Så gjorde vi obduktionsfilmen

I det dåligt upplysta rummet syns några människor i vita rockar böjda över ett lik. Den döde är delvis täckt av ett skynke men ansiktet syns tydligt. De stora, mörka ögonen och det grå skinnet är inte en människas. Den så kallade tältfilmen har visats på tv i flera länder. Nu har den fått sin förklaring.

Förfalskade bilder och filmer tillhör vanligheterna i UFO-sammanhang. Det var därför inte konstigt att den mycket omstridda "obduktionsfilmen från Roswell" som UFO-Aktuellt tidigare har berättat om (UFO-Aktuellt 3/95), snabbt kom att ifrågasättas.

Att det har funnits en liknande film på samma tema är kanske mindre känt. Den filmen har gått under namnet "tältfilmen" eftersom den påstods ha tagits i ett tält i närheten av platsen för kraschen. De båda filmerna har en gemensam nämnare, videoproducenten Ray Santilli i London. Det är genom honom som de har fått spridning och sålts över hela världen.

I början av 1999 fick den ena av filmerna sin förklaring. I mitten av januari avslöjades hela historien när videoproducenten Keith Bateman trädde fram i den ansedda engelska tidningen Mail on Sunday. Keith Bateman är delägare i ett produktionsbolag, AK Music, tillsammans med kollegan Andy Price-Watts. Bolaget gör bland annat musikvideor. I artikeln avslöjar han hur han och hans kollega gått tillväga när de spelade in filmen.

Det är viktigt att påpeka att avslöjandet inte gäller den mera kända "obduktionsfilm" som visades i svensk tv hösten 1995. Här till höger syns bilder ur de olika filmerna. De undersökningar som hittills har gjorts av den filmen visar dock att den med största sannolikhet är en förfalskning. Batemans avslöjande kastar ytterligare skuggor över den och allt mer tyder nu på att Ray Santilli inte har berättat sanningen om sin egen roll.

Ray Santilli har påstått att båda filmerna togs av samme mystiske kameraman. En man som han aldrig avslöjat namnet på men som han säger sig ha träffat i USA när han skulle köpa en tidig inspelning med Elvis Presley.

Historien började när Santilli sommaren 1994 tog kontakt med Price-Watts och Bateman. De tre kände varandra sedan tidigare då Santilli hade köpt några av deras tidigare produktioner. Nu berättade Santilli att han hade kommit över en film som kunde innehålla en del intressanta scener men att den inte var av bästa kvalitet. Kunde Bateman och Price-Watts göra något för att förbättra den?

- Ray Santilli gav oss en videokopia som hade kopierats över från NTSC till PAL. Jag antar att den kom ifrån en film från början. Han undrade om det var möjligt att plocka ut några användbara bilder ur den, berättar Keith Bateman för UFO-Sverige.

Men filmen var mycket dålig, nästan blank enligt Keith Bateman. Det fanns ingen möjlighet att få fram några bilder ur den.

- Strax efter fick vi höra att Ray Santilli var på jakt efter filmer på utomjordingar och när vi råkade hitta en bok om Roswell-incidenten var det bara att låna historien därifrån. Tefatet kraschade, besättningen omkom och togs till en lada där kropparna obducerades redan samma dag. Det var den historien som vi försökte återskapa genom "tältfilmen". Keith Bateman berättar hur Andy Price-Watts genom en bekant hittade en lada i byn Ridgemont i Bedfordshire. Ladan passade perfekt för inspelningen. Någon gång på sommaren 1994 började de två förbereda filmen.

- Frågan var vad vi skulle använda som lik, berättar Keith Bateman. Först försökte vi hitta en passande skyltdocka men det gick inte. När vi hörde oss för hos Elstree Studios om inte de kunde göra en utomjording fick vi veta att det skulle kosta 25.000 pund!

Till slut bestämde de sig för att tillverka varelsen på egen hand. Ljudteknikern Elliot Willis gjorde om en gammal perukhållare och tillsammans med den lokale slaktaren Roger Baker spelade han sedan rollen som obducent. Andy Price-Watts 12-årige son fick spela utomjording med sitt huvud ersatt av perukhållaren.

