sökandet i Backsjön en tankeställare. Här finns en rad goda vittnen som berättar en till synes rimlig historia. Men när man undersöker deras påståenden så går de inte att verifiera.

- Vi har bedömt rapporten som trovärdig, sökt men inte hittat någonting och vi vet heller inte vad det var vi letade efter, säger överste Yngve Johansson på Fo52. Resultatet efter flera veckors letande blev en plåttunna och en påse av plast.

- Det här är lite svårt. Människorna är mycket trovärdiga och de har verkligen ställt upp och hjälpt oss på alla upptänkliga sätt, säger Stellan Jansson.

- De var ju själva intresserade av att vi skulle få upp något. Men samtidigt vet man hur det kan bli när solen står på ett visst sätt och det blir reflexer... kanske rena tillfälligheter, fisk som slår eller fågel som dyker ner... Visst sjutton kan det vara en synvilla, det händer ju. Man kan inte utesluta det helt och hållet. Det är svårt det här.

På eftermiddagen den 16 september avbröts sökandet. Veckan efter färdigställdes en hemligstämplad rapport för vidare distribution till militärbefälhavaren och den militära underrättelse- och säkerhetssidan på Högkvarteret i Stockholm. När jag frågar översten av 1 graden Yngve Johansson vid Fo 52 om vad folk som ser föremål på himlen ska göra svarar han:

– Jag tycker att allmänheten ska rapportera alla möjliga saker till oss. Till slut kanske man kan få en bild av vad som händer. En händelse ger ingen ledning men många händelser kan göra det.