Detta kan du se på himlen i januari
Häromdagen åkte jag och en god vän ut till havet. Det är mörkare där än inne i stan, trots närheten till industrins rikliga belysning. Tyvärr var det mulet, som det ofta är när jag ska se stjärnorna. Havet var alldeles kolsvart. Ute i bukten låg någon form av fartyg – vilket vi visste enbart tack vare dess strålkastare, av själva fartygskroppen syntes inget i mörkret. Vi kunde höra vågorna slå nere vid klipporna. Vinden ven om öronen på oss och jag drack varmt vatten. Då och då tittade vi upp och längtade efter en stjärnklar himmel, men molntäcket låg kvar. Så hände det magiska: på väg därifrån sprack molnen upp och avslöjade en fin och skimrande stjärnhimmel. Vi stod hänförda. Kylan försvann. Ja det var till och med som om vinden tystnade för en stund.
Det var ett fint ögonblick, hoppas på fler sådana under detta sprillans nya år, 2022.
Av Johan Fagervall.
Planeter i januari.
Merkurius. Den skygga planeten Merkurius kan du i skymningen skymta lågt i sydväst, om du befinner dig i södra delarna av landet, vill säga. Bäst ser du den före mitten av januari, sen minskar möjligheterna på grund av det tilltagande dagsljuset.
Venus. Planeten Venus är ju känd under både namnet aftonstjärnan och morgonstjärnan – i januari gör den skäl för båda dessa namn. I början av månaden kommer den nämligen synas på kvällen och längre in i januari på morgonen.
Den första veckan drygt, ser du Venus lågt i sydväst i skymningen. Den går snart ned. För varje dag ser du allt mindre av planeten och sedan är den borta för en tid. Återvänder sedan i mitten av månaden – då ska du vara morgonpigg för att få se den. Går upp i sydost i gryningen, eller strax innan gryningen. Försvinner sedan i det tilltagande dagsljuset.
Mars. Den fina rödgula Mars ljusstyrka når inte riktigt upp till sin fulla potential just nu, men syns ändå. Åtminstone om du befinner dig i de södra delarna av landet. För att se planeten ska du i gryningen rikta blicken mot sydost. Där, lågt över horisonten ser du den brandgula planeten. Den höjer sig mot söder och försvinner snart i den uppåtgående solens allt starkare sken.
Jupiter. Den ljusstarka gulaktiga planeten Jupiter kan du se i skymningen, rikta blicken mot söder, så ser du den där strax ovanför horisonten. Den stiger upp redan tidigt på dagen och tonar därför fram i takt med att solen försvinner bakom horisonten. Ett bra tips för att skilja planeter från stjärnor är att stjärnor ser ut att flimra, medan planeter lyser med ett fast sken (planeter lyser förstås inte av egen kraft, utan reflekterar endast solljuset). Jupiter stannar uppe några timmar och går sedan ned i västsydväst.
Saturnus. Saturnus har ju sina ringar och de ska du kunna se med ett teleskop som förstorar minst 25 gånger. Saturnus tonar fram i skymningen, står då i sydväst, inte långt från sin kamrat Jupiter. Du behöver vara tillräckligt långt söderut i landet för överhuvudtaget få en glimt av planeten. Du ser tyvärr allt mindre av planeten ju längre månaden fortskrider, snart försvinner den för den här gången. Från ungefär 4 januari och några kvällar framåt kan du se Saturnus och Merkurius sällskapa på himlavalvet, där lågt i sydväst.
Månen i januari.
Månen beter sig ungefär som den brukar. Den blir hel, halv och osynlig och allt däremellan. Söndag 2 januari tar den på ett av sina många ansikten, och detta är det vi inte ser, det vill säga, den blir ny. Det sker närmare bestämt klockan 19.33. Redan på tisdag 4 januari kan man i södra Götaland få uppleva den tunna kommande månskäran. Rikta blicken mot sydväst. Då ser du även månen bilda triangel tillsammans med Saturnus och Merkurius, om du har tur. 24 timmar senare, på kvällen onsdag 5 januari, ser du månskäran under Jupiter. I sydväst det också.
