November 2019.

I november, denna en av årets mörkaste månader, sker en del tilldragelser som det kan vara värt att hålla utkik efter. Det är meteorregn och diverse passager och möten mellan himlakroppar. När jag var liten och slaviskt följde Arkiv X i teve samt läste Luleå stadsbiblioteks alla UFO-böcker upplevde jag risken för att bli bortförd av utomjordingar som akut och överhängande. Som jag förstod det var det endast en tidsfråga innan det skulle ske. Vid ett tillfälle höll vad som antagligen var planeten Jupiter eller någon annan form av starkt lysande himlakropp mig uppe en hel natt, eftersom jag trodde att det var ett rymdskepp som spanade på mig. Inte förrän det började ljusna igen vågade jag lägga mig. Så ska inte ni behöva ha det.

Nuförtiden, med allt material och alla verktyg som finns på internet, är det rätt enkelt att ta reda på vad det är som syns på himlen. Vad gäller himlakroppar kan man med fördel använda Stellarium. Det är ett gratisprogram som fungerar både på deras hemsida och genom att ladda ner till dator eller telefon. Tänk om jag haft tillgång till något sådant när jag satt där och kallsvettades i skräck med hjärtat bultande i kroppen. Då hade jag lätt kunnat ta reda på att det var exempelvis Jupiter och så hade den där natten istället kunnat vara en trevlig rymdstund. Var inte rädd för rymden, ty det är där vi i allt väsentligt har vårt ursprung; hade jag velat säga till mig själv. Men låt oss nu efter denna något krampartade anekdot raskt gå vidare till novembers astronomiska tilldragelser.

Johan Fagervall.

Planeter i november.

Mars. Mars, den brandgula planeten, kommer gå upp i ostsydost några timmar före gryningen och stryka längs horisonten under månadens lopp – den höjer sig under gryningens framåtskridande men försvinner snart i solens sken. När det ljusnar återfinns Mars strax över horisonten i sydost, sydsydost. Mars kommer vara i stjärnbilden Jungfrun, men inte på sitt ljusstarkaste humör. Den kommer rentav lysa svagare än stjärnan Spica som är Jungfruns starkast lysande stjärna. Vilken blek insats av Mars! Det är också i Spicas kvarter Mars uppehåller sig under första halvan av november. Planeten kommer sedan under månadens framåtskridande röra sig från Jungfrun mot stjärnbilden Vågen.

Jupiter. Denna ljusstarka planet rör sig från stjärnbilden Ormbäraren mot Skytten, som den når i mitten av november. Jupiter kommer således finnas i sydlig riktning och synas framförallt från södra Sverige. I månadens början kan man från södra Sverige se Jupiter en bit över horisonten i skymningen i sydsydväst. Den kommer under månadens lopp att sjunka allt lägre, till den försvinner bakom horisonten.

Venus. Syns i skymningen vid horisonten i sydväst – blir synlig i sydligaste Sverige i mitten av november. Det dröjer till december innan Venus syns längre norrut. Och ända till nyår innan den går att se från de allra nordligaste delarna av landet.

Saturnus. Ser gyllene ut från jorden. Befinner sig på stjärnhimmeln i söder i stjärnbilden Skytten. Syns från södra delen av Sverige. Kommer stå ganska lågt i skymningen i november. Försvinner i sydväst efter några timmar. Saturnus är på väg bort och försvinner för ett tag i årsskiftet. Vill man se Saturnus ringar behövs teleskop som förstorar åtminstone tjugofem gånger; tidigare nämnde jag att det behövs femtio gångers förstoring, men faktum är att ett teleskop som förstorar tjugofem gånger bör kunna räcka för att se ringarna – däremot kommer du naturligtvis se dem än tydligare med femtio gångers förstoring. Alla dessa tre planeter, Jupiter, Venus och Saturnus, kommer att ha en liten himmelsk konferens, ett möte i förbifarten, och detta kommer ske mot slutet av november, i början av december – men man kommer i sydligaste delarna av landet att kunna se alla dessa tre planeter ganska nära varandra i stjärnbilden Skytten redan från mitten av november. De passerar varandra – Venus stiger och de båda andra sjunker för att försvinna.

