Januari 2021

Vi lägger det rätt deprimerande 2020 bakom oss för alltid och stegar tveksamt men hoppfullt in 2021. December var ju dessvärre en ovanligt mörk och molntät månad, vilket effektivt förhindrade stjärnskådning. Vi får hoppas att januari bjuder på fler klarare nätter. I så fall har vi ett meteorregn att se framemot, redan månadens första helg. I övrigt blir det en himmelskt sett ganska stillsam månad.

Johan Fagervall.

Planeter i januari.
Venus, som är på väg bort i dagsljuset, kan alltjämt skönjas i gryningen i södra Sverige, lågt i sydsydost. Under det att det ljusnar höjer sig planeten mot söder. I allra sydligaste Sverige kan man få njuta av planeten ända fram till mitten av januari, innan den försvinner i ljuset för den här gången.

Mars, brandgul och klart lysande, framträder ganska högt i sydost när januariskymningen faller. Den rör sig sedan över natthimlen i västlig riktning, för att gå ner västnordväst ett tag efter midnatt. Så är det i början av månaden och så är det i stort sett i slutet också. Men Mars är på väg bort från jorden och dess utstrålning falnar långsamt för den här gången.

Jupiter och Saturnus stryker alltjämt fram tillsammans lågt över horisonten i söder i skymningen, men blir allt svårare att få en glimt av ju längre månaden framskrider. I norra Sverige går de överhuvudtaget inte att beskåda. I mitten av Sverige kan man se dem ännu några dagar in på det nya året. I allra sydligaste Sverige är de synliga två veckor in i januari. Sedan försvinner de för den här gången. Jupiter lyser starkast. Saturnus är inte mångt mycket mer än en liten prick, en kikare kan därför komma väl till pass.

Merkurius är egentligen en tämligen ljusstark planet men ändå svår att se på grund av att den rör sig så nära solen. Från ungefär mitten av januari kommer du i de södra delarna av landet kunna se Merkurius lågt i sydväst i skymningen. Och ju längre söderut du befinner dig desto mer kan du se. Någonstans omkring 23, 24 januari syns planeten som bäst, innan den långsamt försvinner igen i solskenet.

Månen i januari.
Omkring klockan halv åtta på kvällen lördag 2 januari går månen upp i nordost. Den följs då åt av stjärnan Regulus i stjärnbilden Lejonet. Vid midnatt befinner de sig ganska högt över horisonten i sydost. I gryningen återfinns de lågt i väst.

På trettondagen, onsdag 6 januari, klockan 10.37, blir månen halv avtagande, eller når tredje kvarteret som det också kallas. Den uppehåller sig vid just detta tillfälle lågt i västsydväst i stjärnbilden Jungfrun.

Om du råkar vara i de sydligaste delarna av landet i gryningen söndag 10 januari, kan du få se månskäran sällskapa med stjärnan Antares, som tillhör Skorpionen, lågt i sydost. Något senare på morgonen, måndag 11 januari, kan du i samma riktning, det vill säga lågt i sydost och förutsatt att du stannat kvar i södra Sverige, få se den tunna månskäran hänga med Venus, magiskt i det långsamt tilltagande solljuset.

Onsdag 13 januari klockan 6.00 blir månen ny, då solen lyser på dess baksida, från jorden sett. Och månen är i det läget osynlig för oss. Och om du befinner dig allra längst ned i vårt avlånga land kan du i skymningen på torsdag 14 januari få en glimt av den mycket tunna månskäran i sällskap med Jupiter. I närheten rör sig även Saturnus och Merkurius men de kan du på grund av att himlen är för ljus vid den tidpunkten inte se.

Onsdag 20 januari klockan 22.02 blir månen halv kommande. Den är då en bit över horisonten i västsydväst. Samma kväll och följande natt får du se månen tillsammans med Mars. Klockan 18 står de högt i syd. Vid midnatt återfinns de lågt i väst. Under lördagskvällen 23 januari och natten mot söndag 24 januari rör sig månen och den ståtliga brandgula stjärnan Aldebaran i takt över stjärnhimlen. Vid klockan 17.30 befinner de sig högt i sydost, och omkring midnatt västsydväst, något lägre. Försvinner bakom horisonten i nordväst efter tre någon gång.

När det mörknar onsdag 27 januari kan du en bit över horisonten i ostnordost se månen i närheten av stjärnan Pollux i stjärnbilden Tvillingarna – ovanför befinner sig Tvillingarnas andra stjärna, det vill säga Castor. Vid midnatt ser du dem högt i syd.

Torsdag 28 januari klockan 20.16 blir månen full. Den är då en bit över horisonten i öst. Dagen efter, fredag 29 januari, besöker månen stjärnan Regulus återigen. Vid klockan 21 finns de på himlen i öst. Klockan 2 på natten står de högt i syd. I gryningen finner du dem lågt i väst.

Stjärnfall.
I början av januari passerar jorden genom meteorsvärmen kvadrantiderna. Detta ger upphov till stjärnfall, med störst aktivitet under nätterna mellan lördag 2 januari och måndag 4 januari. Radianten är den punkt på stjärnhimlen från vilken meteorregnet ser ut att utgå från. När det gäller kvadrantiderna ligger den punkten strax ovanför stjärnbilden Björnvaktaren. Vid midnatt, natten mellan lördag 2 januari och söndag 3 januari, återfinns Björnvaktaren lågt i nordost. Tyvärr är månen mellan full och halv avtagande, så dess sken kommer att störa en del av upplevelsen.

Perihelium.
Lördag 2 januari når jorden den punkt i sin omloppsbana kring solen som kallas perihelium. Så kallas det när jorden är som närmast solen. Jorden är då ungefär 3 procent närmare solen än vid aphelium, det vill säga motsatsen: när jorden ligger som längst bort från solen, vilket sker i juli. Dessa fenomen beror på att jordens bana runt solen inte är rund, utan oval.
Det ska tilläggas att årstiderna alltså inte har med avståndet till solen att göra utan med jordens vinkel i förhållande till densamma.

Källor:
Astronomisk kalender 2021 av Per Ahlin.
Stellarium.org.