Picturing Extraterrestrials - Alien Images in Modern Mass Culture

John F. Moffitt
Prometheus Books

Nuförtiden ”vet” de flesta människor hur en utomjording ser ut. Stort huvud, stora svarta ögon, smal kropp, kortväxt, et cetera. Den traditionella utomjordingen är överallt i dagens samhälle, och alla ”vet” att den ser ut som den gör.

Men hur kan de veta det? Det finns ju inga bevis för det. Och ingen har sett någon, förutom människor som påstått sig haft olika närkontakter eller blivit bortförda. Allt som finns är skrönor, kvasivetenskapliga böcker, historier; inga konkreta bevis. Men, alla ”vet” ändå. Hur kommer det sig? Det är den frågan som John F. Moffitt, en konsthistoriker, ställer sig (och besvarar) i den drygt 550 sidor långa boken Picturing Extraterrestrials.

Men det är ingen enkel läsning. Tvärtom. Språket är tungt, akademiskt, ofta med långa citat, meningar på latin, och termer som bara konsthistoriker till fullo kan begripa. Men samtidigt är det personligt; Moffitt har en väldigt personlig stil som inte sällan gör att läsningen blir en upplevelse utöver det vanliga. Ibland känns det nästan som om man istället för att läsa boken sitter och har en muntlig diskussion med honom. Språket är på sina håll mer eller mindre talspråk, men den akademiska grunden försvinner aldrig helt och hållet, och blandningen mellan strikt akademiskt tillvägagångssätt och luftigt vardagsspråk blir på samma gång utmaning och underhållning.

Moffitt är skeptiker, och som många andra skeptiker använder han termen ”ufolog” på ett icke önskvärt sätt, då termen ibland likställs med människor som John Mack, Whitley Strieber, David Jacobs, och Budd Hopkins – människor som alla enligt Moffitt är precis lika snett på det, som inte har lagt fram några trovärdiga bevis överhuvudtaget, och som alla med sina böcker har gjort med skada än nytta. Moffitt är fullständigt skoningslös i sin kritik. Han drar sig inte för att kalla Betty Andreasson och andra människor som påstår sig haft närkontakter för ”patetiska”, och användandet av hypnos för att gräva upp glömda minnen avfärdar han – med hjälp av starka källor – som fullständigt meningslöst.

I grund och botten, menar Moffitt, är den postmoderna uppfattningen om den typiska utomjordingen varken ny eller särskilt oväntad. Tvärtom är det ett resultat av människans ständiga strävan efter det andliga, oförståeliga, mystiska, ockulta. Långa avsnitt av boken handlar inte alls om utomjordingar eller UFO fenomenet i sig, utan granskar istället uppkomsten och behovet av ämnen såsom ockultism, mysticism, masshysteri, gudomlig ikonografi, Swedenborgs äventyr och uppfattningar, nöjesindustrins påverkan på folk i allmänhet, och mycket mer. Men, i slutändan återkommer han hela tiden till dagens utspridda tro på utomjordingar, och en av hans slutsatser är att just eftersom liknande berättelser och bilder alltid figurerat hos människosläktet är det inget annat än fantasi. Den Troende kan invända att det faktumet å andra sidan bevisar motsatsen, och Moffitt bryr sig olyckligtvis inte om att bevisa att det inte finns någonting nytt under solen (eller rymden). Istället nöjer han s! ig med att, på ett väldigt underhållande och fascinerande sätt, redogöra för hur dagens utomjordiska tro inte är någonting nytt. Det är istället en urgammal uppfattning, klädd i moderna kläder.

Det är ingalunda en ny teori, men få författare lyckas med att försvara den så skickligt, underhållande, och övertygande som John F. Moffitt gör.