Mannen som startade en riksorganisation
Den man som blev katalysatorn till att bilda Riksorganisationen UFO-Sverige avled i början av veckan. Carl-Axel Jonzon blev 91 år och gick bort bara veckor efter det att UFO-Sverige, som bildats den 29 mars 1970, fyllt 50 år. Genom sin förening UFO-Motala startade han också tidskriften UFO-Information som blev riksorganisationens första organ.
Av Clas Svahn
Carl-Axel Jonzon hade en brokig historia bakom sig med jobb som chaufför i en rad sammanhang, radio- och tevereparatör, snickare, kypare, vaktmästare, parkvakt och illusionist. Bland annat. 1970 var han den drivande kraften bakom att bilda en riksorganisation som skulle samla ufointresserade och grupper i landet under ett paraply – Riksorganisationen UFO-Sverige.
I juli 2008 träffade jag Carl-Axel Jonzon för en flera timmar lång intervju som till vissa delar kom att handla om hur han kom in på ufofrågan och hur det kom sig att han startade UFO-Sverige.
För även om tankarna på att bilda en riksorganisation fanns också på andra håll skulle det bli i Motala som tankarna blev till verklighet.
Under början av 1960-talet hade Carl-Axel Jonzon flyttat till Motala och jobbade som tekniker på flygflottiljen i Linköping, bland annat med flygburen radar. Det var där han blev tipsad om att det fanns en grupp i Linköping under den ufointresserade Sven Anderssons ledning. Han tog kontakt med gruppen och sammanstrålade med Sven Andersson och hans son Sören på Centralstationen i Linköping. Därefter kom han att delta i några möten med gruppen i deras källarlokal:
– Men det gav inget. De satt mest och pratade om vad de hade läst. Ska man ha en ufoförening ska man vara ute och jobba och inte bara prata. Så jag satte in en annons i tidningen och startade en grupp själv.
Gruppen blev UFO-Motala och Carl-Axel Jonzon beskriver de första medlemmarna som en blandning av ufointresserade och spiritualister. Som mest var gruppen ett tjugotal med en kärna av ett tiotal. Som så många andra av de tidiga ufogrupperna i Sverige var det inte enbart de oidentifierade flygande föremålen, som då för det mesta kallades flygande tefat, som lockade utan UFO-Motala ägnade sig även åt annat.
– Bland annat gjorde vi experiment med tankeläsning. Ena gången gick det och andra gånger inte, berättade Carl-Axel Jonzon.
Även om UFO-Motala skulle bli det tydligaste tecknet på Carl-Axel Jonzons intresse för fenomenet så var det långt ifrån nytt för honom. Enligt honom själv hade han haft sitt första möte med märkliga varelser och en farkost när han var sju år och var på väg till skolan.
– Fast jag visste inte vad det var då. I så fall hade jag agerat annorlunda.
I förtroende berättade Carl-Axel Jonzon sedan om händelsen som ägde rum i mitten av 1930-talet. Jag lovade att inte skriva om den innan han hade gått bort och i artikeln i UFO-Aktuellt som precis nått prenumeranterna nämner jag den kort utan att skriva några detaljer. Nu återger jag den som Carl-Axel Jonzon själv berättade den för mig 2008:
– Egentligen är det inget att prata om men det var när jag gick till skolan, det var strax före 8 på morgonen och säkert en halvmeter snö. Jag hade tänkt att ta sällskap med min äldre kusin som bodde intill och var på väg dit. Då fick jag se en svart farkost ligga 50 meter från vägen, det förstår jag nu men begrep det inte då. Men jag såg bara överdelen av den. Det var som en svart klump som en bubbla som stack upp. Där gick fyra personer med fyrkantiga svarta ”hattar” på sig. De verkade vända mot farkosten. Så jag stannade och tittade och undrade vad i helskotta det var. Allt syntes tydligt mot snön.
– Då kom min farbror, han skulle nämligen bära ned sin mjölkkruka till oss. Det var lättare att komma ut till stora vägen därifrån eftersom det var skottat från vår väg. Så han bar ned den och sedan tog vi med den ut till vägen. Jag väntade på att han skulle komma fram till mig och då frågade jag honom ”vad är det där för någonting?” Jag kommer så väl ihåg att han sköt upp hatten i nacken och sa: ”Det vet i fanken.” Men han blev kvar inte så länge eftersom han skulle passa mjölkbilen. Han stod där högst en minut.
– Farkosten var kanske 40 meter ifrån mig och hade sjunkit ned i snön och jag såg inte hela gubbarna. Det var svårt att se vad som var fram och bak på dem. De kan inte ha varit så stora. Hade jag vetat vad jag vet i dag hade jag gått fram och tittat.
