Det var vi som gjorde cirkeln

När cirkeln i Harplinge upptäcktes den 17 juli 1993 blev den starten till en cirkelhysteri i Sverige. Tolv cirklar uppstod denna första riktiga cirkelsommar. Men bakom cirkeln låg sex kamrater som kommit på idén under en fest.

Regnet faller stilla och vinden sliter i träden utanför bonden Olle Johanssons fönster när vi träffas i slutet av maj 2000. Någon kilometer norrut ligger den rågåker där Harplingecirkeln uppstod en natt i juli för sju år sedan. Vi sitter tillsammans med Patrik Persson, dataingenjör och doktorand vid Lunds universitet. Patrik hävdar att det var han och fem kamrater som trampade upp den 14,85 meter stora cirkeln.

Harplingecirkeln upptäcktes vid 17-tiden den 17 juli. Men det skulle dröja ända till den 26 juli innan massmedia kom till platsen. Intresset för cirkeln blev enormt. Den 27 juli ägnade kvällstidningen Idag hela sin löpsedel åt cirkeln: "Mystiska cirklar i Harplinge kan vara spår av flygande tefat". Artiklar i en lång rad tidningar, radio och teveinslag kom slag i slag under de närmaste dagarna. Rubrikerna var braskande: "Mystisk cirkel på åker kan vara spår av UFO", "Varelser från rymden på besök?", "Slagruteman kan ha löst gåtan med mystiska cirkeln".

Förklaringen var som så ofta betydligt enklare.

Patrik Persson berättar att idén att göra cirkeln kom upp under en 20-årsfest i Harplinge. Någon gång mellan 02 och 03 på natten gav sig sex av festdeltagarna, alla killar i 20-årsåldern, ut mot åkern. Det var fortfarande mörkt. Gryningen skulle dröja till strax efter 04.

- Tanken var att vi skulle göra en cirkel för att se vilken reaktion det skulle bli och vad experterna skulle säga, berättar Patrik Persson.

- Ingen av oss var riktigt nykter så valet av plats skedde av en slump. Fältet råkade helt enkelt ligga nära det hus där festen pågick.

Utrustade med en planka och en tvättlina gav sig några av männen ut i fältet där de turades om att pressa ned säden med brädan. En höll vakt vid vägen. De andra turades om att pressa.

- Vi gick försiktigt ut i fältet, så försiktigt som vi kunde i alla fall, säger Patrik Persson.

- Efteråt fick vi killen som stod och vaktade att ringa till Expressen men de förstod direkt att det bara var dumheter.

Första Harplingecirkeln. Det blev rena folkvandringen till platsen..

Vad tänkte ni sedan efter all uppståndelse?

- Jag blev lite skrämd. Efter ungefär en vecka kom nyheten på förstasidan på Hallands-Posten. Det var inslag på riksradion där Olle Johansson intervjuades och snart stod det om vår cirkel i alla tidningar. Det hela formligen exploderade.

- Dagen efter artiklarna åkte vi ut till cirkeln för att se vad som pågick. Det var massor av folk där. Jag kände väldigt starkt hur folk så gärna ville tro att det var utomjordingar som hade landat. Några gick med slagrutor, andra mediterade. Det kändes som en kollektiv UFO-hysteri. Några mätte "energier". Radio Halland hade en kille som mätte magnetfält eftersom de trodde att cirkeln hade orsakats av en blixt. Att ett sådant fält försvinner i samma ögonblick som blixten slår ner tänkte de tydligen inte på.

- Hade vi haft en aning om vilken uppmärksamhet detta skulle få så hade vi sett till att fotografera när vi gjorde den. Men vi trodde att i bästa, bästa fall så skulle vi få en liten notis på sista sidan i Hallands-Posten, säger Patrik.

Försökte ni aldrig sätta stopp för det hela?

- Vi var nog mer ute efter att suga på karamellen så länge som möjligt. Dessutom skröt varenda unge med att det var de som hade gjort cirkeln i Harplinge. Det hade nog blivit svårt att bli trodd. Men sedan kom det så mycket tokigt, Bob Lind skrev en underlig bok om cirkeln och folk började spekulera om allt möjligt.

Under tiden som Patrik berättar lyssnar Olle Johansson. I flera tidningsintervjuer har han sagt att cirkeln omöjligt kan vara gjord av människor. Några spår hittade han aldrig trots att han letade efter dem. Att några festglada 20-åringar skulle ligga bakom "fenomenet" har han svårt att tro. Å andra sidan tror han heller inte på några övernaturliga krafter. Till sist frågar jag Olle Johansson om han ändå inte kan tänka sig att Patrik Persson och hans kamrater ligger bakom cirkeln. Olle Johansson är tyst en lång stund innan han svarar:

- Han låter ju trovärdig men jag är inte helt övertygad. Jag är ledsen men tvivlet kvarstår ännu. Jag är mera inne på att det kan vara ett väderfenomen även om jag håller med om att det är osannolikt att ett sådant fenomen återkommer på samma plats tre år i rad som det gjorde här i Harplinge. Nej, det håller heller inte.

Några timmar senare träffar jag Mikael Nilsson, en annan av de sex bakom Harplingecirkeln. Mikael arbetar i dag på ABB i Malmö. Hans berättelse stämmer väl överens med Patrik Perssons.

- Jag hade sett en dokumentär om cirklar på teve så jag visste ungefär hur de skulle se ut, säger han. Men vi var ju inga experter, ändå tycker jag nog att den blev ganska bra.

De fem som trampade fram cirkeln i Harplinge är alla i dag dataingenjörer.

Vilka som gjorde de senare årens cirklar på samma plats vet vi ännu inte.