Aug25c

Detta kan du se på himlen i augusti 2025

Nätterna börjar så sakteliga mörkna allt mer, beroende på var i vårt avlånga land som du befinner dig, och stjärnorna trillar fram, en efter en annan, planeterna också. Och kanske kan vi hoppas på ett och annat stjärnfall.

Johan Hannu Fagervall

Stjärnhimmel av Timur Kozmenko från Pixabay

Planeter i augusti

Merkurius

Vi börjar med månadens planeter. Merkurius är en skygg planet som ofta är svår att se, på grund av att den är den planet som befinner sig närmast solen, och därför drunknar i ljusskenet. Men nu i augusti finns det möjlighet att faktiskt observera denna planet. Det är ungefär från mitten av månaden som planeten blir synlig i ostnordost innan gryningen. Bästa tillfället att se den är på morgonen tisdag 19 augusti då den når sin så kallade största västliga elongation. Visste du förresten att Merkurius är den planet i vårt solsystem som är minst och snabbast? Den är bara något större än vår måne och tar endast 88 jorddagar på sig att fullborda ett varv runt solen. Det betyder att på planeten Merkurius skulle jag vara en sisådär 178 år, om jag räknat rätt. (Matematik är inte min starka sida.) Det som dock rör till det litet grann är att Merkurius snurrar mycket långsamt runt sin egen axel – ett dygn på Merkurius motsvarar 176 dygn på jorden. Ett år går alltså snabbare än en dag på Merkurius! Vad det innebär för min eventuella ålder på denna planet, ska jag inte gå närmare in på, men om man ska räkna dygn snarare än år blir jag ju plötsligt betydligt yngre. På planeten Merkurius vill säga. Här på jorden får jag dras med min gamla vanliga ålder.

Jupiter

Efter den där snurriga räkneoperationen går vi raskt vidare till solsystemets överlägset största planet, nämligen Jupiter, femte planeten från solen och mer än dubbelt så massiv som alla andra planeter tillsammans. Denna enorma jätte kan du se höja sig över horisonten i nordöst, någon gång under de så kallade småtimmarna, men stiger upp allt tidigare ju längre in i augusti vi kommer.

Venus

Intressant att notera är att planeten Venus rör sig i trakterna kring Jupiter. I början av månaden går den upp i nordöst, precis som Jupiter, men innan denna. Men nånstans i mitten av månaden byter de plats med varandra, och Jupiter blir då synlig före Venus. Faktum är att under nätterna 10 – 14 augusti kommer dessa starkt lysande planeter att synas mycket nära varandra. Spännande! Och sedan byter de alltså plats och Venus hamnar på efterkälken. Venus är solsystemets andra planet, tillika den hetaste. Jämfört med jorden snurrar den i motsatt riktning runt sin egen axel och dessutom extremt långsamt; ett dygn på Venus motsvarar hela 243 dygn på jorden.

Saturnus

Saturnus höjer sig över horisonten i öster i kvällningen. Vid midnatt befinner den sig en bit över horisonten i sydöst. Den tonar bort i gryningen i sydsydväst. Saturnus är den sjätte planeten från solen och den näst största, vet Rymdstyrelsen att berätta. Planeten är känd för sina ringar som till största del utgörs av is och sten. Men Saturnus är inte ensam om att ha ringar, även Jupiter, Uranus och Neptunus har ringar, men ingen stoltserar med så mäktiga och iögonfallande ringar som Saturnus – om inte det är själva sinnebilden för en avlägsen och mystisk planet, ja kanske för hela rymden som begrepp, så säg!

Månen som glittrar i vattnet av /Javardh på Unsplash

Månen i augusti

Månen kör ju såklart sitt race, även i augusti, med full- och nymåne och så vidare. Först och främst blir det kommande halvmåne 1 augusti, månen är då inte högt över horisonten. Blir synlig i sydost efter klockan 15. Den går ned igen i sydväst vid klockan 21.30. Lördag 9 augusti blir det fullmåne. Den fina lysande fullmånen går upp i sydost i skymningen och går ned i sydväst i gryningen. Lördag 23 augusti blir det nymåne, då solen och månen står i linje, i förhållande till jorden, varför vi då inte kan se månen alls – det är ju dess baksida som då är belyst, medan framsidan, tillika den sida av månen som alltid är vänd mot jorden, ligger i skugga. Söndag 31 augusti blir månen halv kommande, eller når första kvarteret som det också heter. Orkar sig knappt över horisonten i syd.

I skymningen 11 augusti ser du månen höja sig över horisonten i öst tillsammans med Saturnus. Även kvällen efter ligger de nära varandra.

Under nätterna mot 20 och 21 augusti ser du månskäran bilda en spektakulär konstellation tillsammans med planeterna Jupiter och Venus och stjärnorna Castor och Pollux. Detta sker innan soluppgången i nordöst.

Stjärnor i augusti

Arcturus blir synlig ganska högt i västsydväst i skymningen. Vega befinner sig då högt i syd. Och Capella i sin tur ganska lågt över horisonten i nordnordost. Altair ser du ganska högt i sydsydost. Den blå superjätten Deneb hittar du högt i ostsydost.

Värt att notera är att Vega, Altair och Deneb tillsammans bildar den så kallade Sommartriangeln, som är en asterism, det vill säga ett mönster av stjärnor som inte räknas som en officiell stjärnbild.

Sommartriangeln av Stellarium.org

Stjärnfall – Perseiderna

Det är dags för meteorregnet Perseiderna igen, precis som det är i augusti varje år. Det beror på att jorden då passerar genom ett moln av kometdamm, rester, i detta fall, efter kometen Swift-Tuttle som har en omloppsbana på 133 år; senast den passerade jorden var år 1992 och den kommer inte tillbaka igen förrän 2125. Vissa bitar i detta damm dras med av jordens gravitation och brinner upp i atmosfären; det ser då ut som så kallat stjärnfall, eller meteorer. Just Perseiderna har sin radiant (det vill säga den punkt på himlen de ser ut att ha utgå från) i stjärnbilden Perseus, vilken i sin tur gett meteorregnet sitt namn.

Runt klockan 23 återfinner du Perseus en bit över horisonten i nordost, står lite senare högre i öster. Men du ska veta att stjärnfallet kan beskådas över hela himlavalvet, det är alltså inte nödvändigt att rikta blicken just mot Perseus. Bäst möjlighet att se Perseiderna har du natten mellan 12 – 13 augusti, med uppemot 20 stycken stjärnfall per timme. Månens sken lär dock störa en del i år. Kan absolut ändå vara värt en titt.

Nattlysande moln av Péter Kövesi på Unsplash

Nattlysande moln

Som jag nämnt tidigare, kan man på nätterna under sommarhalvåret få se så kallade nattlysande moln. Fenomenet beror på att solen som ligger under horisonten, lyser upp på de tunna molnslöjorna som befinner sig högt upp i atmosfären, på 80 kilometers höjd. Här kan du läsa mer om saken.

Dikt av Edith Södergran

Det är långt över 70 år sedan poeten Edith Södergran (1892 – 1923) hade sitt frånfälle. Det betyder att upphovsrätten till hennes verk har upphört. Därför dristar jag mig till att avsluta denna månads himmelsguide med en i sammanhanget passande dikt av henne, Nocturne, ur diktsamlingen Dikter från 1916.

Silverskira månskenskväll,

nattens blåa bölja,

glittervågor utan tal

på varandra följa.

Skuggor falla över vägen,

strandens buskar gråta sakta,

svarta jättar strandens silver vakta.

Tystnad djup i sommarens midt,

sömn och dröm, –

månen glider över havet

vit och öm.

Källor