Satelliter 

Det finns idag mängder av satelliter som rör sig i omloppsbana runt jorden och många av dessa går att se med blotta ögat. Satelliter liknar då en vanlig stjärna som vandrar över natthimlen och i många fall kan även se att dom sänker sig ned mot horisonten.

Satelliter kan även försvinna genom att tona bort något som kan ske på högre altituder och beror på att satelliten då går in i jordskuggan. Många satelliter roterar även runt sin egen axel och kan då se ut att lysa upp i ett betydligt starkare sken under några tiotal sekunder för att sedan tona ned igen och en del satelliter kan då även se ut att blinka eller pulsera. En särskild form av satelliter kallas för iridium-satelliter och ger upphov till så kallade iridiumblixtar. När iridium-satelliten hamnar i en perfekt vinkel i förhållande till observatörens position så kan den se ut att lysa upp i ett mycket starkt sken i några sekunder för att sedan tona ned igen och försvinna. Mer information om dessa satelliter finns längre ner i denna artikel.

Vanligtvis så lyser satelliter i ett vitt sken men även en röd nyans kan förekomma. Satelliterna lyser däremot inte av egen kraft utan enda anledningen till att dom är synliga från markplan är att dom reflekterar solljuset.

Vanliga illusioner som kan uppstå när man iakttar en satellit är den tidigare nämnda autokinetiska effekten som kan ge upphov till att satelliten ser ut att göra en sicksack-rörelse eller att den rör sig med en något ryckig och oregelbunden rörelse. En annan vanlig illusion är att satelliten ser ut att stå stilla under en kort stund och sedan börjar röra på sig igen. När en satellit går in i jordskuggan eller försvinner bakom ett moln så kan även illusionen om att satelliten ser ut att accelerera bort i väldigt hög hastighet uppstå men det är alltså ingen verklig rörelse utan härrör likväl från en illusion i ögat.

Under vissa perioder så går det även att se den internationella rymdstationen ISS med blotta ögat från Sverige. Den ses då som en starkt lysande punkt som rör sig från väst till öst på relativt låg altitud i söder. Vanligtvis så går det att se rymdstationen i en eller ett par minuter innan den sjunker mot horisonten och tonar bort. 

Filmen nedan visar hur den internationella rymdstationen ser ut när den rör sig över himlen från Stockholm.

Satelliters karakteristika

• Stjärnliknande objekt som vandrar över natthimlen

• Relativt långsam rörelse men något snabbare än ett flygplan

• Kan observeras under flera minuters tid (uppemot 15 minuter från horisont till horisont)

Här nedan en simulering av hur en satellitpassage kan te sig.

Iridiumsatelliter

Mellan 1997 och 2002 sköts över 90 så kallade iridium-satelliter för avancerad telekommunikation upp från olika rymdbaser. Dessa placerades i omloppsbanor jämnt fördelade över jordytan. Klicka på länken nedan för att se en film av ett flertal iridium-satelliter.

Av denna första generation iridium-satelliter finns nästan inga kvar i omloppsbana idag. Sedan 2017 håller de på att ersättas av en ny generation satelliter, kallad Iridium NEXT.

Satelliterna passerar Sverige på en höjd av 790 kilometer. Den första generationen av iridium-satelliterna liknar trekantiga pilar med spetsen riktad mot jordens centrum. Och det är när solen lyser mot satellitens tre huvudantenner, som är täckta med en cirka 190x85 centimeter stor silverbelagd teflonyta, som vi kan se den från marken. Reflexen blir mycket stark och kan överträffa samtliga stjärnor och planeter. Magnituden ligger när den är som starkast på omkring -8, att jämföra med fullmånens -12. "Blixten" från satelliten varar i omkring tio sekunder men kan också ses upp till den dubbla tiden.

Den andra generationen av iridium-satelliterna har ett annat fysiskt utseende, vilket gör att reflexen från satelliten blir mycket svagare och någon tydlig "blixt" från dessa satelliter förekommer inte längre. Idag är det därför mycket sällsynt med så kallade iridiumblixtar.