Cigarren över Hällefors

Få svenska ufofall har så många ögonvittnen som en händelse i Hällefors norr om Karlskoga hösten 1981. Kanske rör det sig om omkring hundra personer men siffran är långt ifrån säker eftersom de vittnen som UFO-Sveriges faktiskt har pratat med är betydligt färre.

Händelsen väckte på sin tid stort uppseende och uppmärksammades till och med av teve. 

Av Clas Svahn
(Artikeln är uppdaterad 2024 i samband med serien "UFO-mysteriet" på TV4)

När vi skulle välja ut intressanta svenska observationer för TV4-serien ”Ufo-mysteriet med Felix Herngren” som sändes under mars månad 2024 var Hälleforsfallet en av dem, just för de många ögonvittnena. Men också för att det fanns en möjlighet att kunna hitta en förklaring på vad som egentligen hände den där mörka kvällen den 15 oktober 1981.

Vi hade bestämt träff med två av vittnena, Marina Nilsdotter Werdin och AnneLie Eriksson Lindén, som när allting hände var 16 år och hade varit ute och cyklat i utkanten av Hällefors. Inför kamerorna och med en nyfiket frågande Felix Herngren berättade de två vännerna hur de någon gång mellan klockan 21 och 22 varit på väg hemåt sedan de hälsat på kompisar.

Nu stod vi åter på den plats där allting hände.

–      På vägen tillbaka stannade vi till här i korsningen och stod och pratade med varandra då det helt plötsligt kom ett föremål svävande från Grythyttan till och sakta rörde sig förbi oss mot centrum, berättar AnneLie Eriksson Lindén.

Föremålet var stort och tyst. Ingen av kvinnorna kunde höra ett ljud ifrån det.

–      Det dök bara upp och det kom så lågt. Jag uppfattade att det var i höjd med ett träd här intill. Det jag minns särskilt är känslan av att vi ser en lastbil på himlen, berättar Marina Nilsdotter Werdin.

–      Stor som en buss, brukar jag säga, fyller AnneLie Eriksson Lindén i.

AnneLie Eriksson Lindén säger att hon såg ljus på nedre delen av farkosten. Där syntes en serie lampor som lyste växelvis, en i taget. Lamporna, eller ”fönstren” som andra skulle beskriva dem som, sågs av många i samhället under kvällen.

Känslan de båda vännerna fick var att det var ett stort, metalliskt föremål. Men ingen av dem kunde se hur det egentligen såg ut. Konturerna slukades av den mörka natten.

De två kamraterna dröjde sig inte kvar på platsen när farkosten hade försvunnit.

–      Vi blev jätterädda och cyklade till Grythyttan så fort vi bara kunde, säger AnneLie Eriksson Lindén.

När hon kom hem till sina föräldrar berättade hon upphetsat vad hon och hennes kamrat sett och tillsammans åkte de upp till vattentornet i Grythyttan för att spana, men föremålet kom inte tillbaka.

Bara minuter innan AnneLie och Marina gjort sin observation promenerade en lätt irriterad Maud Karlsson längs en av Hällefors östra genomfartsgator. Biografen hon kvällsjobbade på hade tvingats ställa in föreställningen så hon hade bara att vandra hem igen. Visserligen var vädret hyfsat, med något dis över västra delen av samhället, men ändå var det här en onödig kvällspromenad bara för att ingen hört av sig till henne om den inställda filmförevisningen.

I stället för filmen skulle Maud Karlsson få vara med om ett annat skådespel. Senare skulle hon berätta vad hon såg för UFO-Sveriges fältundersökare Gudrun Andersson:

– Föremålet dök upp i norr – helt överraskande och nätt och jämnt i trädtoppshöjd. Min första reaktion var – herregud, det kommer att störta mitt i samhället! Samtidigt var alltsammans nästan overkligt. Fram på himlen gled ett jättelikt objekt av storleksordningen ”långtradare med släp”, det var knappt man trodde sina ögon.

Maud Karlsson beskrev det hon såg som tub- eller cigarrformat utan vingar eller andra synliga detaljer. På kroppen fanns fyra avlånga fönster, från dem strålade ett kraftigt blåvitt ljus. I aktern syntes ett rödaktigt sken. Hon kunde också höra ett tydligt och genomträngande motordån från farkosten som långsamt gled vidare mot söder.

När hon kom hem till sina föräldrar, som satt och tittade på Rapport, rusade hon in och berättade om det hon sett. Efter vädret knäppte familjen av teven och satt och pratade om händelsen när på nytt samma ljud plötsligt började höras. Tillsammans med sin mamma rusade Maud ut på gården och de fick då på nytt se samma jättelika farkost passera förbi på identisk kurs, nord–syd. Bara för att försvinna i mörkret.

