Australiens Min Min-ljus kan ha fått sin förklaring

Min Min-ljusen lockar stora skaror turister ut till den australiska ödemarken. Märkliga ljus som hänger över horisonten och som hittills undgått alla förklaringsförsök. Men kanske är en australisk forskare nu hemligheten på spåren.

 Det är i en artikel i marsnumret 2003 av den vetenskapliga tidskriften "Clinical and experimental optometry" som den australiske professorn Jack Pettigrew gör gällande att han nu har löst mysteriet med de mystiska ljus som under årtionden har förbryllat folk i ett område i West Queensland, Australien. Ljusen har under långa tider både skrämt och förbryllat ortsbefolkningen. Gamla skrönor berättar om att ljusen skulle vara de dödas själar som av någon anledning dröjt sig kvar på jorden. Även förklaringar som inkluderar utomjordiskt ursprung har framförts. Något mer jordnära förklaringar har också givits som till exempel fåglar som ätit självlysande grönsaker, harar med eldflugor i pälsen eller sumpgas som börjat lysa. Ljusen som allmänt går under beteckningen Min Min-ljusen kan bara ses efter mörkrets inbrott och då i horisonthöjd. Vanligast är att de rapporteras under den australiska vintern. Ljusen kan vara i olika färger när de ses sakta dansa fram och ibland splittras upp. En gåta. Tills nu då, om man får tro Jack Pettigrew.

Med egna ögon
Bakgrunden är att Pettigrew vid två olika tillfällen själv observerat de mystiska ljusen. Vid det första tillfället trodde han att ljuset kom från planeten Venus. Men när han såg hur ljuset dansade vid horisonten innan det blev stående helt stilla på himlen för att snabbt försvinna i tomma intet förstod han att förklaringen måste vara någon annan. När Pettigrew såg ljuset för andra gången befann han sig i en bil tillsammans med några kollegor från University of Queensland. Det ljus han då fick se liknade först ögonen på ett djur men snart såg alla i bilen hur ljuset hängde kvar i luften också efter det att man hade bländat ner. Senare visade det sig att en annan bil samtidigt hade befunnit sig ett antal kilometer längre bort och kört i riktning mot forskarna. Detta visade sig vara en av de ledtrådar Pettigrew behövde för att senare kunna lösa mysteriet. En annan ledtråd kom efter att han började studera gamla rapporter om fenomenet. Av dem framgick att fenomenet tycktes vara knutet till vissa platser med viss typ av terräng. Ytterligare en ledtråd som kom fram var att en viss vädertyp tycktes höra ihop med observationerna. Pettigrew bestämde sig nu för att göra ett experiment och sätta upp de förutsättningar som han ansåg behövde föreligga. Han behövde bland annat en varm dag åtföljd av en kall natt. Detta för att ge förutsättningar för bildandet av ett inversionsskikt av kall luft närmast marken följt av ett varmare luftlager ovanpå. När dom rätta omständigheterna infann sig begav han sig tillsammans med några kollegor ut till en plats där sex vittnen tidigare hade observerat ljusen. Den australiske forskaren hade en idé om att en så kallad tunneleffekt skulle kunna skapa fenomenet genom att ljuset i det kalla skiktet skulle brytas tillbaka i gränskiktet till den varmare luften på samma sätt som ljuset stannar kvar inuti en fiberoptisk kabel. Löpte luftlagren över en kulle skulle ljus som riktades mot kullen böjas över kullen och kunna ses av en observatör på andra sidan trots att själva kullen låg i vägen och egentligen skulle ha skymt sikten. Observatören skulle dessutom se hur ljuset befann sig en bit upp i luften. Pettigrew körde nu sin bil uppför en kulle medan hans kolleger hade ställt upp sig 20 kilometer därifrån. Och mycket riktigt, ett suddigt ljus uppenbarade sig plötsligt i luften i den riktning där Pettigrews bil befann sig. Experimenet blev lyckat, illusionen uppstod och Pettigrew anser sig nu ha löst gåtan.

Detaljerad rapport
I sin detaljerade rapport konstaterar Pettigrew att ljusen ofta rapporteras som "suddiga" men att deras ljusstyrka kan variera kraftigt. Ibland kan de upptäcktas endast med viss svårighet medan de andra gånger lyser starkt i olika färger. Ljusen kan dela på sig och verkar ha ett eget liv vilket skrämmer många människor. Observationerna görs oftast över ett vidsträckt slättlandskap, Channel Country, med milsvid sikt men liknande rapporter finns från hela Australien, konstaterar Pettigrew. John Pettigrews egna undersökningar visade att ljus från bilar kunde böjas av och ses över ett avstånd av 300 kilometer! Ett faktum som överraskade forskaren. I rapporten konstaterar Pettigrew att ljusen från en bil inte kan ses över så stora avstånd. Ljusen mattas av för att till sist helt blekna bort. I normala fall, vill säga. "Förklaringen står att finna i Fata Morgana-fenomenet eller en omvänd hägring", skriver Pettigrew. Medan en vanlig hägring uppstår när ljus reflekteras i ett varmt luftlager nära marken, som när man ser den blå himlen reflekteras över en het asfaltsväg, så uppstår Fata Morgana-fenomet när ljus reflekteras i ett kallt luftlager nära marken som kommer att leda ljusstrålen över horisonten. På detta sätt kan en ljusstråle inte bara ledas långa sträckor utan också förstärkas.

Andra liknande ljus
Tidiga observationer av Min Min-ljuset kan ha sin förklaring i eldar, ljusstarka planeter och stjärnor, skriver Pettigrew men det är först sedan bilstrålkastarna kom som rapporterna har blivit riktigt vanliga. Flera andra liknande fenomen runt jorden, som till exempel de kända Marfa-ljusen i Texas, har sannolikt sin lösning i samma fysikaliska princip, anser professor Pettigrew. Att Marfa-ljusen skulle ha en jordnära förklaring håller också ufologen och författaren Dennis Stacy med om. I sin bok "The Marfa Lights � A Viewers Guide" skriver Stacy att ljusen är en optisk effekt skapad av bilar som med tända ljus kör upp för en backe. Samma effekt som i Australien alltså. Men att presentera naturvetenskapliga förklaringar till ufo-fenomen tas inte alltid emot med öppna armar. På samma sätt som staden Roswell i New Mexico byggt upp sin image och en viktig del av sin turistindustri på påståendet att ett utomjordiskt rymdskepp skulle ha störtat i öknen utanför staden så har staden Boulia med sina 300 invånare tagit Min Min-ljusen till sig och gjort dem till sitt enda dragplåster för turister.

-Jag har redan bett de som jobbar vid Min Min Encounter Center om ursäkt för min teori, säger Pettigrew till dagstidningen Sydney Morning Herald. Kelvin Tytherleigh vid centret är dock inte orolig.

-Det är många som har förklarat ljusen genom åren, säger han luttrat. Vi inbjuder varje vetenskapsman i hela Australien att komma hit och titta själva.