– Men jag var ju sen till skolan så jag sneddade för att komma upp till min kusin men när jag kommit en bit bort så var det som spunnet socker i luften. Jag visste inte var jag var någonstans men jag gick och jag gick och så kom jag fram till ett dike där det stod en apel och skulle hoppa över diket. En meter från trädet där var diket slut men jag såg inte apeln annars hade jag gått fram till den och gått vid sidan om. Jag hoppade men orkade inte hoppa hela vägen utan fick kravla mig upp och fortsatte att gå till en gravkulle som fanns där och så gick jag till skolan. När jag kom dit var kockan 11 och jag fick världens ovett för att jag varit borta.
– Det var första gången. Jag kan inte få det till något annat än att det inte hörde hemma på jorden.
Carl-Axel Jonzon berättade hur han försökte förklara sin sena ankomst med att han gått vilse i dimman men fått till svar av sin lärare att det minsann inte hade varit någon dimma. För sjuåringen resulterade det hela i kvarsittning.
– När jag kom hem frågade jag samma sak men fick samma svar också där. Det hade inte varit någon dimma. Så jag talade inte mer om det.
Den ovanliga händelsen som innehöll flera timmar av förlorad tid kom att sitta kvar i minnet hela livet.
– Jag glömde inte bort den men det kom andra saker som var intressantare. Det var inte den händelsen som väckte mitt intresse, sa Carl-Axel Jonzon.
Ett viktigt möte
Istället skulle det komma att bli ett annat möte som formade den unge Carl-Axels intresse för det mystiska och okända. Samma år som han var med om mötet utanför sitt hem flyttade en familj in i grannhuset. Där bodde en äldre man som kom att påverka Carl-Axel Jonzons liv.
– Han pratade mycket om tomtar och troll och svart magi och allt sådant där och det flöt in i mig! Kan det finnas någon sanning i det där? Så tänkte jag. Det gjorde att jag började fundera. En del lät nog bättre än det var, annat var nog sant. Det var nog upptakten till att jag började intressera mig för det metafysiska.
När UFO-Motala funnits en tid var det också mycket annat som lockade och när gruppen började tappa medlemmar insåg Carl-Axel Jonzon att det behövdes något som höll den samman och så föddes idén till en egen tidning.
Det första numret trycktes bara i 30 exemplar och var enbart till för föreningens medlemmar. Tidningen finns i två versioner. Det ena omslaget, som gjordes i färg, ritades av UFO-Linköpings Sören Andersson och hans kamrat Kent Nilsson.
– Jag förstod att några skulle tycka att det var roligt att göra själva tidningen medan andra säkert ville läsa den och eftersom jag prenumererade på pressklipp om ufo fick jag in en del information den vägen. Och så hade vi olika tidskrifter från utlandet att hämta material från.
Carl-Axel Jonzon berättade att gruppen i Linköping var ganska välinformerad men ansåg att det som gruppen gjorde ”inte var till någon nytta”. Det som kom i form av artiklar från olika länder ”hade ingenting med själva ufosaken att göra”, menade han. Men den egna tidskriften blev ett kitt som svetsade samman UFO-Motala.
– Jag ville hålla människorna i gruppen intresserade. Min tanke var att när de väl skulle förstå djupet av det hela så skulle de stanna kvar i gruppen, och det gjorde en del men inte så många.
Första tidningen
Den första tidningen gjordes på en enkel, handdriven stencilapparat som Carl-Axel Jonzon köpte in.
– Det var skitigt och svart och inte särskilt roligt så jag köpte en annan, som var elektrisk som jag hade ett tag innan jag köpte den första offsetmaskinen. Då blev tryckningen bättre. För att kunna sköta den fick jag ta dit en tryckare från Linköping, en annan kille redigerade, en tredje gjorde layouten och så hade jag en typograf så att det skulle bli spalter i tidningen. Det var inte gratis.
När UFO-Information väl var tryckt samlades en grupp på fem, tio medlemmar hos Carl-Axel Jonzon i Skänninge för att plocka ihop de färdiga sidorna som låg på några bord i sex buntar med fyra sidor i varje. Sedan gick gruppen i flera timmar och plockade, vek och lämnade den hopplockade tidningen till en person som häftade ihop det hela till en färdig tidning innan den stoppades i kuvert och adresserades.
Ett arbete som tog en hel dag och som blev lika mycket en social samvaro som ett jobb.
Brokig samling
Under UFO-Sveriges första år lockades en bred och ganska brokig samling intresserade till föreningen. Något Carl-Axel Jonzon var den första att bekräfta:
– På min tid sökte sig alla möjliga konstiga människor till UFO-Sverige. Man fick salta och sockra vartefter. Många hade ingen annanstans att ta vägen.
Själv sökte han svaren på ufogåtan genom att vända sig inåt. I en ledare 1972 skrev han att ”nyckeln till förståelsen bär vi inom oss”.