Samtidigt var förre polischefen Björn Fagrell på väg att öppna dörren till Hällefors polisstation och steg ut på torget. Klockan var 20.15 och han hade varit inne och pratat bort en stund med sina kollegor Per-Olov Tångring och Gunno Johansson och skulle nu bege sig hemåt. Fagrell fick genast syn på det märkliga ”flygetyget”.

– Det såg precis ut som om du tänker dig två, ihopkopplade rälsbussvagnar, berättade han för UFO-Sverige.

– Hela objektet låg i ett långsamt medsolsvarv runt samhället – ett varv som tog dryga minuten att genomföra. Jag tryckte på polishusets larmklocka och en av de tjänstgörande polismännen hann ut och ta sig en titt på föremålet. Under varvets slutfas tycktes en eldsflamma av något slag skjuta ut från föremålets akter, ungefär som om en efterbrännkammare på ett jaktplan slagits på.

I en skriftlig rapport skriver Fagrell att han såg ”en massa tända lampor liknande lanternorna på ett flygplan” och att samtliga lyste med konstant sken. Några vitt, några orange. Höjden var inte mer än 100 meter. Det var i alla fall så han uppfattade det i nattens mörker.

Kollegan Per-Olov Tångring var en av dem som hann ut för att titta:

–      Jag såg farkosten och den hade fönster på sig, den liknade en rälsbuss eller något i den stilen. Den tog en sväng nedåt järnverket, den gick rätt sakta, sedan försvann den. Det kom ett svagt motorljud ifrån den. Den kanske var 300–400 meter från mig, den gick ganska lågt, berättar han för mig.

Mörkret gjorde att inget av vittnena kunde se några konturer av föremålet:

– Det var väldigt mörkt. Det gick inte att se mer än ljusen. Men det var inget problem att se dem, säger Tångring som uppskattade höjden till mellan 50 och 75 meter.

Gunno Johansson, som också hann ut, mindes att han såg några ljus på himlen. Vad ljusen satt på kunde han aldrig se:

–      Fagrell kom in och sa att det var något knepigt på himlen. Men jag minns bara att jag såg några ljuspunkter efter att vi rundat husknuten, kanske som upplysta fönster på en buss. De satt på något som inte gick särskilt fort, berättade Gunno Johansson för mig när jag ringde upp honom 2019.

Då hade föremålet hunnit röra sig från väster, där Fagrell upptäckt det, till en position i öster, när de två kollegorna kom ut. Något ljud kunde de tre polismännen inte höra eftersom det passerade bilar på gatan utanför.

Direkt efter det att Maud Karlsson kontaktat UFO-Sverige kontaktade Stig Aggestad vid UFO-Sveriges Rapportcentral i sin tur Försvarsstaben den 20 oktober 1981. Anmälan togs emot av överstelöjtnant Bengt Ridderstråle som lovade kontrollera om det hade förekommit någon militär flygverksamhet över Hällefors den aktuella kvällen. Beskedet dröjde så UFO-Sverige tog på eget initiativ kontakt med den centrala flygledningen den 22 oktober. Beskedet var kort och koncist: Ingen militär flygaktivitet över Hällefors den 15 oktober.

Direkt efter observationen larmade också polisen i Hällefors trafikledningen på Arlanda. Där svarade man att Hällefors låg utanför kontrollerat luftrum och således inte fanns med på deras radarbild. Området hade heller ingen militär radartäckning under fredstid enligt Försvarsstaben.

Fler skulle göra sitt bästa för att hitta en förklaring. Tidningen Bergslagsposten vände sig till Karlstads flygplats där man heller inte kunde finna någon lösning på mysteriet.

Vid det här laget surrade hela Hällefors av rykten och teorier. Många trodde att det var däckfabrikanten Goodyears reklamluftskepp som spökat på kvällshimlen varför UFO-Sverige kollade upp även den detaljen med Goodyears kontor i Stockholm där man avfärdade den möjligheten:

– Nej, vårt luftskepp passerade visserligen Värmland men det var sex veckor tidigare, den 21 augusti under färd Stockholm–Karlstad samt den 22 augusti Karlstad–Göteborg. Därefter lämnade skeppet Sverige, var beskedet.

Försvarets dåvarande ufoansvarige, Sture Wickerts på FOA, var måttligt intresserad av händelsen. På UFO-Sveriges direkta förfrågan om inte luftförsvaret ska övervaka svenskt luftrum blev Sture Wickerts svar något överraskande: ”Nej.”

En som blev verkligt upprörd över försvarsmyndigheternas nonchalanta syn på den här mystiska överflygningen var förre polischefen Björn Fagrell – ett av huvudvittnena, som i dag är borta.

– Om folk som rapporterar liknande ting ständigt bemöts så här slutar polis och allmänhet snart att anmäla oidentifierade luftfenomen. Och så mycket vill jag ha sagt – inget konventionellt flygplan kan ha flugit på detta vis som skedde över Hällefors den där kvällen.

När vi återvände till Hällefors för inspelningen av dokumentärserien var det med förhoppningen att kunna komma svaret ett steg närmare.

