Detta kan du se på himlen i september
Då är det dags att hälsa september välkommen. Den första riktiga höstmånaden. Det tycker jag är skönt ändå, inte bara för att mörkret nu återvänder utan också för att luften blir lite svalare.
Av Johan Fagervall.
Planeter i september.
Venus. Planeten Venus syns i gryningen i nordost, den tonar bort i takt med solens uppgång. Ju längre månaden fortskrider desto mindre av Venus kan vi se. I slutet av september försvinner slutligen Venus i solens gryningssken. Det dröjer till slutet av året innan Venus återigen kan ses från Sverige, men då endast i södra Götaland. Inte förrän nästa år syns Venus längre norrut.
Men i början av september kan du, om du befinner dig i södra Sverige, se ett riktigt skådespel. Då passerar Venus nämligen alldeles intill stjärnan Regulus, som tillhör stjärnbilden Lejonet. Som närmast varandra är de i gryningen 5 september. Visserligen syns Venus också norröver, men inte stjärnan Regulus, eftersom det blir ljusare tidigare där och Venus lyser starkare än Regulus.
Mars. I början av månaden kan vi konstatera att Mars lyser starkare än alla stjärnor synliga för oss i Sverige, förutom Sirius. Mars ljusstyrka ökar dock. Mars går upp i nordost, brandgul och grann, någon timme efter mörkrets inbrott. Vid midnatt befinner sig Mars en bit över horisonten i öster. Efter fyra på morgonen återfinner du Mars högt i sydost.

Jupiter. Under större delen av september syns Jupiter genom hela natten. Går upp i öster i skymningen. Vid midnatt återfinner du den gulvita Jupiter över horisonten i sydost. Lagom till gryningen (exakt hur långt skriden gryningen är, beror förstås på var i landet du uppehåller dig) finns planeten i sydväst. Detta gäller början av månaden. Mot slutet har Jupiters förlopp i förhållande till klockslag och gryning, förskjutits en aning – vid midnatt, tillexempel, då är Jupiter nästan rakt i syd.
Måndag 26 september står Jupiter i opposition till solen, och kommer då lysa starkare än någon annan tid på året. Omkring klockan 22 finner du Jupiter ganska högt i sydost.
Saturnus. Saturnus med sina ringar, tonar fram lågt över horisonten i sydost i skymningen. Saturnus rör sig lågt över horisonten och går ned i sydväst innan gryningen.
Uranus. Uranus syns med blotta ögat, men det är lättare att upptäcka den om du använder en kikare. Uranus befinner sig i stjärnbilden Väduren. Kring midnatt finns Uranus högt över horisonten i ostsydost. Bäst chans att se Uranus är i slutet av september, eftersom månen blir ny 25 september och alltså inte kan störa med sitt annars vackra sken. Du hittar Uranus en bit till höger om Plejaderna.
Månen i september.
Lördag 3 september klockan 20.08 blir månen halv kommande. Den står då lågt i sydsydväst och kan bara ses i de södra delarna av landet. Den går sedan ned mycket tidigt. Men innan dess kan man om man uppehåller sig i södra Götaland i skymningen se månen intill stjärnan Antares i stjärnbilden Skorpionen.
Torsdag 8 september, i skymningen, ser du månen nära Saturnus, lågt över horisonten i sydost. Två dagar senare, på lördag 10 september klockan 11.59 blir månen full. Den syns då inte i Sverige, men går upp i ostsydost i skymningen, initialt mäktig och röd, innan den sedan tar på sig sin mer normala, men ändock hänförande, vitgråa kostym. Kvällen därpå, söndag 11 september, ser du i öster, månen och Jupiter, tillsammans i skymningen. De följs åt under natten, även om de skiftar läge i förhållande till varandra. Jupiter tonar sedan bort i gryningen, medan månen fortsätter lysa och sedan går ned i väster.
Natten mellan onsdag 14 september och torsdag 15 september kommer månen passera framför Uranus. För att se detta behöver du en kikare. På grund av att månen är så nära oss på Jorden, är den exakta tidpunkten för när Uranus glider in bakom månen, beroende av var i landet du befinner dig. Det hela tar i alla fall sin början sent på onsdag kväll. Runt klockan 23 finner du månen och Uranus rätt högt över horisonten i öster. Någon gång före midnatt försvinner Uranus bakom månen och dyker inte upp på andra sidan förrän ungefär en timme senare.
Så, i skymningen fredag 16 september, är det Mars som står på tur. Då ser du nämligen den brandgula planeten i sällskap med månen. I nordost går de upp, först månen, strax därpå, Mars. Vid klockan 1 på natten står de rakt i öster. Aldebaran i stjärnbilden Oxen hänger också där intill.
Lördag 17 september klockan 23.52 blir månen halv kommande. Den är då en bit över horisonten i ostnordost. Den kvällen och natten ser du stjärnan Elnath i Oxen, nära månen. Vid klockan 3 på natten står de högt i ostsydost.
När månen går upp i nordnordost, tisdag 20 september, gör den det i sällskap av stjärnorna Pollux och Castor. De följs åt under natten. Vid klockan 2 står de ganska högt över horisonten i ostnordost. Fredag 23 september, några timmar innan gryningen, går månskäran upp i ostnordost. Den får då strax sällskap av stjärnan Regulus, i stjärnbilden Lejonet, som står till höger nedanför månen. På söndag 25 september klockan 23.55 blir månen ny.

Höstdagjämning. På fredag 23 september klockan 3.04 svensk tid sker höstdagjämningen, som inte är någon dag utan en enskild händelse. Det är den stunden då solskivans centrum passerar gränsen mellan norra och södra himlavalvet (den som kallas himmelsekvatorn) på sin väg söderut. Något dygn senare är dag och natt lika långa.
Källor. Jag har nämnt det förut men den omistliga källan till denna himmelsguide är Astronomisk kalender 2022 av Per Ahlin. Ett annat hjälpmedel är Stellarium som kan laddas ner gratis på Stellarium.org Och under länksamlingen här på hemsidan hittar ni flera användbara hemsidor!