The Mystery Chronicles: More Real-Life X-Files

Joe Nickell
The University Press of Kentucky

Ärkeskeptikern Joe Nickell är tillbaka med ytterligare en samling berättelser och redogörelser för diverse övernaturliga och paranormala fenomen, som i hans kritiska ögon inte är annat än bluff, missförstånd, eller helt enkelt naturliga fenomen som blivit missuppfattade.

Och det är en gedigen samling berättelser, minst sagt. Sädescirklar, Chupacabras, kända och olika mediums, bortföringar av utomjordingar, Guadalupemålningen, Amityville, Voodoo, svepningen i Turin, gråtande madonnor; ingenting verkar undgå Nickells outtröttliga granskningar, och i vanlig skeptikeranda är han lika noggrann som vanligt. Och precis som vanligt är han generös med källanvisningar om man som läsare vill kontrollera hans påståenden eller helt enkelt göra egna efterforskningar.

Men allting är inte gott och väl. Som nämnts ovan är det en rejält tilltagen samling berättelser, drygt 40 kapitel, och flera av dem är inte mer än ett fåtal sidor. Till exempel nöjer han sig med att avskärma historierna om Chupacabras på tre korta sidor, och sädescirklar i England blir – även om allting tyder på att han har helt rätt i sina påståenden – rejält sågade på ett fåtal sidor. Detta resulterar i att boken känns aningen hafsigt skriven; som om många av berättelserna i själva verket inte är så viktiga och bara har inkluderats i boken för att fylla ut sidorna. Flera av Nickells exempel är dessutom mer eller mindre överflödiga, som till exempel hans berättelser om nutida hedniska New Age grupper i Ryssland som dyrkar stenar i naturen på samma sätt som förkristna grupper dyrkade dem innan kristendomens instormande. Mer än en gång känner man sig som läsare ganska snopen när ett kapitel tar slut mer eller mindre direkt efter att man börjat läsa det, och inte sällan upplever man en kvardröjande känsla av att det man läst vare sig har varit intressant eller särskilt övernaturligt.

Dessutom har vissa förklaringar en tendens att återkomma gång på gång i boken, när endast ett tillfälle hade varit fullständigt tillräckligt. Nickell diskuterar ofta och gärna hallucinationer som uppstår när man antingen är på väg att somna eller på väg att vakna upp, och när man läst samma förklaring tre gånger, inklusive definitioner, till olika fenomen eller när man återigen får höra en kort redogörelse för spiritualismens historia i USA kan man inte undgå att undra huruvida boken verkligen blivit korrekturläst, eller om den bara är ett hafsigt hopkok i syfte att tjäna pengar på det övernaturligas kommersiella dragningskraft.

Men Joe Nickell är Joe Nickell, och boken levererar vad James Randi lovar i förordet. Skeptiker kommer att bli nöjda, troende kommer vifta bort Nickells förklaringar, och jag själv sitter mest och funderar på om jag inte redan läst alla berättelserna i Nickells tidigare verk.