December 2019.

Årets mörkaste månad. Det är kallt, det är mörkt – det är mörkt nästan hela dagarna, åtminstone dunkelt, och sen blir det mörkt. Jag har kommit att gilla det, jag gillar verkligen mörkret och kylan. Jag tycker det är avkopplande och alla belysningar glimrar så fint! Man har rätt att stanna inomhus om man vill. Om man trots allt går ut och t.ex. tar en joggingtur som undertecknad, blir man i princip betraktad som en hjälte. Och så kan man ju se stjärnorna och planeterna och allt det andra fantastiska himlaskådespelet. Förutsatt förstås att det inte är mulet. Fast det är okej det med, tycker jag. Med det sagt så kommer december bli en ganska lugn månad, astronomiskt sett. Alla planeterna och himlakropparna drar sig tillbaka för att fira jul, måhända.

Men håll utkik efter Jultomten och hans renar! Som vanligt kan man följa dennes framfart på NORAD:s därtill speciellt ägnade webbplats. 

av Johan Fagervall.

Geminiderna.
Kometer lämnar moln av rester efter sig. Dessa moln passerar jorden emellanåt igenom, och när den gör det, ger dessa kometrester upphov till stjärnfall, som också kallas meteorer. Dessa stjärnfall ser från vårt perspektiv ut att komma från en och samma punkt på himlen, och det brukar vara stjärnbilden som denna punkt ligger inom som ger de olika kometmolnen deras namn.

Nätterna kring lördag 14 december är det dags för meteorregnet Geminiderna att göra årlig entré. Geminiderna har fått sitt namn eftersom de ser ut att härstamma från en punkt som ligger inom stjärnbilden Tvillingarna, Gemini på engelska, därav Geminiderna.

Nu ska det dock i ärlighetens namn tilläggas att just Geminiderna är ett av få meteorregn som inte härstammar från en komet, utan från en asteroid. I det här fallet asteroiden 3200 Phaethon. Vad är då skillnaden mellan en komet och en asteroid? Skillnaden är framförallt materialet de består av. En komet består av is och damm medan en asteroid består av sten och metall. De flesta asteroider i vårt solsystem återfinns i det så kallade asteroidbältet som ligger mellan Mars och Jupiter.

Venus.
Liksom i november kommer det vara möjligt att bevittna Venus – från vårt perspektiv sett – flegmatiska framfart. Den kommer uppehålla sig sydväst och bli synlig i skymningen, en liten bit ovan horisonten innan den strax därpå går ner. Fast i nordligaste Sverige syns inte Venus förrän vid årets slut. Den kommer således under månadens progression stiga allt högre över horisonten. I skymningarna i slutet av december kommer Venus befinna sig i närheten av den begynnande månskäran, strax ovanför horisonten i sydväst.

Saturnus.
Saturnus, den ”beringade” planeten, syns i söder i skymningen, ett kort tag innan den följer efter solen och försvinner bakom horisonten. Knappt har den försvunnit förrän Venus dyker upp på nästan samma punkt och faktum är att man från södra Sverige kommer kunna se dessa två hänga omkring likt astrala kompanjoner i skymningen ungefär i mitten av december (kanske byter de recept på risgrynsgröt inför julafton), Venus för varje dygn på väg upp och Saturnus för varje dygn på väg ner. Alltså två ljuspunkter strax ovanför horisonten i syd, sydväst. Risken finns dock att den nedgående solens sista bleka sken hindrar oss från att se dessa jordens planetära kollegor.

Jupiter.
Denna planet, gulvit, likt ett bortaställ i ishockey, kommer befinna sig i syd, och endast vara synlig i allra sydligaste Sverige och bara några dagar in i december – sedan rider den så att säga bort i solnedgången och det är dags att ta adjö för en tid framöver.

Mars.
Mars kommer kunna observeras ett tag innan gryningen. Den glider upp över horisonten i sydöst och drunknar sedan i solens begynnande sken. Ju längre söderut, desto mer kommer du att kunna se av denna mytomspunna planet.

Merkurius.
Man kommer eventuellt att hinna få en glimt av Merkurius i gryningen en liten bit ovanför horisonten i sydöst, strax innan solen går upp och med sitt sken tar över hela den himmelska scenen. Då har vi från ungefär mitten av november för varje dygn kunnat se Merkurius följa kröken på sin bana runt solen. Det är intressant det där. Vid ett enskilt observationstillfälle ser ju planeterna ut att i det närmaste bara hänga där, långsamt försvinner de i någon riktning, då jorden för varje sekund snurrar runt sin egen axel. Men går man in i ett sådant program som Stellarium och bläddrar fram dygnen men låter klockslaget vara detsamma ser man tydligt t.ex. Merkurius progression i sin böjda bana runt solen. Sådant är svårt att föreställa sig utan hjälpmedel. Ett annat bra sådant är webbplatsen Meteorshowers.org som förstås primärt är till för att följa meteorregn, men där man i vilket fall får en animerad illustration av vårt solsystem som det ser ut från rymden sett, och med Vintergatans lysande band av stjärnor som förtrollande fond.