Merkurius. Det här är intressant, för i november tar Merkurius en flygtur framför solen, från jorden sett. Detta kallas Merkuriuspassage eller ”Transit of Mercury” på engelska. Sådana passager händer bara omkring tretton till fjorton gånger per århundrade. En passage kan för tillfället endast ske i maj eller november och bara när jorden, Merkurius och solen ligger på en rät linje i förhållande till varann. Omkring klockan 13.35 måndag 11 november börjar Merkurius nosa på solskivan, och inom två minuter kommer planeten synas i all sin runda prakt mot solens rastlösa brännande bakgrund – en tydlig bild av den ständigt pågående kosmiska dansen och en påminnelse om att vi befinner oss i ett stort solsystem i en enorm galax i en ännu större rymd. Hursomhelst, i det läget är solen ganska nära horisonten i sydväst och alltså på väg ner. Merkurius färd över solhavet sker alltid från öster mot väster, alltså från vänster till höger för oss betraktare på jorden sett. Runt klockan 16.20 når Merkurius mitten av solen. Då har solen redan gått ner i Sverige. Merkuriuspassagen fortsätter till ungefär 19.05 – vi i Sverige kan alltså inte se slutet på skådespelet.

Varning! Titta aldrig på objekt nära solen utan lämpliga säkerhetsåtgärder. Var extra noggrann med att aldrig rikta optiska instrument mot solen och titta inte i dem. Om du gör det kan du få obotliga ögonskador eller bli helt blind.

Det går inte att se detta utan hjälpmedel. Man behöver en kikare – men man ska absolut inte titta på solen med kikare! Ögonen kan skadas så allvarligt att man blir blind. Istället ska man använda kikaren för att skapa en projektionsbild av solen. På denna projektionsbild kan man sedan se Merkurius som en liten svart prick. Utöver detta sällsamma spektakel kommer Merkurius vara synlig på sydosthimlen i gryningen, strax innan solens uppgång. Den kommer vara som högst över horisonten runt tisdag 26 november. Därefter kommer den lysa allt starkare för att sedan i december försvinna bakom horisonten för den här gången.

Meteorsvärm.

Leoniderna. Mellan 6 november till 30 november varje år passerar jorden genom ett moln av spillror efter kometen Tempel-Tuttle. Dessa spillror blir i kontakt med jorden till stjärnfall, meteorer, och kallas Leoniderna eftersom deras radiant, den punkt på himlen de alla tycks komma från, ligger i stjärnbilden Lejonet. Just i år kommer dock skådespelet vara av det mer matta slaget. På lördag 16 november omkring klockan 03.30 kan man se en del stjärnfall. Lejonet befinner sig då högt över horisonten i sydost. Även ett par timmar senare ska det bli några stjärnfall, samt även tisdag 19 november klockan 05.30. Månen, just då uppe från kväll till morgon, och halv som den är, sprider den ett ganska bra sken den morgonen, tyvärr, vilket gör det svårare att uppleva meteorregnet.

Månen i november.

Månen kommer köra sin vanliga show i november, med en del extranummer och nygammalt material i samspel med gästartister – eller vad sägs om månen och Saturnus i en efterlängtad duett? Vi börjar från början. I början av november håller månen på återhämta sig efter att ha varit ny den 28 oktober. Redan i skymningen fredag 1 november dyker så första gästen upp på scenen, och det är nämnda Saturnus. Saturnus återfinns en bit över horisonten i sydväst, ovanför och till vänster om månen. De går sedan ner tillsammans i sydväst. Månen kommer dock inte synas över horisonten i nordligaste Sverige. I sydligaste Sverige kommer man även kunna se Jupiter rocka loss till höger om månen. När det mörknar lördag 2 november så har månen rört sig förbi Saturnus och befinner sig nu till vänster om denna planet. Månen kommer sedan för varje kväll röra sig allt längre bort från Saturnus.

