Mänsklig perception – En ofrånkomlig faktor
Johan GustavssonMänskliga tolkningar och vittnespsykologi är något som är oundvikligt att stöta på inom ufologin. I regel så kommer de personer som arbetar med att undersöka rapporter i kontakt med de här delarna redan i ett tidigt läge. Men hur förhåller sig egentligen aktivt engagerade inom ämnet till de här aspekterna?
Svaret är att många av dessa idag har en i viss mån felaktig uppfattning om den mänskliga perceptionen och det gäller i synnerhet gentemot vissa särskilda yrkesmän och yrkesgrupper. Många undersökare har nämligen fått för sig att exempelvis piloter, poliser och astronomer är betydligt mer felfria i sina tolkningar av luftburna fenomen och att sådana yrkesutövare helt enkelt är bättre observatörer än vad gemene man är.
Det är i praktiken en helt felaktig uppfattning och beror i själva verket endast på bristfälliga kunskaper inom ämnet. För det är nämligen så att i motsats till vad många alltså tror så är inte heller de här yrkesgrupperna felfria observatörer. Med bakgrund av att det idag finns mängder av inrapporterade observationer utförda av de här yrkesgrupperna så är det på sin plats att bringa klarhet i folks felaktiga uppfattning om dessa observatörer.
För att ta ett exempel så listar Gary Heseltine just sådana vittnesmål som ett av det starkaste bevisen för ett genuint UFO fenomens existens. Heseltine är skapare av databasen PRUFOS där han sammanställt hundratals rapporter över observationer gjorda av poliser i och ur tjänst i Storbritannien. Så låt oss då kika på ett exempel av en observation gjord av två polismän här i Sverige. Sent på hösten 1980 är två polismän ute på rutin patrullering längs länsväg 711 vid Svedjan 19 km öster om Bräcke i Jämtland. Just efter att poliserna kommit ut ur en kurva så skriker den ena av dem att dem ska stanna bilen.
Båda poliserna observerar sedan ett föremål i luften som av den ena polismannen beskrivs som en kupolformad farkost som han även kan se in i. Inuti kupolen kan han se två varelser som arbetar med någon form av instrumentpanel. Så långt så ser det ut som en ganska intressant observation med två högst trovärdiga vittnen. Men när man sedan ser till redogörelsen från den här polismannens kollega så tar historien en annan vändning. Kollegan uppgav nämligen att han endast såg en stark ljuspunkt på himlen som var mycket ljusstarkare än en vanlig stjärna. Tyvärr så är rapporten odaterad vilket gjort det svårt att kontrollera stjärnhimlen över området vid tiden men om observationen gjordes i september 1980 som huvudvittnet i fallet uppskattat så skulle den ljusstarka stjärnan Arcturus kunna stämma med observationen. Det väsentliga här är dock inte exakt vilken förklaring det ljusstarka föremålet hade utan hur de två vittnesmålen skiljer sig åt. Vi kan se att de två polismännen iakttagit vad som sannolikt är samma föremål men uppfattat dessa helt olika. Ser vi till det ena av vittnesmålen så tyder även detta på att rapporten har en tämligen ordinär förklaring i form av en ljusstark stjärna eller planet. Men i vilket fall som helst så kan vi se att minst en av poliserna tycks ha gjort en grovt felaktig tolkning av föremålet.
Men innebär det då att den av poliserna som gjort en felaktig tolkning har tappat förståndet och inte längre är lämplig att arbeta som polis. Nej det innebär helt enkelt att även polismän kan göra subjektiva misstolkningar på precis samma sätt som alla andra. Ytterligare ett tydligt exempel hittar vi under en av Air Canadas flygningar mellan Toronto och Zürich i januari 2011. Flygplanet befann sig över Atlanten när en av piloterna just satt till rätta på nytt efter en kortare tupplur (något som piloterna i långa flygningar är tillåtna att göra). Piloten blir upplyst av sin kollega om att ett transportflyg är på väg i deras riktning. Kort därefter så får piloten se ett starkt ljussken i mötande riktning och inleder omgående en undanmanöver för att undvika kollision med vad han tror är det transportflyg som han just blivit upplyst om.
Piloten dyker ca 130 meter vilket resulterar i att 14 passagerare och två ur besättningen skadas. I efterhand så visar det sig dock att det transportflyg som piloten försökte undvika kollision med i själva verket befann sig ca 300 meter under Air Canada flighten och vad piloten i själva verket väjde för var inget annat än planeten Venus. Vi kan alltså tydligt se att även de här yrkesgrupperna har sina felmarginaler när det gäller tolkningar av luftburna fenomen. Den mänskliga perceptions processen är helt enkelt en ofrånkomlig faktor som har en bestående felmarginal oavsett vilken yrkesroll eller utbildning observatören i fråga har. När det mänskliga ögat tar emot en signal från ett yttre stimuli så skickas den vidare till det centrala nervsystemet i hjärnan för bearbetning.
Där ska signalen omvandlas till användbar information och under den här processen så letar helt enkelt hjärnan efter en lämplig referens som den kan använda för att tolka signalen. Denna referens kan vara allt från ett inslag i en händelse som inträffade dagen innan till något som man såg på tv för tio år sedan och som sedan har lagrats i hjärnan.
I de flesta fall så ger hjärnan givetvis en helt korrekt tolkning av signalen och den personliga uppfattningen av vad man har sett överensstämmer då med den yttre verkligheten. Men i vissa fall så blir informationen som hjärnan sänder ut inte lika korrekt. Det kan exempelvis vara så att när ett yttre stimuli av ett luftburet föremål/fenomen ska tolkas så finner hjärnan en gammal referens från när personen såg på en science fiction film för tio år sedan. Där lagrades en minnesbild av ett flygande tefat och det får helt enkelt duga som lämplig tolkning av det personen har sett. Den här processen fungerar likadant förr alla människor oavsett om man arbetar som pilot, polis eller postsorterare.
Givetvis så har alla människor olika referensramar vilket kan påverka sannolikheten för att en subjektiv misstolkning ska ske. Men någon felfri process är det kort och gott ingen människa som besitter vilket innebär att samtliga observationer bör behandlas med en avvaktande försiktighet av dem som undersöker inrapporteringar av luftburna föremål och fenomen.