Meteorer

Varje dygn träffas jordens atmosfär av en stor mängd grus och stoftpartiklar. Dessa kallas meteorer eller i dagligt tal "stjärnfall". Genom sin friktion mot luftmolekylerna upphettas meteorstenarna och förgasas.* Under förbränningen ger de upphov till vitlysande streck på himlavalvet. En typisk meteorsten tränger in i jordens atmosfär med en hastighet av 70 000-250 000 km/h. Spåret blir lysande ca 120 km över jordytan och upphör att lysa efter ett par sekunder, oftast på 70 - 80 kilometers höjd. 

* Bör faktakontrolleras

Meteorstenar av större dimensioner än en knytnäve kan nå ned till jordytan utan att helt förgasas men det är jämförelsevis sällsynt. De delar av en meteor som ibland når jordytan kallas meteoriter. Större stenar ger upphov till ljusstarka meteorer och kallas då för bolider. En bolid kan bli mycket ljusstark och har vid flera kända tillfällen blivit så pass stark att den kastat ljus ned på markplan och lyst upp omgivningen. Vanligtvis men inte nödvändigtvis så ser man en svans bakom en meteor/bolid men i vissa fall så kan även svansen saknas vilket kan bero dels på vilken vinkel man ser meteoren ur samt vilket skede i inträdet i jordatmosfären den befinner sig i. Det är inte helt ovanligt att meteorer och bolider kan uppträda i alla möjliga nyanser även om de vanligtvis beskrivs som ett vitt eller gul/vitt sken. Även meteorer och bolider som ger ifrån sig ett grönt sken är relativt vanliga vilket dels kan bero på en illusion i ögat men de kan även lysa i ett verkligt grönt sken beroende på vilka metaller som rymdstenen består av. 

Varje år träffas jorden av flera så kallade meteorregn.

Nedan följer en lista på de årliga meteorskurarna.

 * Svåra att se från Sverige

Meteorers karakteristika:                                         

• Kort observationstid (= några sekunder)
• Oftast vitlysande
• Hög hastighet
• "Svans"  

Jessica Dellsjös film tagen i Saltsjöbaden och som visar bolid som föll över Sverige 21.30 20170320.