Satelliter ser ufo från rymden

I aprilnumret för 1994 ställer den amerikanska tidskriften Mufon UFO Journal frågan om huruvida USA:s satellitövervakningssystem, the Defense Support Program (DSP), har upptäckt oidentifierade objekt runt jorden.

Enligt artikelförfattaren Ronald S Regehr, som jobbat i 25 år med utvecklingen av DSP, är det så. Det amerikanska flygvapnet, som kontrollerar satelliterna, betecknar dock inte de okända föremålen som UFO utan som "valid IR sources". Det tycks inte finnas någon skillnad mellan dessa båda begrepp, men kanske väljer man en annan beteckning för att avleda uppmärksamheten från det mytinfekterade ordet UFO.

Nu är DSP inte till för att spåra UFO utan för att hålla koll på interkontinentala ballistiska missiler. Försvarssystemet visade sig till exempel vara mycket effektivt vidoperation "Desert Storm" under kriget mellan Irak-Kuwait, när man lyckades spåra samtliga de irakiska Scud-missiler som avfyrades. Jämför man en interkontinental missil med Scud-missilen utgör den sistnämnda ett så kallat lågintensitetsmål, vilket stöder antagandet att DSP mycket väl skulle kunna upptäcka UFO.

Ufologen Lee Graham beslöt att ta reda på om just DSP eller någon annan federal avdelnings satelliter hade lyckats spåra ett UFO. Efter cirka 200 skrivelser med hänvisning till offentlighetsprincipen hade han fått fram information som delvis var UFO-relaterad. De okända föremål som spårats hade fått beteckningar som "Slow Walker", "Fast Walker" och "Unidentified Object". Vad termerna egentligen står för är trots intensiva efterforskningar fortfarande lite oklart. Rör det sig om asteroider, rymdskrot eller UFO, tro?

En artikel i februarinumret 1994 av Sky & Telescope tar också upp problemet med hur DSP:s observationer ska tolkas. Här hävdas det att DSP spårat minst åtta "troliga meteoriter" om året, men att det endast skulle vara en fjärdedel av det totala antalet verkliga händelser. Joseph Stefula, före detta avdelningsdirektör för den amerikanska UFO-organisationen MUFON i New Jersey, menar att "Fast Walker" är rymdobjekt på väg in mot jorden och att tre eller fyra sådana händelser inträffar varje månad. Han an ser också att man inte vill slösa bort pengar på att finna en lösning på vad de odefinierade föremålen egentligen är eftersom de inte utgör något direkt hot.

Ronald Regehr nämner också en annan person som är involverad i undersökningarna. Det är Ed Dames och hans medhjälpare vid PSI-TECH. De har bland annat mottagit en sammanställning från flygvapnets rymdkommando, i vilket Dames kunde utläsa att DSP verkligen hade spårat UFO. Inte bara en gång, utan flera. Två DSP-satelliter lyckades den 1 oktober 1990 registrera ett exploderande ljusfenomen över västra Stilla havet. Analyser som gjordes vid ett laboratorium i Albuquerque, New Mexico, visade att "eldbollen" ut löste en energi jämförbar med 500 ton högexplosiva ämnen. Något sådant skulle enligt laboratorieforskarna kunna orsakas av en 20.000 tons meteor.

Anledningen till att USA eller någon annan stat skulle ha intresse av att upptäcka UFO torde vara att objekten helt enkelt kan förväxlas med riktiga hot och rent av utlösa ett kärnvapenkrig. Regehr tar upp ett fall då en serie falska alarm antydde ett anfall av inkommande bombplan från Sovjet. Kärnvapenbestyckade B 52-or stod startberedda när objekten plötsligt försvann. "Inkräktarna" förklarades senare som radarreflektioner från månen.

På grund av liknande händelser tror artikelförfattaren i Mufon UFO Journal att stormakter har gjort grundliga studier av UFO-fenomen just för att kunna finna en rimlig förklaring på de oförklarade fenomen som, utan någon inkräktande fiende, skulle kunna utlösa ett kärnvapenkrig. I juniutgåvan av Sky & Telescope 1994 berättas det att man den första februari 1994 uppmätte den starkast lysande meteoren på 19 år. Uppgiften hemligstämplades men avhemligades senare och släpptes i mars förra året.

Klockan var 22 .38 GMT då meteoren blossaade upp och for över himlen öv er ön Kusaie nordost om Papaua Nya Guinea. Rörelseenergin som uppmättes motsvarar den bomb som jämnade Hiroshima med marken. Meteoren exploderade cirka 20 kilometer ovanför markytan och efterlämnade en rökslinga som var synlig i en timma. Två fiskare observerade händelsen. I rymden ovanför kunde sex satelliter spåra föremålet.

Uppskattningar på hur stort detta block från rymden kan ha varit gör gällande att den tycktes ha haft en storlek av sju meter i diameter, hastighet 15 kilometer i sekunden. Slutsatsen måste här bli att satelliter kan spåra och upptäcka liknande föremål. Spacewatch-teleskopet i Arizona har under de senaste åren spårat ett antal stora objekt som kommit i jordens närhet.

David L Rabinowitch, som arbetat med Spacewatch, är dock förvånad över att inte fler händelser av det här slaget rapport eras. Varje månad borde meteorer med en sprängkraft av en 20 kilotons atombomb registreras, men gör det alltså inte. I själva verket finns endast ett fåtal rapporter under det senaste årtiondet. Sammanlagt har 136 registreringar gjorts av atmosfäriska explosioner sedan 1975.

Exakt hur registreringen av explosionerna har gjorts sägs inte i detalj. Sky & Telescopes artikelförfattare J Kelly Beatty hävdar att en hel del atmosfäriska explosioner inte rapporteras trots att satelliterna registrerar dem. De explosioner som förefaller vara naturliga eller inte utgör något hot ignoreras.

Källor:

Mufon UFO Journal, april 1994, sid 6†9 och 18, Sky & Telescope, february, june 1994.