November 2020

Nu när november förestår kommer vi alla stjärnskådare och himmelsnjutare att få glädjen av allt tidigare solnedgångar och längre tider av det så trevliga mörkret, åtminstone för oss som har den norra stjärnhimmlen ovanför.

För studier som kräver lite mer, så som kikare och teleskop finns gott om av objekt lägga kraft på, stjärnhopar och galaxer. Kanske vill man beta av några av det som Charles Messier gjorde en katalog på redan med början på 1770-talet. Ett exempel kan vara Orionnebulosan, som fick nummer 42 i Messiers katalog och som under mörka förhållanden utan ljusföroreningar, kan ses med blotta ögat som en suddiga fläck utgörandes den mellersta "stjärnan" i Orions svärd. Men för den mer allmänintresserade som kanske inte lägger extra tid på himmlen kan vi berätta att stjärbilden Orion reser sig sent på kvällen och dominerar den södra himlen efter midnatt. Planeterna Jupiter och Saturnus har passerat sina toppar för året, men är fortfarande tillräckligt ljusa för att kunna observeras på förkvällen efter solens negång. Även Mars har pikat för året, men gör som de flesta nattugglor och går inte och lägger sig förrens till gryningen, där Venus och Merkurius tar vid i öst, strax före solen.

Tobias Lindgren

Här är vad himlen bjuder på denna månad

1 nov. Planeten Mars är nu ungefär tre veckor förbi den punkt då den var som närmast Jorden, men när november börjar är den fortfarande mycket stor och ljus nog att uppvisa sin finaste sida, särskilt i kikare eller teleskop. Mars lyser med magnituden -2,1, mycket ljusare än någon stjärna och ungefär lika starkt som Jupiter.

6-12 nov. Meteorskuren Tauriderna kulminerar i november med toppen tidigt vecka 46. Det finns två meteorsvärmar som har namnet Tauriderna vilka skiljs genom att kalla dem för norra och södra. De kallas ibland för, i det stor lande i väst, Halloween Fireballs, men att kalla dessa för eldklot är kanske att ta i. Meteorerna i Tauriderna är förhållandevis blysamma i sin mängd då de kanske uppvisar 5-25 meteorer i timmen som kan ses fara fram över hela himlen.

8 nov. Sista kvarteret för Månen inleds under dagens ljusa timmar.

13 nov. Östsydöst vid horisonen före soluppgången är plasten för att se Merkurius, Venus och det sista ljuset av månskäran för detta varv.  Den ljusstarka stjärnan Spica vill också vara med och placerar sig strax under Venus. Bara tre dagar efter sin största västliga elongation från solen, befinner sig nu Merkurius bara 5° under månen och väl åtskild från solen. Planeten lyser med magnitud -0,7 vilket gör det enkelt att upptäcka med kikare i den tidiga morgonens glöd. Venus ligger 10° nordväst om Merkurius och lyser betydligt starkare med magnitud -4,0. Efter denna dag kommer de två inre planeterna att till synes sjunka ned mot horisonten för resten av månaden, men de är väl värda att beskåda under morgonarna.

Varning! Titta aldrig på objekt nära solen utan lämpliga säkerhetsåtgärder. Var extra noggrann med att aldrig rikta optiska instrument mot solen och titta inte i dem. Om du gör det kan du få obotliga ögonskador eller bli helt blind.

15 nov. Månen påbörjar ytterligare ett varv tidigt på morgonen.

Kometer är det inte gott om ur svensk synvinkel. Det finns visserligen färska observationer av ett tiotal som kan ses med utgångspunkt från Sverige, de är dock alla allt för ljussvaga för ett naket öga, då den mest lysande är 88P Howell med magnitud 8,6 och som befinner sig i rikting mot de stora planeterna Juptiter och Saturnus.

17 nov. Meteorregnet Leoniderna kulminerar bara dagar efter nymåne och det ser lovande mörkt ut för observationer, och eftermidnatt är tiden då flest meteorer blir synliga. Leoniderna har varit extra sega och slöa de senaste åren, vilket förhoppningsvis bara varit ett undantag. För ett par decennier sedan och tidigare var detta ett utmärkt meteorregn, och det exploderade en gång i en meteorstorm under vilken tiotusentals meteorer varje timme fyllde natthimlen. Men om du är uppe sent (eller tidigt), kolla in Leoniderna och njut av detta historiska meteorregn.

19 nov. Den växande månskäran förenas med Jupiter och Saturnus lågt på sydvästra himlen när mörkret faller. Jupiter och Saturnus är nu bara 3° från varandra och fortsätter att komma närmare på vägen till en spektakulär konjunktion strax före jul. Norra halvklotets observatörer utan ljusförorenand himmel kan till höger om Jupiter och Saturnus se Vintergatan vinkelrätt mot horisonten på kvällstimmarna.

Jupiter och Saturnus visar fortfarande tillräckligt stora skivor för att uppmuntra till observationer, gärna med kikare och teleskop. Den större av de två snittar i magnitud -2,1 och en skenbar storlek på cirka 36" denna månad. Saturnus är stadig med magnitud 0,6 och spänner över, med sina ringar, ungefär samma skenbara storlek som Jupiter. De befinner sig ganska lågt i sydväst efter mörkrets inbrott för observatörer i så gott som hela Sverige.

22 nov. Månen går in i första kvateret, eller halvmåne som många skulle säga.

25 nov. Mars och den växande månen ligger nu bara 5° från varandra ovanför den sydvästra horisonten efter mörkrets inbrott. Planeten har bleknat nästan en hel magnitud sedan början av november, och nu skiner nära magnitud -1,2, men kan fortfarande avslöja detaljer om du har en kikare till hands.

30 Nov. Det sista som händer denna månad är att månen åter igen kan visa upp full styrka, alltså 100% av den sida vi kan se från Sverige och resten av vår planet är upplyst av solen. Klockslaget för händelsen är 10.30 räknat i svensk normaltid. 

Här är det också en partiell förmörkelse av månen som sker, men den blir vi i Sverige snuvade på. Även om de i Nordligaste delarna av landet teoretiskt skulle kunna ta dela av början på förmörkelsen så förstör morgonljuset det.

Enligt folktron är fullmånen i november uppkallad efter bävern som så här års förbereder sig för vintern. Bävermånen är den sista fullmånen före vintersolståndet, ibland kallas den också Sorgemånen.