Vintersolstånd.
Vintersolståndet sker i år söndag 22 december, exakt klockan 5.19. Vad är då vintersolstånd? Detta har att göra med var på himlen solen befinner sig. Vintersolstånd är för oss på norra halvklotet tidpunkten då jordens norra axel lutar sig bort från solen som mest. Natten till söndag 22 december blir därmed årets längsta, vilket alltså betyder att detta är det datum då norra halvklotet får som minst solljus på hela året. Det är då solen når sin sydligaste position, från jorden sett. Men redan dagen därpå syns vändningen och solen börjar så att säga röra sig norrut igen; tiden med solljus utökas med några sekunder för varje dag och norra halvklotet går mot ljusare tider, mot vår och sommar. Men fram till dess, till 22 december, blir det alltså mörkare och mörkare.

Månen.
Månen kommer bete sig ungefär som vanligt också under december. Det blir någon duett med diverse andra himlakroppar och så en så kallad ringformig solförmörkelse – som dock inte kan ses i Sverige, men väl däremot i södra och östra Asien. Mer om den lite längre ner.

Söndag första december (vilket också är första advent!) återfinns den kommande månskäran i syd, sydväst – där kommer du även från sydligare delar av landet kunna se Saturnus. Och förresten, om du då står och kollar på månskäran i sydväst, ja då kommer du antagligen även få se rymdstationen ISS dyka upp som en ljusprick över horisonten i samma riktning omkring klockan 17.40. Är du riktigt intresserad av att hålla koll på ISS finns NASA:s webbplats Spotthestation som visar när och var ISS kan observeras.

Onsdag fjärde december blir månen halv kommande. Den dyker upp över horisonten i sydöst i skymningen och rör sig i en svag, inte särskilt hög, båge mot sydväst där den går ner efter klockan 22 någon gång. Under veckans gång växer den och går upp allt tidigare och ner allt senare, samt får en allt vidlyftigare båge – söndag 8 december dyker den upp i öst och går ner i väst efter klockan tre på natten (eller morgonen hur man nu ser på det där, personligen är undertecknad en av de där som säger ”klockan tre på natten”, snarare än ”på morgonen”).

Torsdag tolfte december blir månen full. Detta sker klockan 6.12 för att vara exakt. Då befinner sig månen lågt i västnordväst för att därpå gå ner i nordväst omkring klockan 8, precis när dagens begynnande sken tänds upp.
Under natten mot tisdag 17 december kommer den nästan halvt avtagande månen och den ljusstarka stjärnan Regulus följas åt över himlavalvet. Vid midnatt befinner de sig i öst, med Regulus en bit nedanför månen. De rör sig söderut och återfinns högt i syd omkring halv fem på morgonen.

Torsdag 19 december klockan 5.57 blir månen halv och kan då ses högt i syd. Torsdag 26 december, annandag jul, klockan 6.13 är månen ny. Den är då under horisonten och vi kan inte se den från Sverige. Det är också detta datum som den ringformiga solförmörkelsen inträffar, men den syns alltså inte här i Sverige, däremot kommer man i södra och östra Asien kunna se hur månen passerar framför solen. Månen befinner sig dock för långt från jorden för att helt skymma solen, därav namnet ringformig solförmörkelse; solen syns som en rund lysande ring runt månens svarta skugga, till skillnad från total solförmörkelse då ju månen helt täcker solen. Här i Sverige får vi nöja oss med att se månen nära solen, det kan ju vara rätt häftigt det med, men kom ihåg att akta ögonen, titta inte rakt in i solen. Du kan skada ögonen allvarligt.

Varning! Titta aldrig på objekt nära solen utan lämpliga säkerhetsåtgärder. Var extra noggrann med att aldrig rikta optiska instrument mot solen och titta inte i dem. Om du gör det kan du få obotliga ögonskador eller bli helt blind.

Månadens stjärnbild.
Lodjuret, Lynx på latin. Det är en inte särskilt ljusstark konstellation. Erkänd av Internationella Astronomiska Unionen som en av de 88 moderna stjärnbilder, och är den 28:e största av dessa. Vissa av stjärnorna finns dokumenterade i det legendariska verket Almagest av den grekiske astronomen Ptolemaios, men inte som en del i någon konstellation. Istället var det den polske astronomen Johannes Hevelius som år 1687 fogade samman stjärnorna och döpte den ljussvaga stjärnbilden till Lodjuret eftersom man enligt honom måste ha syn som ett lodjur för att kunna se den.

Den ligger mellan Stora björnen och Tvillingarna. I december 2019 kommer den bli synlig i norr runt klockan 17, den rör sig sedan upp över himlavalvet i östlig riktning för att vid midnatt befinna sig nästan rakt ovanför oss.