Jämtländsk ljusshow var åska

När Görel Andersson i Döviken tittade ut genom fönstret trodde hon att atomkriget hade kommit. Stora ljusexplosioner lyste upp den stjärnklara himlen. Tio sekunders mörker följt av en ljudlös ljusblixt. Inne i blixtarna rörde sig mörka klot och pelare. Timme efter timme fortsatte skådespelet.

 Lördagskvällen den 16 augusti 1997 blev orolig för många jämtlänningar. SOS-centralen i Östersund blev nedringd av människor som fruktade en större skogsbrand. Såväl Brunflo som Hammarstrands deltidsbrandkårer ryckte ut strax efter 22.00 men utan att hitta någon brandhärd. Räddningsledaren i Hammarstrand letade i en timme längs olika skogsvägar innan han slutligen gav upp.

I Kövra i södra delen av Storsjön kunde Bosse Eriksson och hans grannar se hur ett ovalt moln bjöd på en ljusshow. Ett gråvitt flera hundra meter stort moln hängde på himlen i söder. Inne i det exploderade kaskader av ljus.

- Det var som ett lysrör som inte vill tända riktigt. Vi stod och tittade på det i säkert 20 minuter och då hade min granne redan stått där i en halvtimma.

Det var fantastiskt, berättar Bosse Eriksson.
Men de gåtfulla och ljudlösa explosionerna har sin förklaring. SMHI:s meteorologer på Midlanda flygplats i Sundsvall kunde själva på sina instrument följa åskvädrets rörelser över Mellansverige. Vid midnatt kunde de se det med egna ögon.

- Åskfronten bildades över Härjedalen och rörde sig sedan söder om Östersund mot Söderhamn, ner över Stockholms skärgård och mot Gotska sandön där det bafnn sig på söndagseftermiddagen, berättar meteorologen Jan-Olof Ringman.

- Det folk har sett är så kallade kornblixtar, alltså ett åskväder på stort avstånd. Då kan det hända att himlen är stjärnklar men att man ser åskan ändå.