– Jag söker inom mig själv. Det är där största delen av svaret finns. Om man ägnar sig åt att undersöka farkosterna är det som att sitta vid vägen och skriva upp bilar och göra statistik av det. Men det säger inget om var de kommer ifrån eller vad de har för avsikt. Det finns inget värde i det. Sök kontakt inom dig så får du kontakt! Jag vill begripa saker av egen kraft, man har ingen nytta av andras upplevelser.
När jag frågade hur han kunde vara säker på vem han faktiskt fick kontakt med tvekade Carl-Axel Jonzon inte:
– Det du, det är problemet. Allting är dualt. Det är plus och minus men att välja rätt sida är inte lätt. Den negativa sidan gör sitt bästa för att se ut som den positiva. För mig finns det ingen annan förklaring än att dessa kommer utifrån, men jag vet inte varför eller vad det är de vill.
Och särskilt nyfiken på att ta reda på fakta var inte Carl-Axel Jonzon. Svaret hade han redan. I en intervju med Nya Rekordmagasinet 1969 berättade Carl-Axel Jonzon att han bara genom ett enkelt telefonsamtal kunde få besked om när ett utomjordiskt rymdskepp skulle flyga över. Detta eftersom han hade ”kontakter med personer som visste sådant”. Vilka dessa personer var ville han fortfarande inte gå in på när vi träffades 2008 och sa också att han faktiskt aldrig testade att ringa ett sådant samtal.
– Det fanns ingen anledning att göra det.
För Carl-Axel Jonzon fanns förklaringen till ufogåtan i vårt sätt att tänka. När vi diskuterade detta förklarade han att den mänskliga tanken kunde resa överallt på nolltid. ”Tänker du på solen så är du där på nolltid.” Kanske var det så som dessa märkliga besökare tog sig hit.
– Någon annan förklaring än att de kommer utifrån finns inte men varför och vad de vill, det vet jag inte, sa Carl-Axel Jonzon.
Ogillar orättvisor
För Carl-Axel Jonzon var det alltid viktigast att själv uppleva saker, inte att läsa om dem eller att lita på det andra säger. Inte heller att undersöka en observatörs berättelse. Under vårt samtal poängterar han att han alltid har undvikit att läsa böcker och artiklar för att inte påverkas av vad andra tycker eller har kommit fram till. Trots det kom det han själv skrev i UFO-Information att påverka en hel generation ufointresserade och blev också UFO-Sveriges ideologiska ansikte utåt. Ledarna kom ofta att handla om mänsklighetens bristande moral, myndigheternas hemlighållande av svaret på ufogåtan och vikten av att nå ut.
Hur kom det sig då att han tog steget och bildade UFO-Sverige? När jag försökte få Carl-Axel Jonzon att hitta något som kan ha påverkat honom, andra föreningar utomlands, böcker eller personer, så blir svaret ett helt annat:
– Jag tycker inte om orättvisor och lögner. Och i det här fallet var orättvisan att de i Linköping satt i sin källare och pratade utan att det kom ut till andra. Det retade mig för jag anser att människor har rätt att veta det som finns att veta. Det var därför som jag gjorde det.
– När vi startat UFO-Motala så ville jag att fler i Sverige skulle få veta vad vi gjorde, att sprida det vi visste. Det var vi eniga om allihop i gruppen. Därför skrev vi till alla svenska grupper som vi kände till och erbjöd dem att vara med och bilda en riksorganisation. En av dem, UFO-Göteborg, svarade att de minsann hade hållit på så länge att var det någon som skulle bilda en riksorganisation så var det de.
– Då svarade jag tillbaka att om de inte hade lyckats efter alla år så ansåg jag inte att de var kapabla till det.
Spekulationer bäst
För att värva medlemmar till den nybildade riksorganisationen annonserade man i dagspressen. Men mycket spreds också från mun till mun. Och den nya tidningen UFO-Information var inte tänkt att ge några svar:
– Jag publicerade artiklar och så fick folk dra sina egna slutsatser, säger Carl-Axel Jonzon. Det som stod i tidningen var deras huvudvärk och jag uppfattade det som att de tyckte att det var intressantare att spekulera själva. Då var det inte längre mitt ansvar.
I dag bemödar sig UFO-Sverige om att ge medlemmar och läsare en så objektiv information som möjligt och mycket har hänt sedan Carl-Axel Jonzon lämnade UFO-Sverige 1979. Året efter startade riksorganisationen tidskriften UFO-Aktuellt som nu går in på sitt 41:a år. UFO-Information fortsatte under Kjell Törnlunds redaktörskap att publiceras till och med 1996 då dubbelnumret 3/4 blev det sista efter 27 år.
Fotnot: Artikeln är en utökad och reviderad version av en artikel som publicerades i UFO-Aktuellt 1/20.