Januari 2020.

Hoppas att ni alla haft en glad jul och en trevlig nyårsafton. Nu lägger vi undan ett år och plockar fram ett annat, eller snarare, påbörjar en ny omloppsbana och med den årets första månad, januari. Nu blir dagarna långsamt längre och även om det kanske inte märks så mycket från dag till dag så kommer solen i slutet av månaden vara uppe ungefär en hel timme längre än i början och höja sig över horisonten omkring fyrtio minuter tidigare. Det låter väl ändå ganska hoppfullt för er som gillar ljuset från vår allra närmaste stjärna.

Johan Fagervall.

Kvadrantiderna.
Redan första veckan i januari passerar jorden genom meteorsvärmen kvadrantiderna. Detta ger upphov till stjärnfall och dessa ses bäst natten mellan fredag 3 januari och lördag 4 januari och kanske framförallt på morgonsidan. Radianten är den punkt på himlen från vilken stjärnfallen tycks utgå från. När det gäller kvadrantiderna ligger den punkten strax ovanför stjärnbilden Björnvaktaren. Kvadrantiderna kan ses i en nordöstlig riktning, förutsatt förstås att det är molnfritt och inte alltför mycket belysning där man befinner sig. Kvadrantiderna har fått sitt namn efter en stjärnbild som inte finns kvar längre och som kallades Murkvadranten.

Perihelium.
Söndag 5 januari når jorden den punkt i sin omloppsbana kring solen som kallas perihelium. Vad är då detta? Jo det är den punkt då jorden är som närmast solen på hela året. Jorden befinner sig i det läget ungefär 3 procent närmare solen än vid aphelium, det vill säga då jorden ligger som längst bort från solen, vilket sker i juli. Och det kan ju låta en aning motsägelsefullt att solen är som närmast när det är vinter för oss på norra halvklotet och som längst bort när det är sommar. Men årstiderna har inte med avståndet till solen att göra utan med jordens vinkel i förhållande till solen.

Mars.
Mars kommer höja sig över horisonten i sydöst omkring klockan 6 på morgonen under hela månaden, för att sedan försvinna i den uppgående solens sken. Omkring 20 januari strax innan gryningen kommer Mars befinna sig i närheten av månskäran strax ovanför horisonten i sydsydost.
Mars är ännu ganska ljussvag i jämförelse med hur ljus den faktiskt kan vara, men kommer under året bli allt ljusstarkare till den når sitt allra ljusaste läge i oktober 2020, eftersom den då står mittemot solen, från vårt perspektiv sett. Mars kommer då gå upp i öst när solen går ner i väst. Detta tillstånd mellan solen, jorden och Mars kallas ”opposition” och sker när det gäller Mars ungefär med 26 månaders mellanrum. Månens motsvarighet till detta är när den är full – den står då i opposition till solen, från jorden sett, dock inte exakt; när den står i exakt opposition till solen, blir det månförmörkelse.

Venus.
När solen går ner i januari blir Venus synlig i sydväst. Venus kommer under månadens framåtskridande höja sig allt högre över horisonten och stanna uppe allt längre. Tisdag 28 januari håller den en liten celest konferens med den nyvakna månskäran, fortfarande i sydväst.

Jupiter.
Jupiter höjer sig över horisonten sydöst i gryningen under januari, men kommer förmodligen inte synas i solens sken.

Månen.
Fredag 10 januari blir månen full. Samma datum glider den in i halvdunklet som råder i jordens yttre skugga, också kallad penumbra. Det är helt enkelt den ljusare delen av skuggan. Fenomenet kommer vara synligt i Sverige och ta sin början omkring klockan 17.40. Sedan når denna halvskuggning sin kulmen omkring 20.10.
Fredag 24 januari blir månen ny.

Månadens stjärnbild.
Lilla björnen. Denna stjärnbild återfinns på norra himlen och är av de mest kända. Den kallas ibland även Lilla Karlavagnen. Ursa minor är dess latinska namn och i Babylonien kallades den Himlens vagn. I den ingår Polstjärnan som också är stjärnbildens ljusstarkaste stjärna, det vill säga den ser för blotta ögat ut att vara en enda stjärna men består egentligen av tre stycken (tidigare trodde man att de var fem). Denna stjärna står i zenit över nordpolen och syns på norra halvklotet alltid i norr, dessutom försvinner den aldrig under horisonten, utan står i det närmaste stilla medan resten av stjärnhimlen tycks rotera runt den. Den har därför fungerat som vägvisare vid till exempel navigation till havs och är mytomspunnen och väl använd i olika symboliska uttryck.
Lilla björnen blir synlig i skymningen i princip rakt ovanför oss och där befinner den sig året runt, med svansen liksom fästad vid natthimlen av Polstjärnan runt vilken den alltså tillsammans med resten av stjärnhimlen roterar. Lilla björnen är med sitt bekanta utseende, sin placering och förankring till Polstjärnan en bra stjärnbild att utgå från när man ska orientera sig på stjärnhimlen.