Oktober 2019.

Oktober, och vi sjunker allt djupare ner i universums långa natt. Nu finns verkligen möjligheter att skåda stjärnhimlens mirakler. Detta påminner mig osökt om ett tillfälle för flera år sedan när jag besökte min hemstad Luleå. Det var vinter. Länge hade jag och min familj pratat om att åka till Jokkmokk för att se stjärnhimlen – den är såklart särdeles mäktig ute på landsbygden. Vi hade skjutit på det lika länge som vi pratat om det. Men så en dag bara bestämde vi oss, hyrde en bil, en mycket liten bil, och packade in oss i den och for till Jokkmokk. Tyvärr hade vi i vår beslutsamma handlingskraft prickat in årets kallaste dag. Det var trettio minusgrader. När vi väl stod under den dånande stjärnhimlen klarade vi bara av att vistas utanför bilen högst någon minut – det var inte alls tillräckligt med tid, åtminstone för undertecknad, för att fyllas av eftertanke och beundran inför denna mäktiga syn.

Känslan var mer som, för att parafrasera Göran Palms dikt ”Havet”: Där är stjärnhimlen. Jaha. Det är som på Louvren. Så kolla temperaturen innan ni går ut för att titta på stjärnorna… Inte för att det är risk för trettio minusgrader i oktober, speciellt inte nu under skenande klimatkris, men nollgradigt kan minsann kännas nog så kallt, om man är fel klädd vill säga.

Johan Fagervall.

Planeter i oktober.
Jupiter. jupiter, gulvit till sin färg, hittar du i skymningen nära horisonten i sydsydväst. Den syns i några timmar och går sen ner i sydväst. På kvällen torsdag 3 oktober kommer man från södra Sverige kunna se Jupiter, ljusstark, i sydsydväst till vänster nedanför månen. De följs sedan åt mot sydväst där de går ner några timmar senare. Avståndet dem emellan har under tiden krympt. Torsdag 31 oktober. Jupiter syns från södra Sverige befinna sig nära horisonten i sydsydväst, endast 1 – 2 fullmånar nedanför till höger om den kommande månskäran. De följs åt och går ner i sydväst, de har då något ökat avståndet mellan sig.

Uranus. Sjunde planeten i vårt solsystem och en av de fyra jätteplaneterna. Den är skimrande blågrön till färgen och detta beror på metankristaller i atmosfären, dessa kristaller absorberar allt rött ljus vilket leder till att det grönblå ljuset är det som studsar ut och kan observeras. Uranus kan ses med blotta ögat men upptäcktes ändå inte förrän 1781, på grund av att den tidigare misstolkats som en stjärna.

Uranus rör sig just nu över norra himmelshalvan i stjärnbilden Väduren. Du ser den rätt högt ovanför horisonten, i söder kring midnatt – använd med fördel en kikare. Månen kommer vara full söndag 13 oktober och med sitt ljussken försvåra observation av Uranus. I slutet av september, respektive oktober då månen är ny, är därför lämpligast för Uranus-skådning. Hitta Uranus genom att lokalisera Väduren, du kan dra nytta av en stjärnkarta. Uranus syns som en liten ljusprick strax nedanför Väduren.

Mars. Mars löstes upp i solens sken i juni och har inte synts till sedan dess på grund av att den under denna tid befunnit sig i solens närhet. Men i början av oktober dyker Mars upp igen och det är väl bra! Denna planet som vi hör så mycket om nu för tiden. Det är som om en god vän kommer hem igen efter att ha varit bortrest en längre tid. Vi ser Mars i gryningen i stjärnbilden Jungfrun (undertecknads stjärntecken till råga på allt) i början av den här månaden. Tyvärr kommer Mars (måhända en smula medtagen efter sin frånvaro) inte visa sig från sin mest ljusstarka sida. Den kommer skina svagare än stjärnan Regulus, eller Alfa Leonis, stjärnbilden Lejonets ljusstarkaste stjärna.
Mars står i ljusningen nära eller en bit över horisonten i öster till ostsydost.

Saturnus. Saturnus kommer vara en bit över horisonten i söder i skymningen i oktober. Går sedan ner i sydväst. Med teleskop som förstorar åtminstone 50 gånger kan du se Saturnus ringar. Lördag 5 oktober, i skymningen nära horisonten i söder, syns Saturnus från södra Sverige. Den kommer då vara till vänster ovanför månen. De går ner i sydväst ungefär tre timmar senare. Avståndet har då minskat mellan dem.

Månen i oktober.
Första veckan i oktober. I södra Sverige syns månskäran lågt i västsydväst och går sedan ner igen. I norra Sverige kan månen bara ses på dagen. Detta är i början av veckan. Ju längre veckan fortlöper desto större blir månen och desto längre stannar den kvar ovanför horisonten. Lördag 5 oktober är månen är halv kommande – på väg att bli full. Den kommer vara i söder i slutet av veckan och gå ner i sydsydväst någon timme före midnatt.

Andra veckan i oktober. Månen återfinns en bit över horisonten i sydsydost i när kvällen faller. Går ner kring midnatt i sydväst. Men i norra Sverige orkar månen sig nästan inte alls över horisonten, det som syns av den kommer vara i söder. Månen växer under veckan och stannar uppe på himlen allt senare. På söndag 13 oktober blir månen full och skiner natten igenom. Den rör sig då från öster mot söder, passerar högt över horisonten klockan ett på natten, och står i gryningen lågt i väster.

Tredje veckan i oktober. Månen är avtagande. Syns på himlen hela natten i början av veckan. Går upp i öster när det mörknar. Återfinns i söder efter midnatt och i väster i gryningen. Månen krymper, skuggan över månen växer således, månen rör sig mot halv avtagande. Den höjer sig över horisonten allt senare. I slutet av veckan syns den dyka upp ovanför horisonten i nordost några timmar efter midnatt. Högt i sydsydväst i gryningen. I norra Sverige däremot syns den lysa hela natten.

Fjärde veckan i oktober. Månen syns dygnet runt i norra Sverige i början av veckan. I södra Sverige går den upp i nordost före midnatt. Höjer sig mot söder där den står i gryningen. Månen blir halv avtagande måndag 21 oktober och fortsätter således krympa under veckan. Månen syns över horisonten allt kortare tid. Söndagsgryningen bjuder på en skymt av den tunna månskäran lågt i ostsydost.

Måndag 28 oktober. Månen är ny.

Månadens stjärnbild - Cassiopeja.

De ljusstarkaste stjärnorna i Cassiopeja bildar tillsammans ett mönster som liknar bokstaven W. Cassiopeja befinner sig på norra stjärnhimlen och är från Sverige sett cirkumpolär – det betyder att stjärnbilden alltid befinner sig ovan horisonten. De fem ljusstarkaste stjärnorna är Alfa Cassiopeiae (eller Schedar). Beta Cassiopeiae (eller Caph). Gamma Cassiopeiae. Delta Cassiopeiae (eller Ruchbah). Epsilon Cassiopeiae (eller Segin). Cassiopeja är Skånes landskapsstjärnbild och en av de 88 moderna stjärnbilderna som erkänns av Internationella astronomiska unionen. Den är även en av de 48 stjärnbilder som finns beskriven i den antike astronomen Ptolemaios verk Almagest. Namnet Cassiopeja kommer från grekiska mytologin. Cassiopeja var maka till Kepheus och mor till Andromeda. Cassiopeja förargade Poseidon och blev som straff placerad på himlavalvet på ett sådant sätt att hon, hängandes upp och ner, måste klamra sig fast vid Polstjärnan halva tiden för att inte ramla ner.