- När vi filmade som bäst kom bonden in för att titta på. Eftersom vi hade läst att president Truman varit inblandad i Roswellhändelsen så bad vi honom att vara med i filmen, berättar Keith Bateman.

- Största problemet var ljussättningen eftersom vi filmade på natten. Det gällde ju att få scenen trovärdig. Men i huvudsak gick det bra och vi tog scenen i en tagning.

- När filmningen var klar körde vi videon i en dator för att få fram kornen och reporna. Vi redigerade ned den till sex minuter och gav den till Ray Santilli.

- Men Santilli tyckte att det saknades någon form av officiell märkning så vi tog tillbaka filmen och lade på några hemligstämplar på slutet: "Restricted Access. AO1 Classification. Subject 1 of 2. July 30th 1947". Sedan skickade vi den tillbaka den igen.

Men Santilli var fortfarande inte nöjd. Filmen var för oskarp och dög inte, menade han. Men i början av 1995 hände något märkligt. Under ett tv-framträdande nämnde Santillis vän, den före detta sångaren i Troggs och UFO-entusiasten Reg Presley filmen. Plötsligt fick tältfilmen ett eget liv - med viss hjälp av Ray Santilli.

En tid efter Reg Presleys framträdande började kopior dyka upp hos olika filmbolag. Inte vid något tillfälle klargjordes det att filmen var en ren bluff.

Blev du överraskad över att filmen togs på allvar?

- Jag blev oerhört förvånad. Det var nästan overkligt när tv och radio började ta upp filmen som om den vore äkta, säger Keith Bateman. På BBC spekulerade man om att filmen möjligen kunde härstamma från ett spanskt program från 1950-talet. "Du kommer att åka in för det här", sa min fru!

Hur kom det sig att filmen fick en sådan spridning? Fanns det någon annan än Ray Santilli som hade tillgång till den?

- Nej. Förutom vi själva så var det ingen annan än Santilli som hade en kopia. När filmen plötsligt började dyka upp på tv och i olika tidskrifter så blev vi ganska upprörda.

- Sommaren 1995 var jag och Andy på väg att ge ut filmen på en video kallad "Penetrating The Web 2" som producerades av Bruce Barlow. Vi hade till och med en tv-tid där vi skulle berätta om den. När Santilli fick höra det blev han inte glad. Han erbjöd han oss en summa pengar för att vänta med offentliggörandet i tio veckor. Under tiden släppte han sin egen obduktionsfilm på video och till tv-kanaler över hela världen.

Varför valde du att tiga så här länge?

- Jag tyckte att det hela var ganska lustigt och med tiden blev det allt svårare att försöka lägga saker till rätta. Men nu när vi har berättat allt är det fortfarande många UFO-undersökare som vägrar att tro på oss. De vill helt enkelt inte att det ska vara en bluff.

I brev och telefonsamtal har han uppmanats att "säga sanningen". Att filmen är en förfalskning är det inte alla som gillar.

- Det blev inte bättre av att bilderna i Mail on Sunday var i färg. "Originalet", det som folk hade sett, var ju i svartvitt. Men vi hade ju filmat i färg från början innan allt gjordes om för att passa vårt syfte.

Nu finns det ju två olika obduktionsfilmer. Dels den som du har varit med och gjort och dels den mera kända där man ser en varelse med sex tår och sex fingrar som blir uppskuren framför kameran. Vad är din åsikt om denna film?

- Jag vill inte gärna kommentera den. Det är en annan historia.

Skulle ni ha kunnat göra en sådan film?

- Absolut. Det skulle inte vara svårt även om det skulle kosta lite mer pengar.

För närvarande arbetar Keith Bateman med att göra karaokevideor och animationer för tv. Från Ray Santilli har han inte hört ett ord sedan artikeln i Mail on Sunday.

Källor: Artikeln bygger på intervjuer med Keith Bateman den 2/2 och 19/2 -99 och en artikel i Mail on Sunday 17/1 -99.