Och så blev det också.

När vi hade filmat Marina Nilsdotter Werdin och AnneLie Eriksson Lindén både på observationsplatsen och i trädgården bakom Grythyttans gästgivargård kom Marina fram till mig för att berätta en sak som hon inte sagt inför kameran:

–      För några dagar sedan, när jag berättade för en kompis att jag skulle bli intervjuad, säger han att han och en kamrat till honom hade varit ute och åkt vid Stadra, ungefär två mil härifrån, och han var tvungen att stanna för att göra sina behov vid ett sandtag. Det var samma dag som vi såg föremålet.

–      När han kommer fram till sandtaget ser han en stor, svart zeppelinare som flyger över där.

Ska vi tro kamraten befann sig alltså ett luftskepp söder om Hällefors samma dag som många i samhället skulle se ett avlångt föremål röra sig över himlen.

Och kanske finns det ytterligare ett vittne som styrker att det verkligen var ett luftskepp, nämligen polismannen Dan Hagsten som såg föremålet vid två tillfällen när han var ute med sin hund den 15 oktober 1981. När jag pratade med Dan Hagsten i februari 2019 berättade han vad han hade varit med om så här:

– Jag var ute och gick med hunden längs Basvägen som är den sista gatan mot skogen i Hällefors och hunden gick lös. Så hörde jag något som kom bakom mig, det brummande som från en lastbil eller en maskin. När jag vände mig om fick jag se något i ögonvrån, något som rörde sig över skogen. Det hade fyra, fem gluggar som lyste och en grön och röd lanterna på var sin sida. Sedan brummade det förbi mig och försvann nästan rakt väster ut.

– Sedan gick jag ungefär 400 meter, fram till riksväg 63 som är den stora genomfarten genom Hällefors, då kom det här föremålet tillbaka längs samma bana. Då såg jag det tydligare och även bakifrån där det hade något som liknade en gulorange lysande sol och motorn verkade varva lite högre innan det försvann över Svartälven och bakom skogen. Det gick väldigt lågt och verkade ha gjort en mindre runda över samhället. Till slut hör jag hur det viker av rakt söder ut.

Inte heller Dan Hagsten kunde se några konturer av föremålet.

Och Dan Hagsten hade liksom alla andra svårt att se exakt hur föremålet såg ut.

– Det gick inte att se om det hade vingar eller så. Det var för mörkt. Men det var motordrivet, det lät som en lastbilsmotor.

När Dan Hagsten senare träffade sina kollegor på polisstationen förstod han vilken uppståndelse det blivit och att många sett samma föremål som han själv. Eftersom även två av kollegorna hade gjort iakttagelser blev de tillsagda att skriva var sin redogörelse.

–      Våra uppgifter var ganska samstämmiga, konstaterar Dan Hagsten som i sin promemoria skrivit ”uppgifterna saknas, ev utomjordisk”.

Just då hade ingen något svar på vad det var för märklig farkost som tagit sig en, kanske två, svängar över Hällefors samhälle.

I juli 2023 satt Dan Hagsten framför Felix Herngrens kameror och nu hade han också något annat att berätta:

–      För ett par år sedan var jag till Bodensee och där fick jag syn på en zeppelinare, en reklamhistoria, över sjön. Det var första gången jag såg en zeppelinare. Senare samma dag sitter jag i en körsbärslund och det här ljudet komma glidande så jag vänder mig om och tittar och då hör jag zeppelinaren, det hade jag inte gjort förut. Och då sa jag till min sambo, ”det här är det jag såg hemma i Hällefors”. Det var exakt samma ljud, ett sävligt brummande.

För Dan Hagsten är fallet avslutat. Inte bara var ljudet identiskt, det långsamma sätt som zeppelinaren i Tyskland rörde sig stämde helt överens med hur föremålet över Hällefors hade rört sig 40 år tidigare.

Så var det verkligen en zeppelinare? Tanken hade slagit mig långt tidigare i samband med en annan ufoundersökning angående en observation i Halland 2004. Då kom jag i kontakt med Ulf Fröjdendahl som flugit luftskepp under flera år. Om någon kunde veta vad det var som hade flugit över Hällefors den där sena kvällen 1981 så var det han.

När vi kommit hem från inspelningen i Hällefors knackade jag på hemma hos Ulf som numera bor bara några kvarter från mig och min familj. Och svaret kom snabbt:

–      Jag vet till hundra procent vem som orsakade den där observationen. Det fanns bara två luftskepp i Sverige vid den tiden och det som flögs över Hällefors flögs av en kollega till mig.

Men trots flera mejl till mannen, som i dag bor utomlands, har mannen inte svarat. Genom sin son låter han meddela att han flög på den tiden men inte kan minnas om det var han som orsakade observationen.

Gåtan verkar trots allt vara löst. Det som flög över Hällefors var ett luftskepp.