Söndag 9 januari blir månen halv kommande, och det känns ju tryggt på något sätt, som en kär gammal vän som långsamt är på väg tillbaka till sin forna glans. Det hela sker klockan 19.11. Månen befinner sig då en bit över horisonten i sydsydväst.
Fredag 14 januari, ja då är månen nära stjärnan Elnath i stjärnbilden Oxen. När det mörknar ser du Elnath tona fram intill månen, de är i öst då. Sen följs de åt över himlen. Vid midnatt återfinner du dem högt i sydväst.
När det skymmer på måndag 17 januari, ser du den i princip fulla månen tillsammans med stjärnan Pollux. Pollux blir synlig bredvid månen i takt med mörkrets inbrott, du ska rikta blicken mot ostnordost för att se detta. Runt midnatt har de placerat sig högt i syd. Stjärnan Castor befinner sig naturligtvis också i närheten. Den bildar ju tillsammans med Pollux huvudena på stjärnbilden Tvillingarna. När du betraktar Tvillingarna tittar du för övrigt bort från Vintergatan.
Några timmar senare, natten mot tisdag 18 januari, blir månen full. Det sker klockan 0.48. Månen är då högt i sydsydväst.
Tisdag 25 januari blir månen halv avtagande. Det är alltid lite vemodigt. Själva skiftet sker exakt klockan 14.41. Den går inte att se från Sverige. Går inte upp förrän ungefär 24 timmar senare, då i sydost.
Till helgen sen blir det två spännande tilldragelser. Först på fredag 28 januari. Då ser du som befinner dig i södra delarna av landet månen tillsammans med stjärnan Antares som tillhör stjärnbilden Skorpionen. Detta sker i gryningen. Du ska rikta blicken mot sydsydost, det hela äger rum lågt på horisonten. Antares, brandgul till färgen, är en superjättestjärna som ligger 600 ljusår bort. Sen på lördag 29 januari. Också i gryningen. Du ser månskäran nära planeten Mars. Även detta lågt i sydsydost.
Kvadrantiderna.
Redan första veckan i januari passerar jorden genom meteorsvärmen kvadrantiderna. Detta ger upphov till stjärnfall och dessa ses bäst omkring måndag 3 januari och tisdag 4 januari. Radianten är den punkt på himlen från vilken stjärnfallen tycks utgå från. När det gäller kvadrantiderna ligger den punkten strax ovanför stjärnbilden Björnvaktaren. Kvadrantiderna kan ses i en nordöstlig riktning, förutsatt förstås att det är molnfritt och inte alltför mycket belysning där man befinner sig. Kvadrantiderna har fått sitt namn efter en stjärnbild som inte finns kvar längre och som kallades Murkvadranten.
Perihelium.
Tisdag 4 januari når jorden den punkt i sin omloppsbana kring solen som kallas perihelium. Vad är då detta? Jo det är den punkt då jorden är som närmast solen på hela året. Jorden befinner sig i det läget ungefär 3 procent närmare solen än vid aphelium, det vill säga då jorden ligger som längst bort från solen, vilket sker i juli. Och det kan ju låta en aning motsägelsefullt att solen är som närmast när det är vinter för oss på norra halvklotet och som längst bort när det är sommar. Men årstiderna har inte med avståndet till solen att göra utan med jordens vinkel i förhållande till solen och hur högt på himlen solen därmed når.
Tips.
Jag vill passa på att tipsa om två olika grupper på Facebook. Den ena heter Norrsken och har adressen https://www.facebook.com/norrskensverige. Här kan du få information om när det finns chans till norrsken. Det är ju säsong för det nu.
Den andra gruppen som jag vill tipsa om heter faktiskt också Norrsken och har adressen https://www.facebook.com/groups/6972615249. Där kan du få se medlemmarnas många fantastiska norrskensfoton.
Främsta källor.