Mars 2020.

Jag tycker att det finns något tryggt i att det idag när allt här nere på jorden tycks gå så fort och förändras så hastigt och utan att till fullo kunna förutses, så skrider ändå natthimlen fram styrd av samma tålmodigt sävliga kraft. Större förändringar sker ur ett mänskligt perspektiv oändligt långsamt. Stjärnornas positioner och planeternas banor kan beräknas och förutsägas långt i förväg. Stjärnhimlen – denna väldiga tysta gigant som skulle kunna sluka oss utan problem men som skonat oss och fortsätter att skona oss. Den skänker oss skönhet, drömmar och gåtor.

Johan Fagervall.

Planeter i mars.
Saturnus. I södra delen av Sverige hinner man få se en glimt av Saturnus skimra lågt över horisonten i sydost i gryningen, innan den gulbleka ljuspricken upplöses i solens allt starkare sken. Den står alltså mycket lågt och syns inte i nordligare delar av landet, inte förrän senare i år.

Mars. Hur lämpligt och självklart är det inte att även brandgula Mars kan observeras i mars? Liksom Saturnus är det dock endast i södra delarna av landet som planeten kommer synas, därtill i samma område och samma tid som Saturnus, det vill säga lågt över horisonten i sydost i gryningen. Mars upplöses sedan precis som Saturnus av solens allt starkare sken.

Jupiter. Inte nog med att Mars och Saturnus kommer synas hänga med varandra – även Jupiter deltar i detta planetära konvent. Återfinns således i gryningen lågt i sydost, och försvinner när solen höjer sig allt högre över horisonten. Jupiter syns precis som sina kompanjoner Mars och Saturnus endast från södra delarna av landet.
Under månadens progression kommer planeterna göra en rockad, då Mars får se sig omsprungen av både Jupiter och Saturnus. Eller tvärtom, beroende på hur man ser det. Avståndet mellan Jupiter och Saturnus å ena sidan och Mars å den andra kommer i vilket fall således förändras. Men Jupiter och Saturnus däremot befinner sig under hela månaden på ungefär samma avstånd från varandra, det vill säga när de observeras från vårt land i gryningen.
Av dessa tre planeter är Jupiter just nu ljusstarkast, medan Mars och Saturnus lyser ungefär med samma styrka. Men detta förändras under året. I höst kommer Mars vara ljusstarkast.

Venus. Även i mars syns starkt lysande Venus på natthimlen. När solen sänker sig bakom horisonten framträder Venus högt över horisonten i sydväst. Den kommer röra sig mot nordväst och gå ner kring midnatt, någonstans i västnordväst till nordnordväst.
Venus lyser alltså mycket starkt och är svår att missa, såvida inte himlen är molntäckt.

Vårdagjämning. Under mars är det dags för vårdagjämning. Vårdagjämning sker för oss i Sverige fredag 20 mars klockan 4.50. Vårdagjämningen är alltså inte en hel dag utan sker vid en bestämd tidpunkt, som är densamma över hela planeten, men klockslag och datum är givetvis beroende av i vilken tidszon man befinner sig. Vad är då vårdagjämning? Jo, det är när solens centrum passerar gränsen mellan norra och södra halvan av himlen, denna gräns kallas himmelsekvatorn, och är en tänkt utvidgning av jordens ekvator. Det är då norra halvklotet når sommarhalvåret och södra halvklotet vinterhalvåret.
Några dygn innan vårdagjämningen är natt och dag lika långa. Att detta inte sker vid vårdagjämningen, då solen så att säga befinner sig i mitten, beror på att jordens luft får solens strålar att kröka sig en smula. Detta sker på bekostnad av natten, eftersom effekten leder till att solen lyser upp en lite större del än halva jordklotet. Detta fenomen kallas atmosfärisk refraktion. Detta kan du läsa mer om på t.ex. SMHI:s webbplats Dagarna omkring vårdagjämningen är lika långa över hela planeten, om man bortser från områdena kring polerna.

Månen i mars.
Måndag 2 mars är månen halv kommande. Detta sker klockan 20.57 för att vara exakt. Den befinner sig då högt i sydväst och går ner omkring midnatt. Samma vecka är månen uppe nästan dygnet runt, för de som bor i norra delen av Sverige. Det kommer överhuvudtaget synas mycket måne denna första vecka i mars.
Måndag 9 mars klockan 18.48 är det fullmåne. Den syns då i öster i all sin poetiska, skinande prakt, inte så högt över horisonten men färdas sedan snett uppåt mot sydöst för att omkring midnatt befinna sig ganska högt över horisonten i söder. Tisdag 10 mars klockan 7.00 träffar månen den punkt på sin omloppsbana då är den är som närmast jorden. Den syns inte för oss i Sverige då, utan har gått ner en stund innan dess i väst.
Måndag 16 mars klockan 10.34 når månen stadiet halv avtagande, således på väg in i skuggorna. Just då kan inte vi i Sverige se den. Och faktum är att den inte syns mycket alls under denna vecka. Tisdag 24 mars klockan 10.28 är månen ny.
Måndag 2 mars återfinns månen, som då alltså är halv, i närheten av den starkt lysande stjärnan Aldebaran, högt i syd. De följs åt över himlavalvet – även om avståndet dem emellan ökar något – och går ner tillsammans i västnordväst omkring midnatt. Under natten mot söndag 8 mars kan man se den nästan fulla månen eskortera stjärnan Regulus i stjärnbilden Lejonet ner mot horisonten i nordväst.

Om man bor i sydligaste delarna av landet kan man onsdag 18 mars få se månen frottera sig med planettrojkan Mars, Jupiter, Saturnus i gryningen, inte särskilt högt över horisonten i sydöst. Även morgonen efter återfinns månen i samma kvarter. I skymningen lördag 28 mars är det Venus tur att få sällskap av månen. De syns högt i västsydväst och går ner tillsammans i nordväst omkring klockan 22. Dagen därpå, söndag 29 mars, gör månen ytterligare en påhälsning hos Aldebaran, högt över horisonten i västsydväst.

Månadens stjärnbild.
Draken. En lång och smal stjärnbild som är synlig året runt för oss här i Sverige, vilket med ett ord heter att den är cirkumpolär – ljusa sommarnätter förhindrar givetvis stjärnbildsåskådning. Den syns på natthimlen mellan Stora björnen och Lilla björnen. Förutom alla stjärnor Draken består av, finns i den många intressanta djuprymdsobjekt att studera. Ett sådant är den så kallade Kattögenebulosan.

Slutligen ett litet boktips. Vid skrivandet av denna himmelsguide är det framförallt ett verk som är oumbärligt och som den största delen av informationen hämtas ifrån. Det är Astronomisk kalender 2020 av Per Ahlin. Den rekommenderas starkt för den som vill fördjupa sitt intresse i stjärnhimlens skiftande ansikten under året.