September 2020.

Redan september och mörkret tätnar, faller tidigare och tidigare. Höstdagjämningen närmar sig med stormsteg, som det brukar heta. Då blir det fina tillfällen till stjärn- och planetskådning. I september kan de flesta i detta land se framemot inte mindre än fem planeter. Även några möten mellan månen och andra himlakroppar sker naturligtvis och Uranus kommer att kunna observeras som en liten ljusprick – satsa på en månfri natt och ta gärna hjälp av en kikare.

Johan Fagervall.

Planeter i september.

Venus. Planeten Venus syns genom hela månaden. Den går upp i nordost, ostnordost ett tag efter midnatt – tidpunkten varierar beroende på var i landet man befinner sig. Försvinner sedan i gryningsljuset högt i öst.
   Den imponerande ljusstarka Venus är en fin planet att skåda och väl värd åtminstone en tidig morgon, alternativt sen natt. Venus lyser, liksom solsystemets alla planeter, med ett fast sken på natthimlen, medan stjärnorna blinkar. Det kan du tänka på, om du undrar om det du ser är en planet eller en stjärna. Orsaken är att planeterna befinner sig mycket närmare oss här på jorden, än vad stjärnorna gör.

Mars. Mars går i september upp i öst före skymningen i norra Sverige och efter skymningen i södra Sverige. Den står sedan högt i syd, sydväst när det dagas. Mars är synlig hela månaden och blir dessutom alltmer ljusstark ju längre in i september vi rör oss, detta eftersom den närmar sig opposition, läget då den från vårt perspektiv står mittemot solen – sker i mitten av oktober, men redan i slutet av september lyser Mars starkare än Jupiter.
   Genom hela månaden går Mars alltjämt upp i öst men hinner, på grund av att gryningen sker allt senare, röra sig längre västerut innan den tonar bort en bit över horisonten i väst när solen till sist bryter igenom mörkret med sina första strålar.

Jupiter. Denna gulvita jätte fortsätter också i september att vara synlig från de södra delarna av landet, lågt över horisonten i syd, där den blir synlig i skymningen. Detta gäller hela månaden, likaså i slutet, men minns att skymningen då faller något tidigare. Går ner i sydsydväst vid midnatt i början av månaden och kring klockan 22 i slutet. De exakta tiderna varierar förstås beroende på var i landet man befinner sig. Längst ner i södra Sverige kan man tillexempel få en timme mer av Jupiter än högre upp i landet.

Saturnus. Liksom föregående månader följer Saturnus den betydligt ljusstarkare Jupiter i spåren, en bit över horisonten i syd. På grund av att den inte lämnar sitt sydliga läge, kan denna inringade planet endast observeras från de södra delarna av landet.
Saturnus blir synlig i skymningen, tillsammans med Jupiter, genom hela månaden. Går ner i sydsydväst kring midnatt i början av september, och runt klockan 22 i slutet, det vill säga en stund efter Jupiter.

Uranus. Uranus finns tillgänglig på natthimlen som en liten blygsam ljusprick under hela september men syns bäst i mitten av månaden, då månen är ny, och himlen därför mörkast. Planeten går att se med blotta ögat men observeras lättare med hjälp av en kikare. Den 17 september runt klockan 23.30 finns Uranus ganska högt i ostsydost. Ta hjälp av Mars och Väduren för att hitta Uranus, se bilden härintill, som kommer från programmet Stellarium.
Under hela månaden går Uranus upp i ostnordost i skymningen, som alltså sker tidigare och tidigare, stiger sedan upp över himlen för att försvinna ganska högt över horisonten i sydväst i gryningen.

Månen i september.
Onsdag 2 september klockan 7.22 blir månen full. Den syns då inte från vårt land, går upp i ostsydost kring klockan 21 samma dag och förblir sedan uppe hela natten innan den går ner på morgonkvisten i västsydväst. Lördag 5 september går månen upp i öst runt klockan 21, inte långt från Mars, som också går upp i den riktningen vid ungefär samma tid. De följs sedan åt mot söder, och vid midnatt återfinns de mycket nära varandra en bit över horisonten i ostsydost. I gryningen har de rört sig vidare över himlavalvet och befinner sig nu ännu närmare varandra i sydsydväst. Ungefär samma spektakel upprepar sig på söndagskvällen 6 september och natten mot måndag, förutom att månen och Mars då uppträder längre ifrån varandra.
   Onsdag 9 september runt klockan 22.30 går månen upp i nordost och syns då nära stjärnan Aldebaran. Tillsammans rör de sig sedan över himlavalvet för att omkring ett på natten mot torsdag 10 september befinna sig över horisonten i öst. Senare samma dygn, närmare bestämt klockan 11.26 blir månen halv avtagande. Den finns då ganska högt i väst.

   Innan gryningen söndag 13 september kan man se månskäran högt i ostnordost nära stjärnan Pollux i stjärnbilden Tvillingarna. En bit nedanför detta syns även planeten Venus. Venus återkommer sedan i månens närhet, redan natten mot måndag 14 september. Månen går då upp i nordöst, omkring klockan ett på natten, tätt följd av Venus som dyker upp bakom horisonten omkring klockan två, alldeles under månen. Runt klockan fyra på natten står de en bit över horisonten i öst.
   Torsdag 17 september är månen ny, vilket sker klockan 13.00 för att vara exakt. Torsdag 24 september klockan 3.55 blir månen halv kommande, då utom synhåll för oss i Sverige. Går sedan upp i söder i skymningen och stryker längs horisonten, i sällskap av Jupiter och Saturnus, för att därefter gå ner omkring klockan 21. Även fredag 25 september framträder månen i Jupiters och Saturnus närhet lågt över horisonten i syd i skymningen. Går ner vid klockan 21 i sydsydväst.

Höstdagjämning. På tisdag 22 september klockan 15.31 svensk tid sker höstdagjämningen, som inte är någon dag utan en enskild händelse. Det är den stunden då solskivans centrum passerar gränsen mellan norra och södra himlavalvet (den som kallas himmelsekvatorn) på sin väg söderut. Något dygn senare är dag och natt lika långa.

Källor. Jag har nämnt det förut men den oumbärliga källan till denna himmelsguide är Astronomisk kalender 2020 av Per Ahlin. Ett annat hjälpmedel är Stellarium som kan laddas ner gratis på Stellarium.org. Och under länksamlingen här på hemsidan hittar ni flera användbara hemsidor!