Måndag 4 november är månen halv kommande. Stiger upp i sydost när solen börjar gå ner. Försvinner sedan i sydväst efter några timmar. I nordligaste Sverige är det omkring detta datum den börjar bli synlig överhuvudtaget, i söder, den dyker upp en kort stund och försvinner. Sedan höjer den sig alltmer över horisonten under veckans gång. I slutet av veckan kommer den stå lågt i öst i skymningen, höja sig mot söder och därpå gå ner i väster under natten.

Tisdag 12 november. Fullmåne, lyser hela natten. Går upp i öst och rör sig uppåt och söderut för att mot morgonkvisten gå ner i väst. Under veckan börjar månen krympa och går upp allt senare i södra Sverige men stannar i nordligaste Sverige över horisonten nästan dygnet runt.

Onsdag 13 november. Månen bjuder upp stjärnan Aldebaran till dans, någon gång efter skymningen. Man kommer kunna se Aldebaran till vänster om månen. De går ner i nordväst på morgonen. Torsdag 14 november kommer de vara ännu närmare varandra – men frågan är om Aldebaran då kommer synas överhuvudtaget eller om dess sken slukas av månens dito. Det kan jag i ärlighetens namn inte svara på.

Tisdag 19 november. Halvmåne. Under denna vecka kommer månen sedan att krympa allt mer och stiga över horisonten allt senare. Mot slutet av veckan går den upp i öst på natten och stannar uppe till strax innan den tidiga skymningen då den försvinner bakom horisonten i väst.

Söndag 24 november. När månskäran höjer sig över horisonten före gryningen kommer den att ha Mars och Merkurius i släptåg, även om Merkurius nog drunknar i solens begynnande sken. Mars återfinns tio fullmånar nedanför månen. Måndag 25 november kommer Merkurius vara fyra till fem fullmånar till höger om månskäran, i sydost, när månen går upp ett tag innan gryningen. Mars kommer att ha rört sig förbi månen, men fortfarande befinna sig i närheten. Tisdag 26 november är månen ny. Torsdag 28 november ska man kunna se den spröda, nyfödda månskäran mellan Venus och Jupiter och fredag 29 november gör Saturnus ännu ett gästframträdande i månens närhet, ett kort sådant, innan de i skymningen går ner i sydväst. I mitten av denna vecka orkar sig inte månen alls över horisonten i nordligaste Sverige.

Rymdstation.

ISS. Fredag 29 november kan man se den internationella rymdstationen ISS dyka upp i sydväst någon timme efter det mörknat. Den syns i några minuter och försvinner sedan i sydöst.

Månadens stjärnbild.

Kusken. Auriga på latin. Det är en stor konstellation på norra stjärnhimlen. Den är synlig året runt för oss i Sverige, förutom att det om somrarna oftast är för ljust för att den ska kunna observeras; den finns där ändå. Aurigas ljusstarkaste stjärna heter Capella, vilket på latin betyder ”lilla geten”. Capella är faktiskt den tredje ljusstarkaste stjärnan på hela norra natthimlen, efter Arcturus och Vega. (Sjätte mest ljusstarka om man även räknar in södra natthimlen.) Trots att Capella för det nakna ögat framstår som en enda stjärna består den av inte mindre än fyra stjärnor, lite fusk kan tyckas.

Kusken ingår i de 88 moderna stjärnbilderna som medges av Internationella Astronomiska Unionen och är även en av de 48 konstellationer som finns beskrivna i verket Almagest av den legendariska astronomen Ptolemaios. Det finns ett flertal myter och berättelser kopplade till Kusken. Idéer om den kan spåras ända tillbaka till Babylonien och då ska den ha kallats Rukubi, vilket betyder ”vagnen”. I gammal hinduisk astronomi symboliserade Capella skaparguden Brahmas hjärta. Den var av stor religiös betydelse.

I kinesisk astronomi ingick Kusken i flera andra stjärnbilder. Som ett exempel på när och var under november som du kan se denna fina stjärnbild så kommer den finnas i öst, och röra sig långsamt mot syd under månadens lopp. Fredag 15 november kommer den gå upp i nord och röra sig mot nordöst för att någon timme efter skymningen befinna sig en bit ovanför månen rakt i öst.